Lojala tjänare får del av ett unikt privilegium!

Särskild rapport från Storbritannien

VID slutet av september 1983 skedde något ovanligt vid Jehovas vittnens internationella högkvarter i Brooklyn i New York. Tretton medlemmar av detta världsomfattande religiösa samfunds styrande krets reste till Storbritannien. Vad var det för särskild tilldragelse som förde dem tvärs över Atlanten?

Till att börja med var det Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornets årsmöte som för första gången skulle hållas på brittisk jord, lördagen den 1 oktober. De Montfort Hall i staden Leicester i mellersta England hade hyrts för tillfället. Förväntningarna blev höga då minnet väcktes hos alla vittnen som hade varit med vid en sammankomst där år 1941. Varför var det året så betydelsefullt?

En nostalgisk återkomst

Andra världskriget pågick då som värst. Matransonering och andra ransoneringar samt ihållande bombningar gjorde livet och resandet svårt. Men under dessa oroliga förhållanden gjorde Jehovas vittnen anordningar för en fem dagar lång nationell sammankomst som skulle hållas i De Montfort Hall i början av september 1941.

En ung amerikan, Albert D. Schroeder, hade tillsynen över Sällskapets avdelningskontor i London vid den tiden. Nu, vid det här mötet år 1983, var han närvarande som medlem av Jehovas vittnens styrande krets tillsammans med medlemmar av Sällskapet från 28 länder! Sammanlagt 3.671 personer fyllde både hallen och angränsande utrymmen, och ytterligare 1.504 lyssnade till en telefonöverföring i sammankomsthallen i Dudley. Alla tyckte det var intressant att höra broder Schroeder påminna sig den tiden för 42 år sedan då det bara fanns 11.000 vittnen på Brittiska öarna.

När broder Schroeder talade om sammankomsten 1941 frågade han: ”Hur många av er som är här i dag var närvarande då?” Många händer sköt upp i luften. ”Oj!” utbrast han. ”Långt över hälften av åhörarskaran! Vilken återförening för alla er trogna och lojala!”

Många som var med bland åhörarna tjänar fortfarande som missionärer på de platser de har blivit förordnade till världen runt. Det var tillsammans 700 av anden pånyttfödda kristna närvarande. ”Troligen den största samlingen smorda i Europa på många år”, kommenterade broder Schroeder. Eftersom man insåg att så många skulle vilja vara närvarande och att utrymmet var begränsat, stod det på den ursprungliga inbjudan: ”Vi kommer att ge företräde åt ’gamla kämpar’ — vittnen som troget har tjänat Jehova i omkring 40 år.” Och dessa var närvarande i stort antal.

Broder Schroeder avslutade sin programpunkt med temat ”Fortsätt att sätta ditt hopp till Jehova så att du inte tröttnar” genom att säga till de entusiasmerade åhörarna: ”Jehovas vittnen lever dock inte i det förgångna, utan i det fascinerande, tillfredsställande nuet och predikar de goda nyheterna tills Jehova säger att arbetet är fullbordat.”

Guds sanna Ordets förkunnare

Tidigare den dagen hade Frederick W. Franz, Sällskapet Vakttornets president, efter att ha avklarat de formella punkterna på dagordningen, hållit dagens huvudtal. Han behandlade Jehovas vittnens historia från Sällskapets förste presidents, Charles T. Russells, tid och framhöll att Russell ”på grund av sin verksamhet som herde för Guds hjord med rätta förtjänade att kallas ’pastor’, vilket helt enkelt betyder ’herde’. Men Guds sanna Ordets förkunnares bemyndigande har alltid ifrågasatts, och pastor Russell var inget undantag.”

Broder Franz tog Mose, Jesus Kristus och hans trogna apostlar som exempel och illustrerade hur de alla blev utvalda av Jehova men förkastade av människor. ”Det var så med alla dessa att deras bemyndigande ifrågasattes”, fortsatte han, ”så vi är inte förvånade att de från den religiösa världen som ifrågasatte pastor Russell nu ifrågasätter oss. Men Jehova har gett bevis.” Broder Franz citerade från Uppenbarelseboken 7:9 och 2 Korintierna 3:1—3 och utbrast: ”Den ’stora skaran’ bland de två och en halv millioner Jehovas vittnen som finns i dag är vårt ’anbefallningsbrev’ om att Gud har sina vittnen som i sanning är hans Ordets förkunnare.”

Trohet mot Jehova

Eftermiddagssessionen inleddes med bön av broder Lloyd Barry, efter vilken ordföranden, Leo K. Greenlees, läste ett antal telegram och budskap från vittnen världen runt. Inget uppskattades emellertid mer än det från Sällskapets sekreterare-kassaförvaltare, Grant Suiter, som låg allvarligt sjuk på sjukavdelningen på Betel i Brooklyn. Det löd: ”Må Jehovas rika välsignelse vara med er vid detta underbara, andligen uppbyggande tillfälle. Jag är ledsen att jag inte kan vara med hos er. Var försäkrade om min kärlek och uppskattning.” Det beslutades genast att motsvarande hälsningar skulle sändas till honom.

Senare behandlade John E. Barr, som har tjänat många år vid Vakttornets avdelningskontor i London, detaljerat den fjärde versen i Psalm 27 och betonade temat ”Vår enda begäran av Jehova”. Bland dem han intervjuade om deras erfarenheter i samband med att de har fått ”bo i Herrens [Jehovas] hus” var den 89-årige Edwin Skinner. Broder Skinner blev döpt år 1919 och började i heltidstjänsten år 1921, och han berättade hur han hade accepterat en inbjudan att bege sig till Indien år 1926 för att upprätta ett nytt avdelningskontor för Sällskapet Vakttornet. ”Och jag har varit där ända sedan dess. Det är mitt hem”, försäkrade han lugnt.

Bevara en positiv inställning

De två avslutande talen betonade behovet av att fortsätta att se framåt, att bibehålla en positiv inställning. ”Det är trevligt att höra gamla kämpar berätta”, började Dan Sydlik, ”men det är Guds vilja att vi riktar vår uppmärksamhet på den framtid han har i beredskap.” Sydlik utvecklade sitt tal över aposteln Paulus’ ord i 1 Korintierna 15:19: ”Om vi bara i detta livet har hoppats på Kristus, är vi de mest ömkansvärda av alla människor.” Han betonade: ”Vårt hopp står till Jehova, inte till människor. Hans löften är absoluta och säkra. Guds organisation är här för att stanna, vad människor än säger eller gör. Och det bästa återstår ännu!”

Milton G. Henschel uppmuntrade sedan alla att fortsätta att ”Bevara vår kristna inställning”. Med medkännande förståelse talade han om de hälsoproblem som erfarna Guds tjänare som är till åren komna får uppleva. Ändå ”skjuter de sin värk och sina små krämpor åt sidan och fortsätter att hålla sig i gång”, framhöll han. ”Och det är ett underbart exempel för alla de unga i församlingen. Det kan vara en regnig dag; det kan vara en kall, blåsig dag. Men vem är med vid mötet? Vem är det som kommer i ur och skur för att vara med? Man kan se de grå håren, de äldre, och det är något för oss alla att tänka på.”

Sammanlagt var representanter från 37 av Sällskapet Vakttornets avdelningskontor närvarande vid den här i sanning internationella sammankomsten. Slutligen frambars en av hjärtat känd bön av tacksamhet till Jehova till förmån för den församlade skaran av Martin Poetzinger, även han en medlem av den styrande kretsen.

Vidare till avdelningskontoret i London!

Följande dag, söndagen den 2 oktober, grydde klar och ovanligt varm för årstiden. Snart var Rikets sal på Betel i London i det vackra gröna landskapet i Mill Hill i norra London fylld till bristningsgränsen. En trappa upp, i en del av tryckeriet, hade man ordnat med ytterligare sittplatser. Intern-TV gjorde det möjligt för alla att se det som hände i Rikets sal. Nästan 400 var närvarande. Åtta kilometer därifrån, i norra Londons sammankomsthall, fick ytterligare 1.250 både se och höra det efterlängtade programmet via TV-överföring. Efter två års planering och hårt arbete hade den nya utbyggnaden till avdelningskontoret i London fullbordats, och nu skulle den överlämnas.

Den nya flygeln har 41 rum, och i vart och ett av dem kan två personer bo. I hela byggnadskomplexet finns det nu bostäder för 204 personer, när dessa rum har lagts till dem som redan fanns. Köket och den intilliggande matsalen har båda fördubblats i storlek och förnyats med modern utrustning. En splitter ny tvättavdelning med syrum har byggts på bottenvåningen och även ett attraktivt sällskapsrum. En trappa upp har ett litet läsrum redan visat sig vara en populär utvidgning av det existerande biblioteket med dess 2.300 band.

Programmet för överlämnandet

Precis klockan tio på förmiddagen började programmet med en kort tillbakablick på Jehovas vittnens historia på Brittiska öarna under de gångna hundra åren. Anekdoter och humor gjorde mycket för att levandegöra berättelsen, och yngre medlemmar av Betelfamiljen uppskattade särskilt de personliga detaljerna från denna blygsamma början.

Sedan talade Karl Klein till de uppmärksamma åhörarna över temat ”Bemöt den utmaning som den kristna lojaliteten utgör”. Han hänvisade till Ordspråksboken 2:8 (NW) för att visa att Jehova alltid ger styrka och hjälp åt sina kristna tjänare då lojaliteten sätts på prov, och han framhöll: ”Livlösa föremål kan vara trogna vittnen, men det är bara intelligenta skapelser som kan vara lojala.”

Carey Barber, som kan ösa ur ett rikt förråd av personliga erfarenheter, illustrerade sedan hur Jehova har tagit ut ett folk för sitt namn i dessa ”yttersta dagar”. Men, som han framhöll, vi har fortfarande predikoverket att utföra, vilket medför stort ansvar. ”Jehovas folk har från år 1919 och framåt tagit del i vad som har blivit det mäktigaste predikoverk som någonsin har utförts på den här jorden!”

Förmiddagsprogrammet avslutades med överlämnandetalet av Fred Franz. Han påminde om att Charles T. Russell, en man av skotsk-irländsk härkomst, i London upprättade Sällskapet Vakttornets första avdelningskontor. Från år 1900, då avdelningskontoret öppnades, har det, som Franz framhöll, alltid tjänat lojalt tillsammans med det internationella högkvarteret i Brooklyn i New York. I en ande av fortsatt lojalitet mot Jehova Gud överlämnades de fina nya lokalerna till honom.

Lyman Swingle inledde den två timmar långa eftermiddagssessionen genom att tala om behovet av att se till att vi alltid förhärligar Jehova med alla våra överlämnade resurser. ”Använder vi vår tid, vår energi, vår skicklighet på betydelselösa saker som inte ger ära åt Jehova Gud?” frågade han rannsakande åhörarna. Sedan betonade Theodore Jaracz temat ”Vi bygger för framtiden” genom att på ett lämpligt sätt jämföra den bokstavliga utvidgningen av avdelningskontoret med behovet av att bygga i andligt avseende. ”Bygg så att du bibehåller den kristna ostraffligheten”, betonade han.

När broder Franz gav sina avslutande kommentarer och John Booth frambar den avslutande bönen, var det inte bara avslutningen på en speciell dag, utan på en unik två dagar lång sammankomst.

Styrkta för större verksamhet

När besökare gick runt i lokalerna, fick de reda på att kontraktet för byggandet av den nya flygeln ursprungligen skulle ha lämnats till en kommersiell byggfirma, på samma sätt som hade skett med den ursprungliga byggnaden som fullbordades år 1958. Men det beslutet blev ändrat. Efter att ha rådfrågat den styrande kretsen beslöt Jehovas vittnen i England att de själva skulle kunna utföra arbetet. Man organiserade genast en personalavdelning, och nästan ett tusen vittnen från hela landet rekryterades för arbetet.

Man ordnade med logi för en del i tillfälliga sovsalar och för andra hos vittnen som bodde inom en radie av 16 kilometer från platsen. Denna anordning innebar att man alltid kunde ha mellan 70 och 100 arbetare till hands. Trots den kallaste vintern och den regnigaste våren på flera årtionden kunde projektet slutföras i tid. Det inbegrep att man använde många veckors extra arbete till att snygga upp den befintliga byggnaden.

Under rundvandringen i lokalerna kunde man således finna allting i utmärkt skick. På tomten hade man nyligen anlagt vackra gräsmattor och blomsterrabatter. De 147 medlemmarna av Betelfamiljen var verkligen glada, och de delade dagens glädjeämnen med sina gäster. En av dem gav följande sammanfattning: ”Det var en erfarenhet för livet!” Vad som i särskild grad bidrog till detta var att man hade så många trogna tjänare som hade tjänat Jehova en lång tid närvarande, däribland större delen av den styrande kretsen. Det var ett unikt privilegium att få höra de 13 medlemmarna av den styrande kretsen som var närvarande ta del i det kombinerade programmet.

Det storslagna, två dagar långa evenemanget kommer sannerligen att ge ytterligare drivkraft till det snabbt växande Rikets verk i Storbritannien. För närvarande pågår det ett annat omfattande byggnadsprogram i landet. Den första Rikets sal som byggs på några dagar har redan uppförts, och 15 fler sådana projekt håller på att planeras. Två nya sammankomsthallar befinner sig också på planeringsstadiet. Det har varit nya rekord inom alla verksamhetsområden, och över 92.000 förkunnare av Riket är nu verksamma i Storbritannien. Det är sannerligen hjärtevärmande att se hur Guds folk jorden utöver är fast beslutna att energiskt fortsätta i sitt gudagivna uppdrag att förkunna de goda nyheterna om Riket till dess att slutet för den här tingens ordning kommer. — Matteus 24:14.

[Bild på sidan 20]

1 oktober 1983, De Montfort Hall, Leicester

2 oktober 1983, Watch Tower House, Mill Hill, London

[Bild på sidan 21]

Den fullsatta De Montfort Hall, där över 3.000 personer från många länder kom tillsammans den 1 oktober 1983 för Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornets årsmöte

[Bild på sidan 22]

Albert Schroeder riktar under årsmötet uppmärksamheten på några av de gamla kämparna

[Bild på sidan 24]

SÄLLSKAPET VAKTTORNETS AVDELNINGSKONTOR I LONDON

Den ursprungliga byggnaden med rondellen framför fullbordades år 1958. Den nybyggda flygeln med det ljusa taket ligger längst till vänster. Den har gjort att bostadsutrymmet för arbetarna vid avdelningskontoret har utökats, så att det nu finns plats för 204 personer