Frågor från läsekretsen
● Måste en kristen gå med på blodtransfusion bara därför att en domstol fattar beslut om en sådan? — M. C, USA.
En sann kristen låter Guds lagar bestämma över sitt liv, och han lyder alla mänskliga lagar som inte strider mot Guds. (Mark. 12:17) En av Guds lagar till det forntida Israel har stort intresse för de kristna. Den lyder: ”Var helt enkelt fast besluten att inte äta blodet, ty blodet är själen, och du får inte äta själen med köttet.” (5 Mos. 12:23, NW) Gud förväntade alltså att en israelit skulle vara ”fast besluten” att inte äta blod, även om någon skulle försöka tvinga honom att äta blod. — Se också 1 Moseboken 9:4; 3 Moseboken 17:11, 12, 14.
Är förhållandena i något avseende annorlunda för Jehovas tillbedjare i denna tid? Nej, det är de inte, eftersom Guds lag om blodet fortfarande är densamma, alldeles som det heter i de kristna grekiska skrifterna: ”Den heliga anden och vi själva har funnit det gott att inte lägga någon ytterligare börda på er, med undantag av dessa nödvändiga ting: att ni avhåller er från sådant som offrats åt avgudar och från blod och från sådant som blivit kvävt och från otukt.” (Apg. 15:28, 29, 25, NW) Tänk på att detta förbud mot att använda blod till att livnära människokroppen med har kopplats samman med förbudet mot sådant som kan benämnas avgudadyrkan. Hur förhåller det sig då? Skulle du utföra en avgudisk handling, om en domstol beordrade dig att göra det? Om en domare bestämde att du skulle falla ned för en avgud, skulle du då göra det? Eller skulle du vara fast besluten att sätta Guds lag främst och lyda Gud såsom härskare mer än människor? (Apg. 5:29) De första kristna gav inte efter för de krav som ställdes på dem att de skulle utföra avgudiska handlingar, fastän det innebar döden på en romersk arena.
Åt Gud överlämnade kristna i våra dagar måste vara lika fast beslutna att lyda Gud som de trogna israeliterna och de första kristna var. Det har emellertid hänt i några fall, då domstolar har bemyndigat blodtransfusioner, att den som bekänt sig vara kristen tydligen inte varit så fast besluten i denna sak. Några har låtit domstolen förstå att de visserligen inte skulle kunna tillåta transfusioner men att de inte skulle sätta sig emot av domstolen bemyndigade transfusioner. I ett sådant fall bestämde domaren, sedan han lyssnat till ett dylikt argument, att transfusion skulle ges, och han framhävde därvid kraftigt att det föreföll som om personen i fråga ansåg att det var i sin ordning med en blodtransfusion, bara han inte själv behövde ge sin tillåtelse till den. Men anser Gud att detta är i sin ordning? Visar man genom ett sådant handlingssätt att man är ”fast besluten” att lyda Guds lag om blodet?
Visst måste domstolen bära ansvar för vad den gör, om den bestämmer att det skall företas en blodtransfusion. Men hur förhåller det sig om en kristen meddelar en domare att även om han inte kan samtycka till transfusionen, kommer han inte att sätta sig emot den, om domstolen bemyndigar en sådan? I så fall samarbetar han ju i själva verket med domstolen i att bryta mot Guds lag. Vill han verkligen göra det? Om en kristen är fast besluten att lyda Guds lag om blodet, är det svårt att förstå hur han skulle kunna vara passiv i en sådan här sak. Hur långt en kristen skall gå när det gäller att motsätta sig en blodtransfusion i sitt eget eller en av honom beroende minderårigs fall, det är något som varje person själv måste avgöra och som hans församling måste undersöka.
En kristen som är fast besluten att lyda Gud kan vanligen vidta en del åtgärder, så att han kan undvika att andra människor försöker tvinga blodtransfusioner på honom. Hur då? Genom att tala med läkaren om denna fråga, blodet, innan han lägger in sig på ett sjukhus. Tänk på att det ofta är viktigt att man försäkrar sig om att narkosläkaren, såväl som kirurgen, är villig att respektera ens önskningar. Man kan också lämna in en skrivelse, i vilken man begär att ingen blodtransfusion skall ges och fritar sjukhuset från allt ansvar för följderna av att det inte kommer att ges några blodtransfusioner. Men det är inte allt.
När en patient läggs in på ett sjukhus, händer det i somliga länder att han anmodas underteckna en skrivelse, enligt vilken sjukhuset får rätt att ge patienten ”all den operativa och medicinska behandling som kan komma att anses nödvändig eller tillrådlig”. Genom att underteckna en sådan skrivelse ger man sjukhuset i stort sett fria händer. Om man inte i ett sådant fall gör ett tillägg och förklarar att man inte går med på blodtransfusioner, kan en sådan allmänt hållen skrivelse om att man ger sjukhuset rätt att tillgripa vilken som helst medicinsk behandling, som kan anses nödvändig, tolkas till att inbegripa blodtransfusioner. Den som har hand om inskrivningen vid sjukhuset kanske anser det obehövligt att göra ett sådant tillägg i inskrivningsjournalen; men den uppfattningen är inte riktig. Patienten kan också begära att orden ”Inget blod” tydligt textas på temperaturkurvan.
Nu för tiden, när Guds lag mot att använda blodet av någon som helst annan skapad varelse ignoreras av världen i allmänhet, måste de som önskar behaga Gud vara vaksamma och fast och beslutsamt hålla på det som är rätt.