Utdrag ur Jehovas vittnens årsbok för 1969
Årsberättelse för Sverige
Högsta antal förkunnare 10.463 Folkmängd 7.876.281 Proportion 1 på 753
När en ung syster gjorde ett sjunde försök vid en dörr där ingen varit hemma, lyckades hon äntligen. Hon träffade en ung man som skaffade två lösnummer och lovade att hon fick komma tillbaka. Hon bad sin far följa med, eftersom den unge mannen hade ställt frågor som hon inte kunde besvara och han hade sagt att den som verkligen var insatt i bibeln borde kunna ge svar på dem. Detta ledde till ett studium direkt i bibeln, som varade i tre timmar, fram till midnatt. Nästa studium varade bara till klockan 23. På kort tid blev den unge mannen först regelbunden mötesbesökare och sedan regelbunden i tjänsten. Hans släktingar var från början emot sanningen, men nu har det blivit så att även om hans hustru inte ville veta av sanningen, kommer likväl en av hans bröder regelbundet till mötena, och en yngre bror, som har tagit emot sanningen, höll nyligen ett femtonminuterstal i skolan om sin nyvunna tro. Någon tid därefter skrev den unge mannens mor till honom: ”Jag är tacksam mot vår Gud, Jehova, för att han sände en av sina tjänare till dig med sanningen och för att du var ödmjuk nog att ta emot den och dessutom i ditt nit lät oss få del av sanningen. Nu ser vi fram emot evigt liv i paradiset, om vi förblir trogna intill slutet.”
En kretstjänares hustru höll en predikan för en vänligt sinnad dam och undrade om hon fick uppehålla henne några minuter till och visa henne hur hon kunde studera boken som hon nyss hade skaffat sig. Damen hade emellertid bråttom att komma i väg till posten för att hämta ett paket som innehöll sådant som barnen behövde nästa dag. Systern föreslog då att hon kunde skjutsa henne dit i sin bil. Detta tackade hon genast ja till, och när de hade varit på posten satte de i gång ett studium. Efter bara några månader började den här damen besöka mötena och tog med sig alla sina fyra barn. Hon tar nu del i tjänsten. Hon har berättat att hennes man vid ett tillfälle inte nöjde sig med att vara ovettig mot Jehovas vittnen, som hade ringt på hos dem, utan till och med följde vittnena uppför trappan och tömde sin galla över dem inför folket som bodde ovanpå. ”Jag stod bakom dörren hela tiden”, sade den här damen, ”och skämdes över hans beteende. Nu söker jag själv upp människor i deras hem såsom ett Jehovas vittne.”
En fredagseftermiddag kom en ung man till Expeditionen i Jakobsberg och sade att han ville ha ett bibelstudium. Han hade rest hela natten för att komma dit, en sträcka på omkring 600 kilometer. Han hade läst Paradisboken, och församlingen som hade det distrikt där han bodde hade fått en anvisning om att göra återbesök hos honom; men när en förkunnare kom till hans hem, träffade denne föräldrarna, som inte visade något intresse. Den unge mannen beslöt sig då för att använda några lediga dagar i samband med att han skulle byta arbete för att fara till Jakobsberg och själv göra efterforskningar. På söndagen följde han med ut i tjänsten. Han var med vid både det offentliga föredraget och Vakttornsstudiet. Innan han for hem igen, prenumererade han på båda tidskrifterna och skaffade ett antal böcker.
Bröderna har vid allt flera tillfällen fått inbjudan att hålla anföranden i skolorna, sedan de nya förordningarna trätt i kraft om att eleverna skall få objektiv undervisning i religionskunskap om de olika religionerna, så långt detta är möjligt. Därför har många lärare bett Jehovas vittnen komma och förklara vad vi lär. En intressant sak i förbindelse med detta är att rektorer och andra lärare har blivit mycket förvånade över hur uppmärksamma eleverna är, då Jehovas vittnen talar till dem. I flera fall har skolungdomarna gett uttryck åt sin häpnad, när de frågat någon representant för vittnena, om han verkligen citerade från den vanliga svenska bibeln, eftersom de aldrig hade kunnat tänka sig att den boken innehöll en sådan förkunnelse. Det nummer av Vakna!, som behandlade ämnet ”Evolution eller Guds skaparverk — vilketdera?”, väckte stort intresse, och i flera fall hände det att lärare begärde att få så många exemplar att det skulle räcka till alla eleverna i klassen. När vi får den nya boken som behandlar detta ämne, kommer den helt visst att bli en ”bestseller”.
Årsberättelse för Finland
Högsta antal förkunnare 10.079 Folkmängd 4.679.455 Proportion 1 på 464
Vi är oerhört tacksamma mot Jehova för det underbara sätt på vilket han har väglett oss. Vi tillskriver Jehova och hans organisation äran för den tillväxt om 5 procent i förkunnare som vi har haft det här tjänsteåret, vilket har inneburit att vi för första gången har varit fler än 10.000 förkunnare.
Broder Knorrs besök var en av höjdpunkterna under året. Bröderna gladdes mycket åt att få höra hans uppmuntrande tal. Mer än 4.600 personer hade samlats i Mässhallen, några ända ifrån (finska) Lappland, för att höra Sällskapets president tala.
Vi har fått del av några utmärkta erfarenheter i samband med att förkunnare kunnat placera boken om evolution eller skapelse. En broder skriver: ”Jag sökte upp en nyintresserad man, som inte hade varit med vid områdessammankomsten som hållits i den stad där han bor. Jag talade om vad vi hade fått veta vid sammankomsten och visade honom sedan Evolutionsboken. [Boken kom ut på finska vid områdessammankomsterna i Finland.] Han bläddrade ivrigt igenom den och frågade därpå: ’Hur mycket kostar den?’ Jag ställde en motfråga: ’Vad tror du?’ Han tog fram 10 mark ur plånboken och sade: ’Åtminstone så här mycket.’ När jag talade om för honom vad den verkligen kostade, började han skratta, och så sade han helt oväntat: ’Jag tar så många jag kan få för de där pengarna — det blir åtta exemplar — för jag vill ge dem till några av mina släktingar.’ Jag beklagade att jag inte hade mer än fem böcker med mig, men jag hoppas kunna gå till honom med några fler litet längre fram.”
Sedan vi fått Evolutionsboken vid sammankomsten, tog en broder med sig ett exemplar till sin arbetsplats. Han visade den för en arbetskamrat som är kommunist. När denne fick se titeln på boken, ville han veta priset på den och undrade om han kunde få det där exemplaret. Dagen därpå sökte han upp brodern och frågade om han kunde få några fler sådana där blå böcker. När brodern sade att han kunde skaffa honom fler, sade kommunisten: ”Fint; då kan du ta med dig åtta stycken åt mig med en gång — nej, vi säger tio. Det är några jag känner som borde få läsa den där boken.”
Unga förkunnare kan avge utmärkta vittnesbörd i skolan, och ibland får detta häpnadsväckande följder. En ung syster skrev: ”Det pågick studium med mamman till en av mina skolkamrater, men fastän mamman ivrigt uppmanade dottern att vara med vid studiet, ville hon inte. När det blev dags för kretssammankomst, sökte jag upp flickan och frågade henne om hon hade lust att följa med mig till sammankomsten. Det ville hon, och hon blev mycket förvånad över vad hon fick se och höra och blev genast intresserad av att skaffa sig mera kunskap. Efter sammankomsten började hon regelbundet komma till församlingens möten och förberedde sig för bibelstudiet i hemmet. Efter sex månader började hon ta del i tjänsten från dörr till dörr. Hon förstod också ganska snart att hon skulle gå ut ur det stora Babylon, och därför gick hon fast besluten till pastorsexpeditionen för att få sitt namn struket ur kyrkböckerna. Hon tog med sig en av sina skolkamrater, som hon i skolan ofta hade talat med om sanningen. Pastorn som hon skulle framlägga sitt ärende för undervisade i religionskunskap i vår skola. Han blev mycket häpen över situationen och sade att man kan godta alla andra religioner men inte Jehovas vittnens religion och att Jehovas vittnen är villolärare, som man bör hålla sig borta ifrån. Detta väckte intresse hos klasskamraten, som hade följt med henne, och hon bestämde sig för att ta reda på hur Jehovas vittnen kunde kallas för villolärare. När hon för första gången kom till ett av Jehovas vittnens möten, häpnade hon över hur effektivt Jehovas vittnen blir undervisade. Hon började också komma regelbundet till mötena, och hon har inte kunnat lägga märke till något som tyder på att Jehovas vittnen skulle vara villolärare. Ett studium sattes omedelbart i gång med henne, och hon har gjort snabba framsteg. Under en lång tid fanns det bara två Jehovas vittnen i vår skola, min syster och jag, men nu är vi fyra som har samma sinne och uppfattning, och alla vill vi befrämja predikandet av de goda nyheterna.”