Är religionen en enande kraft?

HAR religionen som helhet varit en enande kraft i världen? Eller har den i stället varit en kraft som har lett till död och förintelse? Till svar måste vi säga att världen har bevittnat ett århundrade av konflikter som har tänts av nationalismen men närts av religionen. Sedan 1909 har åtminstone 14 större konflikter i världen haft religiösa rötter. Ernest Lefever, president för Ethics and Public Policy Center i Washington, säger: ”Från forntiden till nutiden har det utbrutit mycket få krig som religionen inte har spelat åtminstone en viss roll i.”

Ändå borde religionen teoretiskt sett kunna bevara freden i världen. Kolumnisten Mike Royko skriver: ”Om soldaterna skulle vägra att döda någon helt enkelt därför att de utövar samma religion, skulle det vara [mycket] svårt att få i gång ett krig.” Sedan säger han, efter att ha påpekat hur människor av samma icke-kristna tro ”ivrigt [har] slaktat varandra i tiotusental”: ”De kristna har inte heller varit överkänsliga för att föra krig mot andra kristna. Om de hade varit det, skulle de flesta av de vildaste krigen i Europa aldrig ha inträffat.”

Är det då att undra på att många människor inte vill ha någonting att göra med sådant som luktar religion? Historiens blad har upprepade gånger blodats ner av stridande religionsanhängare som antingen har ignorerat Guds ord, bibeln, eller förvrängt dess mening så att det skulle passa deras egna själviska intressen.

Men det levnadssätt som bibeln beskriver leder inte till konflikt, utan till fred och endräkt, när man följer den på rätt sätt. (Ordspråksboken 3:1—6) Jesus uppmanade sina efterföljare: ”Fortsätt att älska era fiender, att göra gott mot dem som hatar er.” (Lukas 6:27) Jesus pekade också på detta kännetecken på hans sanna efterföljare då han sade: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” — Johannes 13:35.