Titta! En Rikets sal i Niue
NIUE är en liten korallö som ligger i Stilla havet, 2.160 kilometer nordöst om Nya Zeeland. Enligt en resebroschyr kommer namnet Niue från två ord — niu, som betyder kokospalm, och e, som betyder ”se” eller ”titta”. I broschyren sägs det: ”Enligt legenden var detta vad de första polynesierna sade, när de kom till ön och såg kokospalmerna som växte där.”
I våra dagar är Jehovas vittnen på Niue stolta över att kunna säga: ”E! Fale he Kautu ha mautolu!” till dem som besöker ön. Det betyder ”Titta! Vår Rikets sal!” Varför känner de så starkt för denna samlingslokal? Jehovas vittnen överallt är stolta över sina Rikets salar, särskilt om de själva har byggt dem. Men att bygga en Rikets sal på en avlägsen ö mitt i det vidsträckta Stilla havet är verkligen något speciellt. Niue omfattar trots allt bara 260 kvadratkilometer, och det finns inte mer än 2.300 invånare på hela ön.
Först var det frågan om vem som skulle bygga Rikets sal. Den enda församlingen av Jehovas vittnen på Niue har bara 32 förkunnare. All nödvändig utrustning, såsom lastbilar, schaktmaskiner och byggkranar, ägs av myndigheterna. Dessutom måste praktiskt taget allt nödvändigt byggnadsmaterial — stål, betongblock, taktäckningsmaterial, material för el och VVS, ljudutrustning och stolar — skickas till ön med båt från Nya Zeeland, en båt som går bara var femte vecka. Slutligen skulle öns berggrund göra det svårare att bygga, och lokalen skulle behöva byggas så att den kunde stå emot tropiska orkaner. Sannerligen en överväldigande uppgift för vem som helst!
Det var emellertid någonting som gjorde det här helt annorlunda. För Jehovas vittnen är Rikets sal centrum för sann tillbedjan på orten, och de vänder sig till Jehova Gud för att få vägledning och hjälp. (Psalm 56:11; 127:1) Kristna bröder på Nya Zeeland, däribland medlemmar av en niueansk församling i Auckland, hjälpte den lilla gruppen av vittnen på Niue och gav helhjärtat stöd åt byggnadsprojektet.
Beslutet att sätta i gång
Vid en byggplats för en Rikets sal i Rotorua på Nya Zeeland i juni 1994 gick en inbjudan ut till dem som var intresserade av att ta del i projektet på Niue. Otroligt nog anmälde sig 200 frivilliga kristna bröder och systrar. Från dessa valdes 80 ut, bland dem snickare, stålarbetare, rörmokare, takläggare, väggputsare, målare, elektriker, ljudtekniker, betongarbetare, murare och hantlangare.
Bröderna gjorde upp planer och satte i gång, under det att de förtröstade på Jehova. En av de två församlingsäldste i Niue, som är affärsman, började göra anordningar för att frakta allt byggmaterial som behövdes. Ett särskilt flygreseavtal med tillhörande inkvartering förhandlades fram för de arbetare som skulle komma från Nya Zeeland och som själva betalade sina kostnader, och tiden för byggandet bestämdes. Projektet skulle fullbordas på 20 dagar, från den 4 mars till den 23 mars 1995, då överlämnandet av Rikets sal skulle äga rum.
”När jag såg tomten, fick jag för första gången i mitt liv en känsla av panik”, sade den projektansvarige brodern som kom över från Nya Zeeland en vecka i förväg för att ställa allt i ordning. ”Marken består helt och hållet av berg. Det kommer att ta två veckor bara att gräva grunden.” Men han hade underskattat vittnena på orten, erkände han senare. ”Vittnena på Niue kan läsa berggrunden”, sade han. ”De vet var man skall slå på en klippa för att stora bitar skall lossna.” Man gjorde grunden färdig på två dagar!
Den 4 mars anlände den första flygplanslasten med vittnen från Nya Zeeland, och betongarbetet blev gjort. Allteftersom nya grupper av arbetare anlände, fullbordades olika etapper av projektet. Arbetsdagarna började klockan 7.00 med ett kort dryftande av dagens bibeltext. Vissa bröder arbetade 12 timmar per dag i temperaturer som kunde nå upp till 36 grader. Slutligen, den 23 mars, hade tomten och trädgården anlagts. En tilltalande skylt av mangoträ identifierade byggnaden: ”Jehovas vittnen Rikets sal”.
En anda av samarbete och gästfrihet
En väsentlig faktor som bidrog till framgången för detta projekt var samarbetet med människorna i Niue. Människor som bodde i närheten blev smittade av den anda som bröderna visade och bidrog med mat och pengar. Många betraktade byggandet av Rikets sal som sitt eget projekt. Myndighetspersoner och affärsmän var tjänstvilliga långt utöver vad deras plikt krävde. Utrustning som behövdes ställdes till förfogande, liksom en snickerifabrik. Fraktrederiet lade till och med om sin rutt bara för att förvissa sig om att det byggnadsmaterial som behövdes skulle komma fram i rätt tid.
De som kom till ön uppskattade verkligen det hårda arbete och den gästfrihet som visades av de niueanska vittnena, som delade sina hem och ägodelar med dem. ”Systrarna var enastående”, sade en byggnadsarbetare. Förutom det varma middagsmålet varje dag bjöd systrarna på en lagad frukost varje morgon klockan 6.30. En del steg upp klockan 4.30 för att ställa i ordning maten. En byggnadsarbetare sade: ”Jag tror att vi har haft det bättre här på Niue än vi har det i våra egna hem.”
Tidningen Niue Star skrev om händelsen på förstasidan den 10 mars, under rubriken ”Den första Rikets salen på Niue”, och man hade en bild med nyzeeländare och niueaner som arbetade på byggplatsen. I artikeln sades det att lokalen är 280 kvadratmeter stor och att den rymmer mellan 70 och 100 personer. I artikeln tillades det: ”Arbetet kan faktiskt fullbordas på två veckor, men i det här fallet kommer det att förlängas. Så här långt, bara två dagar efter det att arbetet påbörjades, har grunden, stommen, takstolarna och taket kommit på plats, före den utsatta tiden.”
En affärsman uttryckte en önskan att alla på Niue skulle ta en titt på projektet och dra lärdom av det. Han sade att han hoppades att det skulle visa var och en vad som kan utföras med kärlek och samarbete.
En skara på 204 kom till överlämnandet. En särskilt gripande erfarenhet för alla de närvarande var det speciella inslag där de niueanska bröderna, systrarna och barnen i sång och dans beskrev byggandet av Rikets sal. Uttryck av tacksamhet riktades till bygglaget och till Jehova, vars ande drev sinnen, hjärtan och händer att fullborda arbetet. — Jesaja 40:28—31.