Så ut sanningens säd
1 Jesus satt vid en brunn i Samarien och väntade på att hans lärjungar skulle komma tillbaka med den mat de hade gått för att köpa. Han var trött och törstig men var ändå redo att avge ett aktuellt vittnesbörd som lämpade sig efter omständigheterna. Läs själv hur samtalet utvecklade sig, enligt skildringen i Johannes 4:7—15.
2 Tar du också vara på gynnsamma tillfällen att avge vittnesbörd genom att på samma naturliga och intresseväckande sätt börja tala om sådant ni har omkring er? Du kommer att finna många tillfällen att göra det varje dag, om du är vaken för dem.
3 Vilka situationer tog Jesus och hans lärjungar vara på för att avge vittnesbörd, inte bara när de besökte människor i deras hem, utan varhelst de fick ett tillfälle? En gång, ”när Jesus . . . gick vidare”, började han tala med Matteus, som satt ”vid tullkontoret”. En annan gång hade han gått genom några åkerfält, då han tog tillfället i akt att tala med fariséerna. Längre fram talade han med en folkskara som hade samlats vid sjön. Vid många tillfällen och på olika platser avgav Jesus ett improviserat vittnesbörd. Han talade både med främlingar och med personer som han kände. — Matt. 9:9; 12:1—4; 13:1—4.
4 Paulus gjorde det till en del av sin tjänst att tala med dem ”som råkade vara” på torget i Aten. (Apg. 17:17) Han utnyttjade varje situation till att tala om Jehova, till och med sent på kvällen, sedan han blivit frigiven ur fängelset, och även längre fram för alla som besökte honom när han satt i husarrest. — Apg. 16:25—34; 28:30, 31.
5 Tar vi också vara på tillfällena att avge vittnesbörd, eller väntar vi tills vi är ”ute i tjänsten”? Talar vi om sanningen bara när vi besöker människor från hus till hus ”på vårt distrikt”? Vilka goda resultat kan vi inte få, om vi spanar efter tillfällen att avge vittnesbörd, med tanke på att åkern är världen och att vi kanske aldrig får ett bättre tillfälle att tala med vissa människor! Vi har i sanning utmärkta exempel i bibeln på sådant informellt vittnande.
6 Även om sådan tjänst kanske inte är ”formellt vittnande”, eftersom vi inte gjort upp några direkta planer för att tala med vissa människor, kan det ändå vara vittnande som vi i viss utsträckning är förberedda för genom att vi tänkt på lämpliga ämnen att samtala om eller tagit med oss litteratur i hopp om att finna någon som kanske sätter värde på den. Om du någon gång har saknat litteratur i bilen eller i fickan, när du träffat någon som visat intresse, så inser du säkert hur förståndigt det är att planera för sådana möjligheter under din dagliga verksamhet eller när du färdas från en plats till en annan.
7 Det är inte nödvändigt att försöka ha ett längre samtal med varje person. Du kanske vill vara kortfattad och bara säga en mening i taget för att se hur personen i fråga ger gensvar eller om han visar intresse. Det var så Jesus gjorde. (Joh. 4:7—26) Om inget intresse visas, kanske du föredrar att inte fortsätta samtalet. Vare sig du är i skolan eller på arbetet, hemma eller i affären, tillsammans med vänner eller familjen eller främmande människor, så kommer du att finna många möjligheter att på ett intresseväckande sätt tala om vad du har lärt dig. Glöm inte att ta med den tid du använt på detta sätt, när du lämnar in din rapport över tjänst på fältet.
8 Om vi vittnar informellt, får vi privilegiet att vittna för många fler människor, och det kan innebära att vi får tala med många som i vanliga fall inte nås med budskapet om Riket. Precis som en lantbrukare sår sin säd i jorden vill vi så ut sanningens säd. (Pred. 11:6) Inte minst under kampanjen i april bör vi få rika tillfällen till att på detta sätt så ut sanningens säd.