Den 14 Nisan — en dag att minnas

”Fortsätt att göra detta till minne av mig.” — 1 KORINTIERNA 11:24.

1. Hur segrade Jesus över världen?

”FATTA mod! Jag har segrat över världen.” Med dessa tröstande och uppmuntrande ord styrkte Jesus sina 11 trogna apostlar natten före sin död. Jesus hade bevisat sig vara en världsbesegrare! Han hade framgångsrikt motstått alla försök som hans motståndare, Satan, djävulen, gjort för att få honom att bryta sin lojalitet mot Jehova. Och nu, när han inom några timmar skulle möta döden på en tortyrpåle, var han övertygad om att han skulle bevara sin trogna, ostraffliga kurs ända in i det sista. — Johannes 16:33; Hebréerna 12:2.

2. Varför instiftade Jesus ”Herrens kvällsmåltid”?

² Denna händelse av universell betydelse ägde rum för nitton hundra femtiotvå år sedan på den 14:e dagen i Nisan, den första månmånaden i den judiska religiösa kalendern. Detta skulle vara en dag som Jesu hängivna efterföljare aldrig fick glömma. För att se till att hans lojala efterföljare alltid skulle vara medvetna om betydelsen av det som då hände, instiftade Jesus till minne av detta en speciell kvällsmåltid, som aposteln Paulus kallade ”Herrens kvällsmåltid”. Under gudomlig inspiration berättar Paulus att Jesus vid det här tillfället befallde sina lärjungar, som då var närvarande: ”Fortsätt att göra detta till minne av mig.” (1 Korintierna 11:20, 24) Om du vill vara en av Jesu efterföljare, inser du då varför han befallde detta, vad det uppfordrar dig att göra och vad det kan innebära för din framtid?

En minnesvärd dag

3. Varför och under vilka omständigheter gjordes den 14 Nisan först till en dag att minnas?

³ Detta var inte första gången i mänsklighetens historia som den 14 Nisan hade blivit avsatt som en dag som skulle kommas ihåg. År 1513 f.v.t. befallde Jehova genom sin tjänare Mose israeliterna: ”Ni skall ha denna dag [den 14 Nisan] till en minnesdag och fira den som en Herrens [Jehovas] högtid ... släkte efter släkte.” Vad var anledningen till firandet på den tiden? Jehova svarade själv: ”Det är ett påskoffer åt Herren [Jehova], därför att han gick förbi Israels barns hus i Egypten, när han hemsökte Egypten.” — 2 Moseboken 12:14, 27.

4. Vilka viktiga frågor var inblandade i Israels befrielse ur Egypten?

⁴ Denna vördnadsbjudande befrielse i Egypten av allt israelitiskt förstfött, som inbegrep både människor och djur, ägde rum natten den 14 Nisan. Detta utgjorde kulmen på de nio föregående hemsökelserna mot de demongudar som tillbads av egyptierna, och det underströk vad Jehova tidigare hade sagt till den högmodige Farao att han ämnade göra: ”Jag skonade dig, just därför att jag ville låta min kraft bli uppenbarad för dig och mitt namn bli förkunnat på hela jorden.” En ytterligare manifestation av Jehovas namn och makt kom några dagar senare, när han befriade millioner israeliter och en stor blandad folkhop vid Röda havet, samtidigt som han dränkte blomman av Faraos härar. Det var inte så underligt att Mose och Israels barn sjöng: ”Jag vill sjunga till Herrens [Jehovas] ära, ty högt är han upphöjd”! — 2 Moseboken 9:16; 15:1.

5. Vilket syfte tjänade firandet av påsken?

⁵ När israeliterna blev bofasta i det land som deras förfader Abraham hade fått löfte om, skulle påsken firas av hela nationen en gång om året i Jerusalem i lydnad för befallningen i 5 Moseboken 16:1—8. Jehova såg alltså till att den 14 Nisan alltid skulle stå fram i sinnet hos hans förebildliga folk. Vilket syfte skulle detta tjäna? Det skulle vara en dag, då man skulle upphöja Jehovas namn, då man skulle erinra sig hans stora befrielseverk. Påskens innebörd var därför antagligen främst i tankarna och hjärtat på Jesu föräldrar, vilka enligt vad vi läser var ”vana att år efter år bege sig till Jerusalem för påskhögtiden”. Deras son Jesus skulle enligt judisk sed följa med dem. — Lukas 2:41, 42.

6. Av vilka orsaker var Jesus angelägen att fira påsken år 33 v.t. tillsammans med sina trogna apostlar?

⁶ Efter sitt dop i Jordan och början av sin tjänst fortsatte Jesus antagligen att fira påsken tillsammans med Maria, sin jordiska mor, och hennes söner, hans halvbröder. Men högtiden den 14 Nisan år 33 v.t. planerade Jesus att fira tillsammans med sina 12 apostlar. Lukas’ berättelse talar om för oss hur Jesus kände det vid detta tillfälle: ”Hur har jag inte längtat efter att få äta denna påskmåltid med er, innan mitt lidande börjar.” (Lukas 22:15, 1981) Varför längtade Jesus så efter detta? Därför att han kände till betydelsen av de händelser som snart skulle komma att inträffa den där minnesvärda dagen, som hade börjat vid solnedgången. Jesus visste också att dessa händelser vida skulle överträffa det som hände år 1513 f.v.t. Genom dem skulle Jehovas namn upphöjas mer än någonsin tidigare, och de skulle lägga grunden till den slutliga välsignelsen för alla jordens släkter. Jesus hade också mycket att säga sina lärjungar innan han dog för att inge dem mod att förbli hans lojala efterföljare. De utförliga evangelieskildringarna låter oss så att säga avlyssna vad Jesus sade och gjorde. — Johannes 12:31; 17:26.

Vad hände? Vad betydde det?

7. a) Vilka händelser under Jesu sista påskmåltid ledde fram till att han instiftade åminnelsen av sin död? (Johannes 13:1—30) b) Beskriv hur Jesus gick till väga när han införde Herrens kvällsmåltid.

⁷ Medan måltiden pågick steg Jesus upp och tvättade lärjungarnas fötter och var därigenom ett fullkomligt föredöme i fråga om ödmjukhet. Därefter sade han: ”En av er skall förråda mig.” Strax därefter vände han sig till Judas och sade: ”Vad du nu gör, gör det fortare.” Johannes’ berättelse lyder: ”Han [gick] genast ut. Och det var natt.” (Johannes 13:21, 27, 30) Därefter instiftade Jesus åminnelsen av sin död. Låt oss höra hur ögonvittnet Matteus beskriver det som hände: ”Medan de fortsatte att äta, tog Jesus ett bröd, och sedan han hade uttalat en välsignelse, bröt han det, och i det han gav det åt lärjungarna, sade han: ’Ta det, ät. Detta är liktydigt med min kropp.’ Han tog också en bägare, och sedan han hade tackat Gud, gav han den åt dem, i det han sade: ’Drick av den, ni alla; för detta är liktydigt med mitt blod, ”förbundets blod”, som skall utgjutas för mångas räkning till förlåtelse för synder. Men jag säger er: Från och med nu skall jag alls inte dricka något av denna produkt av vinstocken, förrän den dag då jag dricker den ny med er i min Faders rike.’ Till sist, sedan de hade sjungit lovsånger, gick de ut till Olivberget.” — Matteus 26:26—30; se också Markus 14:22—26, Lukas 22:19, 20 och 1 Korintierna 11:23—26.

8. Varför är det så viktigt att förstå det Jesus sade och gjorde, när han instiftade Åminnelsen?

⁸ Vad var den fullständiga innebörden av det Jesus sade och gjorde vid detta tillfälle? Paulus framhöll hur viktigt det är för alla Kristi smorda efterföljare att inse detta när han sade: ”Följaktligen skall vemhelst som äter brödet eller dricker Herrens bägare ovärdigt vara skyldig beträffande Herrens kropp och blod.” Det är säkert ingen av de smorda som skulle vilja vara ”ovärdig” i Jehovas ögon och därför få en ogynnsam dom av honom. Vidare bör den ”stora skarans” medlemmar önska räknas värdiga som följeslagare till den smorda kvarlevan. I och med att ytterligare en åminnelsehögtid, som infaller torsdagen den 4 april 1985, närmar sig, är det därför lämpligt att vi alla tillsammans i detalj går igenom detta ämne på nytt. — 1 Korintierna 11:27.

9. a) Varför är översättningen av Jesu ord: ”Detta är liktydigt med min kropp” korrektare än ”detta är min kropp”? (Se fotnoten.) b) Vilken särskild innebörd lade Jesus i brödet? c) I vinet?

⁹ Jesus sade: ”Detta är liktydigt med min kropp.”a När Jesus sade dessa ord, lade han en särskild innebörd i brödet — det var en symbol av hans egen syndfria kropp av kött, som han gav ”till förmån för världens liv”. (Johannes 6:51) Därefter sade han angående bägaren med vin: ”Detta är liktydigt med mitt blod, ’förbundets blod’” utgjutet ”till förlåtelse för synder”, och på samma sätt använde han då det jästa vinet i bägaren som en symbol av sitt eget blod. Detta blod skulle utgöra grundvalen för att ”ett nytt förbund” skulle kunna träda i kraft. Genom hans utgjutna blod skulle det också komma att ges ”förlåtelse för synder”. — Matteus 26:28; Jeremia 31:31—33; Hebréerna 9:22.

10. Vad ligger det för innebörd i att ta del av brödet och vinet?

¹⁰ Vad tillkännager då de som tar del av brödet och vinet vid firandet av Åminnelsen? Handlingen i sig själv visar för deltagarna och också för åskådarna att dessa redan har fått gagn av Jesu Kristi återlösningsoffer, men på ett speciellt sätt och för ett speciellt syfte. Hur fungerar detta? På grund av deras tro på Kristi offer och deras överlämnande åt Jehova tillräknar Gud dem värdet av Jesu mänskliga offer. För vilket syfte? För att mänsklig fullkomlighet skall kunna tillräknas dem och de på så sätt får en rättfärdig ställning inför Gud. Jehova föder sedan dessa genom sin heliga ande, och de blir hans andliga söner. De är nu i en sådan ställning att de kan offra sin rätt att leva på jorden till gengäld för ett himmelskt arv. Allt detta har skett innan de tar del i Herrens aftonmåltid. — Romarna 5:1, 2, 8; 8:15—17; Jakob 1:18.

11, 12. a) Vilka ytterligare två ting visar man genom att dricka av vinet? b) Förklara det förbund som Jesus sluter med dem som tar del.

¹¹ Begrunda nu vad mer som ligger i att dricka av vinet. Även om Jehova har tillräknat sina andliga söner rättfärdighet och har adopterat dem som söner, så är de fortfarande i det ofullkomliga köttet. De är fortfarande benägna att synda, och de inser detta. Genom att dricka av vinet erkänner de sitt dagliga beroende av Jesu Kristi blod, som har utgjutits ”för mångas räkning till förlåtelse för synder”. — 1 Johannes 1:9, 10; 2:1.

¹² Men det ligger ännu något mer i att dricka av vinet. De som dricker intygar att de har förts in i det ”nya förbund”, som Jehova för länge sedan förutsade genom profeten Jeremia. Detta förbund kunde träda i kraft genom Jesu blod. Parterna i det förbundet är Jehova Gud och hans andliga söner, vilka kollektivt utgör det andliga Israel. Varje medlem är utvald av Gud. Jesus är medlaren för det förbundet, genom vilket han hjälper dessa 144.000 förbundsmedlemmar att bli en del av Abrahams säd. (Jeremia 31:31—34; 2 Tessalonikerna 2:13; Hebréerna 8:10, 12; 12:22—24; Galaterna 3:29) Det är också dessa som Jesus för in i ett ”förbund ... om ett rike”. Detta får till följd att de med tiden kommer att användas till att tillsammans med sin kung Jesus Kristus kanalisera Jehovas välsignelser av liv till alla jordens släkter. — Lukas 22:28—30; Johannes 6:53; Uppenbarelseboken 5:9, 10; 1 Moseboken 22:15—18.

13. Vilka ting bör man nu komma ihåg den 14 Nisan?

¹³ När vi undersöker den hela och fulla innebörden av det Jesus sade denna minnesvärda dag, blir vi verkligen starkt påminda om den kärlek Jehova visade genom att göra anordningen med sin käre Son. Vi påminns också om Jesu kärlek genom att ställa sitt liv till förfogande som en lösen för hela den troende mänskligheten. (Johannes 3:16; Romarna 5:8; 1 Timoteus 2:5, 6) Men Jesus talade också med sina lärjungar om andra dyrbara sanningar den där kvällen. Av bibelskribenterna är det endast aposteln Johannes som återger detta mycket förtroliga samtal.

Härlighet, kärlek och endräkt

14. a) Hur förhärligas Jehova varje gång Åminnelsen firas? b) Vilken roll spelar kärleken när det gäller att komma ihåg Jesus, och vilken självrannsakan bör detta ge anledning till i sinnet hos alla som tar del?

¹⁴ Jesus sade: ”Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i förbindelse med honom.” (Johannes 13:31) Ända sedan israeliterna blev befriade ur Egypten har den 14 Nisan varit förbundet med hävdandet av Guds namn, hans suveränitet och hans makt. Genom att Jesus nu var trogen ända in i döden och han därefter genom Guds makt fick en härlig uppståndelse blev Guds namn än mer ärat och upphöjt. (Jämför Ordspråksboken 27:11.) Jesus sade till sina lärjungar att de skulle ge bevis på sitt lärjungaskap genom att hålla ”ett nytt bud” — att älska varandra alldeles som han hade älskat dem. (Johannes 13:34, 35) Djupet av vår broderliga kärlek är en återspegling av vår uppskattning av den kärlek till oss som Jesus gav uttryck åt vid det tillfället. — 1 Johannes 4:19.

15. a) Hopp om vilket slags liv föreläggs alla som tar del värdigt? b) Hur bevisas kärlek till Jesus?

¹⁵ Hoppet om att en dag få leva i ett himmelskt hem är en del av den glädje som förelagts dessa som utvalts till att bli Kristi medregenter. (Uppenbarelseboken 20:6) Jesus introducerar detta hopp med orden: ”Jag ... går [nu] min väg för att bereda en plats åt er. ... Jag [skall] komma igen och ta er hem till mig.” (Johannes 14:2—4) Vilken hemkomst väntar inte alla dem som förblir trogna intill slutet! Därför säger Jesus: ”Om ni älskar mig, skall ni hålla mina bud.” Detta betyder alla hans bud, inbegripet budet att undervisa och göra lärjungar. — Johannes 14:15, 21; Matteus 28:19, 20.

16. a) Hur betonade Jesus behovet av endräkt bland sina efterföljare, och varför är denna endräkt så viktig? b) Vad måste alla Jesu efterföljare modigt möta, men vad hjälper dem att göra detta?

¹⁶ Hur viktigt är det inte för Jesu efterföljare att vara endräktiga med honom och med varandra! För att understryka detta använder Jesus illustrationen med en vinstock och dess rankor. Endräkt leder till att de bär frukt, och detta i sin tur förhärligar Fadern. (1 Korintierna 1:10; Johannes 15:1, 5, 8) Alla Jesu efterföljare möter förföljelse och motstånd. Men hur trosstärkande är det inte att veta att Jesus, trots Satans alla angrepp, bevarade sin ostrafflighet som en som segrat över världen! — Johannes 15:18—20; 16:2, 33.

17. Nämn något av det som Jesus bad om i sin bön, som finns upptecknad i kapitel 17 i Johannes.

¹⁷ Jesus avslutar kvällen med en innerlig bön till sin Fader. Hans Faders förhärligande intar första platsen i hans bön. Han ber att hans efterföljare skall skyddas från den onde, Satan, när de förblir avskilda från världen. Och han ber också att samma kärleksfulla endräkt som finns mellan honom och Fadern må fortsätta att tillväxa inom den ständigt ökande skaran av hans efterföljare. — Johannes, kapitel 17.

18. Varför tog så få del av emblemen vid Åminnelsen år 1984, när så många var närvarande?

¹⁸ Vi har endast betraktat några få av de dyrbara sanningar och tankar som Jesus delgav sina lärjungar den där natten för omkring 1.952 år sedan, men de hjälper oss förvisso att förstå varför den 14 Nisan verkligen är en dag att minnas. Det är därför inte så konstigt att 7.416.974 Jehovas vittnen och deras vänner insåg vikten av att komma tillsammans för att fira Herrens kvällsmåltid förra året. Men av denna stora skara var det ändå bara 9.081 som tog del av emblemen. Varför det? Därför att det stora flertalet av Jehovas vittnen i våra dagar ser sig som en del av den ”stora skara” som står ”inför tronen och inför Lammet”. De ser fram emot att få leva på planeten jorden som sitt eviga hem och inte att leva i himlarna, där de 144.000 skall ”härska som kungar tillsammans med ... [Kristus] de tusen åren”. — Uppenbarelseboken 7:9; 20:6; Psalm 37:11.

19. På vad grundar sig nästa veckas studium, och varför är det viktigt att alla då är närvarande?

¹⁹ Men det har uppstått några frågor angående förhållandet mellan Herrens kvällsmåltid och den ”stora skaran” av ”andra får”. (Johannes 10:16) Det synes därför vara på sin plats att dessa frågor behandlas i följande artikel, så att ingen skall missförstå saken nu när ännu ett firande av Åminnelsen närmar sig. — 1 Tessalonikerna 5:21.

[Fotnoter]

Kan du komma ihåg?

◻ Vilka tar del av emblemen vid Åminnelsen?

◻ Vilka viktiga saker bör Åminnelsen påminna oss om?

◻ Hur visar man att man dagligen kommer ihåg Jesus?

◻ Vilken viktig stridsfråga är alltid förbunden med den 14 Nisan?