Håll er redo!

”Håll er redo, ... därför att i en stund då ni inte håller det för troligt kommer Människosonen.” — LUKAS 12:40.

1. Vad sade Kristus om behovet att vara ständigt vaksam?

JESUS KRISTUS uppmanade sina efterföljare att vara vaksamma. Han sade till exempel: ”Se er alltså för; jag har sagt er allt på förhand. ... Och då skall de se Människosonen komma i skyar med stor kraft och härlighet. ... Om denna dag eller den stunden har ingen vetskap, varken änglarna i himmelen eller Sonen, ingen utom Fadern. Ta er ständigt i akt, håll er vakna, för ni vet inte när det är den fastställda tiden. Det är som en man som reste utomlands, som lämnade sitt hus och överlät myndigheten åt sina slavar, gav var och en hans arbete och befallde dörrvaktaren att ständigt vara vaksam. Var alltså ständigt vaksamma; ni vet ju inte när husets herre kommer, om det blir sent på dagen eller vid midnatt eller då tuppen börjar gala eller tidigt på morgonen; så att han, när han plötsligt kommer, inte skall finna er sovande. Men vad jag säger er, det säger jag till alla: Var ständigt vaksamma.” — Markus 13:23—37.

2. Varför förutsätter mönsterbönen vaksamhet, men hur har kristenhetens kyrkor försvagat förväntan på Riket?

² De föregående artiklarna har gett en mängd bevis från neutrala källor för att kristenhetens kyrkor inte har varit ”ständigt vaksamma”. Enligt The Catholic Encyclopedia har de försvagat förväntan på Riket genom att hävda att ”Guds rike betyder ... att Gud regerar i våra hjärtan” och har på så sätt tagit bort hela meningen med mönsterbönen eller Fader vår. Likväl heter det i The New Encyclopædia Britannica: ”Den begäran som Fader vår innehåller förutsätter den djupt oroande omständigheten att Guds namn och vilja missbrukas och att hans rike ännu inte har kommit.” Ja, mönsterbönen förutsätter vaksamhet. I synnerhet när det gäller vilka ting skulle de kristna vara vaksamma?

”Vaksamma” — när det gäller vad?

3. Varför kunde de kristna inte ignorera tidsfaktorn?

³ En närmare granskning av bibelns profetior om ”de yttersta tingen” uppenbarar exakt vad de kristna skulle vänta vaksamt på. För det första fick de inte förlora tidsfaktorn ur sikte, för Jesus Kristus talade om en ”fastställd tid” som bara hans Fader hade vetskap om. (Markus 13:32, 33) Dessutom talade Jesus om för sina lärjungar att Jerusalem skulle ”av nationerna trampas under fötterna, tills nationernas fastställda tider blir fullbordade”. (Lukas 21:24) Tydligtvis gav Jesus sina efterföljare denna upplysning för att hjälpa dem att identifiera ändens tid, för den ingår som en del av det svar han gav på frågan: ”Lärare, när skall dessa ting i själva verket hända, och vad skall vara tecknet då dessa ting är bestämda att inträffa?” — Lukas 21:7.

4. När det gällde vilket ”tecken” skulle de kristna vara ständigt vaksamma?

⁴ Förutom att de kristna skulle vara uppmärksamma på tidsfaktorn skulle de också vara vaksamma när det gällde det begärda ”tecknet”, som också omnämns i Matteus 24:3 och Markus 13:4. Detta av många delar sammansatta tecken — som bland annat gällde internationella krig, hungersnöd, jordbävningar, farsoter och förföljelse av sanna kristna — skulle stämma överens med uppfyllelsen av tidsprofetiorna för att därmed identifiera den ”generation” som ”visst inte [skulle] försvinna” förrän allt det som skulle inträffa i ändens tid verkligen ägde rum. — Lukas 21:10—12, 32.

5. Hur skulle Kristus vara med sina sanna efterföljare århundrade efter århundrade, men var detta allt han avsåg, när han gav tecknet på sin ”närvaro”?

⁵ Vilka viktiga händelser förbundna med ”avslutningen på tingens ordning” skulle förkunnas genom detta tecken? Jesu lärjungar frågade honom: ”Vad skall vara tecknet på din närvaro [grekiska: parousiʹa]?” (Matteus 24:3) Vad skulle Kristi ”närvaro” innebära? Den skulle innebära mycket mera än att han andligen var med sina sanna efterföljare då de kom tillsammans eller utförde sitt uppdrag att göra lärjungar. Han skulle på detta sätt stödja sina efterföljare århundrade efter århundrade. (Matteus 18:20; 28:18—20) Till och med kristenhetens teologer medger att ordet ”närvaro” fick en särskild innebörd. I The New International Dictionary of New Testament Theology heter det: ”Tanken på parousian blir nu införlivad med kyrkans förväntan på Kristi framträdande vid tidsålderns slut.” De kristna grekiska skrifterna uppmanar från början till slut de kristna att leva i förväntan på Kristi närvaro. — Matteus 24:3, 27, 37, 39; Jakob 5:7, 8; 2 Petrus 3:3, 4; 1 Johannes 2:28; Uppenbarelseboken 1:7; 22:7.

6. a) Vad skulle Kristi närvaro innebära för denna onda tingens ordning? b) Hur skulle Kristi närvaro påverka de smorda kristna som hade dött trogna och dem som då fortfarande levde på jorden?

⁶ Kristi närvaro skulle betyda ingenting mindre än ”avslutningen på tingens ordning”. (Matteus 24:3; Markus 13:4) Den skulle innebära att den nuvarande onda tingens ordning hade kommit in i ”ändens tid” eller ”de yttersta dagarna” för den. (Daniel 12:4, 9; 2 Timoteus 3:1—5) Den skulle innebära att Kristus hade blivit befalld av sin Fader att härska som kung över jorden mitt ibland sina fiender. (Psalm 110:2; 2:6—9; Uppenbarelseboken 11:15—18) Innan Kristus började döma världen i allmänhet skulle han inspektera sin egen församling och uppväcka de smorda kristna som hade dött trogna. (1 Korintierna 15:21, 23; 1 Tessalonikerna 2:19; 3:13; 4:13—17; 2 Tessalonikerna 2:1) De smorda kristna, som då fortfarande levde på jorden och troget verkade som Kristi ”slav” genom att hålla sig andligen vakna och dela ut andlig ”mat i rätt tid”, skulle Kristus sätta ”över alla sina tillhörigheter” eller Rikets intressen på jorden. (Matteus 24:45—47; Lukas 12:42—44) Denne ”trogne och omdömesgille slav” skulle med nödvändighet ta del i och övervaka ett världsvitt arbete med att predika ”dessa goda nyheter om riket”. Därpå skulle ”slutet” komma. — Matteus 24:14.

7. När det gällde vilket annat tecken skulle de kristna vara ständigt vaksamma även under Kristi närvaro, och varför skulle de fortsätta att be om att Guds rike skulle ”komma”?

⁷ De sanna kristna skulle vara ”ständigt vaksamma” när det gällde alla dessa ting som skulle bevisa att de levde i tiden för Kristi närvaro och ”avslutningen på tingens ordning”. Men även under ”ändens tid” skulle de vara ständigt vaksamma när det gällde ”Människosonens tecken”, att han skulle ”komma” för att verkställa domen över Satans onda tingens ordning. (Matteus 24:30, 44; Markus 13:26, 35; Lukas 12:40; 21:27; 2 Tessalonikerna 1:7—10) Även om han skulle vara närvarande och hans rike redan skulle ha upprättats, skulle således både han och hans rike fortfarande med nödvändighet ”komma” och ”krossa och göra slut” på nationerna och rikena i Satans värld. (Daniel 2:44) Detta förklarar varför Kristus tillade följande ord sedan han angett de olika ting som skulle ingå i ”tecknet” på hans närvaro: ”När ni ser dessa ting inträffa, [vet ni] att Guds rike är nära.” (Lukas 21:31) Ja, även under Kristi närvaro skulle de kristna fortfarande be om att Guds rike skulle komma, och de skulle fortfarande behöva ta sig i akt och hålla sig vakna för den fastställda tiden för ”slutet” och deras ”befrielse”. — Markus 13:7, 29, 32—37; Lukas 21:9, 28.

Vilka har bevisat sig vara ”vaksamma”?

8. Gör en sammanfattning av det som de kristna ständigt skulle vänta vaksamt på.

⁸ Vi har just sett att de kristna skulle leva i förväntan på slutet på ”nationernas fastställda tider”. De skulle vara vaksamma när det gällde tecknet på Kristi ”närvaro och på avslutningen på tingens ordning”. De skulle vänta på uppståndelsen för de smorda kristna som hade dött trogna och på en klar identifiering av den ”trogne och omdömesgille slavens” klass som skulle sättas över Kristi rikes jordiska intressen. Och slutligen — denne ”slav” skulle fortsätta att dela ut andlig mat, samtidigt som den skulle ta ledningen i att predika ”dessa goda nyheter om riket ... på hela den bebodda jorden” innan ”slutet” kom. ”Människosonens tecken” skulle komma till synes, då han ”kom” för att tillintetgöra Satans onda tingens ordning.

9. Vilka bevisade sig vänta vaksamt på slutet på ”nationernas fastställda tider”, och hur hjälpte Zion’s Watch Tower de kristna att hålla sig andligen vakna?

⁹ Vilka har bevisat sig vara ”vaksamma” när det gäller alla dessa ting? Så tidigt som år 1876 hade Charles T. Russell från Pittsburgh i Pennsylvania i USA uppmärksamt väntat på slutet på ”nationernas fastställda tider”, eller ”hedningarnas tider”. Det året publicerade han en artikel betitlad ”Hedningarnas tider: När slutar de?” I den artikeln sade han att ”de sju tiderna kommer att sluta 1914 e. Kr.” Från år 1880 och framåt publicerades denna upplysning i Zion’s Watch Tower. I numret för mars 1880 hette det: ”’Hedningarnas tider’ sträcker sig till 1914, och [Guds] himmelska rike kommer inte att till fullo utöva makten förrän då.” Det är sant att de bibelforskare som skrev dessa artiklar inte just då hade den exakta bibliska och historiska förståelsen av vad slutet på dessa ”nationernas fastställda tider” i verkligheten skulle innebära, så som vi förstår dessa ting i dag.a Men det viktiga är att de var ”vaksamma” och hjälpte sina medkristna att hålla sig andligen vakna.

10. Hur klargjordes den verkliga innebörden i Kristi ”närvaro”?

¹⁰ Denna grupp av bibelforskare som var förbundna med Charles Russell och tidskriften Zion’s Watch Tower hjälpte också uppriktiga kristna att förstå att Kristi ”närvaro” skulle ske osynligen och att han inte skulle återvända till jorden för att i kött och blod regera som kung. De riktade ständigt sin herres ”tjänstefolks” uppmärksamhet på de världshändelser som hade samband med ”tecknet” på Kristi närvaro och ”ändens tid”.

11. a) Vad hade man då inte full insikt om beträffande de jordiska rikena och beträffande att smorda kristna skulle ”ryckas bort”? b) Vilken bättre förståelse har vi nu av Daniel 2:44 och 1 Tessalonikerna 4:15—17?

¹¹ Det medges att man trodde att Rikets upprättande i himlarna skulle innebära att de jordiska rikena omedelbart skulle tillintetgöras och att de smorda kristna skulle ”ryckas bort” för att bli förenade med de avlidna smorda kristna som skulle få uppstå vid tiden för Kristi närvaro. (2 Tessalonikerna 2:1) Men vem kan klandra dem för att de då inte helt och fullt förstod att det måste ske ett stort insamlande verk mellan början och slutet på uppfyllelsen av Daniel 2:44, eller att detta att de skulle ”ryckas bort”, som det sägs i 1 Tessalonikerna 4:15—17, åsyftar att de smorda som dör efter det att den första uppståndelsen har börjat omedelbart får uppstå? — 1 Korintierna 15:36, 42—44; Romarna 6:3.

12. a) Vad förväntade Kristus att han skulle finna sin trogne ”slav” vara i färd med att göra, då han kom för att inspektera sitt husfolk, och vem eller vilka fann han vara i färd med att göra så? b) Vad har den trogne ”slavens” klass fortsatt att göra sedan dess?

¹² Vi förstår dessa ting i dag tack vare det allt starkare ljus som har lyst på Guds ord förmedelst ”den trogne och omdömesgille slavens” klass. (Ordspråksboken 4:18) Beträffande denne ”slav” sade Jesus: ”Vem är i själva verket den trogne och omdömesgille slaven, som hans herre har satt över sitt tjänstefolk till att ge dem deras mat i rätt tid? Lycklig är den slaven, om hans herre vid sin ankomst finner honom i färd med att göra så. Jag säger er i sanning: Han skall sätta honom över alla sina tillhörigheter.” (Matteus 24:45—47) När den på tronen uppsatte Herren Jesus inspekterade sitt husfolk år 1919, fann han den grupp av kristna som var förbunden med tidskriften Vakttornet och som lojalt strävade efter att vara ”ständigt vaksam” med hjälp av andlig ”mat i rätt tid”. Denna ”slav”-klass har troget fortsatt ända fram till denna dag att sörja för andlig mat för att på så sätt ge sin herres ”tjänstefolk” och dess följeslagare möjlighet att följa maningen: ”Ta er ständigt i akt, håll er vakna.” — Markus 13:33.

Vakenhet eller lättja?

13. Vilka frågor bör de som kritiserar Jehovas vittnen ställa sig?

¹³ Det är lätt för de etablerade kyrkorna i kristenheten och för andra människor att kritisera Jehovas vittnen på grund av att de i sina publikationer ibland har sagt att vissa ting skulle kunna inträffa vid någon viss bestämd tidpunkt. Men är inte vittnenas handlingssätt i överensstämmelse med Kristi befallning att vi skall ”vara ständigt vaksamma”? (Markus 13:37) Har å andra sidan kristenhetens kyrkor uppmuntrat till kristen vaksamhet genom att förkunna att Riket är detsamma som ”att Gud regerar i våra hjärtan”? Har de inte i stället uppmuntrat till andlig lättja genom att betrakta förväntan på ”slutet” eller ”änden” som någonting ”meningslöst” eller som ”en betydelselös myt”? Har de avfällingar som hävdar att ”de yttersta dagarna” började vid pingsten och omfattar hela den kristna eran främjat kristen vaksamhet? Har de inte snarare ingjutit en andlig sömnaktighet?

14. Vilka exempel finns det på forntida trogna Jehovas tjänare som var alltför ivriga att få se Guds uppsåt gå i fullbordan?

¹⁴ Det är sant att några förväntningar som verkade ha sitt stöd i bibelns kronologi inte förverkligades vid den väntade tidpunkten. Men är det inte långt bättre att göra några misstag på grund av en alltför stor iver att se Guds uppsåt gå i fullbordan än att sova andligen när det gäller uppfyllelsen av bibelns profetior? Gjorde inte Mose en felberäkning på 40 år i sitt försök att handla innan tiden var inne att befria Israel från dess betryck? (1 Moseboken 15:13; Apostlagärningarna 7:6, 17, 23, 25, 30, 34) Var inte Kristi apostlar alltför ivriga att få se Riket upprättat, för att inte tala om deras fullständiga missuppfattning om vad Riket i verkligheten är? (Apostlagärningarna 1:6; jämför Lukas 19:11; 24:21.) Var inte de smorda kristna i Tessalonika otåliga när det gällde att få se ”vår Herre Jesu Kristi närvaro” och ”Jehovas dag”? — 2 Tessalonikerna 2:1, 2.

15. Vilka exempel visar att det inte är oskriftenligt att använda kronologi i sitt försök att avgöra när Guds uppsåt skall gå i fullbordan, och vad har många trogna tjänare åt Jehova utropat förr och nu?

¹⁵ Det finns ingenting i grunden oskriftenligt i att använda kronologi i sitt försök att lära känna ”den fastställda tiden” för uppfyllelsen av Guds uppsåt. (Habackuk 2:3, NW) Daniel räknade ut när Jerusalems ödeläggelse skulle upphöra. (Daniel 9:1, 2) Den trogna judiska kvarlevan under det första århundradet levde i förväntan på Messias’ ankomst på grund av att den med hjälp av profetiorna räknade ut när en tidsperiod skulle vara slut. (Daniel 9:25; Lukas 3:15) De kristna som levde i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet kunde långt före år 1914 leva i förväntan på att Guds rike skulle börja härska, eftersom de räknade ut när ”nationernas fastställda tider” skulle sluta. (Lukas 21:24; Daniel 4:13, 14) Det var därför förståeligt att man försökte använda andra tidsangivelser i bibeln för att försöka finna när de ting som man hoppats och väntat på så länge kunde bli verklighet. Trogna tjänare åt Jehova utropade i forna tider: ”Hur länge, o Jehova?” — Jesaja 6:11; Psalm 74:10; 94:3; NW.

”Håll er redo” — varför?

16. a) Bör Markus 13:32 förstås så att vi inte får visa något intresse för när slutet skall komma? b) Vilket ”tecken” är synligt, men vilket annat ”tecken” väntar vi på?

¹⁶ Eftersom Jesus så klart framhöll att ingen människa kunde ha vetskap om ”denna dag” eller ”den stunden”, då Fadern skall beordra sin Son att ”komma” mot Satans onda tingens ordning, kan någon fråga: ”Varför är det så angeläget att leva i förväntan på slutet?” Det är angeläget därför att Jesus i praktiskt taget samma andetag tillade: ”Ta er ständigt i akt, håll er vakna. ... Var alltså ständigt vaksamma.” (Markus 13:32—35) ”Tecknet” på Jesu parousia har varit synligt sedan år 1914. Vi väntar nu på ”Människosonens tecken”, då han ”kommer” som Jehovas skarprättare.

17, 18. a) Varför beordrade Jesus de kristna under det första århundradet att fly från Jerusalem så snart de såg tecknet på stadens nära förestående förstöring? b) Varför skulle det vara farligt att bortförklara allvaret i vår tid?

¹⁷ När Jesus under det första århundradet gav de kristna i Judeen ett tecken varigenom de skulle veta när tiden var inne för dem att fly från Jerusalem, hävdade han bestämt att det var nödvändigt att handla ögonblickligen. (Lukas 21:20—23) Varför all denna brådska, när det gick närmare fyra år från det att tecknet visade sig år 66 v.t. fram till dess den faktiska förstöringen av Jerusalem ägde rum år 70 v.t.? Det berodde på att Jesus visste att de, om de dröjde, skulle skjuta upp sin flykt och till sist tas till fånga av de romerska härarna.

¹⁸ På liknande sätt skulle det vara i högsta grad farligt för nutida kristna att bortförklara allvaret i vår tid och lägga sig till med en maklig attityd som återspeglar tvivel på att slutet är nära.

19. Vilken varning gav Petrus och Jesus?

¹⁹ Kristi parousia eller närvaro har nu pågått i 70 år, och den stund då han skall ”komma” för att på ”Jehovas dag” verkställa domen över Satans värld närmar sig med hast. Aposteln Petrus säger att denna dag skall ”komma som en tjuv”, och han tillägger att vi bör ”vänta på Jehovas dags närvaro och ständigt ha den i tankarna”. (2 Petrus 3:10—12) Jesus varnade oss också och sade: ”Ge akt på er själva, att aldrig era hjärtan blir nertyngda av frosseri och dryckenskap och livets bekymmer och den dagen oförmodat i ett nu kommer över er som en snara. ... Håll er då vakna.” — Lukas 21:34—36.

20. Vad bör vi vara tacksamma för, och hur kommer en rätt kristen förväntan att skydda oss?

²⁰ Hur lyckliga och hur tacksamma bör inte Jehovas vittnen vara för att de har hållits andligen vakna av den trogne och vaksamme ”slavens” klass! En rätt kristen förväntan kommer att skydda oss under dessa farofyllda ”yttersta dagar” och kommer att driva oss till att nitiskt ta del i att predika ”dessa goda nyheter om riket”. Därigenom kommer vi att hjälpa andra att ständigt vara vaksamma och överleva in i den nya tingens ordning, där ”rättfärdighet [skall] bo”. — 2 Timoteus 3:1—5; Matteus 24:14; 2 Petrus 3:13.

[Fotnoter]

Kan du påminna dig följande?

□ Varför får de kristna inte ignorera tidsfaktorn i bibelns kronologi?

□ Vilken särskild innebörd fick ordet ”närvaro”?

□ Varför är det fortfarande lämpligt att be om att Guds rike skall komma?

□ Hur skulle du svara dem som kritiserar Jehovas vittnen i frågor som gäller kronologi?

□ Varför är det farligt att bortförklara allvaret i vår tid?

[Ruta på sidan 18]

Ting som de kristna ständigt skulle vänta vaksamt på

Slutet på ”nationernas fastställda tider”. — Lukas 21:24.

”Tecknet” på Kristi närvaro ”och på avslutningen på tingens ordning”. — Matteus 24:3—25:46.

Den klara identifieringen av ”den trogne och omdömesgille slavens” klass. — Matteus 24:45—47.

”Människosonens tecken”, då han ”kommer” för att verkställa Jehovas domar. — Matteus 24:30.

[Bild på sidan 17]

C. T. Russell och hans medförbundna var ständigt vaksamma