Läran om evig pina — varför så oroande?

”Jag hörde att er pastor har blivit avskedad. Vad berodde det på?”

”Jo, han tjatade hela tiden om att vi alla skall komma till helvetet.”

”Vad säger er nye pastor då?”

”Den nye pastorn säger också att vi skall komma till helvetet.”

”Vad är det då för skillnad?”

”Skillnaden är den att när den förre pastorn sade det, lät det som om han var glad över det, men när den nye säger det, låter det som om hans hjärta skulle brista.”

DEN här historien, som relaterades i en bok om illustrationer, visar på sitt sätt att många som undervisar om Bibeln, och även många kyrkobesökare, inte kan förlika sig med helvetesläran. Betraktad i ett större sammanhang bekräftar den också följande uttalande av den kanadensiske teologen Clark H. Pinnock: ”Av alla de trosartiklar som har bekymrat det mänskliga samvetet under århundradenas lopp tror jag att få kan ha vållat större oro än den vedertagna tolkningen av helvetet som evigt medvetet straff för kropp och själ.”

Moraliska konsekvenser

Varför känner då många människor sådan olust inför de helvetesscener som kristenheten målar upp? (Se rutan.) Professor Pinnock förklarar: ”Tanken att en medveten varelse skulle vara tvungen att utstå fysisk och psykisk tortyr i all oändlighet är djupt oroande, och att detta skulle tillfogas dem på Guds befallning är något som kränker min övertygelse om Guds kärlek.”

Ja, läran om evig pina utgör ett moraliskt problem. Uppriktiga kristna ställer sig till exempel ofta sådana frågor som den katolske teologen Hans Küng tar upp: ”Skulle kärlekens Gud ... i all evighet se på när hans skapelser utsätts för denna ändlösa, hopplösa, skoningslösa, kärlekslösa och grymma fysiska och psykiska tortyr?” Küng fortsätter: ”Är han en sådan hårdhjärtad fordringsägare? ... Vad skulle vi tycka om en mänsklig varelse som tillfredsställde sitt hämndbegär på ett så obevekligt och girigt sätt?”a Ja, hur kan den Gud som i Bibeln säger att vi skall älska våra fiender själv vilja tortera sina fiender i all evighet? (1 Johannes 4:8—10) Det är därför inte förvånande att somliga människor menar att helvetesläran helt enkelt inte är förenlig med Guds väsen, att den är moraliskt obegriplig och orimlig.

Många andra troende försöker döva sitt samvete genom att undvika att över huvud taget ställa sig sådana frågor. Men att man blundar för problemen gör inte att de försvinner. Låt oss därför ta itu med saken. Vad är de moraliska konsekvenserna av denna lära? Professor Pinnock skriver i tidskriften Criswell Theological Review: ”[Läran om] evig pina är oacceptabel ur moralisk ståndpunkt, eftersom den gör Gud till ett blodtörstigt monster som vidmakthåller ett evigt Auschwitz för offer som han inte ens låter dö.” Han ställer sedan frågan: ”Hur kan någon som har någon grad av människokärlek med bibehållet lugn överväga en sådan tanke [den traditionella helvetesläran]? ... Hur kan kristna någonsin föreställa sig en sådan grym och hämndgirig gudomlighet?”

Pinnock framhåller det onda inflytande som denna lära kan ha haft på människors beteende och säger: ”Vilka skändligheter kan inte ha begåtts av människor som har trott på en gud som torterar sina fiender?” Han säger sammanfattningsvis: ”Är inte detta en mycket oroande uppfattning, som vi bör ta under allvarlig omprövning?” Ja, om Gud tillskrivs sådan grymhet, är det inte så underligt att uppriktiga kyrkobesökare börjar ta helvetesläran under omprövning. Och vad finner de då? Att läran om evig pina är förbunden med ytterligare ett problem.

Helvetesläran och rättvisan

Många som funderar över den traditionella helvetesläran finner att den kränker deras naturliga känsla för rättvisa, eftersom den framställer Gud som orättvis. På vilket sätt?

Du kan få svar på den frågan genom att jämföra läran om evig pina med en rättvisenorm som Gud själv gav: ”Öga för öga, tand för tand.” (2 Moseboken 21:24) Om du, för logikens skull, skulle tillämpa denna lag som Gud gav det forntida Israel, lagen om exakt vedergällning, på helvetesläran, vilken slutsats skulle du då troligtvis komma fram till? Att bara de syndare som har förorsakat andra evig pina förtjänar att i sin tur drabbas av evig pina — evig pina för evig pina. Men eftersom människor (hur onda de än är) kan plåga andra endast under en viss begränsad tid, skulle det vara en disproportion mellan brott och straff, om de dömdes till att plågas för evigt i ett brinnande helvete.

Straffet skulle helt enkelt vara alldeles för hårt. Det skulle gå långt utöver ”öga för öga, tand för tand”. Med tanke på att Jesu läror mildrade lagen om vedergällning, kanske du håller med om att sanna kristna skulle ha svårt att se någon rättvisa i läran om evig pina. — Matteus 5:38, 39; Romarna 12:17.

Varför somliga försvarar läran

Trots det som sagts här ovan är det många troende som försöker försvara denna lära. Hur kan de göra det? Den brittiske författaren Clive S. Lewis gör sig till tolk för de flesta av helveteslärans försvarare, när han skriver i sin bok The Problem of Pain (Problemet med pinan): ”Det finns ingen lära som jag hellre skulle vilja avlägsna från kristendomen än denna, om det stod i min makt. Men den har fullt stöd i den Heliga skrift och, i all synnerhet, i Herrens egna ord.” De som försvarar läran om evig pina erkänner således att den är motbjudande, men i samma andetag påstår de att läran är ovedersäglig, eftersom de menar att den har stöd i Bibeln. Så här skriver teologen Pinnock: ”Genom att erkänna att den är frånstötande hoppas de kunna bevisa sin orubbliga trohet mot Bibeln och en viss heroism, i det att de tror på en så motbjudande sanning bara därför att Bibeln lär den. De får det att låta som om Bibelns ofelbarhet står på spel. Men gör den verkligen det?”

Du kanske också undrar om du inte har något annat val än att godta denna lära, om du vill hålla dig till Bibeln. Vad säger då Bibeln?

[Fotnot]

[Ruta på sidan 5]

Tre samstämmiga beskrivningar

I Westminsterkonfessionen, en trosbekännelse som godtas av många protestanter, sägs det att de fördömda ”skall kastas i evigtvarande pina och straffas med evig tillintetgörelse”. ”Inom den romersk-katolska kristendomen”, förklarar The Encyclopedia of Religion, anses helvetet vara ”ett tillstånd av ändlöst straff ... kännetecknat ... av lidande i eld och andra former av tortyr”. Även den grekisk-ortodoxa kristendomen lär enligt samma uppslagsverk att ”helvetet är den slutliga bestämmelse i form av evig eld och evigt straff som väntar de fördömda”. — Band 6, sidorna 238, 239.