Kärleksfull omsorg om icke troende släktingar
1 Av de 297.872 som blev döpta förra året var många släktingar till personer som redan var Jehovas vittnen. Det råder inget tvivel om att folk ofta har mycket lättare att lyssna till någon de känner än till en främling som kommer till deras dörr. Drar vi full nytta av detta förhållande för att hjälpa våra släktingar?
2 Vilka kan vi då tänka på? Först och främst våra egna familjemedlemmar; också föräldrar och barn som inte längre tillhör samma hushåll som vi. Och hur förhåller det sig med far- och morföräldrar, barnbarn, fastrar och mostrar, farbröder och morbröder, bror- och systersöner, brors- och systerdöttrar och andra? Du kanske kommer ihåg att tre av Jesu apostlar — Sebedeus’ söner och Alfeus’ son — av allt att döma var hans kusiner. Han hade uppenbarligen vittnat för dem.
3 Du kanske har försökt dela med dig av de goda nyheterna åt dina släktingar men inte fått någon större framgång. Jesu bröder utövade inte tro på honom ens när det hade gått tre år sedan han blev döpt. (Joh. 7:5) Men Jesus upphörde inte med sina försök att hjälpa dem. Det var tydligen för sin halvbror Jakob som Jesus visade sig efter sin uppståndelse, och det fick goda resultat. (1 Kor. 15:7; Jak. 1:1) Alla kommer visserligen inte att ge gynnsamt gensvar, men är det möjligt att ytterligare ansträngningar att hjälpa vissa av dina släktingar skulle kunna bära god frukt?
4 Det finns många tillvägagångssätt. Man kan skriva brev; man kan göra personliga besök. Det är till nytta att förse dem med exemplar av Sällskapets litteratur som handlar om sådant som intresserar dem. Man kan sända gåvoprenumerationer på Vakttornet och Vakna! Ibland är det direkta samtal om bibeln som behövs. Men när det gäller en icke troende äkta man rekommenderade aposteln Petrus inte en mängd argument för att bevisa att han har fel, utan ett förträffligt uppförande förbundet med ”djup respekt” å hustruns sida. — 1 Petr. 3:1, 2, NW.
5 När andra förkunnare besöker ett sådant hem, kan det likaså i vissa fall vara bättre att inte börja predika, utan bara göra ett vänskapligt besök för att bli bekant med den icke troende. Det kanske är möjligt att berätta erfarenheter utan att få den andre att känna att man predikar för honom. Men om du får frågor, så besvara dem. Bruka urskillning, och när du finner det lämpligt — vid första besöket eller längre fram — kan du erbjuda dig att regelbundet studera med den icke troende.
6 Tänk över möjligheterna. Tala med andra om dem. Och bed om Jehovas vägledning, när du bland släktingarna till dem som redan tillhör församlingen söker finna andra vars hjärtan kan komma att ge gensvar till de goda nyheterna.
[Infälld text på sidan 4]
Hjälp dina släktingar att sätta tro till Jehova.