Hur kommer evigt liv att bli möjligt?

VARIFRÅN kommer livet? Ateisterna påstår att det kom till genom en slump. Ett vetenskapligt verk säger: ”Levande organismer hade antagligen en mycket blygsam start, när vissa kemiska grundbeståndsdelar i en värld av livlösa bergarter förenades och bildade komplicerade molekyler. I sinom tid kom förmågan att äta och fortplanta sig att ingjutas i anhopningar av dessa.”

Tycker du att detta låter övertygande? Ordet ”antagligen” visar att det är en ren gissning. Alla levande celler är oerhört komplicerade. Om vi bortser från spekulationer och till och med ”kvalificerade gissningar”, ställs vi inför det faktum att ”förmågan att äta och fortplanta sig” inte har kunnat iakttas komma till bara genom en slump. Det vi alla kan iaktta angående skapelsernas häpnadsväckande komplicerade beskaffenhet bevisar i stället existensen av ett mästerligt sinne — ett sinne som kan planera och utföra underverk som övergår vår förmåga och till stor del också vårt förstånd. Många vetenskapsmän håller med om att livet har visat sig komma endast från tidigare existerande liv. Därför måste livet ha en ursprunglig källa. Som bibeln säger: ”Hur dyrbar är inte din nåd, o Gud! ... Ty hos dig är livets källa.” — Psalm 36:8, 10.

Vetenskapen kan inte tillfredsställande förklara livet i alla dess former, men den har dock hjälpt till att uppenbara hur fantastiskt komplicerad och skön Guds skapelse är — det finns en oändlig variation av insekts-, djur- och växtliv, en mängd blommor och buskar i olika färger för att tjusa ögat, oräkneliga aromer och smaker, som våra sinnen kan njuta av, det oändliga och majestätiska universum, de fascinerande mikroorganismerna — och ännu mycket mera som återstår att upptäcka och glädja sig åt. Hundra år av liv räcker knappt för att börja lära känna och uppskatta alla den Allsmäktiges hänförande och vördnadsbjudande verk.

Många människor som har studerat detta ämne har dragit följande slutsats: All denna variation och skönhet vittnar helt visst om en allvis Skapare och inte om en opersonlig avlägsen kraft. Mycket av det liv vi ser här på jorden pekar tydligt på en kärleksfull Fader eller livgivare. Det finns så mycket som tydligt har skapats för att göra oss lyckliga. Som det sägs i Uppenbarelseboken 15:3: ”Stora och underbara är dina gärningar, Jehova Gud, den Allsmäktige.” Även om vi, som bibeln visar, har anledning att frukta Jehova Gud när vi gör uppror eller är olydiga, så visar den också att han är ”den lycklige Guden”, som tycker om att göra andra lyckliga. — 1 Timoteus 1:11; Apostlagärningarna 20:35.

Guds ursprungliga uppsåt med människan

Bibeln redogör enkelt, men ändå fullt tillfredsställande, för människans ursprung. Dess första kapitel räknar upp hur först jorden och därefter växter, marint liv, flygande varelser och djur skapades. (1 Moseboken 1:1—25, NW) Intressant nog visar geologin och de fossila vittnesbörden att det försiggick i samma ordning. Till slut skapade Gud människan ”av stoft [eller grundämnen] från jorden” — detta är en annan vetenskapligt hållbar uppgift. (1 Moseboken 2:7) Människan skapades också ”till Guds avbild”. Stämmer inte detta med verkligheten? Det är uppenbart att människan skapades för att tänka och resonera på ett långt högre plan än djuren. Hon har en moralisk känsla och en uppskattning av andliga värden, som djuren saknar. Till och med primitiva stammar har sin religion; men vad för religion har låt oss säga en hund eller en apa? — 1 Moseboken 1:27.

Den forntida bibliska redogörelsen kommer med pålitliga upplysningar om jorden och dess livsformer. Låt oss därför fördomsfritt se vad den har att säga om mänsklighetens tidigaste historia.

Jehova gjorde i ordning en vacker bostad åt människan — ”en lustgård i Eden” med ”alla slags träd som var ljuvliga att se på och goda att äta av”. (1 Moseboken 2:8, 9) Floran — träd, frukter och blommor — kunde bli en ständig källa till glädje. Människan fick också ett tillfredsställande arbete — att bruka och bevara sitt paradisiska hem — såväl som ansvaret att råda ”över alla djur”. (1 Moseboken 1:28; 2:15) Föreställ dig detta! En prunkande trädgård och en stor fascinerande fauna att ta hand om — utan att människan behövde oroa sig för att bli gammal och dö.

Men det skulle komma ännu en fin gåva. Adam lade märke till att alla dessa skapelser hade makar och kunde frambringa avkomma. Men var fanns hans maka? När han vaknade upp ur en djup sömn — så stod hon där! Vilken spännande upplevelse! Djupt rörd uttalade Adam vad som antagligen var den första poesin:

”Ja, denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta maninna, ty av man är hon tagen.” — 1 Moseboken 2:23.

Den historiska redogörelsen, som finns bevarad i bibeln, upplyser oss om att ”Gud välsignade dem. Gud sade till dem: ’Var fruktsamma och föröka er, och uppfyll jorden och lägg den under er.’” (1 Moseboken 1:28) Vilket fantastiskt privilegium — att få frambringa ett fullkomligt människosläkte, som skulle leva för evigt på en paradisisk jord! Detta var Guds ursprungliga uppsåt med människan.

Varför dör vi?

Men Adam och Eva var inte några robotar, som var programmerade att göra som Gud ville. De kunde själva bestämma och planera. Därför ordnade Gud med ett enkelt prov på deras lojalitet: ”Av alla andra träd i lustgården må du fritt äta, men av kunskapens träd på gott och ont skall du inte äta, ty när du äter av det, skall du döden dö [oundvikligen dö, NW].” — 1 Moseboken 2:16, 17.

Det höll också på att hända något bakom kulisserna, som skulle komma att skapa problem och svårigheter. En mäktig ängel eller andeskapelse, som insåg det fantastiska i att människor skulle uppfylla jorden, ville gärna ha deras lydnad och tillbedjan för egen del. Genom att använda ett medium uttalade han den första lögnen: ”Ingalunda skall ni dö.” Denne upproriske ängel blev således ”Satan” (motståndare) och ”Djävul” (baktalare). — 1 Moseboken 3:1—5; Johannes 8:44; Uppenbarelseboken 12:9.

Det första paret bestod inte detta enkla lojalitetsprov mot Gud. De blev förrädare, och Gud kan inte tåla förrädare. Utdrivna ur Eden led de till slut det förutsagda straffet — döden. Deras barn, som var födda efter det att deras föräldrar blev dömda, kunde inte ärva fullkomlig hälsa och evigt liv. — Romarna 5:12.

Det dröjde länge innan den ofullkomlige Adam dog — 930 år — men han kunde inte komma undan Guds dom! I omkring 2.000 år förblev människans ålder anmärkningsvärt hög. Adams son Set blev 912 år, Enok blev 905 år, Kenan blev 910 år, Metusela (den äldsta kända människan) blev 969 år. Noa blev 950 år. Därefter sjönk livslängden snabbt. — 1 Moseboken 5:5, 8, 11, 14, 27; 9:29; 11:10—25.

Detta intressanta protokoll belyser människokroppens potentiella regenerationsförmåga. Trots att vi är långt borta från Adams ursprungliga mänskliga fullkomlighet, förnyar våra kroppsceller sig själva. Så här säger Encyclopædia Britannica: ”Den potentiella odödligheten hos alla väsentliga cellelement i [människo]kroppen har blivit fullständigt bevisad, eller har bevisats i tillräcklig utsträckning för att göra sannolikheten mycket stor.” Om människor kunde leva i nästan tusen år, trots syndens och dödens nedbrytande verkan i sina kroppar, tänk då hur länge de skulle ha kunnat leva utan detta fruktansvärda handikapp!

Befrielse från synd och död

Men själva kärnpunkten är den att medan mänskliga projekt, däribland vetenskapliga projekt, ofta misslyckas, så kan Gud däremot inte misslyckas, utan han säger om sitt ord att det inte skall ”vända tillbaka till mig fåfängt, utan att ha verkat vad jag vill och utfört det som jag hade sänt ut det till”. (Jesaja 55:11) Vi kan bli befriade från synd och död. Hur då?

Vi är fångar under synd och död. Men Jesus, som var en andre ”Adam” i den bemärkelsen att han var en fullkomlig människa medan han var här på jorden, dog en offerdöd för att köpa tillbaka det som Adam förlorat — enligt Guds forntida lag angående ”själ för själ”. ”Liksom en enda människas [Adams] olydnad gjorde alla till syndare, så skall en endas [Jesu] lydnad göra alla rättfärdiga.” (1 Korintierna 15:45; 2 Moseboken 21:23, NW; Romarna 5:19, 1981) Jehovas kärlek till människovärlden gjorde detta möjligt. — Johannes 3:16.

Evigt liv är en av huvudlärorna i ”Nya testamentet”. En minoritet på 144.000 ”kallade och utvalda och trogna” kommer att få privilegiet att regera som kungar tillsammans med Kristus på hans himmelska tron. (Uppenbarelseboken 17:14; 3:21) Men bibeln försäkrar oss om att en stor skara av lydiga människor kommer att få leva för evigt i ett återställt jordiskt paradis. — Uppenbarelseboken 7:9—17.

När och hur?

Varför inte läsa kapitel 24 i Matteus och kapitel 21 i Lukas? Dessa kapitel förutsäger världskrig, hungersnöd, jordbävningar på den ena orten efter den andra, falska profeter, tilltagande laglöshet, farsoter, stor fruktan för framtiden och mycket mera. Som Jesus sade: ”När ni ser dessa ting inträffa, [vet ni] att Guds rike är nära.” Ja, den länge väntade förändringen från mänskligt styre till Guds rikes styre närmar sig nu snabbt. — Lukas 21:31.

Lika säkert som soluppgången i morgon kommer att föra med sig en ny dag, så kommer den snabba förintelsen av Guds fiender att bana vägen för ”en ny jord” i vilken ”rättfärdighet [skall] bo”. Gud lovade detta. Han kan inte ljuga. (2 Petrus 3:13; Jesaja 65:17; Hebréerna 6:18) Vilket privilegium att få leva för evigt på den nya jorden! Är det något för dig? Blir du inte hänförd över den utsikten?

Jehova har gjort anordningar för att man skall kunna få livgivande kunskap — det verkliga livselixiret. Varför inte börja ta del av denna kunskap genom att ha ett bibelstudium i ditt hem? Jehovas vittnen vill gärna hjälpa dig med ett sådant studium — kostnadsfritt! — Johannes 17:3.

[Bild på sidan 5]

CELLEN I GENOMSKÄRNING

En levande cell kan inte vara så oerhört komplicerad bara genom en slump

ENDOPLASMATISKT NÄTVERK

CELLMEMBRAN

NUKLEOL

CELLKÄRNA

KÄRNMEMBRAN

MITOKONDRIER

RIBOSOM

LYSOSOM

MIKROVILLI

CENTROSOMER

GOLGIAPPARAT

ENDOPLASMATISKT NÄTVERK MED RIBOSOMER

[Bild på sidan 6]

Har djuren sin religion?