Hur man finner glädje i en problemfylld värld
”GLÄD er i Herren alltid”, befallde aposteln Paulus. ”På nytt vill jag säga: Gläd er!” (Filipperna 4:4) Men för många kan det tyckas svårt att känna sådan glädje. ”Hur kan man vara glad när man måste stå ut med fattigdom, arbetslöshet, besvärliga arbetskamrater, omoraliska lockelser eller påtryckningar i skolan?” undrar de.
Det skulle knappast vara resonligt av Gud att förvänta att hans folk skall befinna sig i ett ständigt tillstånd av jublande glädje. Gud själv inspirerade aposteln Paulus att förutsäga att det i våra dagar skulle vara ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”. (2 Timoteus 3:1—5) Likväl visar bibeln tydligt att man även under de svåraste omständigheter kan känna ett visst mått av glädje. Jesus, till exempel, ”utstod en tortyrpåle” och ”motsägelse av syndare”. Det kan sannerligen inte ha varit så glädjefullt att plågsamt naglas fast vid en påle eller begabbas av folkmassorna. Paulus säger till och med att Kristus våndades så intensivt att han var tvungen att vädja till Gud ”med starka rop och tårar”. Men ändå kunde Jesus uthärda allt detta ”för den glädje som förelades honom”. — Hebréerna 12:2, 3; 5:7.
De första kristna fick likaså utstå ”mycken kamp under lidanden, medan ... [de] ibland blev, som på en teater, utsatta för både smädeord och vedermödor”. Likväl säger Paulus att de ”med glädje [fann sig] i att man rövade bort ... [deras] tillhörigheter”. (Hebréerna 10:32—34) Men hur var detta möjligt?
Glädje — utifrån eller inifrån?
Glädje är inte någonting som sitter utanpå. Det är en egenskap som finns i hjärtat. (Jämför Ordspråksboken 17:22.) Det är sant att yttre ting, till exempel familjen, vänner — ja, till och med en älsklingsrätt — i viss utsträckning kan skänka en känsla av glädje. (Apostlagärningarna 14:16, 17) Bara att vänta på något gott kan faktiskt skänka glädje! (Jämför Ordspråksboken 10:28.) Men den glädje en människa får av yttre omständigheter eller materiella ting kan vara kortvarig.
Å andra sidan kan yttre omständigheter ibland tyckas beröva oss vår glädje. En ung man vid namn Jim förklarar till exempel hur hans förvärvsarbete påverkade honom: ”Jag hatade mitt arbete. ... Jag hade ingen lust att ägna mitt liv åt att gynna ett företag som inte tycktes bry sig ett dugg om mig som person. Dessutom var många av de människor jag arbetade med falska och hycklande.” Hans försök att framkalla glädje på konstlad väg visade sig likaså vara fruktlösa. Jim berättar: ”Jag har prövat narkotika av alla slag sedan jag var tio år gammal. Men jag blev en mycket splittrad person. Jag var utled på det liv jag levde: drickande, knarkande och festande. Mitt liv var utan uppsåt och mening. Jag frågade mig själv: ’Var kan jag finna något bättre?’”
Jims upplevelser i fråga om detta påminner om dem som kung Salomo hade. Han kom också att inse det meningslösa i att försöka finna glädje genom njutningslystnad:
”Jag sade i mitt hjärta: ’Nåväl, jag vill pröva hur glädje inverkar på dig. Gör dig nu goda dagar.’ Men se, också detta var fåfänglighet. Jag måste säga om skrattet: ’Det är dårskap’, och om glädjen: ’Vad tjänar den till?’ I mitt hjärta begrundade jag, hur jag skulle traktera min kropp med vin — allt under det att mitt hjärta ägnade sig åt vishet — och hur jag skulle hålla fast vid dårskap, till dess jag fick se vad som var bäst för människors barn att göra under himmelen, de dagar de lever. Jag företog mig stora arbeten, jag byggde hus åt mig, jag planterade vingårdar åt mig. Jag anlade åt mig lustgårdar och parker. ... Inget som mina ögon begärde undanhöll jag dem. ... Men när jag så vände mig till att betrakta alla de verk som mina händer hade gjort, och den möda som jag hade nedlagt på dem, se, då var det allt fåfänglighet och ett jagande efter vind.” — Predikaren 2:1—5, 10, 11.
Finns det då ett levnadssätt som inte är fåfängt eller meningslöst, ett som skänker glädje även under de svåraste omständigheter?
Källan till verklig glädje
”Jehovas glädje är ert starka fäste”, sade Nehemja. (Nehemja 8:10, NW) Ja, glädje härrör från den allsmäktige Guden, först och främst därför att han är Skaparen av alla goda ting som kan skänka verklig glädje. ”Styrka och glädje är på hans plats”, säger bibeln. (1 Krönikeboken 16:27, NW) Det enda sättet att uppnå glädje är därför att ha ett vänskapsförhållande med Skaparen själv, precis som Abraham hade! (Jakob 2:23) Kan en sådan vänskap skänka glädje? Ja, tänk på vad psalmisten sade: ”Din [Guds] vänskap är bättre än liv.” (Psalm 63:4, Byington) I förbigående kan nämnas att Jim med tiden kom att inse detta faktum. I dag är han en glad och lycklig kristen.
Hur kan vänskap med Gud skänka glädje? En anledning är att Gud ”blir deras belönare som uppriktigt söker honom”. (Hebréerna 11:6) När vi tjänar Gud, behöver vi aldrig frukta att våra ansträngningar skall vara förgäves eller inte uppmärksammas. Minsta handling av hängivenhet uppskattas djupt av honom. (Jämför Markus 12:41—44.) Jehova välsignar sina trogna vänner, och det är hans välsignelse ”som gör rik, och han lägger ingen plåga därtill”. (Ordspråksboken 10:22, NW) Ja, de som älskar Gud kan med glädje se fram emot belöningen evigt liv i hans nya ordning, där ”rättfärdighet [skall] bo”. (2 Petrus 3:13) Detta hopp är en verklig källa till glädje för de kristna!
En annan sak man bör tänka på är att ”glädje” är en frukt av Guds ande. Gud ger frikostigt av sin ande till sina vänner, när de ber om den. (Galaterna 5:22; Lukas 11:13) Vad blir resultatet? Psalmisten sade: ”Lyckligt är det folk, vars Gud Jehova är!” — Psalm 144:15, NW.
Hur vi kan bevara vår glädje
Men trots allt kände sig till och med de smorda kristna på aposteln Paulus’ tid ibland nedstämda. (1 Tessalonikerna 5:14) Och i våra dagar är påfrestningarna och problemen i livet ännu större. Men eftersom glädje är en egenskap som finns djupt inne i hjärtat, behöver dessa problem inte göra att du förlorar din glädje. Tänk till exempel på Jesus Kristus. Vi konstaterade tidigare att han ”för den glädje som förelades honom utstod en tortyrpåle”. (Hebréerna 12:2) Trots att detta naturligtvis måste ha varit en fruktansvärd erfarenhet, var Jesu förhållande till sin Fader alltför starkt för att han skulle låta sina tankar kretsa kring självömkan. Den tanke som dominerade Jesu sinne var tydligen ”den glädje som förelades honom”: privilegiet att hävda Jehovas namn, utsikten att rädda hela människosläktet från synd och äran att få tjäna som kung i Guds rike! Även i sina mörkaste stunder kunde Kristus tänka på dessa ting och känna intensiv glädje!
På samma sätt kunde också de första kristna uthärda förföljelse, och de kunde till och med ”med glädje [finna sig] i att man rövade bort ... [deras] tillhörigheter”, inte därför att de kände någon sorts masochistisk njutning på grund av sitt lidande, utan därför att deras sinnen var inriktade på anledningen till att de var tvungna att uthärda dessa ting. De kunde glädja sig ”över att de hade räknats värdiga att bli vanärade för hans namns skull”. De kunde glädja sig över det ”hopp om evigt liv” som hade förelagts dem. — Apostlagärningarna 5:41; Titus 1:2, 1917.
I våra dagar kan vi också bevara vår glädje, till och med när vi ställs inför allvarliga problem. I stället för att dra oss inom vårt skal och älta våra problem kan vi försöka påminna oss själva om vilken välsignelse det är att ha Jehovas vänskap och våra bröders och systrars kärleksfulla stöd. Ofta är detta tillräckligt för att vårt lidande skall förefalla mindre viktigt. Jesus illustrerade detta på följande sätt: ”När en kvinna föder barn, har hon bedrövelse, eftersom hennes stund har kommit; men när hon har fött barnet, minns hon inte vedermödan längre för den glädjens skull att en människa har fötts till världen.” — Johannes 16:21.
I den kristna församlingen i våra dagar finns det många fina exempel på individer som låter glädjen överskugga deras problem. En kristen kvinna vid namn Evelyn har till exempel gått igenom en lång rad sjukdomar, däribland cancer. Hon har svårt att gå, och man ser ofta tydligt att hon har värk. Men ändå besöker hon regelbundet mötena och har nästan alltid ett strålande leende på sina läppar. Vad är hemligheten med hennes glädje? ”Jag förlitar mig på Jehova”, säger hon gärna. Ja, i stället för att ständigt tänka på hur svårt hon har det försöker hon inrikta sina tankar på de orsaker hon har att känna glädje. Detta ger henne den styrka hon behöver för att klara av sina sjukdomar.
Vi kan naturligtvis lätt förlora vår glädje. Somliga blir helt uppfyllda av begär efter materiella ting eller nöjen. De försummar kristna möten, sitt personliga studium och tjänsten på fältet. Att trakta efter materiella rikedomar har inte lett till glädje för dessa individer, utan i stället har de ”genomborrat sig själva överallt med många kval”. — 1 Timoteus 6:10.
En annan sak som fördärvar glädjen är att själviskt ägna sig åt ”köttets gärningar”. Otukt, orenhet och tygellöshet kan skänka en viss njutning för stunden, men dessa ting står i diametral motsats till Guds ande, som frambringar glädje. (Galaterna 5:19—23) Den som hänger sig åt orätta ting riskerar att bli avskuren från källan till glädje — Jehova!
Hur mycket bättre är det därför inte för en kristen att nitiskt slå vakt om sin glädje! Om du av någon anledning finner att du själv har förlorat glädjen, tänk då igenom vad du kan göra för att återvinna den. Kanske du behöver ägna mer tid åt att studera och begrunda bibeln. Det är endast genom att ständigt påminna oss vårt hopp som vi kan vara ”glada i hoppet” som ligger framför oss, även när vi drabbas av problem. (Romarna 12:12, 1917) Det kan också hända att vi behöver utöka vår del i att predika ”dessa goda nyheter om riket”. (Matteus 24:14) ”Att ge” på detta sätt skänker oundvikligen ett större mått av glädje! — Apostlagärningarna 13:48, 52; 20:35.
Vår problemfyllda värld kommer också i fortsättningen att förorsaka oss bekymmer. Men genom att dra oss närmare vår himmelske vän kan vi hålla fast vid vår glädje och få träda in i Guds nya ordning, där allt som lägger hinder i vägen för vår glädje kommer att vara borta för evigt! — Uppenbarelseboken 21:3, 4.