Jehova — en grym eller en kärleksfull Gud?

”MEN bibelns Gud är en grym Gud”, sade den japanske mannen bestämt. Missionären som stod vid hans dörr fann att den besökte var en person som kände till Guds ord, bibeln.

”Sägs det kanske inte att Gud dränkte alla människor i syndafloden?” fortsatte mannen. ”Och tänk på hur han förbrände städerna Sodom och Gomorra, för att inte tala om hur han lät israeliterna utrota kananéerna! Hur kan ni säga att Gud är något annat än grym? Dessutom är ’Nya testamentets’ Gud helt annorlunda. Jesus undervisade om en fridens och kärlekens Gud.”

Denna uppfattning om ”Gamla testamentets” Gud som en grym och krigisk Gud genomsyrar mångas tänkesätt. Därför betraktar somliga människor även ”Nya testamentets” Gud med misstänksamhet. Hur skulle någon vilja tjäna en Gud som ger intryck av att vara en dubbelnatur?

”Alla hans vägar är rätta”

Vi människor är emellertid knappast i den ställningen att vi kan kritisera Guds handlingssätt. Kan en liten pojke genast fatta varför hans far låter honom plågas i tandläkarstolen? På liknande sätt kanske vi till en början inte förstår alla Guds handlingar. ”Vet att Jehova är Gud”, sade psalmisten. ”Det är han som har gjort oss och inte vi själva.” — Psalm 100:3, NW.

Är det då inte oförståndigt att alltför snabbt dra slutsatsen att Guds handlingssätt är grymt? ”Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger Herren [Jehova]. Nej, så mycket som himmelen är högre än jorden, så mycket är också mina vägar högre än era vägar, och mina tankar högre än era tankar.” (Jesaja 55:8, 9) Bibeln försäkrar oss dessutom att ”alla hans vägar är rätta”. Jehova identifieras som ”en trofast Gud och utan svek”. (5 Moseboken 32:4) Låt oss därför betrakta några av de fall där Gud har funnit för gott att verkställa dom.

Floden

”Herren [Jehova] såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla uppsåt och tankar alltid var endast onda.” (1 Moseboken 6:5) Sådan var världen före floden. Ja, Jehova Gud ”såg att jorden var fördärvad, eftersom allt kött vandrade i fördärv på jorden”. (1 Moseboken 6:12) Någon kanske invänder att Gud kunde ha låtit människorna vara, låtit dem göra vad de ville. Men det fanns fortfarande ärliga, moraliskt oförvitliga människor kvar på jorden. Skulle det inte ha varit grymt av Gud att låta de onda få utrota de sista spåren av moral som fanns kvar på jorden? Gud beslöt därför att låta en global översvämning befria jorden från dem som förstörde den.

En grym Gud skulle inte ha gjort några föranstaltningar för att människor eller djur skulle kunna överleva. Men Jehova gjorde det. En grym Gud skulle aldrig ha varnat för den kommande katastrofen. Men Jehova gav Noa i uppdrag att vara ”en rättfärdighetens predikare” i åtminstone 40 eller 50 år! (2 Petrus 2:5) Människor kunde välja antingen att överleva eller att dö.

Sodom och Gomorra

När två änglar besökte Sodom, avslöjade invånarna snart sin perversa läggning. Sodoms män omringade huset ”från gosse till gammal man, allt folket i en hop. Och de höll i med att ropa till Lot och säga till honom: ’Var är männen, som kom till dig i afton? För ut dem till oss, så att vi kan ha umgänge med dem.’” (1 Moseboken 19:4, 5, NW) Detta var att stå efter ”kött för onaturligt bruk”. — Judas, vers 7; se också Romarna 1:26, 27.

Gud, ”som utforskar hjärtana”, såg att städerna var omöjliga att rädda. Deras tillintetgörelse var välförtjänt. (Romarna 8:27) Det fanns inte ens tio rättfärdiga män i Sodom! (1 Moseboken 18:32) Sodomiternas uppförande utgjorde ett verkligt hot för den rättfärdige Lot och hans familj. Att Gud räddade Lot och hans döttrar var således en kärleksfull handling! — 1 Moseboken 19:12—26.

Utrotandet av kananéerna

Jehova lovade Abraham att hans säd så småningom skulle få ta Kanaans land i besittning. Men lägg märke till att kananéerna inte skulle förgöras på Abrahams tid. Varför inte? ”Ty amoréernas [den dominerande folkstammen i Kanaans land] förseelse har ännu inte nått sin fullbordan”, sade Jehova. (1 Moseboken 15:16, NW) Det skulle gå omkring 430 år innan denna nations ondska hade nått sådana proportioner att Mose kunde säga: ”Dessa [kananeiska] hedningars ogudaktighet är det som gör att Herren [Jehova], din Gud, fördriver dem för dig.” — 5 Moseboken 9:5.

Boken Archaeology and the Old Testament säger beträffande detta: ”Den kananeiska mytologins brutalitet, lastbarhet och tygellöshet ... måste ha framkallat de sämsta dragen hos deras tillbedjare och gett upphov åt många av den tidens mest demoraliserande sedvänjor, såsom sakral prostitution, barnoffer och ormdyrkan, ... [fullständig] dekadans i moraliskt och religiöst avseende.” Trots detta blev gibeoniterna och invånarna i tre andra städer skonade. (Josua 9:17, 18) Skulle en grym Gud ha tillåtit detta?

En dubbelnatur?

Somliga hävdar emellertid att den Gud som beskrivs i ”Gamla testamentet” genomgick en personlighetsförändring i ”Nya testamentet”. ”Jesu undervisning lade tonvikten på kärlek”, säger de. — Matteus 5:39, 44, 45.

Men Jerusalems förstöring år 70 v.t. kom som ett straff från Jehova, precis som Jesus hade förutsagt. (Matteus 23:37, 38; 24:2) Vidare blev orättfärdiga individer, till exempel Ananias, Safira och Herodes, dödade. Gud hade inte förändrats. (Apostlagärningarna 5:1—11; 12:21—23; Malaki 3:6) Inte heller var Jesu lära om kärlek en ny företeelse. Långt tidigare hade den mosaiska lagen gett befallningen: ”Du skall älska din nästa som dig själv.” (3 Moseboken 19:18) Jesu lära om självuppoffrande kärlek gick emellertid längre än denna befallning. (Johannes 13:34) Kom också ihåg att han även riktade skarp kritik mot skrymtaktiga religiösa ledare. Läs själv hela Matteus, kapitel 23, och se hur kraftfullt Jesus fördömer dessa.

Bibelns berättelse bevisar således inte att Gud är grym, utan vittnar om hans djupa och orubbliga kärlek till mänskligheten. Vi får därför en önskan att lära oss mer om Jehova och hans kärleksfulla vägar. Vår nästa artikel kan hjälpa dig att göra detta.

[Bilder på sidan 3]

Var Jehova rättvis när han sände syndafloden, när han tillintetgjorde Sodom och Gomorra och när han utrotade kananéerna?