Teokratisk expansion i Japan

”VIDGA ut platsen för din hydda, låt spänna ut tältet under vilket du bor, och spar inte. Förläng dina tältlinor, och gör dina tältpluggar fastare.” — Jesaja 54:2.

Med dessa ord pekade profeten Jesaja fram emot en tid då den sanna tillbedjan av Jehova Gud skulle genomgå en snabb expansion. I våra dagar ser vi, i det ena landet efter det andra i världen, just en sådan fantastisk teokratisk expansion. Detta är, kanske mer än någon annanstans, uppenbart i Japan, där det nu finns omkring 97.000 tillbedjare av den sanne Guden.

Sanningens tillväxt genom åren

Det var i början av det andra decenniet i detta århundrade som de goda nyheterna om Guds rike för första gången nådde Japan. Charles T. Russell, Sällskapet Vakttornets förste president, gjorde en mer än 1.000 kilometer lång resa över de japanska öarna och insåg behovet av att predika den sanna kristendomen. År 1926 sändes en man av amerikansk-japansk härkomst till Japan som Sällskapet Vakttornets förste missionär.

Under de följande 20 åren såddes mycket av sanningens säd, och många människor lärde känna Jehovas rike. Många av dessa fick på grund av sin tro genomgå svåra prövningar från militärmyndigheternas sida under perioden 1933—1945.a

År 1949 fick predikoverket i Japan en ny start. Gileadutbildade missionärer började anlända. I augusti fanns det sju missionärer i Tokyo, och det var i genomsnitt nio personer som tog del i evangeliseringsarbetet varje månad. Ytterligare sex missionärer anlände i oktober, och fem av dessa satte i gång predikoverket i Kobe. Vilket mottagande skulle predikandet få i detta land av buddister och shintoister, som höll på att återhämta sig från andra världskrigets fasor?

På mindre än tio år växte antalet förkunnare av Riket till 1.000. Men ”tältet” skulle komma att spännas ut ännu mera. I november 1970 hade antalet vittnen tiodubblats, och tre år senare var det uppe i 20.000. Under de följande tre och ett halvt åren skulle detta antal komma att fördubblas igen — ett nytt rekord på drygt 40.000 förkunnare av Riket! Men det fanns fortfarande många fårlika kvar på distrikten, och Jehova fortsatte att utgjuta sin välsignelse över sitt folks nitiska verksamhet i Japan. Efter något mer än sex år, i juni 1983, hade de 40.000 ännu en gång fördubblats och blivit mer än 80.000, och när detta skrivs är antalet förkunnare av Riket i Japan uppe i 97.305!

Heltidsförkunnarnas roll

Det är naturligtvis Jehova Gud som ligger bakom denna expansion. Men nitiska missionärer och andra heltidsförkunnare har också spelat en viktig roll.

År 1952 hade missionärernas antal stigit till omkring 50, och många nya, infödda vittnen började nu träda in i pionjärtjänsten. De nitiska missionärernas exempel uppmuntrade fler och fler av deras nydöpta följeslagare att ägna hela sin tid åt Jehovas tjänst. I dag, 36 år efter det att de första missionärerna kom in i landet, tar nästan 40 procent av alla vittnen i Japan del i heltidstjänsten varje månad, och 36.118 rapporterade i den korta midvintermånaden februari 1985. Många av de missionärer som har haft del i denna expansion ända ifrån början är fortfarande kvar i sin tjänst, men nu är denna grupp om 76 missionärer som en liten ”droppe i havet” av tiotusentals inhemska pionjärer.

Skulle du vilja träffa några av dessa nitiska heltidsförkunnare? Låt oss bekanta oss med åtminstone några få av dem, som får representera hela skalan av pionjärer.

Låt oss först träffa några av de gamla kämparna. Iwako Kono är vår äldsta pionjär med särskilt uppdrag. Hon har nu, vid 70 års ålder, innehaft detta tjänsteprivilegium i omkring 28 år och har hjälpt nästan 50 personer fram till överlämnande och dop. Så har vi Sadakichi Shimada, som med sina 87 år är den äldsta reguljära pionjären i Japan. Toyoko Umemoto var 26 år gammal när hon började sin tjänst som pionjär med särskilt uppdrag. Efter mer än 29 års trogen tjänst har hon nu tjänat längre än någon annan infödd japansk pionjär med särskilt uppdrag.

I andra änden av skalan finns det många unga som använder sin ungdom till att tjäna Jehova. Meri Aida var 14 år gammal när hon fick sitt förordnande att tjäna som reguljär pionjär. Innan dess hade hon tagit del i hjälppionjärtjänsten i 41 månader sedan sitt dop vid 11 års ålder. Hon gjorde detta medan hon gick i skolan.

Akiko Goto var sju år när hennes mor trädde in i den reguljära pionjärtjänsten, trots att hon hade två små barn att ta hand om. Akiko följde sin mors fina exempel och blev reguljär pionjär vid 18 års ålder, och två år senare blev hon den yngsta pionjären med särskilt uppdrag i Japan. Hisako Wakui var 21 år gammal när hon började som pionjär med särskilt uppdrag. Efter omkring 28 år har hon nu haft privilegiet att få hjälpa minst 37 personer att bli tillbedjare av Jehova.

Många har gett sig av från storstaden till små städer och byar för att låta alla välsinnade människor få del av ”dessa goda nyheter om riket”. Det är intressant att lägga märke till att omkring 60 procent av alla reguljära pionjärer är husmödrar, och de flesta av dem har icke troende män. Denna fantastiska pionjäranda har banat vägen för tillväxten av Rikets intressen i Japan.

Det stora behovet av mötesplatser

De japanska vittnena inser till fullo vikten av bibelns befallning att vi inte skall underlåta att ”församlas”, ”och det så mycket mer som ... [vi] ser dagen närma sig”. (Hebréerna 10:25) De första åren höll de flesta församlingar sina möten i små privata eller kommunala samlingslokaler. Många av dessa hyrdes veckovis. Det hände ofta att bröderna kom till ett möte och fick veta att lokalen inte var disponibel den dagen. Detta innebar att de i all hast var tvungna att försöka hitta en annan lokal och sedan på mindre än en timme iordningställa den för mötet!

Lyckligtvis är detta till största delen något som tillhör det förflutna. De allra flesta församlingar har nu en egen mötesplats. Somliga hyr sina lokaler på årskontrakt, medan andra har renoverat lediga byggnader eller lagerlokaler. Men tomtpriserna i Japan är så höga — mellan 3.500 och 5.000 kronor per kvadratmeter — att få församlingar har råd att äga den mark där deras Rikets sal är belägen. Somliga bröder som är markägare har rivit sitt hus och byggt ett nytt med en Rikets sal i bottenvåningen och sin egen bostad ovanpå. I flera fall har det ovanliga hänt att personer som inte är Jehovas vittnen eller ens intresserade av den sanna kristendomen har erbjudit sig att bygga en Rikets sal på sin mark och sedan hyra ut den till Jehovas vittnen, och ibland till och med bett vittnena om förslag till planlösning. Resultatet har blivit några verkligt unika Rikets salar.

En parkeringsplatsägare i Yokohama lät till exempel bygga en Rikets sal på pelare över sin parkeringsplats och hyra ut denna till vittnena. En Rikets sal i Tokyo ligger på andra våningen i ett hus som är byggt mellan betongpelarna till en högbana. Enligt vad vi har hört har bröderna där nu vant sig vid de bullrande tågen över deras huvuden.

Allteftersom församlingarna har vuxit, har också kretssammankomsterna blivit allt större. Medan en kretssammankomst för 20 år sedan kanske bara hade ett närvaroantal på mellan 300 och 400, är det nu ofta mellan 1.500 och 2.000 närvarande, eller ännu fler. Att finna lokaler för så stora sammankomster är mycket svårt. År 1975 hyrde man därför en nedlagd bowlinghall utanför Tokyo och byggde om den till Japans första sammankomsthall med 1.200 sittplatser. År 1982 följde så den andra sammankomsthallen, en fin byggnad i armerad betong. Den ligger i Kansai i centrala Japan och byggdes uteslutande av frivilliga arbetare inom vittnenas egna led, både män, kvinnor och barn. Den har 1.800 sittplatser. Den tredje sammankomsthallen har byggts av frivilliga arbetare på tomten till Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i Ebina. Den rymmer 3.000 personer.

Den senaste gången alla förkunnare i Japan kunde komma tillsammans till en enda sammankomst var vid det internationella konventet i Osaka år 1973, då 31.263 var närvarande. Sedan dess har det på grund av bristen på lämpliga lokaler visat sig vara mer praktiskt att hålla mindre sammankomster. På detta sätt blir det också fler orter som får ett vittnesbörd om Riket. År 1984 hölls 24 sådana konvent, med 179.439 närvarande och 3.236 döpta.

Expansion vid avdelningskontoret

För att kunna hålla jämna steg med den snabba tillväxten på fältet har Sällskapets avdelningskontor också upplevt en enorm expansion under årens lopp. Mellan åren 1949 och 1962 var kontoret beläget i ett tvåvåningshus i japansk stil i Minato i Tokyo. Det ersattes så småningom av ett sjuvåningshus, som tjänade som avdelningskontor fram till år 1972. Detta år ansåg Sällskapet att det var dags att börja trycka på egna pressar. Ett nytt tryckeri och Betelhem byggdes därför på en 4.000 kvadratmeter stor tomt i Numazu, 120 kilometer sydväst om Tokyo.

Efter fem år var emellertid anläggningen i Numazu utnyttjad till bristningsgränsen. En tomt på sju hektar inköptes därför i Ebina, och där byggde man en anläggning som var tre gånger så stor som den i Numazu, med ett fint tryckeri och ett Betelhem. Detta komplex, som helt och hållet byggts av vittnena själva, överlämnades den 15 maj 1982.

Medan byggnadsarbetet fortfarande pågick började man trycka tidskrifter med en ny rulloffsetpress. När anläggningen var färdigbyggd, installerade man en ny fyrfärgspress. Särskilt entusiastiska var bröderna när tiotusentals exemplar av ”Nya Världens översättning” av bibeln på japanska började strömma ut ur Sällskapets pressar år 1982. För att klara av den ständigt ökande efterfrågan på tidskrifter och annan litteratur installerades en av fem enheter bestående rulloffsetpress i januari 1984. Den kan framställa ett tusen tidskrifter i minuten och kan trycka Vakttornet och Vakna! samtidigt.

För att kunna sköta arbetet med att trycka och distribuera all denna litteratur och sörja för arbetarnas behov har Betelfamiljen utökats till att omfatta 345 medlemmar. Dessutom har 165 arbetare varit sysselsatta med det nya byggnadsprojektet. Det finns intressant nog 19 köttsliga brödraskaror i denna familj.

Trots att det bara är tre år sedan Ebinaanläggningen överlämnades, pågår redan arbeten för ytterligare expansion. På samma tomt byggs nu ett nytt Betelhem i åtta våningar, som kommer att rymma 250 personer, samt en sex våningar hög tillbyggnad till tryckeriet. Ja, man förlänger verkligen sina ”tältlinor” utöver all förväntan.

Framtidsutsikter

I detta land av buddister och shintoister finns det många människor som söker något att sätta tro till. Hur många fler som ännu skall komma till Jehovas ”hydda” återstår att se. Något som tyder på fortsatt tillväxt är att det var 224.696 personer närvarande den 15 april 1984 för att fira minnet av Jesu död. Gemensamma ansträngningar görs också för att hjälpa de intresserade. Varje månad leds omkring 142.000 bibelstudier i hem.

När de första missionärerna anlände år 1949 skulle väl ingen ha kunnat tro att det 36 år senare skulle finnas mer än 97.000 aktiva lovprisare av Jehova i detta land! Likväl har Jehova gjort detta möjligt. I enlighet med sitt löfte har han sannerligen låtit ”spänna ut tältet” för sitt folk och förlängt deras ”tältlinor”. Hans vittnen kommer också i fortsättningen att arbeta hårt och förtrösta på att han skall inbärga skörden innan slutet på denna tingens ordning kommer.

[Fotnot]

[Tabell på sidan 27]

(För formaterad text, se publikationen)

Ökningen av antalet förkunnare i Japan under de 36 senaste åren

1949 9

1958 1.000

1970 10.000

1973 20.000

1976 40.000

1983 80.000

1985 97.305

[Bild på sidan 28]

Toyoko Umemoto har varit pionjär med särskilt uppdrag längre än någon annan i Japan

[Bild på sidan 29]

Sadakichi Shimada är den äldsta reguljära pionjären i Japan