Att odla den finaste vänskapen i hela universum
”Men du, o Israel, är min tjänare, du, o Jakob, som jag har utvalt, min vän Abrahams säd.” — JESAJA 41:8, NW.
1. Vad är det som får en sann vänskap att aldrig tryta?
HUR dyrbar är inte en verklig vän! Men vad är grundvalen för att ha en verklig vän? Vad ligger egentligen till grund för en bestående vänskap? Det är något som aldrig tryter eller sviker, och därför sviker heller aldrig en verklig vän. Vad är detta för något? Jo, det är den egenskap som aposteln Paulus nämnde i följande skriftställe: ”Kärleken tryter aldrig.” — 1 Korintierna 13:8.
2. Vilken speciell innebörd har det verb, som det grekiska ordet för ”vän” kommer ifrån?
2 I de hebreiska skrifterna är substantivet ”kärlek” härlett från ett verb som betyder ”älska”. (5 Moseboken 6:4, 5; jämför Matteus 22:37.) Och det verb som i den grekiska Septuagintaöversättningen används för att översätta den hebreiska textens ”du skall älska” är a·ga·panʹ. Men i den forntida översättningen och i de kristna grekiska skrifterna är det substantiv som översätts med ”vän” inte grundat på det verbet, utan på det grekiska substantivet fiʹlos, som kommer från ett verb som betyder ”ha tillgivenhet för”. Enligt den ursprungliga grekiskan uttrycks alltså kärleksfull tillgivenhet gentemot en vän eller mellan vänner. Och i det engelska språket är ordet för ”vän” härlett från ett anglosaxiskt verb som betyder ”älska”.
3. Med vilket slags kärlek, i jämförelse med Guds kärlek till människovärlden, var Jesu lärjungar förenade med honom?
3 Det grekiska verb från vilket ordet ”vän” är härlett uttrycker därför en varmare och innerligare känsla än den kärlek som uttrycks genom verbet a·ga·panʹ, som förekommer i Johannes 3:16 i den grekiska texten, där Jesus citeras säga följande: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” Kärleken (grekiska: a·gaʹpe) från Jehova Guds sida är således tillräckligt omfattande för att kunna innesluta hela människovärlden, trots människosläktets syndfullhet. Men Guds enfödde Son sade till sina 11 trogna apostlar att de var förenade med honom genom ett varmare och innerligare slag av kärlek.
Ett dyrbart slag av vänskap
4. Genom att göra vad kunde Jesu lärjungar fortsätta att vara hans ”vänner”, och vilket förtroligt umgänge skulle denna ställning ge dem tillträde till?
4 Jesus sade till dessa apostlar att de skulle fortsätta att vara hans ”vänner”, om de fortsatte att göra det som han befallde dem att göra. Han visade att detta skulle inbegripa det privilegierade förtroliga umgänge, som är en följd av ett ömsesidigt förtroende, när han sade: ”Jag kallar er inte längre slavar, eftersom en slav inte vet vad hans herre gör, utan jag har kallat er vänner, därför att alla de ting som jag har hört av min Fader, dem har jag gjort kända för er.” (Johannes 15:14, 15) När Jesus sade detta använde han ordet fiʹlos om var och en av dessa apostlar.
5. På vad vilar den vänskap som omnämns i Ordspråksboken 18:24, och hur pålitligt är ett sådant förhållande?
5 Enligt Ordspråksboken 18:24 (NW) sade den inspirerade vise mannen följande: ”Det finns kamrater som är benägna att krossa varandra, men det finns en vän som håller fast mera än en broder.” En sådan vänskap grundar sig inte på köttslig släktskap; den vilar på en uppskattning av det sanna värdet av den som man gör till sin vän. Ja, köttsliga släktingar kan skiljas från varandra av olika själviska orsaker, men en pålitlig vän kommer att vara orubblig och kommer att hålla fast vid sin vänskap oavsett de prövande eller svåra förhållanden eller självrannsakande omständigheter som kan uppstå.
6. Vilkas starka vänskap påminns vi om, och hur återgäldade David senare den vänskapen?
6 Här kan vi tänka på Jonatan, son till den förkastade kung Saul, och på David, som Jehova Gud hade utvalt och smort till att bli Israels kung. Deras vänskap bestod ända fram till Jonatans död på slagfältet. När David fick höra den tråkiga nyheten, brast han ut i den klagosång som finns upptecknad i 2 Samuelsboken 1:17—27. David visade i vilket kärleksfullt förhållande han stod till Jonatan, när han sade: ”Jag sörjer över dig, du min broder Jonatan. Mycket ljuvlig var du för mig. Dyrbar var för mig din kärlek, mer än kvinnokärlek.” En sådan vänskap skulle inte bli bortglömd eller obesvarad. Den förklarade varför kung David visade barmhärtighet mot Mefiboset, Jonatans överlevande son. — 2 Samuelsboken 9:1—10.
7. a) Har, framför allt nu under denna ”avslutning på tingens ordning”, sådan vänskap som Davids och Jonatans dött ut? b) Till vilket uttryck av förtroligt umgänge ger en sådan vänskap en människa tillträde, som Jesus förklarade för sina trogna apostlar?
7 Detta dyrbara slag av vänskap har inte dött ut från jordens yta. Nu i ”avslutningen på tingens ordning”, när ”kärleken hos flertalet” har svalnat, känner man starkt värmen av en sådan kärleksfull vänskap bland de överlämnade, döpta vittnena för Jehova Gud, vilka avger det världsomfattande vittnesbördet om Riket som Jesus förutsade. (Matteus 24:3—14) Vänner är benägna att yppa saker och ting för varandra, därför att de har förtroende för varandra. Kom ihåg att Jesus, när han sent på kvällen samtalade med sina 11 apostlar, som hade hållit fast vid honom, sade: ”Jag har kallat er vänner, därför att alla de ting som jag har hört av min Fader, dem har jag gjort kända för er.” (Johannes 15:14, 15) Ja, de andliga tingen i Guds ord som skall uppfyllas eller tillämpas skulle först uppenbaras för Herren Jesu Kristi av anden sant pånyttfödda ”vänner”. Därefter skulle dessa ”vänner” få privilegiet och ansvaret att uppenbara sådana dittills hemliga ting för dem som önskade komma in i ett vänskapligt förhållande till Jehova Gud, som är upphovet till sådana hemliga ting.
8. Vilka låter Jehova få ha förtroligt umgänge med honom, och hur omnämnde Jesus det förbund som hörde ihop med ett sådant förtroligt umgänge?
8 Så har Jehova handlat med sina av anden pånyttfödda tillbedjare, som förts in i hans nya förbund genom medlaren Jesus Kristus. När Jesus instiftade Herrens kvällsmåltid sade han: ”Denna bägare är liktydig med det nya förbundet i kraft av mitt blod, som skall utgjutas för er räkning.” (Lukas 22:20) Detta var i överensstämmelse med Psalm 25:14 (NW), som lyder: ”Det förtroliga umgänget med Jehova tillhör dem som fruktar honom, också hans förbund, för att låta dem lära känna det.” Vilken extraordinär kunskap får inte de motta som har kommit in i ett vänskapligt förhållande till Jehova Gud och hans medlare Jesus Kristus!
De som Jehova gör till sina vänner
9. Är det förmätet av oss att mena att Jehova skulle uppta obetydliga människor i sin vänskap, och vilken bibeltext kan vi peka på för att bestyrka vårt svar?
9 Men kan vi verkligen ha den Högste och allsmäktige Guden som vår personlige vän? Har han verkligen ödmjukat sig i så hög grad som till att bli vår vän? Det är inte förmätet att tänka så. I ett brev, som Jakob skrev till de andliga israeliterna före Jerusalems förstöring år 70, heter det: ”Det skriftställe uppfylldes som säger: ’Abraham satte tro till Jehova, och det tillräknades honom såsom rättfärdighet’, och han kom att kallas ’Jehovas vän’.” (Jakob 1:1; 2:23; 1 Moseboken 15:6; Galaterna 6:16) I ett av de hebreiska skriftställen som Jakob här hänvisade till läser vi följande vädjan, som kung Josafat framställde till Gud, när Jerusalems säkerhet hotades av en stor invasion: ”Har inte du själv, vår Gud, drivit bort detta lands inbyggare för ditt folk Israel och sedan gett det åt Abrahams säd, hans som älskade dig [din väns, 1982], till obestämd tid?” (2 Krönikeboken 20:7, NW) Här kan vi se att det hebreiska grundord, som översatts med ”vän” (1982), betyder ”en som älskar”. Abraham var obestridligen en person som älskade Jehova, den Gud som kallade honom ut ur det kaldeiska Ur och förde honom in i det utlovade landet. Som en som älskade Jehova var Abraham en man som Jehova kunde bli vän med eller uppta i sin vänskap.
10. Vem talade själv om vänskap i Jesaja 41:8, och på grund av vilken inställning gentemot Jehova fick Abraham en speciell ställning inför Gud?
10 Men i Jesaja 41:8 (NW) talade Jehova för sin egen räkning och yttrade då följande uppmuntrande ord till Abrahams avkomlingar som en nation: ”Men du, o Israel, är min tjänare, du, o Jakob, som jag har utvalt, min vän Abrahams säd.” Den högste Guden hedrade denna vänskap med Abraham genom att ge honom i uppdrag att bli den ryktbare förfadern till Jesus Kristus, hela mänsklighetens frälsare, också Abrahams. Denne avkomling av Abraham var mer än en Jehova Guds vän; han var nämligen Guds älskade Son. — Johannes 3:16.
11. Varför måste vänskapen med Jehova komma att prövas?
11 Vilken slutsats kan vi dra av allt det här sagda? Jo, att det är möjligt för människor här nere på Jehovas ”fotapall” att vara hans vänner. (Jesaja 66:1) Vår dyrbara vänskap med honom kommer naturligtvis att sättas på prov i denna gamla värld, eftersom Satan, djävulen, ”denna tingens ordnings gud”, kommer att försöka slita sönder den. — 2 Korintierna 4:4.
12. Vad bör vi i likhet med Job från landet Us vara beslutna att göra i fråga om vår vänskap med den Högste?
12 Tänk på fallet med den där enastående mannen i forntiden vid namn Job, om vilken den kristne lärjungen Jakob skrev: ”Se! Vi prisar dem lyckliga som har hållit ut. Ni har hört om Jobs uthållighet och har sett det slutresultat Jehova gav, att Jehova är mycket ömsint och barmhärtig.” (Jakob 5:11) Job var inte någon uppdiktad person, utan han levde faktiskt i landet Us. Djävulen betvivlade att Jobs vänskap med Jehova var av bestående art, och Jehova lät Satan sätta Job på ett mycket hårt prov. Genom att låta Job drabbas av svåra olyckor försökte Satan få honom att förneka Jehova. Men Job vägrade att stödja djävulen genom att förneka Gud, vilket skulle ha lett till att han dött på Satans sida i stridsfrågan om den universella suveräniteten. Job bevisade i stället att Satan, djävulen, var en usel lögnare. Jesus Kristus bevisade samma sak, när han var på jorden. Men hur är det då med oss i våra dagar? De som uppskattar Jehovas vänskap är beslutna att stödja hans sida i denna strid av universellt intresse. Och det kommer de att göra, tills Satan och hans demoner slutligen har slungats i avgrunden och bringats till tystnad, före Jesu Kristi tusenåriga regerings början. — Uppenbarelseboken 20:1—4.
13. Vilken plats har vänskapen med Jehova Gud och hans enfödde Son, och vilken kurs måste vi följa för att inte klassificeras som symboliska ”äktenskapsbryterskor”?
13 Det finns ingen vänskap som överträffar vänskapen med den högste Guden, Jehova. Därefter kommer vänskapen med hans enfödde Son. Ett sådant vänskapligt förhållande till dem betyder evigt liv i gränslös lycka för oss. De kräver med rätta fullständig lojalitet och trohet av oss. Vi kan inte ha förtroligt umgänge med denna dömda gamla värld och samtidigt odla deras vänskap. Vi vill inte enligt orden i Jakob 4:4 bli klassificerade som andliga äktenskapsbryterskor. Det heter där rakt på sak: ”Äktenskapsbryterskor, vet ni inte att vänskapen med världen är fiendskap med Gud? Därför, vemhelst som vill vara världens vän gör sig till Guds fiende.” Dessa ord riktades till de andliga israeliterna under det första århundradet v.t., men de gäller också Jehovas vittnen som lever nu i 1900-talets värld eller tingens ordning.
Sky vänskap som kommer att tryta
14. Hur undviker Jehovas vittnen att uppleva det som förutsägs i Sakarja 13:4—6 när det gäller vänskap?
14 Därför att Jehovas vittnen inte gör sig till denna fördärvade, våldsfyllda världs vänner, blir de framställda i oriktig dager, illa behandlade och förföljda. Det blev också det största Jehovas vittnet som någonsin levat på jorden, Jesus Kristus, och de är inte bättre än han var. (Uppenbarelseboken 1:5; 3:14) Eftersom de uppriktigt fortsätter att bringa sitt tänkesätt i överensstämmelse med sin finaste väns, Jehova Guds, ord, har de förskonats från att uppleva det som beskrivs profetiskt i Sakarja 13:4—6 (NW), där det heter: ”Det skall ske på den dagen att profeterna skall blygas, var och en för sin syn då han profeterar; och de skall inte bära en ämbetsmantel av hår i syfte att bedra. Och han skall i sanning säga: ’Jag är ingen profet. Jag är en som brukar jorden, ty en jordemänniska själv förvärvade mig redan i min ungdom.’ Och man skall säga till honom: ’Vad är detta för sår på din person mellan dina händer?’ Och han skall bli tvungen att säga: ’De som jag blev tillfogad i deras hus, som intensivt har älskat mig [i mina vänners hus, Åkeson].’”
15. Varför har kristenhetens präster burit speciella klädesplagg ute bland allmänheten, och med vilka har de ingått själviska vänskapsförhållanden?
15 Kristenhetens präster har nu i århundraden burit ”ämbetsmantlar” i syfte att rikta uppmärksamheten på sitt religiösa yrke och i syfte att själva få ära genom att tydligt skilja sig från sina församlingsmedlemmar, vilka de betecknar som ”lekmännen”. Detta gör dessa präster, trots att det inte finns tillstymmelse till bevis för att Jesus Kristus och hans apostlar och de evangelieförkunnare han skickade ut någonsin bar religiösa ämbetsmantlar för att rikta uppmärksamheten på sin ställning och för att förstora upp den. Vi är nu långt framme i ”avslutningen på tingens ordning”, som började i och med slutet på ”nationernas fastställda tider” eller ”hedningarnas tider” år 1914. (Matteus 24:3; Lukas 21:24, 1917) Prästerskapet har länge försökt vara de bästa vänner med de kommersiella, militära och politiska elementen i denna världen. Detta har de gjort i själviskt syfte och utan några som helst samvetskval. Men deras själviska vänskap av det här slaget kommer att bli kortlivad!
16. a) Vad skall prästklassens världsliga ”vänner” enligt bibelns profetior inom kort göra med den? b) Vad kommer prästerskapet, även om det befinner sig i en ny ställning, till slut inte att kunna undgå?
16 Prästerskapet befinner sig precis som lekmännen i en mycket vetenskaplig tidsålder. Pressen i den här tiden frestar på världsliga relationer till det yttersta. Trots sin påstådda ställning hos himmelens Gud har prästerskapet inte fått honom att välsigna de kommersiella, militära och politiska anordningarna, och de har ingen lättnad att erbjuda under de allt sämre världsförhållandena. Snart kommer prästerskapets världsliga ”vänner” att bringas till insikt om att prästerskapet inte är till någon som helst nytta för dem, ja, att det rentav är en belastning för dem, med sina falska profetior om att det skall bli bättre tider i materiellt avseende förutan Jehovas rike genom Kristus. Ja, dessa världsliga ”vänner” kommer till sist att drivas till att ge fullt utlopp åt sitt förlorade förtroende, sitt förakt, ja, sitt hat. De kommer att med våld förinta prästerskapet eller åtminstone ta ifrån dess medlemmar deras professionella ämbetsmantlar och degradera dem till en ställning där de inte har sitt yrke, till en lekmannaställning, som det förklaras i Sakarja 13:4—6. Men denna förändrade ställning kommer inte att förskona prästerskapet från att förintas tillsammans med det stora Babylon, världsväldet av falsk religion, såsom det förutsägs i kapitel 17 och 18 i Uppenbarelseboken. Prästerskapets världsliga ”vänner” kommer att svika det helt.
17. Vilken vänskap är värd att uppodla, och för hur länge?
17 Hur viktigt är det inte, med tanke på detta, att sky ett felaktigt slag av självisk vänskap! Men hur dyrbar bör inte den finaste vänskapen i hela universum vara för oss! Den är värd att vi odlar den för evigt.
Vad tror du?
◻ Endast genom att göra vad kan Jesu lärjungar fortsätta att vara hans vänner?
◻ Hur vet vi att människor kan åtnjuta Jehovas vänskap, och vilka låter han åtnjuta förtroligt umgänge med sig?
◻ Varför måste vänskapen med Gud komma att sättas på prov?
◻ Hur undviker Jehovas vittnen att få uppleva det som förutsägs i Sakarja 13:4—6 när det gäller vänskap?
[Bild på sidan 9]
David och Jonatan åtnjöt en innerlig och dyrbar vänskap. Det kan du göra också
[Bild på sidan 11]
Abraham var ”Jehovas vän”. Är du det?