En byggnad som skall bestå för evigt
NÅGON hördes säga: ”Vår byggnad skall bestå för evigt.” Men vilket slags byggnad kunde han ha menat — en byggnad som skulle bestå för evigt?
För att ta reda på det måste vi gå tillbaka i tiden till ett offentligt meddelande som gjordes söndagen den 30 juli 1978 inför omkring 50.000 personer i Düsseldorf i Västtyskland och inför en lika förvånad skara på nästan 60.000 i Olympiastadion i München. Jehovas vittnens styrande krets hade beslutat att inköpa mark i Förbundsrepubliken Tyskland för att på den uppföra ett helt nytt avdelningskontorskomplex.
Varför behövdes det?
I slutet på 1970-talet började Sällskapet Vakttornet ändra sina tryckerirutiner till att inbegripa datoriserad fotosättning och ombrytning. Avdelningskontoret i Tyskland, som fick instruktioner om att göra på samma sätt, insåg att denna förändring skulle medföra att man fick köpa ny utrustning och skaffa mera utrymme.
Man började också mer och mer inse att man skulle behöva större lokaliteter för att ta hand om en tillväxt utan motstycke i predikoarbetet. Jehovas löfte om att ”den minste kommer att bli tusen och den ringaste en mäktig nation” skulle inte bli utan sin uppfyllelse. Det skulle inte kunna det, eftersom Jehova hade lovat: ”Jag själv, Jehova, kommer att påskynda det i dess egen tid.” — Jesaja 60:22, NW.
År 1947 hade Sällskapet inköpt en tomt i Wiesbaden för sitt avdelningskontor, och anläggningen där hade flera gånger utökats för att hålla jämna steg med efterfrågan på litteraturen. Men det antal språk på vilka litteraturen trycktes och det antal förkunnare som behövde förses med litteratur fortsatte att växa. Ytterligare utvidgning var åter nödvändig. Man hade emellertid fullständigt utnyttjat alla sådana möjligheter vid anläggningen i Wiesbaden. Man behövde en ny plats. Frågan uppstod: Var?
”Jehova vet redan var det nya Betel skall byggas”, påminde Martin Poetzinger, medlem av Jehovas vittnens styrande krets, medlemmarna i kommittén vid det tyska avdelningskontoret. ”Platsen finns redan, men han kommer att pröva er ihärdighet i fråga om att leta efter den.” Så letandet började — ett letande som innan det var över skulle ha kommit att inbegripa granskning av 123 platser i över 70 olika kommuner.
Plats nummer 99 betraktades med försiktig entusiasm av några i avdelningskontorets kommitté. Just som man höll på att välja en annan plats, blev kommittén tydligen ledd av Jehova att på nytt se på plats nummer 99. Den här gången blev de alla övertygade om att detta verkligen var den plats som Jehova hade valt. Utan att tveka gjorde man anordningar för att inköpa 65 olika tomter som tillsammans blev en stor tomt på 30 hektar.
En mycket lämplig plats
Redan från början planerade Jehovas vittnen att utföra allt rit- och byggnadsarbete själva. Flera hundra personer skulle användas i ett byggarbetslag eller en ”byggfamilj” som skulle komma att variera i storlek, eftersom andra skulle hjälpa till under kortare perioder — kanske en vecka eller två eller kanske bara över veckoslut.
Vad som visade sig vara till mycket stor nytta var de tre hyreshus som redan fanns på tomten. De var endast delvis bebodda, och där fanns utrymme där man genast kunde låta en del av byggnadsarbetarna bo. Ytterligare rum blev tillgängliga allteftersom de ursprungliga hyresgästerna en efter en flyttade från de cirka 30 lägenheterna.
Platsen visade sig vara mycket lämplig också i andra avseenden. Den ligger i den lilla kommunen Selters/Taunus i västra änden av Taunusbergen, nära stora trafikleder och städer, men ändå på landet. Namnet Selters är allmänt bekant i Tyskland — och inte heller okänt i andra delar av världen — på grund av det mineralvatten som kallas seltersvatten och som kommer därifrån. Och nu skulle sanningens ännu hälsosammare och mera uppfriskande andliga vatten utgå från detta centrum. Det var verkligen passande!
Byggnadsplatsen låg på en kulle med utsikt över Selters. Den har fått namnet ”Am Steinfels”, som på svenska betyder ”vid klippan”, och kullens ena sida är faktiskt en klippbrant. Denna kombination av klippa och vatten kan påminna dem som studerar bibeln om hur Jehova Gud drog försorg om sitt folk, israeliterna, då de vandrade genom öknen på väg mot det utlovade landet. I Jesaja 48:21 beskrivs vad som en gång hände med orden: ”De led ingen törst, när han förde dem genom ödemarker, ty han lät vatten strömma fram ur klippan åt dem, han klöv sönder klippan, och vatten flödade.” Nu drar Jehova på ett symboliskt sätt försorg om tiotusentals människor med ärliga hjärtan genom att låta sanningens vatten i form av biblar och bibelförklarande litteratur flöda fram ur Selters’ ”Steinfels” för att släcka deras andliga törst. Hur passande är inte det!
Bestå för evigt?
Ingen byggnad består för evigt. Det vore därför förmätet att tro att de byggnader som har uppförts i Selters skulle vara något undantag. Men en sak är säker. Dessa byggnader har redan bidragit till och kommer att fortsätta att bidra till ett annat slags byggnad vars verkningar skall bestå för evigt. Du kanske undrar vilket slags byggnad det kan vara.
För det första kommer den bibliska litteratur som trycks här att bygga upp tron hos okända skaror och till dem förmedla exakt kunskap om Guds uppsåt. Detta leder i sin tur till att de överlämnar sitt liv åt Jehova och bereder sig för evigt liv i hans nya tingens ordning. Denna andliga byggnads verkningar kommer att bestå för evigt.
Sedan har vi frågan om att bygga upp vänskapsförhållanden. Omkring vart sjunde vittne i Västtyskland har tagit del i själva byggnadsarbetet i Selters, antingen i dagar, veckor eller månader eller också under veckoslut. Bland dem var ett vittne på nästan 90 år som kom dit utan att ha fått någon inbjudan. När man sade till honom att han först borde ha lämnat in en ansökan och sedan väntat på att få en inbjudan, svarade han med en glimt i ögat: ”Ni tror väl inte att ni verkligen skulle ha inbjudit mig att komma och hjälpa till, om jag med min ålder hade ansökt i förväg, eller hur?” Vilket dyrbart privilegium det är att bygga upp vänskapsförhållanden med kristna som har en sådan villig och beslutsam anda! Några av dessa vänskapsförhållanden kommer utan tvivel att bestå för evigt.
Det vänskapsförhållande som de kristna prisar allra högst är naturligtvis det de kan utveckla till Jehova. Byggandet av det nya avdelningskontoret gav flera tillfällen att fördjupa detta vänskapsförhållande och att följa det råd Jesus gav till lärjungarna: ”Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdiga rikedomen, så att de, när den tar slut, må ta emot er i de eviga hyddorna.” — Lukas 16:9.
Tiotusentals Jehovas vittnen — rika och fattiga, unga och gamla — bidrog med milliontals D-Mark för att hjälpa till med att betala de nya byggnaderna. Tack vare deras generositet kunde hela projektet fullbordas utan att man behövde låna pengar från världsligt håll eller skuldsätta sig. Den som på rätt sätt använder ”den orättfärdiga rikedomen” kan vara försäkrad om vänskap med Jehova och hans Son, Jesus Kristus, och om välsignelser som kommer att bestå för evigt.
Var och en som på något sätt hade något att göra med byggnadsprojektet fick möjlighet att bygga upp och förstärka de utmärkta kristna egenskaperna tro, uthållighet, hopp och kärlek. Och hur ofta sattes inte de kristna egenskaperna långmodighet, barmhärtighet, självbehärskning och villighet att förlåta på prov på grund av ofullkomligheter, i synnerhet under den hårda arbetsbördan och trycket att bli färdiga i tid! De praktiska lärdomar om kristet levnadssätt som de som bodde och arbetade i Selters fick är lärdomar som frambringar utmärkt frukt som kommer att bestå för evigt.
Den stora dagen
Från och med meddelandet om planerna att börja bygga till dess att programmet på dagen för överlämnandet hölls den 21 april 1984 hade 2.091 dagar av flitig verksamhet rusat förbi. För Jehova är ”tusen år såsom en dag”, så för honom hade det naturligtvis inte varit mer än vad som motsvarar åtta minuter och fem sekunder för människor. (2 Petrus 3:8) Och nu när det mesta av byggnadsarbetet var över, verkade det för många som om det inte hade gått mycket längre tid, alldeles som det sägs i Psalm 90:4 om Jehova: ”Ty tusen år är i dina ögon som den dag som förgick i går, ja, de är som en nattväkt.”
Överlämnandet planerades till en lördag. På torsdagen sades det på radio: ”Det verkar som om Tyskland kan få det vackraste veckoslutet på året.” Det blev också så. Dagen grydde klar och solig. Men för dem som var närvarande vid överlämnandet skulle det ha varit ”det vackraste veckoslutet på året” även om det hade regnat eller snöat.
Möjligheten att få vara närvarande var begränsad till medlemmarna i Betelfamiljen, de byggnadsarbetare som för tillfället arbetade där, medlemmar från andra Betelfamiljer som kom på besök — 24 länder var representerade —, resande tillsyningsmän och dem som hade arbetat där en längre tid. En annan kärleksfull föranstaltning var att inbjudningar sändes ut till alla vittnen i Västtyskland som hade varit döpta i 60 år eller mer. Hur fantastiskt var det inte att över 200 av dem kunde komma!
En speciell källa till glädje var att praktiskt taget hela den styrande kretsen var närvarande, och varje medlem höll ett kort, uppmuntrande tal. Broder F. W. Franz, Sällskapets president, höll talet över överlämnandet. Han gjorde en tillbakablick på Jehovas vittnens nutida historia och visade hur det nya Betelkomplexet skulle komma att ha en viktig del i framtida utvidgning.
I själva verket hade varje vittne i Västtyskland på ett eller annat sätt bidragit till det framgångsrika byggandet av det nya avdelningskontoret — antingen genom direkt arbete, genom bidrag eller genom understödjande böner. Alla hade därför rätt att få vara med på den stora dagen. Det var därför anordningar gjordes att överföra hela programmet via telefon till förhyrda hörsalar i 11 städer över hela landet. I Selters och på dessa 11 platser kunde således 97.562 personer lyssna till programmet. Alla fick ett exemplar av en smakfull och upplysande 16-sidig broschyr, antingen på engelska eller på tyska, med fotografier i fyrfärgstryck. Extra exemplar gjordes tillgängliga för vittnen som inte kunde vara med.
Under programmet påmindes alla om det unika privilegiet de kristna i dag har i att troget få samarbeta med Jehova. (2 Korintierna 6:1, 2) Det hade varit temat för den dag vid sammankomsten 1978 då man meddelade om det nya byggnadsprojektet. Och nu, efter att ha haft det unika privilegiet att troget få arbeta under Jehovas vägledning och med hans heliga andes stöd på ett projekt ägnat lovprisningen av honom, var det verkligen lämpligt att använda det som tema för programmet för överlämnandet! Det unika privilegiet att troget få arbeta med Jehova i samband med det nya avdelningskontoret var dock endast en försmak av det privilegium som Guds folk kommer att få i framtiden — då de kommer att kunna arbeta med Jehova för evigt!
Precis klockan 17.42 var programmet för överlämnandet över — alldeles för tidigt! Men för en del var detta veckoslut av särskild teokratisk verksamhet inte över. På söndagen delade medlemmarna i den styrande kretsen upp sig för att tala till åhörarskaror på tillsammans 14.248 i Jehovas vittnens sju till sista plats fyllda sammankomsthallar i Västtyskland. De fina upplysningar som dessa inbjudna gäster fick vidarebefordrades sedan till deras medvittnen i hemförsamlingarna.
Måndagsmorgonen grydde klar och solig som om ”det vackraste veckoslutet på året” inte ville ta slut. Efter dessa upplivande dagar av verksamhet var Betelfamiljen i Selters tillbaka på sina arbeten i sitt nya hem och sin nya arbetsplats på ”Steinfels”. De var glada och lyckliga och kände sig trygga.
Det nya Betel (som betyder ”Guds hus”), som låg där uppe på sin ”Steinfels”, hade nyligen överlämnats åt tjänsten för den Gud om vilken David sade: ”Lovad vare Herren [Jehova], min klippa.” (Psalm 144:1) Det har verkligen sin grund lagd på klippan, både bokstavligt och symboliskt. Därför kommer det att bestå — de bokstavliga byggnaderna så länge Jehova anser det. Men hur är det med den viktigare andliga byggnad som dessa byggnader skall betjäna? Jo, den byggnaden kommer att bestå för evigt!
[Karta/Bild på sidan 26]
(För formaterad text, se publikationen)
Västtyskland
Selters
[Bild på sidan 28]
Administrationsbyggnaden
Rikets sal
[Bild på sidan 29]
Matsalen
Betelbiblioteket
[Ruta på sidan 30]
KOMMENTARER FRÅN MEDLEMMAR AV DEN STYRANDE KRETSEN
”Vad säger vi, när vi betraktar detta vackra byggnadskomplex? Storartat! Det här underbara byggnadskomplexet är verkligen en del av något storartat som håller på att byggas upp jorden utöver — i samband med den rena tillbedjan av Jehova Gud.” — W. L. Barry
”Det nya Betel i Selters är sannerligen en gåva från Jehova. Men om Gud inte hade gett sitt folk den stora gåvan bibeln, skulle vi inte ha varit här i dag för att överlämna detta nya centrum för biblisk verksamhet.” — A. D. Schroeder
”Även om dessa byggnader är fantastiska, kommer de inte att predika de goda nyheterna om Riket. Låt oss i kommande dagar fortsätta med att göra det. Då kommer Jehova att se på den här platsen och de andra byggnader som är överlämnade åt honom, och de kommer att behaga honom.” — M. G. Henschel