Uppdraget att förvalta Guds heliga ord i vår tid
Studieutgåvan av Nya världens översättning
1 Jehovas trogna tjänare har i alla tider varit beroende av att Guds inspirerade ord har nedtecknats och förmedlats på ett korrekt sätt. Under de 1 500 år som Israels nation stod under lagförbundet använde Gud omkring 30 israelitiska män till att skriva ner vad som skulle bli de 39 böckerna i de inspirerade hebreiska skrifterna. En av dessa skribenter var Mose, och han antydde att dessa heliga ”uppenbarade ting” anförtroddes åt israeliterna som en del av den gudomliga undervisning de fick ta emot som Guds ”heliga nation”. (5 Mos. 29:29; 2 Mos. 19:6) Jesus anspelade på att judarna var förvaltare av kunskapen i de heliga skrifterna när han sade: ”Räddningen utgår från judarna.” (Joh. 4:22; Luk. 11:52) Aposteln Paulus bekräftade att judarna hade anförtrotts ”Guds heliga uttalanden”. (Rom. 3:2)
2 Redan under århundradena före vår tideräknings början var israeliterna ett läs- och skrivkunnigt folk. Välutbildade skrivare bland dem framställde skriftrullar som innehöll mycket exakta avskrifter av de heliga skrifter som fanns tillgängliga. Dessa skriftrullar fick stor spridning både i Palestina och bland de judar och proselyter som bodde kringspridda bland nationerna. (1 Krön. 2:55; Apg. 8:4, 27, 28)
3 En betydelsefull händelse i Bibelns tillkomsthistoria ägde rum år 29 v.t. när Jesus döptes och blev Jehovas Smorde, dvs. Messias. Därefter verkade han som den heliga sanningens främste förkunnare. (Matt. 4:4, 10, 17) Jesus skrev inte personligen någon del av Bibeln, men det han sade skrev hans lojala lärjungar senare ner i skriftrullar under den heliga andens ledning. (Joh. 16:13) Sedan Jesus hade blivit uppväckt från de döda och farit upp till himlen, började han på pingstdagen år 33 v.t. organisera en ny församling som bestod av troende israeliter och proselyter. (Apg. 2:1–11) Kort därefter inbjöds samarier och icke-judar att bli en del av församlingen. Medlemmarna av denna växande internationella, men ändå enade, församling kom att kallas ”kristna”, och de utgjorde det nya andliga ”Guds Israel”. (Apg. 11:26; Gal. 6:16) Denna nya organisation anförtroddes uppdraget att förkunna sanningen från Bibeln, och Jesus kallade den här gruppen människor ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matt. 24:45–47; Luk. 12:42–44)
4 Med tiden blev åtta judiska medlemmar av den här församlingen inspirerade att skriva ytterligare 27 böcker, merparten av dem på grekiska. (2 Petr. 3:15, 16) Den officiella katalogen över böcker som tillhör ”det gudomliga biblioteket” utökades därför så att den kom att omfatta 66 böcker som skrivits av omkring 40 män av judisk börd, som alla var inspirerade av Gud. De första kristna var ivriga att förkunna Guds ord, och Paulus berättar att redan under hans livstid hade dessa goda nyheter ”predikats i hela skapelsen under himlen”. (Kol. 1:23) Paulus förklarade också att de kristna var de nya förvaltarna av ”Guds mångskiftande vishet” – ett uttryck som inte bara syftar på de inspirerade bibelböckerna utan också på budskapet i dem. (Ef. 3:10)
5 Bibelöversättaren Edgar Goodspeed visar i sin bok Christianity Goes to Press (1940) att denna iver att förkunna höll i sig ända in på 100-talet v.t.: ”Allt detta ger en bild av de första kristna som är helt olik den som historiker ofta ger. De var i osedvanlig grad ett bokköpande och bokläsande folk. Dessutom översatte de och utgav böcker. ... [År 140 v.t.] började kristna utgivare använda sig av kodexen, dvs. den av blad sammansatta boken, och de fann den så praktisk ... och användbar att den blev den karakteristiska bokformen för dem.”
6 Hur förhåller det sig då med det andliga Israel i våra dagar? Som Jesus förutsade utför hans efterföljare större gärningar än vad han själv gjorde. (Joh. 14:12) Mellan åren 1879 och 2003 har Jehovas vittnen i vår tid spritt 19,1 miljarder traktater, tidskrifter, biblar och bibelstudiehjälpmedel, vilka alla innehåller andlig undervisning för människor i hela världen.
7 På vilket annat sätt har våra dagars ”trogne och omdömesgille slav”, som sedan 1935 får stöd av den ”stora skaran” av ”andra får”, verkat som den nutida förvaltaren av de heliga Skrifterna? (Upp. 7:9, 10; Joh. 10:16) Under mer än hundra år har medlemmarna av den smorda kvarlevan hållit sig informerade om de senaste upptäckterna av gamla bibelhandskrifter. Detta ledde fram till att en kommitté av smorda vittnen för Jehova framställde en bibelöversättning på engelska, New World Translation of the Holy Scriptures. Denna översättningskommitté, som ville förbli anonym, utarbetade en helt ny översättning, opåverkad och obunden av kristenhetens religiösa traditioner.
8 I denna översättning har alltså det fina mönstret av inspirerade ord, som hade skrivits ner för tusentals år sedan på språk som de flesta i våra dagar inte kan läsa, gjorts tillgängligt på ett nytt och fräscht sätt. De första utgåvorna av New World Translation innehöll också ett tillägg och värdefulla fotnoter, som i verket New Catholic Encyclopedia (1967) beskrevs som ”en imponerande textkritisk apparat”. Med tiden utkom New World Translation på flera andra språk för att möjliggöra ett grundligt studium av Bibeln också för dem som talar andra språk än engelska.
9 Vid Jehovas vittnens områdessammankomst ”Guds rikes tillväxt” på sommaren 1984 utgavs en ny studieutgåva av New World Translation på engelska. Helt nyligen har den här studieutgåvan också getts ut på svenska. Förutom att den innehåller 2003 års revision av den svenska bibeltexten och de 125 000 parallellhänvisningarna har den också mer än 12 000 fotnoter som ger viktiga upplysningar om själva bibeltexten och innehåller alternativa översättningar av vissa bibelställen, vilket gör denna nya studiebibel till en ”multiöversättning”. Den innehåller ett register över ord och uttryck i Bibeln och ett register över orden i fotnoterna. Ett tillägg innehåller 43 artiklar som handlar om hur bibeltexten förmedlats och om Bibelns äkthet. Studieutgåvan riktar bibelforskarens uppmärksamhet på senare tiders rön på textforskningens område.
10 Under åren har lojala och noggranna översättare som arbetar för Bibelsällskapet Vakttornet utarbetat den här studieutgåvan på flera av de större språken. Förutom på engelska finns den nu tillgänglig på danska, franska, italienska, japanska, nederländska, portugisiska, spanska, svenska, tjeckiska och tyska. Den bibelläsare som gör bruk av de hjälpmedel som finns i den här utgåvan kommer att förstå varför somliga bibelställen behöver översättas på ett visst sätt för att de på ett exakt sätt skall förmedla tanken i grundtexten. Här följer några exempel.
Namnet Jehova
11 Värdet av fotnoterna och artiklarna i tillägget i den här studieutgåvan kommer särskilt fram i förbindelse med Guds egennamn, Jehova. Det namnet förekommer första gången i 1 Moseboken 2:4, och i en fotnot till den versen heter det: ”Första stället där Guds särskiljande egennamn, יהוה (JHWH), förekommer; dessa fyra hebr. bokstäver kallas ’tetragrammet’ el. ’tetragrammaton’. Detta namn framhäver Jehova som ’den som har en avsikt med vad han gör och alltid genomför den’. Endast den sanne Guden kan med rätta bära detta namn. Se Tillägg 1A.”
12 Om vi i tillägget slår upp artikel 1A finner vi rubriken ”Guds namn i de hebreiska skrifterna”. Här visas det att i Nya världens översättning återges de fyra hebreiska bokstäverna JHWH med ”Jehova” på alla de 6 827 ställen där det förekommer i den traditionella hebreiska texten. Vidare har den ursprungliga läsarten återställts på 146 ställen där det har varit berättigat att göra så. Det betyder att Guds namn förekommer sammanlagt 6 973 gånger i de hebreiska skrifterna enligt Nya världens översättning. Ingen annan bibelöversättning ger på det här sättet namnet Jehova dess rättmätiga plats. Bara det förhållandet gör att Nya världens översättning framstår som överlägsen alla andra översättningar.
Människor av nationerna måste göra något för att få välsignelser
13 I Nya världens översättning har man strävat efter att vara särskilt noga med att återge verbformerna i grundtexten så exakt som möjligt för att öka den exakta förståelsen. I Första Moseboken 22:18 heter det till exempel: ”Genom din avkomma skall alla jordens nationer välsigna sig.” Vid uttrycket ”välsigna sig” finns det en asterisk som hänvisar läsaren till följande fotnot: ”Det hebr. verbet står i den reflexiva formen, hithpa‘ẹl.”
14 Många bibelöversättningar återger den här texten ungefär som Svenska Folkbibeln (1998), som lyder: ”I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade.” Sådana översättningar kan förmedla den felaktiga tanken att nationerna automatiskt blir välsignade av Jehova, medan den hebreiska verbform som används i det här bibelstället däremot antyder att människor av nationerna måste ”välsigna sig”, dvs. skaffa sig en välsignelse eller handla så att de blir välsignade. De måste anstränga sig att uppfylla Jehovas krav om de genom tro på Jesus Kristus, den messianska avkomman, vill bli välsignade.
15 Detta har stor betydelse för oss i våra dagar. Medlemmarna av den stora skaran måste vidta bestämda åtgärder för att vinna liv. Genom att på ett aktivt sätt visa sin tro på Jesus Kristus ”tvättar” de sina långa dräkter i ”Lammets blod”. (Upp. 7:14)
Indelningen av de tio budorden
16 Fotnoterna i Nya världens översättning ger värdefulla upplysningar om varför den här översättningen ibland skiljer sig från andra och varför återgivningarna i den är tillförlitliga. Ett exempel: Hur skall de tio budorden delas in? Dessa bud finner man i 2 Moseboken 20:1–17. I Nya världens översättning börjar varje nytt bud med nytt stycke. Det första budet omfattar alltså verserna 2 och 3, det andra budet verserna 4 till 6, det tredje budet vers 7 och så vidare. Men alla håller inte med om att detta är den rätta indelningen av buden. Hur kan vi då veta vad som är rätt?
17 I en fotnot till 2 Moseboken 20:17 ges följande förklaring: ”Denna indelning av de tio budorden, v. 2–17, är den naturliga indelningen. Den överensstämmer med den indelning som den judiske historieskrivaren Josephus (1:a årh. v.t.) ... och ... den judiske filosofen Filon (1:a årh. v.t.) gjorde. ... Enl. dem utgör vv. 3 första budet, vv. 4–6 andra budet och v. 17, som förbjuder allt slags begär, tionde budet. Andra, bland dem Augustinus (300–400-talet v.t.), betraktar v. 3–6 som ett enda bud men delar v. 17 i två bud: det nionde, som förbjuder att man har begär till sin nästas hus, och det tionde, som förbjuder att man har begär till hans levande egendom. ... Augustinus indelning antogs av romersk-katolska kyrkan.” Nya världens översättning följer den ”naturliga indelningen” av kapitel 20 i Andra Moseboken (se ovan). På så sätt får förbudet att göra bilder och böja sig ner för dem tillbörligt eftertryck som det andra budet.
Tillägg från Septuaginta
18 När New World Translation utarbetades granskade översättarna utgåvor av den grekiska Septuaginta, den syriska Peshitta, den latinska Vulgata och flera andra tidiga handskrifter. Lägg till exempel märke till Habackuk 2:4. Den senare delen av versen lyder enligt huvudtexten: ”Men den rättfärdige skall leva genom sin trofasthet.” Det är en återgivning av vad som står i den traditionella hebreiska texten. Men av en fotnot till den här versen framgår det att den grekiska Septuaginta-översättningen innehåller upplysningar som inte finns med i den hebreiska texten: ”Om någon ryggar tillbaka, har min själ ... inte behag i honom.” Detta är av intresse när man tänker på att aposteln Paulus citerade från Habackuk 2:4 när han skrev till de kristna hebréerna: ”’Men min rättfärdige skall leva på grund av tro’, och: ’om han drar sig undan [”ryggar tillbaka”, fotnoten] har min själ inte behag i honom’.” (Hebr. 10:38) Paulus citat innehåller alltså de ord som man finner i Septuaginta.
19 Detta påminner oss om att Paulus och andra kristna bibelskribenter ofta använde Septuaginta-översättningen när de citerade från äldre inspirerade skrifter. Eftersom denna översättning på vissa ställen avviker från den traditionella hebreiska texten, innehåller dessa skribenters citat ibland uttalanden som inte finns med i den hebreiska texten (som i ovan nämnda exempel). När de citerade dessa textavsnitt gjorde de dem till en del av den inspirerade skildringen. I sådana fall är fotnoterna i studieutgåvan till ovärderlig hjälp när det gäller att få reda på varifrån dessa citat är hämtade.
20 De nämnda exemplen är bara några få av de tusentals fotnoterna till de hebreiska skrifterna i studieutgåvan. Alla dessa hjälpmedel för ett djupare studium av Bibeln stöder exaktheten och klarheten i Nya världens översättning och förhöjer dess värde när det gäller att förmedla biblisk undervisning. Nästa månad kommer Tjänsten för Guds kungarike att innehålla en bilaga som behandlar intressanta fotnoter till de kristna grekiska skrifterna i studieutgåvan. Det är alltså uppenbart att det i vår tid finns en grupp människor som på allvar tar sig an uppdraget att förvalta Guds heliga ord.