Domstol i Turkiet skickar Jehovas vittnen i fängelse
DEN 12 december 1984 fällde Statens säkerhetsdomstol i Ankara i Turkiet en upprörande dom. Den dömde fem Jehovas vittnen till fängelsestraff på sex år och åtta månader vardera, med ytterligare två år och två månader i förvisning! Arton andra vittnen dömdes till fyra år och två månader i fängelse och ett år och fyra månader i förvisning. Andra vittnen skall få en separat rättegång inför en brottmålsdomstol.
Vad var deras ”brott”? De befanns skyldiga till överträdelse av artikel 163 i den turkiska brottsbalken. Enligt den är det ett brott ”att bedriva religiös propaganda i avsikt att förändra statens sociala, ekonomiska, politiska eller juridiska ordning”. Man påstod alltså att några få Jehovas vittnen försökte förändra det rådande styrelseskicket i Turkiet. Men hur skulle denna lilla grupp av människor, som är fredliga, obeväpnade och fullständigt outbildade i omstörtande politisk verksamhet, kunna utgöra ett hot mot hela den etablerade ordningen i nationen?
Ett laglydigt folk
Jehovas vittnen är kända utöver hela världen som ett laglydigt folk. En generalguvernör i Nigeria sade till exempel om dem: ”De har i hög grad bidragit till det andliga uppbyggandet av vårt folk här i Nigeria.” Han sade också: ”Om alla religiösa sekter vore lika Jehovas vittnen, skulle vi inte ha några mord, inbrott, lagöverträdelser, fångar eller atombomber. Dörrarna skulle aldrig behöva vara låsta.”
Jehovas vittnen har heller aldrig blandat sig i politik. Deras neutralitet i sådana saker är välkänd. I den italienska publikationen Il Corriere di Trieste hette det att ”Jehovas vittnen bör beundras”. Varför det? Det hette vidare i artikeln att det bland annat var därför att deras religion lär dem att inte blanda ihop politik och religion och att inte tjäna politiska partiers intressen.
Under sin mer än hundraåriga historia har de därför aldrig försökt att förändra den politiska ordningen i någon stat. De gör i stället det som bibeln uppmanar dem att göra — de accepterar de existerande regeringarna som de ”överordnade myndigheterna”, vilka de måste respektera. (Romarna 13:1) Det är därför i strid med deras religiösa övertygelse att ta del i någon som helst omstörtande verksamhet. Det är därför som nationer som inte är diktaturer har erkänt att Jehovas vittnen verkligen är en religion, och de har gett dem samma friheter, religionsfrihet inbegripen, som andra medborgare.
Domarna är också helt obefogade av en annan orsak. Den 24 mars 1980 fastställde den högsta appellationsdomstolen i Turkiet att Jehovas vittnen inte kan straffas, eftersom deras religion inte överträder lagen. Domstolen hade frikänt dem från anklagelser för omstörtande verksamhet.
Händelser som ledde fram till rättegången
Frågan uppstår alltså: På vilka upplysningar grundade rätten sitt utslag? Har Jehovas vittnen ändrat sin verksamhet eller sin tro sedan år 1980? Låt oss helt kort betrakta de förhållanden som ledde fram till rättegången såväl som rättegångsprotokollet.
Den 20 november 1974 gav en distriktsdomstol i Istanbul Jehovas vittnen lagligt erkännande som en religion. Följaktligen kunde vittnena lagligen registrera sin religion på sina identitetskort, vilket de också gjorde. Och från och med december 1974 började Jehovas vittnen öppet komma tillsammans för tillbedjan i olika städer i landet. Den militärregering som kom till makten i september 1980 tillät också deras offentliga möten i deras ”salar för tillbedjan”.
Men i mars 1984 ansökte tre familjer i Eskişehir hos domstolen om att få sin religion registrerad som Jehovas vittnen. Den händelsen förorsakade rubriker i ortstidningen. Eftersom de tidigare hade varit muslimer, väckte deras ansökan fanatiska muslimers förbittring, och de började angripa och svärta ner Jehovas vittnen i olika tidningar.
Bland motståndarna var ”Högsta religionsrådet i styrelsen för religiösa angelägenheter”, ett muslimskt regeringsorgan. Detta råd förklarade: ”Denna rörelse [Jehovas vittnen], som inte i något land är erkänd som en religion ..., är en kristen orden under judiskt inflytande.” Det hette vidare att ”om denna rörelse kommer att tillåtas [i Turkiet], så kommer den att bli en fara för staten och också för islam”.
Efter den illvilliga tidningskampanjen arresterades plötsligt två vittnen i Ankara för att de erbjöd sina publikationer till en annan person. Men ändå trycktes dessa publikationer legalt i Turkiet.
Under de följande dagarna arresterade polisen i Ankara de fem äldste i en församling förutom några andra som var kända som Jehovas vittnen. Sammanlagt 31 personer arresterades. Några arresterades i sina hem, andra på sina arbetsplatser och åter andra efter sitt möte i sin ”sal för tillbedjan”. Man höll kvar 23 av de 31 personer som ursprungligen arresterades, och resten släpptes.
Falska anklagelser
Allteftersom rättegången fortskred, blev det allt tydligare att målet egentligen inte gällde någon lagöverträdelse. Rätten dömde i stället i en religiös fråga.
Som ett skenbart bevis på skuld använde till exempel åklagarsidan en rapport från Styrelsen för religiösa angelägenheter. I den rapporten betecknas Jehovas vittnen som ”en tokig kristen rörelse” som inte har ”några profeter och ingen särskild helig bok”. Jehovas vittnen är tvärtom kända som en mycket sund, laglydig och fredlig krets av människor. Och de har förvisso en profet — Jesus Kristus — som för övrigt också muslimerna erkänner som en profet. Och de behöver ingen annan ”särskild helig bok”, för de har redan en — den heliga bibeln, som är ”inspirerad av Gud”. — 2 Timoteus 3:16.
Man påstod också att Jehovas vittnen inte erkänner ”de existerande nationerna och staterna och deras nationella gränser”. Detta är också fullständigt felaktigt. Deras religion kräver uttryckligen att de ”underordnar sig de överordnade [regerings]myndigheterna” och alla lagar som inte strider mot Guds lagar. Detta är vad bibeln säger att man bör göra. — Romarna 13:1; Apostlagärningarna 5:29.
Dessutom påstod Styrelsen för religiösa angelägenheter att Jehovas vittnen deltar i en verksamhet ”för att upprätta en på bibeln grundad religiös orden över hela världen” och att Guds rike skulle upprättas mellan floderna ”Eufrat och Tigris”. Genom detta påstående försöker man bevisa att Jehovas vittnen skulle förändra den etablerade politiska ordningen i Turkiet, eftersom floden Eufrat flyter genom östra Turkiet.
Detta är en annan fullständigt falsk anklagelse. Jehovas vittnen har aldrig trott att Guds rike skall bli på jorden. De har i stället alltid lärt att det skall vara en himmelsk regering. Därför skulle det omöjligen kunna ligga i någon del av Turkiet. — Matteus 4:17; 6:9, 10.
Ett falskt religiöst vittnesbörd
Rätten tillsatte också tre ”experter” för att undersöka Jehovas vittnens litteratur och trosuppfattningar. Den förste var en medlem av Styrelsen för religiösa angelägenheter. Den andre var en universitetslektor vid en islamisk fakultet. Den tredje var en universitetslektor vid den juridiska fakulteten vid universitetet i Ankara.
Svarandesidans advokat protesterade mot tillsättandet av två av de religiösa ”experterna”. De hade redan uttalat sig emot Jehovas vittnen i en bok. Därför kunde man inte förvänta att de skulle komma med ett opartiskt utlåtande i rätten. Men rätten avslog svarandesidans begäran och lät dessa partiska religiösa personer delta.
När dessa tre lämnade in sin rapport, så var den som man hade väntat sig. De religiösa undersökarna fann Jehovas vittnen skyldiga. Men den juridiske experten fann dem icke skyldiga. Han förklarade: ”De förväntar den kommande världsförändringen av Gud efter kriget vid Harmageddon” och inte genom något mänskligt ingripande.
De religiösa fanatikerna påstod att Jehovas vittnen inte är någon religion. Detta är givetvis ännu en falsk anklagelse. De påstod också att Jehovas vittnens tro på Gud och Jesus Kristus ”endast tjänar som en religiös täckmantel för att dölja det egentliga syftet”. Och vad var det förmodade ”egentliga syftet”? De religiösa rådgivarna sade: ”Under Guds rike som täckmantel lägger de en grund för någon form av politisk utveckling i en okänd framtid.” De citerade olika lösryckta avsnitt ur Jehovas vittnens litteratur och drog slutsatsen att vittnena var ”en hemlig organisation under sionistiskt inflytande, som använder religiösa möten som en täckmantel”.
Men dessa båda religiösa personer lade inte fram ett enda bevis för att Jehovas vittnen någonsin har försökt omstörta den turkiska staten. De kunde inte lägga fram några sådana bevis, eftersom vittnena inte omstörtar existerande regeringar. Det är Gud själv som håller regeringarna ansvariga. Det är han som är domaren och inte någon människa. Och alla som känner till vittnena vet att de inte har några som helst förbindelser med sionismen.
Svarandesidan kommer med bevis
Svarandesidan lade däremot fram mycket bevismaterial för att Jehovas vittnen inte var skyldiga till lagöverträdelse. Förutom att svarandesidan åberopade det utslag som fällts av den högsta appellationsdomstolen den 24 mars 1980, så åberopade den tre andra utslag som fällts av Högsta domstolen. Dessa hade också tidigare frikänt Jehovas vittnen från samma anklagelser.
Svarandesidan åberopade också ett utlåtande från en annan professor i juridik, vilken hade undersökt Jehovas vittnens litteratur. Han fann inte någon lagöverträdelse i den.
Rättens ledamöter hänvisades också till omkring 20 andra domstolsutslag, som avkunnats under de gångna 30 åren i Turkiet. Alla dessa domstolar hade frikänt vittnena från samma anklagelser.
Sist men inte minst vittnade också den poliskonstapel, som hade fått i uppdrag att kontrollera vittnenas möten, inför domstolen. Han förklarade att han ”inte hade märkt någon lagöverträdelse under hela det år” som han hade kontrollerat mötena.
Rättens ledamöter godtog inte bevismaterialet
Men rättens ledamöter ville ändå inte godta allt bevismaterial som svarandesidan kom med. De godtog bara de äreröriga och fullständigt ogrundade påståendena i de skrivelser som åklagaren lade fram. Detta var uppgifterna från Styrelsen för religiösa angelägenheter och också rapporten från de båda partiska religiösa kommentatorerna.
Domstolens utslag väcker allvarliga frågor. Var domarna i rätten också partiska på grund av sin muslimska tro? Hade rättens ledamöter religiös press på sig att döma Jehovas vittnen?
Domen har naturligtvis överklagats. Högsta domstolen kommer alltså att få tillfälle att granska saken på nytt. Vi hoppas att den här domstolen kommer att avkunna en dom som är i full överensstämmelse med de verkliga förhållandena. Till dess måste dess värre 23 vittnen — 15 män och 8 kvinnor — vara kvar i fängelse.
Rättänkande och frihetsälskande människor utöver hela världen frågar säkert: Hur kan något sådant hända i ett land som påstår sig vara en demokratisk stat? Hur kan turkiska domstolar göra något sådant, när den turkiska regeringen också har undertecknat deklarationen för mänskliga rättigheter, som garanterar religionsfrihet?
Om du känner dig uppbragt över att fridsamma och oskyldiga personer utan fog döms till fängelse, så har du möjlighet att ge uttryck åt din uppfattning. Du kan skriva till någon eller till samtliga regeringsrepresentanter här nedan och låta dem få veta hur du känner det i den här saken:
President of the Republic:
His Excellency Kenan Evren, Bakanliklar, Ankara, Turkiet
Prime Minister:
Mr. Turgut Özal, Bakanliklar, Ankara, Turkiet
Minister of Interior:
Mr. Yildirim Akbulut, Bakanliklar, Ankara, Turkiet
Minister of Justice:
Mr. M. Necat Eldem, Bakanliklar, Ankara, Turkiet
Ambassadör Haluk Özgül, Turkiska Ambassaden, Strandvägen 84, 11527 Stockholm
[Infälld text på sidan 30]
Jehovas vittnen omstörtar inte någon regering
[Infälld text på sidan 31]
Hur kan något sådant hända i ett land som påstår sig vara demokratiskt?