Inblick i nyheterna

Våld i familjen

”Det är mycket troligt att det verkliga antalet barn som misshandlas och försummas varje år i USA är åtminstone 1.000.000”, sägs det i en rapport från en amerikansk organisation till skydd för misshandlade och försummade barn. I The New York Times rapporteras det att det i USA är mellan två och sex millioner hustrur som misshandlas och åtminstone en halv million äldre människor som behandlas illa av sina familjemedlemmar. Våldsamma familjegräl rapporteras ligga bakom ”20 procent av alla dödsfall hos poliser i tjänst och 40 procent av skadorna”.

Sådana här siffror har blivit så vanliga att många människor inte förstår vad de innebär. För det första visar sådan statistik att det mest grundläggande av mänskliga förhållanden — familjen — håller på att upplösas. Dessutom uppfyller de bibelns ofelbara profetia om att ”människorna skall vara egenkära, ... olydiga mot föräldrar, ... utan naturlig tillgivenhet, ovilliga till någon som helst överenskommelse, ... utan självbehärskning, vildsinta”. Våldet som härjar i familjen och på annat håll bevisar, tillsammans med andra svåra problem världen runt, att vi lever i ”de yttersta dagarna” då ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med” verkligen är här. — 2 Timoteus 3:1—3.

Vishet behövs

”Kunskapen finns, men den åtföljs inte alltid av vishet. Vi vet att krig är något förskräckligt, men mänskligheten fortsätter sin vansinniga brodermordskapplöpning.” Så skriver Agustin Saavedra Weise i en ledare i El Diario som utges i La Paz i Bolivia.

Weise beklagar att visheten inte har gjort några framsteg trots att 1900-talet ”har medfört en enormt stor mängd mänsklig kunskap inom alla livets områden: vetenskap, teknologi, medicin, krigsförberedelser, litteratur, arkitektur osv.”. Vad har resultatet blivit? ”Under de gångna åren har vi bevittnat de mest barbariska och primitiva former av aggression, folkmord och våld”, säger Weise.

Men varför råder det en sådan brist på vishet trots all kunskap i världen? Därför att människor har övergett Jehova och vänt sig till vetenskap, pengar, nöjen och andra surrogat-”gudar”. Därigenom har de lämnat Honom som är källan till sann vishet. Ja, när människor förkastar Guds ord, ”på vad sätt är de då visa?” — Jeremia 8:9.

Dödsdatum

Datumet för Jesu Kristi död har diskuterats i århundraden. Det finns förespråkare för praktiskt taget varje år mellan åren 26 och 36 v.t. Jehovas vittnen har pekat på den 3 april år 33 v.t. enligt den julianska kalendern (eller den 1 april enligt den nu gällande gregorianska kalendern) som det datum då Jesus blev hängd på en påle och dödad. Deras beräkningar grundar sig på bibelns skildring och profana dateringar som överensstämmer med biblisk kronologi, eftersom vittnena tror att ”hela Skriften är inspirerad av Gud”. — 2 Timoteus 3:16.

Intressant nog fastslår två brittiska forskare i en artikel publicerad i tidskriften Nature att Jesus blev hängd på pålen den 3 april år 33 v.t. enligt den julianska kalendern. C. J. Humphreys och W. G. Waddington vid universitetet i Oxford hävdar att de har använt astronomiska beräkningar ”för att rekonstruera den judiska kalendern från det första århundradet e. Kr. och förbättra exaktheten hos tidigare versioner”. De minskade på så sätt antalet möjliga datum till två — den 7 april år 30 v.t. och den 3 april år 33 v.t. De avfärdar det första datumet, den 7 april år 30 v.t., eftersom det inte ger tillräckligt med tid för att Jesu tjänst skulle kunna inbegripa de fyra påskhögtider som evangelierna talar om. (Johannes 2:13; 5:1; 6:4; 13:1) Enligt deras beräkningar var en månförmörkelse synlig i Jerusalem den 3 april år 33 v.t. men ingen under år 30 v.t. Många av de detaljer som dessa forskare rapporterar har för många år sedan publicerats i Vakttornet. Se numret för 1 november 1960, sidorna 497—500.