Rapport från länder under kommunistiskt styre
Tjeckoslovakien
Jehovas vittnen i Tjeckoslovakien är beslutsamma människor. De har obetingad tro på sin Gud, Jehova, och de vet att ”Guds ord bär icke bojor”. Verket har gått framåt storartat i detta land bakom järnridån under det gångna året, och förkunnarna var beslutna att genom Jehovas oförtjänta godhet nå 10 % ökning. De nådde detta mål, och de kände stor tacksamhet gentemot Jehova, som enligt vad de sade ”har givit oss 11 % ökning!” Liksom annorstädes i världen väntade sig förkunnarna i Tjeckoslovakien mycket av den månad, under vilken Åminnelsen skulle firas. De hade en underbar sammankomst under Åminnelseveckan, och alla sporrades till ökad verksamhet. Resultatet? Nytt förkunnarrekord.
De är mycket tacksamma över Vakttornet, maten i rätt tid, Tjänsten för Guds rike och de andra av Sällskapets publikationer. De behåller inte den kunskap de får genom dem för sig själva. De poängterar ständigt för var och en hur viktigt det är att ha ett bibelstudium i hemmet med någon annan, och inom ett område har man nått sitt sjätte mål, ett studium per förkunnare. Detta gläder deras hjärtan. Guds ords förkunnare måste huvudsakligen utföra predikoverket genom att enbart tala med andra. De har inte ett så stort förråd av Sällskapets publikationer. De skrifter som de äger lånar de därför åt intresserade, som de studerar med. Vittnenas skrifter går ur hand i hand och är mycket uppskattade. Vittnandet består mestadels i vad vi skulle kalla ”tillfälligt vittnande”. Så här kan det gå till:
”En syster skulle en sommarsöndag resa ut till skogen med sin son. De kom för sent till tåget, och medan de väntade på nästa tåg, hörde systern i väntsalen hur en dam bakom henne talade med en annan om en man som varit med vid en järnvägsolycka och fått båda benen avklippta. Läkaren på sjukhuset lade märke till att mannen hade en tatuering av Kristi huvud på vardera fotsulan och frågade honom vad det betydde. Han sade då att han hatade Kristus så mycket, att han ständigt ville trampa på honom. Doktorn lät honom då få veta att hans båda ben måste amputeras och att han alltså inte skulle kunna göra så mera. Kvinnan som berättade detta tycktes ha tro på bibeln, och därför började vittnet samspråka med henne. Kvinnan sade då att hon var protestant och visade stort intresse för det som systern hade att säga, och hon tyckte att systern var väl förtrogen med bibeln. Hon ville veta mera och bad systern om hjälp. Veckan därpå börjades ett bibelstudium i kvinnans hem. Hennes man och två vuxna barn var också med, och inom kort tog de med stor glädje emot sanningen. Ett år senare symboliserade hela familjen medelst dop i vatten att de hade överlämnat sig åt Jehova. Medlemmarna av denna lyckliga familj leder nu tillsammans sju bibelstudier i andras hem.”
Så kan det gå, när man tar vara på intresse som spåras vid sådant ”tillfälligt vittnande”, och det är nästan det enda sättet på vilket Jehovas vittnen i Tjeckoslovakien kan utföra tjänst.
Rapporten från Tjeckoslovakien visar att det hålls regelbundna bibelstudier, Vakttornsstudier och tjänstemöten varje vecka och att Jehovas folk verkligen uppskattar den andliga maten; och så gott som överallt kommer 100 % av förkunnarna till mötena vid samlingsplatserna för tjänst. De hungrar efter sanningen och gott kamratskap, och de håller tillsammans. De är intresserade av sin egen undervisning och frälsning såväl som av andras. De håller sig vakna och behåller sin ämbetsdräkt på sig. De har en daglig kamp, men de manande artiklarna i Vakttornet gör dem mycket starka, säger de, för den kristna krigföringen. De beder dagligen Jehova att han må ge dem den kraft de behöver för att möta de problem de ställs inför. Deras varma önskan är att kunna säga med Paulus: ”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp, jag har bevarat tron.” Rapporten från dem slutar så: ”Vi begagnar detta tillfälle till att försäkra alla våra bröder och systrar över hela jorden, vilka ägnar Jehova Gud sann tillbedjan, att vi med kärlek tänker på dem. Genom det oförstörbara band som tjänsten utgör vill vi tillsammans med er förhärliga vår himmelske Fader, Jehova Gud, och hans konung, Kristus Jesus.” — Ur Sällskapet Vakttornets årsbok för 1959.