Glöm aldrig att du är ett vittne!
”’Ni [är] mina vittnen’, är Jehovas uttalande, ’och jag är Gud.’” — JESAJA 43:12, NW.
1. a) Vilket är det största privilegium någon människa på jorden kan få? b) Hur definieras ordet ”vittne”?
DET finns inget större privilegium på jorden än att vara ett vittne för den sanne Guden, Jehova. Ett vittne är ”en person som hörs i rättegång för att ge upplysningar om fakta av betydelse för målet”. (Illustrerad svensk ordbok) Det var Jesus Kristus som vittnade i det största målet i hela universum — det som gäller Jehova Gud. I bibeln heter det att Jesus ”som ett vittne avgav den goda offentliga bekännelsen inför Pontius Pilatus”. (1 Timoteus 6:13) Och när han stod inför rätta, vad sade han då till denne romerske landshövding?
2. Vad vittnade Jesus Kristus om?
2 Som svar på en fråga som då riktades till Jesus förklarade han: ”Du säger nu själv att jag är en kung. Till detta har jag fötts, och till detta har jag kommit i världen: att jag skulle vittna om sanningen.” (Johannes 18:37) Ja, Jesus visade klart att han hade kommit i världen för att vittna om Guds sanning. Detta betydde bland annat att han skulle vittna om sin ställning som den messianske kungen. Jesus vittnade också om Guds namn, Jehova. Således kunde Jesus i sin bön till sin himmelske Fader säga: ”Jag har gjort ditt namn uppenbart för de människor som du har gett mig ur världen.” (Johannes 17:6) Ända till den dag Jesus dog som människa var han medveten om sin förpliktelse att vara ett vittne för Jehova. Ja, Jesus glömde aldrig att han var ett vittne.
”Det trogna och sanna vittnet” — ett föredöme
3. a) Vem är ”det trogna och sanna vittnet”? b) Vad hade hänt församlingen i Laodicea, och vilket råd gav Jesus åt den?
3 Jesus fullgjorde troget och nitiskt sitt uppdrag som ett vittne för Jehova. Och i detta avseende utgör han ett utmärkt föredöme för överlämnade kristna. Någonting som också är värt att lägga märke till är Jesu råd till församlingen i Laodicea. Tydligtvis hade denna församling på grund av att den låtit sig distraheras av materialistiska önskningar blivit ”ljum” i fråga om att vittna om Jehova och det messianska riket. Jesus uppmanade dem därför att vara ”nitiska och ändra sinne”. Han inledde sitt råd till denna församling med följande ord: ”Detta säger Amen, det trogna och sanna vittnet.” — Uppenbarelseboken 3:14—19.
4. a) Varför kallade Jesus sig ”Amen”? b) Vad ville Jesus att de kristna i Laodicea aldrig skulle glömma?
4 Först kallar Jesus sig ”Amen”. Varför det? Därför att Jehova sände honom som ”Amen” (som betyder ”må så ske”) för alla Guds löften. Jesus är den som förverkligar Guds löften. (2 Korintierna 1:20) Därefter identifierar sig Jesus som ”det trogna och sanna vittnet”. Varför det? För att församlingen skulle betrakta honom som sitt föredöme och därmed bli sporrad att ändra sinne i fråga om sina tillkortakommanden och åter bli ”nitisk” i att vittna för Jehova. Guds Son ville att dessa kristna i Laodicea aldrig skulle glömma att de skulle vara vittnen för Gud och det messianska riket.
5. Hur är Jesus ett gott föredöme för Jehovas vittnen i vår tid?
5 Jesus vill att alla hans lärjungar skall vara trogna, nitiska vittnen ända fram till själva slutet för denna onda tingens ordning. ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna”, sade Jesus, ”och sedan skall slutet komma.” (Matteus 24:14; Apostlagärningarna 1:6—8) ”Det trogna och sanna vittnet” var både i det han gjorde och i det han sade ett gott och uppmuntrande föredöme för sanna kristna vittnen för Jehova i vår tid. De inser att de har det stora privilegiet att få försvara Guds namn och vara lojala tjänare åt Jehova, tjänare som tar till hjärtat dessa ord av honom: ”Ni [är] mina vittnen ... och jag är Gud.” — Jesaja 43:10—12, NW.
Varför vi aldrig får glömma detta
6. a) Vilket privilegium har Jehovas vittnen när det gäller andligt ljus? b) Vilka frågor kan vi ställa oss?
6 Om du är ett överlämnat, döpt vittne för Jehova, var då alltid vaken för ditt stora privilegium att få tjäna den högsta personligheten i universum. Kom ihåg att ”det trogna vittnet” var ”världens ljus”. (Uppenbarelseboken 1:5; Johannes 8:12) Följaktligen måste alla Jehovas vittnen sprida ut ljuset angående Guds uppsåt. Alldeles som det skulle vara olämpligt att sätta en lampa under ett sädesmått i stället för att sätta den på ett lampställ, är det oförnuftigt av en sann kristen att dölja sitt ljus. Han måste lysa, så att alla som kommer i kontakt med honom får nytta av det andliga ljus som han själv åtnjuter. I överensstämmelse med detta uppmanade Jesus sina lärjungar: ”Låt ... ert ljus lysa inför människorna, så att de kan se era förträffliga gärningar och ge ära åt er Fader som är i himlarna.” (Matteus 5:14—16) Som organisation är Jehovas vittnen i vår tid kända över hela jorden — de är precis som en stad som ligger högst uppe på ett berg, en stad vars ljus lyser vida omkring. Men låter du personligen ditt ljus lysa vid alla tider och tillfällen? Är du alltid medveten om ditt privilegium att vara ett vittne för Jehova?
7. Vad är en av de främsta anledningarna till att vi aldrig får glömma att vi är Jehovas vittnen?
7 Varför får vi aldrig glömma att vi är vittnen för Jehova? En av de främsta anledningarna är att vi lever i en värld, där vardagens påfrestningar, livets bekymmer och ett överflöd av distraherande faktorer lätt kan få oss att glömma att tala om den sanne Guden och hans uppsåt. Till vår nytta och varning manade Jesus: ”Var ... ständigt vaksamma. ... Visa er ... redo, därför att i en stund som ni inte tänker er kommer Människosonen.” (Matteus 24:42—44) Varför denna sunda varning? Därför att bristande vakenhet kan leda till tillintetgörelse — ja, de som låtit sig distraheras kommer att bli tillintetgjorda, när Jesus kommer för att verkställa domen över denna tingens ordning. — Uppenbarelseboken 19:11—21.
8, 9. Hur kan vi dra nytta av att begrunda hur människor var på Noas tid, de människor som lät sig distraheras av olika ting?
8 Tänk på det som hände på Noas tid. Det fanns då så många olika ting som kunde distrahera människor att de inte fäste något avseende vid det som Noa predikade och vid den ark som han byggde! De ”tog ingen notis”, och de blev överrumplade på grund av att de lät sig distraheras och blev därmed tillintetgjorda. — Matteus 24:36—39.
9 Tänker vi då låta oss distraheras av dagens värld och alla dess distraherande faktorer? Om vi låter oss så fullständigt distraheras att vi glömmer att fullgöra vår förpliktelse som Jesu efterföljare, kan det leda till tillintetgörelse. Låt oss därför bevisa att vi alltid är vakna. Genom att vi ständigt är redo, aldrig sover i fråga om våra ansvarsuppgifter, kommer vi inte att bli tillintetgjorda tillsammans med dem som låtit sig distraheras av olika ting i den här världen. — Lukas 17:26—30; 21:34—36.
10. Vilket viktigt uppdrag har alla sanna kristna fått?
10 Vi får således aldrig glömma att vi har fått det viktiga uppdraget att predika de goda nyheterna om Guds rike. (Markus 13:10) Oavsett vilka vi är eller vilka uppgifter vi har i Jehovas organisation, har vi ansvaret att förkunna vårt hopp för andra. (Romarna 10:10; 1 Korintierna 9:16) I många länder kan vi fritt gå från hus till hus med budskapet om Riket. Men i länder där vi har denna frihet att predika kan människor vara likgiltiga för religion, och du kanske inte får samtala så ofta vid dörrarna. Om det förhåller sig så, måste du vara särskilt vaken för att utnyttja andra möjligheter att låta ditt ljus lysa.
11. Vad visar det faktum att Jesu efterföljare tillhörde ”Vägen” i fråga om tjänsten för Jehova?
11 Även om man kan ha avsatt speciella tider för att ta del i vissa grenar av verket med att vittna, bör man som överlämnad tjänare åt Jehova lovprisa honom i ord och handling vid alla tider och tillfällen. Gör du det? Om Jesu första efterföljare sades det att de tillhörde ”Vägen”. (Apostlagärningarna 9:1, 2) De tjänade således Gud inte bara några få timmar i månaden. Deras tjänst var en levnadsväg! Liknar vi de kristna under det första århundradet, om vi är oregelbundna förkunnare av Riket, förkunnare som sällan tar del i att vittna? Kan vi med rätta kalla oss Jehovas vittnen, om vi talar lite eller ingenting med andra om vårt hopp?
Vi använder vår tid till att hjälpa andra
12, 13. a) Hur kan vi stärka oss i andligt avseende? b) Varför bör vi föra anteckningar över det intresse vi finner i tjänsten på fältet?
12 Vi måste använda vår tid på ett förståndigt sätt, om vi skall kunna hjälpa andra på vägen till evigt liv i Guds rättfärdiga nya ordning. Men för att vi skall kunna hjälpa andra måste vi stärka oss själva. Vi måste regelbundet inta andlig mat och bygga upp oss i tron. Vi får inte nöja oss med att vara ”spädbarn”, utan vi måste ”skynda framåt mot mogenhet”. (Efesierna 4:14; Hebréerna 6:1) Har vi i vårt regelbundna vittnande från hus till hus tagit på oss det ytterligare ansvaret att hålla kontakt med fårlika personer? Vad gör vi, när människor lyssnar till vårt bibliska budskap eller visar intresse för Guds ord och hans rike? Är vår omsorg om dem så stor att vi antecknar deras namn och adress och det ämne som vi har resonerat om och sedan följer upp intresset?
13 Om vi är andligen vakna, kan vi skapa möjligheter att predika Guds ord vid alla tider och tillfällen. Må vi göra det med glädje och låta våra hjärtan flöda över av det som vi har lärt oss av vår ”store undervisare”, Jehova. — Jesaja 30:20, 21, NW.
Var vaken för informellt vittnande
14. a) Genom vilket slag av vittnande har några lärt känna Guds sanning? b) Bör informellt vittnande ersätta vår reguljära tjänst på fältet?
14 Några blir bekanta med Guds sanning därför att de har kontakt med släktingar, vänner, arbetskamrater, grannar eller andra bekanta. Som exempel kan nämnas att i en grupp av 238 döpta vittnen var det 40 procent som hade lärt känna bibelns sanning genom informellt vittnande. Men denna form av tjänst bör naturligtvis inte ersätta tjänsten på fältet, din reguljära verksamhet med att vittna från hus till hus eller vid återbesök och liknande. — Apostlagärningarna 5:42; 20:20.
15. Hur föregick Jesus med gott exempel när det gällde informellt vittnande?
15 Likväl utgör Jesus, ”det trogna och sanna vittnet”, ett utmärkt föredöme för oss i fråga om informellt vittnande. Som exempel kan nämnas att Jesus, när han ”sedan gick vidare”, fick se ”en man som hette Matteus sitta vid tullkontoret”. Han talade med honom, och det ledde till goda resultat. (Matteus 9:9) Och en annan gång tog Jesus tillfället i akt, trots att han var uttröttad, och talade om sanningen med en kvinna som kom för att hämta upp vatten ur en källa i Sykar. Detta samtal ledde till att många samariter satte tro till Jesus som Messias. — Johannes 4:5—30, 39—42.
16. Hur var aposteln Paulus ett utmärkt föredöme i fråga om att vittna?
16 Aposteln Paulus utnyttjade också alla tillfällen att tala om Jehovas ord. När Paulus var i Aten, resonerade han ”varje dag på torget med dem som råkade vara där”. (Apostlagärningarna 17:17) Och när aposteln var i husarrest i Rom, tog han ”välvilligt emot alla som kom in till honom, predikade Guds rike för dem och undervisade om de ting som gällde Herren Jesus Kristus, med mycket fritt och öppet tal”. (Apostlagärningarna 28:30, 31) Hur bör inte allt detta driva oss till att aldrig förbise något tillfälle då vi kan vittna!
17. Vilka tillfällen finns det för oss att vittna för andra, förutom i den reguljära tjänsten på fältet?
17 Förutom att vi regelbundet går ut i tjänsten på fältet finns det många andra tillfällen då vi kan vittna. Alla våra arbetskamrater, skolkamrater, släktingar och bekanta behöver få höra om Jehova och hans uppsåt. När vi är ute och reser med buss, flyg eller tåg, kan vi kanske inleda ett samtal som leder till ett vittnesbörd om Riket. Vi kanske också får möjlighet att dela med oss av de ”goda nyheterna” åt personalen på hotell, motell, bensinstationer och restauranger eller åt taxichaufförer. När vi är i vårt hem, kan vi kanske vittna för försäljare eller varubud. Och om vi ligger på sjukhus, kan vi vittna för sjuksköterskor, läkare och patienter! Många vittnen har under sin sjukhusvistelse hjälpt andra patienter att lära känna Guds nya ordning, i vilken människor skall få åtnjuta strålande hälsa.
18. a) Vad rekommenderas du att göra, om du tvekar att utnyttja dina möjligheter att avge ett vittnesbörd? b) Vilka egenskaper bör vi lägga i dagen, när vi vittnar för släktingar och bekanta?
18 Hur viktigt är det då inte att du som ett Jehovas vittne förkunnar budskapet om Riket vid alla tillfällen! Med andra ord — glöm aldrig att du är ett vittne! Men vad bör du göra, om du känner att du tvekar, när du ser en möjlighet att vittna? Be om mod att tala om sanningen. Du kommer då att få skörda rika välsignelser som du annars skulle ha gått miste om. (Jämför Apostlagärningarna 4:29—31.) Att vittna för släktingar och bekanta kan naturligtvis vara något lättare. Men var taktfull, vänlig och tålmodig mot dem, och ta dig inga friheter bara därför att du känner dem så väl. Se på lite längre sikt och bygg undan för undan upp hos dem uppskattning av bibelns sanning.
Ett gott uppförande — ingår som en del i vårt vittnande
19. Vilket samband råder mellan vårt vittnande och vårt uppförande?
19 Inte allt vårt vittnande sker med ord. Aposteln Paulus förband ett gott uppförande med att vara ljusbärare. Han gav de kristna i Filippi följande uppmaning: ”Fortsätt att göra allting utan knotanden och invändningar, för att ni skall komma att vara klanderfria och oskyldiga, Guds oklanderliga barn mitt i en förvriden och förvänd generation, i vilken ni lyser som ljusspridare i världen.” (Filipperna 2:14, 15) I en värld som är moraliskt fördärvad och mörk måste Jehovas vittnen framträda på ett strålande sätt som ljusspridare. Trogna kristna återspeglar verkligen sanningens ord genom att vittna i ord och lyser sannerligen på grund av sitt goda moraliska uppförande. Må alla Jehovas vittnen visa sig vara lojala ljusbärare genom sitt sätt att leva och genom de ord de talar om sanningen i bibeln!
20. Hur kan vårt goda uppförande påverka andra?
20 Aposteln Petrus framhöll samma sak och skrev: ”Bevara ert uppförande gott bland nationerna, för att ... de till följd av era förträffliga gärningar, som de är ögonvittnen till, må förhärliga Gud på dagen för hans inspektion.” (1 Petrus 2:12) Naturligtvis kommer inte alla att förhärliga Gud och bli Jehovas vittnen på dagen för hans inspektion. Flertalet människor kommer inte att ställa sig på Guds messianska rikes sida och upprätthålla dess höga normer i fråga om uppförande. Men det kommer att finnas några fårlika ögonvittnen som kommer att se att vi representerar den sanna kristendomen. Vårt goda uppförande kommer att göra intryck på dem, och de kommer att förena sig med oss i att predika ”dessa goda nyheter om riket”. (Matteus 24:14) Vilken glädje att få se dessa människor förhärliga Jehova tillsammans med oss som hans vittnen!
21. Med vilken inställning bör Jehovas vittnen utföra Guds vilja?
21 Var därför helhjärtad i att utföra Jehovas verk och vilja. (Matteus 22:37) Inse att den som är ett Jehovas vittne skall lovprisa Gud vid alla tider och tillfällen. ”Prisa Jah, ni människor! Prisa Jehova, o min själ. Jag skall prisa Jehova under min livstid.” (Psalm 146:1, 2, NW) Ja, prisa Jehova under din livstid. Och denna livstid kan bli evig, om du aldrig glömmer att du är ett vittne.
Hur skulle du vilja besvara följande frågor?
□ Vilket är det största privilegium någon människa på jorden kan få?
□ Hur är Jesus Kristus ett gott föredöme för Jehovas vittnen i vår tid?
□ Vilket viktigt uppdrag har alla Jehovas vittnen fått?
□ Bör din reguljära tjänst på fältet ersättas av informellt vittnande?
□ Vilket samband råder mellan vårt uppförande och vårt vittnande?
[Bild på sidan 26]
Jesus glömde aldrig att han var ett vittne för Jehova
[Bild på sidan 28]
Vittna nitiskt i den reguljära tjänsten på fältet och informellt