Gileadskolan sänder ut sin 100:e klass

VAKTTORNETS Bibelskola Gilead har spelat en viktig roll i att förkunna om Guds kungarike jorden utöver i vår tid. Gileadskolan började utbilda missionärer år 1943, och dess missionärer har sedan dess tjänat i över 200 länder. Den 2 mars 1996 utexaminerades den 100:e klassen.

Under den period som eleverna gick i skolan föll över två meter snö i trakten av Vakttornets undervisningscentrum i Patterson i staten New York. Det var därför inte särskilt förvånande att det snöade på själva avslutningsdagen. Men hörsalen var fullsatt, och de som inte fick plats där lyssnade i andra lokaler i Patterson och i Wallkill och Brooklyn — sammanlagt 2.878 personer.

Theodore Jaracz, medlem av den styrande kretsens undervisningskommitté, tjänade som ordförande. Efter att ha hälsat alla gäster från många olika länder hjärtligt välkomna uppmanade han alla att resa sig och sjunga sång nummer 52. Hörsalen genljöd av lovprisning till Jehova, när de sjöng ”Vår Faders namn” ur boken Sjung lovsånger till Jehova. Den sången och det ordföranden sade om att använda sin utbildning till att lovprisa Jehova angav tonen för det efterföljande programmet.

Bibliska råd från äldre män

Den första delen av programmet bestod av några korta tal till den avgående klassen, vilka hölls av bröder som tjänat Jehova under många år. Richard Abrahamson, en medlem av Betelfamiljen som började i heltidstjänsten år 1940, uppmanade klassen: ”Fortsätt att bli förda till rätta”. Han påminde dem om att de redan i sitt kristna liv hade upplevt olika perioder då de blivit förda till rätta, bland annat under sina fem månader vid Gileadskolan. Varför skulle de då fortsätta att bli förda till rätta?

Talaren förklarade att det uttryck som används av aposteln Paulus i 2 Korinthierna 13:11 ”antyder en fortlöpande process, att man fortsätter att underkasta sig att Jehova formar eller förbättrar en, att man finjusteras, så att man uppfyller Jehovas strängare normer”. På sina utländska distrikt kommer de nya missionärerna att möta nya utmaningar av sin tro. De måste lära sig ett nytt språk, anpassa sig till en ny kultur och nya levnadsförhållanden och anpassa sig till olika slag av distrikt. På sina missionärshem och i sina nya församlingar kommer de också att få umgås med människor med olika personligheter. Om de i alla dessa olika situationer noggrant tillämpar Bibelns principer och är villiga att bli förda till rätta, då kan de också, som aposteln Paulus skrev, fortsätta att ”glädja” sig.

John Barr, en av de fem medlemmarna av den styrande kretsen som medverkade i programmet, hämtade sitt tema från 1 Korinthierna 4:9. Han påminde sina åhörare om att de kristna är ett skådespel för änglar och människor. ”När en kristen vet detta”, sade han, ”blir det ännu viktigare för honom att följa en kristen livskurs, i synnerhet när han inser att det han säger och gör kan ha stor inverkan på dem som iakttar honom, synliga såväl som osynliga. Jag tror att detta är något som det skulle vara bra för er alla, kära bröder och systrar i den 100:e klassen av Gileadskolan, att komma ihåg, när ni åker i väg till olika delar av jorden.”

Broder Barr uppmanade de 48 eleverna att — när de söker hjälpa fårlika personer att lära känna sanningen — komma ihåg att det ”uppstår glädje bland Guds änglar över en enda syndare som ändrar sinne”. (Lukas 15:10) Han visade, genom att hänvisa till 1 Korinthierna 11:10, att en persons inställning till teokratiska anordningar påverkar inte bara våra bröder och systrar som vi ser, utan också änglarna som vi inte ser. Hur nyttigt är det inte att ha detta i tankarna!

En annan medlem av den styrande kretsen, Gerrit Lösch, som själv har gått igenom Gileadskolan, dryftade sådana skriftställen som Psalm 125:1, 2; Sakarja 2:4, 5 och Psalm 71:21 för att visa att Jehova ”omger” sitt folk. Han ger dem beskydd på alla sidor. Kommer Gud att ge sådant beskydd bara under den stora vedermödan? ”Nej”, svarade talaren, ”för Jehova är redan en ’eldsmur’ — ett skydd för sitt folk. Under efterkrigsåret 1919 var kvarlevan av det andliga Israel ivrig att få predika de goda nyheterna om Guds kungarike över hela jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna. De representerade det symboliska Jerusalem i himlarna. Jehova garanterar att ge dessa representanter som grupp betraktade sitt beskydd under ändens tid. Vem kan då effektivt stoppa dem? Ingen.” Vilken uppmuntran för dem och för alla som är nära förbundna med dem i att utföra Guds vilja!

Ulysses Glass, den äldste av skolans lärare, uppmuntrade klassen att ”fullborda skapandet av sin nisch i Jehovas världsomfattande organisation”. En nisch är en situation eller verksamhet som är speciellt lämpad för en persons förmågor eller natur. ”Ni, blivande missionärer, har funnit er nisch eller rätta plats i Jehovas vittnens världsvida organisation”, förklarade han. ”Men även om detta nu är värdefullt, så är det bara början på ert liv som missionärer.” De måste gå in för att göra gott bruk av sina förmågor och att bli lämpade för de speciella uppdrag som de har fått av Jehova och hans organisation.

Det sista talet i denna del av programmet hölls av Wallace Liverance, en av lärarna vid Gilead och som har tjänat i 17 år i Bolivia. ”Kommer ni att sätta Gud på prov?” frågade han eleverna. Hur skulle de göra det? Israels nation satte Gud på prov på fel sätt. (5 Moseboken 6:16) ”Det är uppenbart att det är fel att sätta Gud på prov genom att klaga eller knota eller genom att kanske visa brist på tro på hans sätt att sköta saker och ting”, förklarade talaren. ”Motstå den benägenheten, när ni kommer till ert nya distrikt”, uppmanade han. Hur skall man då sätta Gud på prov på rätt sätt? ”Det gör man genom att tro det han säger och göra precis så och sedan lämna utgången i hans händer”, förklarade broder Liverance. Som vi kan se i Malaki 3:10 uppmanar Jehova sitt folk: ”Pröva mig ... , det ber jag er.” Jehova lovade att om de troget förde in sina tiondelar i templets förrådshus, så skulle han välsigna dem. ”Varför inte betrakta ert missionärsdistrikt på liknande sätt?” frågade talaren. ”Jehova vill att ni skall få framgång på ert distrikt, så sätt honom på prov. Stanna kvar på ert distrikt. Gör de justeringar han vill att ni skall göra. Håll ut, och se om han inte kommer att välsigna er.” Vilka goda råd till alla som tjänar Jehova!

Efter en sång övergick programmet nu till en rad trevliga intervjuer.

Praktiska uttalanden från fältet

Mark Noumair, en ny lärare vid Gilead, uppmanade eleverna att berätta erfarenheter som de hade haft i tjänsten på fältet under tiden vid skolan. Dessa erfarenheter underströk värdet av att ta initiativ i tjänsten, och åhörarna fick praktiska förslag som de kunde använda.

Eleverna i den här Gileadklassen hade också fått stort utbyte av att få vara tillsammans med medlemmar av avdelningskontorens kommittéer från 42 länder, vilka också var vid undervisningscentret i Patterson för att få speciell utbildning. Många av dem hade gått igenom Gileadskolan för många år sedan. I programmet ingick intervjuer med representanter från den 3:e, 5:e, 51:a och 92:a klassen och även med representanter från Gileadskolans filial i Tyskland. Det var verkligen givande att få lyssna till det de hade att säga.

De berättade om hur missionärer har känt det, när de har sett antalet lovprisare av Jehova öka från bara några stycken till tiotusentals på sina distrikt. De berättade om hur de varit med om att bära ut de goda nyheterna till människor som bodde utspridda i Anderna och i byar vid Amazonflodens källflöden. De beskrev hur missionärerna har vittnat för analfabeter. De berättade om sin egen kamp för att lära sig ett nytt språk och vad eleverna realistiskt kunde förvänta när det gällde hur snabbt de skulle kunna vittna och hålla tal på ett sådant språk som kinesiska. De gav även prov på hur man vittnar på spanska och kinesiska. De betonade att missionärerna är mest effektiva, om de inte bara lär sig språket, utan också hur människor tänker. De berättade också om de svåra levnadsförhållanden som ofta råder i fattiga länder och sade: ”Missionärerna bör ha klart för sig att de här förhållandena ofta beror på att människor där har blivit exploaterade. Det bästa är om en missionär känner det som Jesus gjorde, han som kände medlidande med människorna, de som var såsom får utan herde.”

Efter en sång fortsatte programmet med ett tal av A. D. Schroeder, medlem av den styrande kretsen. Han hade privilegiet att vara en av lärarna vid Gileadskolan, när den öppnade år 1943. Som en passande avslutning på programmet talade han över ämnet ”Lovprisa Jehova som suverän Herre”. Broder Schroeders fängslande tal om den 24:e psalmen inskärpte hos alla de närvarande vilket storslaget privilegium det är att få hylla Jehova som suverän Herre.

Efter det att diplomen hade delats ut och man hade sjungit en avslutande sång avslutades programmet med en innerlig bön av Karl Klein i den styrande kretsen. Det var verkligen ett praktiskt och andligen vederkvickande program!

Dagarna efter avslutningen började de 48 eleverna i den 100:e klassen resa i väg till sina missionärsdistrikt i 17 länder. Men de var inte några nybörjare. De hade redan en gedigen bakgrund i den kristna heltidstjänsten. Deras medelålder, när de började vid Gilead, var 33 år, och de hade i medeltal tjänat i mer än 12 år i heltidstjänsten. En del av eleverna hade tillhört Sällskapet Vakttornets världsomfattande Betelfamilj. Andra hade tjänat som resande tillsyningsmän, och några hade redan deltagit i någon form av utländsk tjänst — i Afrika, Europa, Sydamerika och på öarna i havet eller bland utländska språkgrupper i sitt hemland. Men de instämmer nu med alla de andra missionärer vilka har varit glada över att kunna säga: ”Vi vill tjäna varhelst i världen vi kan behövas.” Det är deras innerliga önskan att använda sitt liv till att prisa Jehovas storhet.

[Ruta på sidan 27]

Klasstatistik:

Antal representerade länder: 8

Antal länder eleverna förordnades till: 17

Antal elever: 48

Genomsnittsålder: 33,75

Genomsnittligt antal år i sanningen: 17,31

Genomsnittligt antal år i heltidstjänsten: 12,06

[Bild på sidan 26]

Den 100:e klassen som utexaminerats från Vakttornets Bibelskola Gilead

Från vänster till höger.

Första raden: M. Shirley; M. Grundström; D. Genardini; J. Giaimo; W. Shood; P. Phair; C. Buchanan; D. Robinson. Andra raden: C. Pine; B. Kraus; T. Racicot; A. Hansen; T. Beets; J. Berg; N. Garcia; K. Fleming. Tredje raden: L. Whinery; L. Whinery; C. Harps; C. Giaimo; T. Berg; C. Mann; V. Berrios; C. Pfeifer. Fjärde raden: L. Randall; S. Genardini; H. Kraus; R. Fleming; S. D’Abadie; T. Shirley; G. Stevenson; B. Buchanan. Femte raden: T. Robinson; J. Garcia; P. Harps; D. Racicot; F. D’Abadie; M. Phair; G. Stevenson; D. Shood. Sjätte raden: L. Beets; A. Pfeifer; M. Berrios; J. Pine; L. Mann; P. Randall; J. Grundström; G. Hansen.