Effektiv förkunnartjänst leder till fler lärjungar
”Dessa var hans gåvor: några till att vara ... evangelister, några pastorer och lärare, för att rusta Guds folk för arbete i hans tjänst.” — EFESIERNA 4:11, 12, The New English Bible.
1. Vilka känslor hyste Kristus till människor?
KRISTUS JESUS var inte någon eremit. Hans tjänst var helt inriktad på människor. I de fyra evangelierna skildras Jesus nästan alltid tillsammans med människor. Under sina färder såg han hur deras verkliga förhållanden var, och han kände djupt medlidande med dem. Om du är en kristen Ordets förkunnare, känner du då medlidande med de människor du träffar? — Matteus 9:35, 36.
2. Hur efterliknar Jehovas vittnen Jesu exempel?
2 Den kristna förkunnartjänsten i vår tid måste också vara förbunden med människor. Eftersom Jehovas vittnen är medvetna om detta faktum, är de flexibla när de tar kontakt med människor i sin tjänst för Gud. Överallt i världen kan man se dem tala med människor — på gator, vid dörrar, i jäktiga butiksområden, vid busshållplatser, vid tunnelbane- och järnvägsstationer, vid fabriker, kontor och andra arbetsplatser. Varhelst man finner människor finner man vittnena tjäna som evangelieförkunnare. Varför det? Därför att ordet ”evangelium” kommer från det grekiska ordet euangelion, som betyder ”goda nyheter”. I likhet med Kristus måste alla kristna vittnen för Jehova vara förkunnare av de goda nyheterna, evangelieförkunnare. Därför måste alla vittnen också ha kontakt med människor. — 2 Timoteus 4:5; Efesierna 4:11, 12.
3. Vilken metod är den effektivaste i den kristna förkunnartjänsten?
3 Hur bör detta evangeliseringsverk fullgöras på ett effektivt sätt? Är tillträde till radio och TV, medier som så många religioner gör bruk av, den verkliga lösningen? Ja, fråga dig själv: Kan radio och TV besvara dina frågor spontant? Nej — dessa är på sätt och vis opersonliga kommunikationsmedier. Den effektivaste metoden att utföra förkunnartjänsten på är fortfarande den som Jesus och hans lärjungar praktiserade, nämligen att personligen söka upp dem som söker sanningen. Men det tar tid och kräver ansträngning, vilket Paulus visade med en enkel illustration: ”Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud fick det ständigt att växa; så varken den som planterar eller den som vattnar är någonting, men Gud däremot, som får det att växa.” — 1 Korintierna 3:5—7.
4. Vilka tre etapper är inbegripna i den effektiva förkunnartjänsten?
4 Dessa ord innefattar tre etapper i den kristna förkunnartjänsten — att plantera, att uppodla och att skörda. Hur då? Först har vi planterandet, den första kontakten med de goda nyheterna om Riket. Därefter kommer själva odlandet, som inbegriper att det som planterats vattnas. Hur går detta till? Genom ytterligare samtal, där frågor besvaras och tvivel undanröjs. Detta leder ofta till ett regelbundet bibelstudium som djupt inplanterar den bibliska sanningen i den studerandes sinne och hjärta; med hjälp av Guds välsignelse börjar då plantan växa. Slutresultatet blir ännu en aktiv lärjunge till Kristus Jesus, ännu en Ordets förkunnare. Men hur kan vi alla som förkunnare få röna denna lycka att bli välsignade med att få skörda en lärjunge?
5. Vad kommer att hjälpa oss att bli effektiva Ordets förkunnare?
5 Som det framhölls i föregående artikel lärde Jesus sina lärjungar hur de på ett praktiskt sätt skulle utföra sin förkunnartjänst. Och Paulus talade om sina ”metoder i förbindelse med Kristus Jesus”. (1 Korintierna 4:17) Den långa raden av församlingar som han hjälpte till att bilda runt om i Mindre Asien och i Grekland är talande bevis för hans framgång. Vi har redan behandlat några av hans (och Jesu) metoder, men finns det fler som vi kan använda på ett effektivt sätt i vår tid?
Vad är grunden? Och budskapet?
6. Vad måste vara grundhörnstenen i vår förkunnartjänst?
6 På vad måste det kristna budskapet vara grundat? På mänsklig vishet och filosofi? I Paulus’ brev till Timoteus ges ett klart svar: ”Men förbli du i de ting som du har lärt och har övertygats att tro på, då du vet ... [att] du från din späda barndom har känt de heliga skrifterna, som kan göra dig vis till frälsning genom tron i förbindelse med Kristus Jesus. Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig till undervisning.” Det är självklart att bibeln, Guds ord, måste vara grundhörnstenen i vår förkunnartjänst. — 2 Timoteus 3:14—17.
7, 8. Hur var Jesus och Paulus föredömen i att använda bibeln?
7 I detta avseende är Kristus Jesus ett föredöme för oss — han citerade ständigt från bibeln; detsamma gjorde aposteln Paulus. Kom han till exempel till Tessalonika och undervisade i grekisk filosofi? Nej, för det heter i skildringen: ”Så enligt sin vana gick Paulus in till dem, och under tre sabbater resonerade han med dem och utgick då från Skrifterna, och han förklarade och bevisade genom hänvisningar att det var nödvändigt för den Smorde att lida och att uppstå från de döda.” — Apostlagärningarna 17:1—3.
8 Vad blev resultatet? ”Några av dem [blev] troende.” När vi följer Paulus’ metod, måste därför vårt predikande i vår tid vara grundat på Guds ord. Det är därför som vi får förslag om ett bibliskt ämne för samtal som vi kan använda i vår förkunnartjänst. På detta sätt kan sanningen i Guds ord slå an en sträng av gensvar hos dem som är medvetna om sitt andliga behov. — Apostlagärningarna 17:4.
9, 10. a) Vad måste vara temat i vårt predikande i vår tid? b) Ge exempel från Paulus’ förkunnartjänst.
9 Nu kommer nästa fråga: Vilket budskap bör vi predika? Ja, vad var temat eller grundtanken i Kristi förkunnartjänst? Jesus var väl medveten om sitt uppdrag, för han sade: ”Också för andra städer måste jag förkunna de goda nyheterna om Guds rike, eftersom det är för detta jag har sänts ut.” Med hänsyftning på de yttersta dagarna för vår nuvarande världsordning sade han: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” — Lukas 4:43; Matteus 24:14.
10 Att Paulus betonar samma sak finner vi i hans predikoverksamhet. Som exempel kan nämnas att han för judarna i en synagoga ”talade dristigt i tre månader, under det han höll anföranden och talade övertygande om Guds rike”. För dem som bodde i Rom ”redde [han] ut saken ... genom att grundligt vittna om Guds rike”. ”Guds rike” måste därför vara huvudtemat i den kristna förkunnartjänsten i vår tid. — Apostlagärningarna 19:8; 28:23, 31.
Attackerar eller attraherar du?
11. Hur reagerar ofta människor när de träffar ett vittne, och hur kan vi motverka detta? (Apostlagärningarna 17:17, 18)
11 Under det första århundradet var människor uppdelade efter religion, ras och nationalitet, alldeles som de är i vår tid. (Apostlagärningarna 2:7—11) Det innebär att de flesta människor har förutfattade meningar när det gäller religiösa frågor. Ofta känner de sig hotade och intar en försvarsställning, när de träffar något vittne. Hur kan vi ändra denna attityd? Genom att göra bruk av egenskaperna vänlighet, omtänksamhet, takt och anpassningsförmåga.
12, 13. Hur talade Paulus till avgudadyrkare i Aten? Hur reagerade de?
12 Lägg märke till hur Paulus handlade i en sådan situation, då han var i den avgudadyrkande staden Aten. Hans första reaktion, då han såg så många avgudar, var att han blev uppbragt. När han stod upp för att tala på Areopagen, gick han då genast till attack mot deras avgudadyrkan? Hans inledning löd: ”Atenska män, jag iakttar att ni i allting tycks vara mer benägna än andra att frukta gudomligheterna. När jag till exempel gick förbi och noga betraktade era föremål för dyrkan, fann jag också ett altare på vilket man hade skrivit: ’Åt en okänd Gud’. Vad ni alltså ovetande ägnar gudaktig hängivenhet åt, detta förkunnar jag för er.” — Apostlagärningarna 17:16—23.
13 Stötte Paulus bort sina åhörare genom att inleda sin framställning på detta sätt? Nej, inte alls. Hans sätt att nalkas dem var taktfullt, inte dogmatiskt. Han fördömde dem inte, trots att deras gudsdyrkan från Guds synpunkt sett var värdelös. Han var där för att predika budskapet om Riket, inte för att gå till angrepp mot dem. Han insåg att de hade bestämda religiösa uppfattningar och använde dessa som en grundval för att komma in på sitt tema om den sanne Guden och hans representant, den uppståndne Jesus. Vad blev resultatet av att han var så taktfull? Även om det var några som började driva gäck, var det ”andra [som] sade: ’Vi vill höra dig tala om detta igen en annan gång.’” Ja, han fick en inbjudan att göra återbesök! — Apostlagärningarna 17:22—32.
14. Hur kan vi tillämpa Paulus’ metod i vår förkunnartjänst?
14 Hur kan vi tillämpa denna metod i vår förkunnartjänst i vår tid? Först och främst bör vi vara vakna och se om det finns några tecken som tyder på vilken religiös uppfattning någon har — han kanske bär något religiöst föremål på sig, eller också hänger det kanske något sådant på dörren eller i hallen. På så sätt kan vi, i likhet med Paulus, ofta få en god uppfattning om den andres religiösa ståndpunkt. Detta ger oss möjlighet att på ett vänligt och intresseväckande sätt inleda vårt samtal, utan att ta upp någonting kontroversiellt. Kom ihåg att vi besöker människor främst för att tala om Guds rike — inte för att bli inblandade i en diskussion om lärofrågor. Vi vill vinna människor, inte bara diskussioner. — Jämför 2 Timoteus 2:23—26.
15. Vilka andra goda ting kan vi lära av Jesu förkunnartjänst? (Lukas 10:38—42)
15 Vad mer kan vi lära av Kristi exempel? När vi undersöker hans förkunnartjänst måste vi erkänna hans övertygelse och enkelhet. Han förlorade aldrig fattningen, utan trädde alltid upp till försvar för Guds rike, under alla omständigheter, oavsett om dessa var gynnsamma eller ogynnsamma. Han kunde predika i hemmets lugna vrå eller stå upp inför en stor folkskara och framföra en predikan — utan att ha några anteckningar, någon bibel eller någon högtalarutrustning! Han hade också förmågan att få kontakt med vanliga, enkla människor. De oansenliga människorna kände att de kunde nalkas honom. Han talade deras språk, han talade om åkrar och skördar, om nät och fiske. Hans illustrationer var jordnära, även om innebörden i dem var djup. Lägger vi i dagen samma fina egenskaper i vår förkunnartjänst? — Matteus 4:18—25; 13:1—33; Lukas 5:1—3.
Hur man når hjärtat
16. Varför måste vi vara kvalificerade undervisare?
16 Normalt tar det tid och kräver noggrant studium för att någon skall bli övertygad om att bibelns budskap om Guds rike är sant. Det är därför som vi har anordningen med regelbundna bibelstudier i hem — kostnadsfria och utan några förpliktelser — hos alla som vill undersöka Guds löften genom Kristus. Sådana studier hålls en längre tid och behandlar många ämnen och frågor. Detta innebär helt visst att vi måste vara kvalificerade undervisare. Men vad utgör i själva verket det väsentliga i undervisningen? — 1 Timoteus 4:16.
17. Bland annat vilken metod använde Jesus för att nå hjärtat?
17 Återigen vänder vi oss till Jesus för att få ett svar. Hur undervisade han? Ja, undersök följande skriftställen och se om du kan finna den enkla metod Jesus använde, när han undervisade andra: Lukas 6:9, 32—34, 39—42. Vad var det för metod? Han ställde rannsakande frågor. Varför gjorde han det? Det var för att hjälpa sina åhörare att resonera sig fram och granska sig själva i ljuset av hans läror. Med hjälp av sina frågor nådde han taktfullt deras hjärtan. De var tvungna att visa om de verkligen ville vara hans efterföljare eller om deras motiv till att de lyssnade var ytliga. — Matteus 13:10—17; Markus 8:34—38.
18. a) Varför använder Jehovas vittnen så ofta frågor i sina publikationer? b) Vad bör vi inte göra i någon större utsträckning, när vi undervisar andra?
18 Nästan alla de bibliska studiehandböcker som Jehovas vittnen använder i sin förkunnartjänst har frågor till varje paragraf. Detta är en undervisningsmetod som hjälper dem som studerar bibeln att uttrycka sig med egna ord. Då framkommer det klart om personen förstår stoffet eller inte. Men även om Jesus ställde frågor vid många tillfällen, gjorde han det aldrig till en ren gissningslek genom att ge det första ordet eller stavelsen i svaret. Har du någon gång funnit att du fallit offer for denna ovana vid några av dina bibelstudier? Varför är den metoden inte bra att använda regelbundet? Därför att kunskapen om Gud och Kristus, som leder till frälsning, bör vara grundad på förnuft och logik, inte på triviala gissningar. — Johannes 17:3; 1 Johannes 5:20.
Vems lärjungar?
19, 20. Vilket varningens ord är nödvändigt här?
19 Här är ett varningens ord nödvändigt. Om vi predikar och undervisar effektivt på ett fruktbärande distrikt, frambringar vi till sist lärjungar. Men vems lärjungar är de? Bör vi tänka att de är ”mina får”? Och bör vi tillåta att vi som Ordets förkunnare blir uppsatta på en piedestal av grovt smicker? Lägg märke till hur Paulus och Barnabas reagerade, då folket i Lystra ville behandla dem som gudar. De ropade till folkskaran: ”Män, varför gör ni detta? Vi är också människor med samma skröpligheter som ni, och vi förkunnar nu för er de goda nyheterna, för att ni skall vända er ifrån dessa fåfängligheter till den levande Guden.” — Apostlagärningarna 14:14, 15.
20 Paulus och Barnabas försökte inte dra uppmärksamheten till sig själva. Även om Paulus gav de kristna det rådet att de skulle efterlikna honom, alldeles som han efterliknade Kristus, ville han inte att de skulle bli hans efterföljare. Den förkunnartjänst vi utför måste alltid vara till Guds, inte människors, ära. — 1 Korintierna 3:6, 7; 11:1.
21. Varför blir lärjungar också Ordets förkunnare?
21 Med tiden blir lärjungarna Ordets förkunnare. Varför blir det så? Ja, vad händer när vi har några verkligt goda nyheter att berätta? Kan vi hålla dem inom oss? Tvärtom, vi kreverar om vi inte får berätta dem för någon annan. Som Jesus sade: ”En god människa bär fram det goda ur sitt hjärtas goda skatt, ... av hjärtats överflöd talar ju hennes mun.” Det är så det förhåller sig med de goda nyheterna om Riket. Den lärjunge som i sitt hjärta tagit djupt intryck av dessa vill undervisa andra och ta del i förkunnartjänsten regelbundet och frivilligt. Därpå följer överlämnande åt Gud och dop. På så sätt fortsätter den självförnyande kedjan av Ordets förkunnare, i överensstämmelse med den princip som Paulus angav för Timoteus: ”[Dessa ting] skall du anförtro åt trogna människor, som i sin tur skall vara tillräckligt kvalificerade att undervisa andra.” — Lukas 6:45; 2 Timoteus 2:2.
22. a) Varför har Jehova frambringat en organisation av undervisare och evangelieförkunnare? b) Vilket framtida verk måste också fullbordas i sinom tid?
22 Jehova Gud har i vår tid, runt om på jorden, den bäst övade organisationen av undervisare, evangelieförkunnare och Ordets förkunnare som finns nu på 1900-talet. Mer än 2.600.000 tar del i det slutliga vittnande som nu utförs innan slutet kommer över denna onda världsordning. Men denna växande skara förbereds nu för någonting ännu mera uppfordrande — undervisning av de milliarder människor som skall komma tillbaka i uppståndelsen. Är du beredd att ta del i ett sådant underbart privilegium? Är din förkunnartjänst produktiv nu? Må det vara vår bön att vårt ljus må lysa till Guds ära, då vi tjänar som effektiva Ordets förkunnare. — Matteus 5:16; Johannes 5:28, 29.
Tankar som har behandlats
□ Vilket är det effektivaste sättet att predika de goda nyheterna på?
□ På vad måste vår undervisning vara grundad? Vad är budskapet?
□ Vilka egenskaper är nödvändiga för att människor skall lyssna till oss?
□ Hur nådde Jesus sina åhörares hjärtan?
□ Vilken varning behövs när det gäller vår undervisning av andra?
Varför det?
[Bild på sidan 22]
Jehovas vittnen predikar varhelst det finns människor
[Bild på sidan 24]
När vi vittnar bör vi ge akt på tecken som tyder på vilken religion en person tillhör