Till alla åt Jehova överlämnade tjänare
Den 8 september 1974
Kära Bröder!
Förra veckan hade vi ett tankeväckande särskilt möte med dem som nyligen börjat komma tillsammans med oss, inte sant? De som har visat intresse för Jehova och hans storslagna uppsåt blev helt visst uppmuntrade att allvarligt och under bön tänka på sin ställning inför Skaparen. De fick inskärpt hos sig hur brådskande och angelägen tiden är och hur viktigt det är att de låter sin kärlek till Jehova förmå dem att visa att de står på hans sida innan den ”stora vedermödan” kommer.
Med hänsyn till tiden behöver vi också allvarligt och under bön tänka på vårt förhållande till Jehova Gud. Det är inte enbart en fråga om att med ivrig förväntan se fram emot den ”stora vedermödan” och livet i Guds nya ordning. Det krävs fortsatta ansträngningar av oss för att vi skall bevisa oss vara Jehovas hängivna tjänare. Aposteln Petrus förmanade: ”Då ni ju väntar på dessa ting, gör då ert yttersta för att slutligen av honom befinnas fläckfria och obesudlade och i frid.” — 2 Petr. 3:14, NW.
Som ett folk rättar vi oss efter apostelns inspirerade råd, och vi är också medvetna om behovet att fortsätta att göra framsteg i kristet liv. Men det är inte säkert att det är så med varje individ som bekänner sig vara en döpt lärjunge till Jesus Kristus. Därför är det bra att vi alla och envar allvarligt och under bön tänker på vad vi gör med vårt liv under den avslutande delen av de ”yttersta dagarna”. Hur skulle vår ställning inför Jehova vara, om den ”stora vedermödan” skulle börja i morgon?
Vi avbördar oss vårt ansvar gentemot människovärlden
Tänk på vad du gör i fråga om att avbörda dig ditt ansvar gentemot dem som fortfarande inte är godkända tjänare åt Jehova. Deras liv kommer att vara i allvarlig fara under den ”stora vedermödan”, som nu snabbt nalkas. Ger du gensvar på deras trängande behov av hjälp? Är dina omständigheter sådana att du skulle kunna göra förändringar i din livsrutin för att det skulle bli möjligt att i högre grad ta del i det viktiga varnings- och räddningsarbete som snart kommer att ha nått sitt slut?
Detta betyder inte att du bör driva på dig själv ända till yttersta gränsen och inte använda någon tid alls till avkoppling. Jesus Kristus såg ju själv till att hans lärjungar fick behövlig vila och vederkvickelse. (Mark. 6:31, 32) Men det sätt på vilket du använder din tid bör uppenbara att den dominerande önskan du har i ditt hjärta är att du skall bevisa dig vara en lojal ”medarbetare” till Jehova Gud, att du försätter dig i en ställning där du kan användas helt och fullt av honom till att öppna dina medmänniskors hjärtan till att ta emot sanningen. — 1 Kor. 3:9; Apg. 16:14.
Skulle det i somliga fall kunna vara så att samtal inom familjen kan leda till att någon eller några av familjens medlemmar får större andel i denna avslutande del av predikoarbetet? Om alla familjens medlemmar samlar sina resurser och ansträngningar, skulle det kanske bli möjligt att någon av dem kan tjäna som reguljär pionjär eller tillfällig pionjär. Och även om detta inte var möjligt på grund av familjeansvar, skulle kanske en sådan sammanställning av ansträngningar resultera i att man som familj utökade sitt predikande och sin undervisning. Skulle inte den avslutande perioden av de ”yttersta dagarna” vara en passande tid för intensifierad verksamhet?
Vi vill inte att någon anklagelse för blodskuld skall riktas mot oss på grund av att vi har varit likgiltiga för den kritiska situation som människor på vårt distrikt befinner sig i. (Jämför Hesekiel 3:17—19.) Och så kommer det inte heller att förhålla sig med oss som skara. Äkta kärlek till våra medmänniskor och omsorg om dem kommer inte att låta oss utföra enbart symbolisk tjänst.
Detta är sannerligen inte någon tid att vara distraherad av en önskan att ha det bekvämt i världen och inte heller av otillbörlig oro över hur man skall skaffa sig sitt levebröd. (Matt. 13:22; Luk. 21:34, 35; 1 Tim. 6:9, 10; 1 Joh. 2:15—17) På grund av att de sanna kristna har haft uppdraget att predika och att göra lärjungar har de alltid varit ålagda att sätta strävanden som hör till det nuvarande livet i andra hand och att ägna tid och ansträngningar som i annat fall med rätta kunde använts för att befrämja materiella intressen åt att predika och undervisa. (Matt. 28:19, 20) Bör det då inte i särskild grad vara så under den avslutande delen av ”ändens tid”?
Att vi håller förvärvsarbetet på sin plats — låter det vara ett medel varigenom vi kan uppehålla oss själva i Guds tjänst och hjälpa andra att skaffa sig det som är nödvändigt i fysiskt avseende — kommer att skydda oss under de svåra tider som vi utan tvivel kommer att möta under den närmaste framtiden. (Ef. 4:28; 1 Tim. 6:6—8, 17—19) Vi kan anmodas att dela det lilla vi har med bröder som kan vara i ännu större nöd. Kommer vi att vara ivriga och villiga att göra detta?
Dessutom har vi ingen försäkran om att någonting av våra materiella ägodelar skall bevaras genom den ”stora vedermödan”. Kom ihåg Lot. Han förlorade sitt hus och andra materiella ägodelar, och sedan måste han finna sig i de obekväma förhållanden som det innebar att bo i en grotta tillsammans med sina två döttrar. (1 Mos. 19:2, 16, 24, 25, 30) Vi kan också komma att finna att det blir mycket obekvämt någon tid under och efter tillintetgörelsen av den nuvarande ogudaktiga ordningen. Skulle det förhållandet att vi nu fäster otillbörlig vikt vid materiella ting kunna förmå oss att beklaga oss, när den tiden kommer, och bidra till att göra det ännu mera obehagligt för oss själva och andra? (Jämför 4 Moseboken 11:4—6, 10; 20:3—5.) En ännu större tragedi skulle det vara om vårt hjärtas uppskattning av vårt förhållande till Jehova utsläcktes genom att vi var alltför intresserade av materiella ägodelar nu och förlorade livet, alldeles som Lots hustru gjorde. — 1 Mos. 19:26.
Hur vi bevarar ett förträffligt uppförande
Att vi förblir fläckfria och obesudlade är inte begränsat till att vi gör ett förståndigt bruk av tid och tillgångar när det gäller att avbörda oss vårt ansvar att predika. (Apg. 20:26, 27) Vårt personliga uppförande är också inbegripet i detta. (Matt. 5:14—16) Strävar vi, alldeles som aposteln Paulus, att hålla syndiga böjelser i styr? (1 Kor. 9:27) Gör vi framsteg i fråga om att uppodla Guds andes frukt? (Gal. 5:16—18, 22—24) Inser vi att fientlighet, stridighet, söndring och avund är precis lika ont i Jehovas ögon som otukt, dryckenskap och avgudadyrkan? — Gal. 5:19—21.
De allra flesta av dem som är överlämnade åt Jehova Gud bevarar ett förträffligt kristet uppförande i en värld som snabbt försämras och urartar. Vi är också i högsta grad medvetna om våra svagheter, och vi bönfaller varje dag Jehova om förlåtelse för synder och strävar hårt efter att göra förbättringar. — 1 Joh. 1:8—10.
Men ett fåtal har låtit hat byggas upp i hjärtat. De kan vägra att tala med vissa bröder och systrar, hysa agg på grund av mindre överträdelser, verkliga eller inbillade. De kan tillskriva medtroende dåliga motiv och med orätt döma och fördöma dem. De kan till och med föra vidare skvaller. — Gal. 5:13—15, 25, 26; Jak. 3:5—16; 4:11, 12.
Ytterligare andra kan försöka att komma så nära världens handlingssätt som möjligt. De vill visa världsmänniskor att vi också kan ha ”roligt”. Detta kan visa sig i oblyg dans, omåttligt drickande och liknande. — 1 Petr. 4:1—5.
Vad visar en granskning av ditt uppförande? Om du lägger märke till områden där du kan göra förbättringar och du verkligen önskar göra det, då har du skäl att vara lycklig. Varför det? Därför att det visar att ditt hjärta ger gensvar på tillbörligt sätt och ger dig motiv att gå i rätt riktning. Å andra sidan kan du upptäcka att ditt hjärta har fäst sig vid andra ting än de andliga intressena. Eller också kan det vara svårt för dig att dra jämnt med andra. Om så är fallet kommer du att vilja arbeta hårt för att rätta till ditt tänkesätt, så att din situation inte förvärras och du, när den ”stora vedermödan” kommer, befinns vara befläckad, besudlad och i oenighet med Jehova Gud och hans folk.
Det vi har som Jehovas tjänare är alltför dyrbart för att offras nu, när vi är så nära förverkligandet av vårt hopp — livet i Guds rättfärdiga nya ordning. Skulle det inte vara dåraktigt, om vi tillät oss att ge efter för frestelse och bli sådana som utövar synd? Skulle det inte vara tragiskt, om vi förlorade livet på grund av att vi strävade efter tillfälliga materiella rikedomar, kompromissade under påtryckning från världen eller utvecklade en likgiltig inställning till det livsfrälsande arbetet med att predika och göra lärjungar?
Redan nu åtnjuter vi rika belöningar av att vi tjänar Jehova. Vi har sanna vänner som verkligen bryr sig om oss. Vi har fortfarande problem, men vår situation är långt bättre än den var innan vi lärde känna sanningen. Den vishet som finns i bibeln har gjort det möjligt för oss att ta itu med livets problem på ett mycket bättre sätt. Lydnaden för Guds ord har gjort det möjligt för oss att samsas mycket bättre med andra — i familjen och i våra dagliga kontakter med andra. Har inte detta gjort livet mycket behagligare för oss? Ja, vilket bättre sätt att leva finns det än att vara en hängiven tjänare åt Jehova Gud? Detta är i sig självt något att vaka svartsjukt över — tillsammans med utsikten till liv i evighet i den snabbt annalkande nya ordningen. — Mark. 10:29, 30.
Fatta det allvarliga beslutet att göra ditt yttersta för att av Jehova Gud befinnas vara ”fläckfri och obesudlad och i frid”. Bemöda dig kraftigt för att hjälpa andra att vinna frälsning medan det ännu är tid till det. Låt hela din livskurs vittna om att du är övertygad om att ditt förhållande till Jehova är det viktigaste i ditt liv. Lev varje dag som om den var din sista. Om du gör detta, kan du, oberoende av när den ”stora vedermödan” kommer, vara förvissad om att du inte skall bli överraskad medan du är oförberedd och så falla, utan du kommer att fortsätta att stå fast som en godkänd tjänare åt Jehova. — Upp. 7:14—17.
Dina medtjänare
Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet