Uppodla kristen blygsamhet
1. Vilka uttalanden visar att några människor i världen har insett och uppskattat värdet av blygsamhet?
BLYGSAMHET är en god egenskap som i gångna tider uppskattades av den här världens visa människor. Det har således sagts: ”En blygsam person misslyckas sällan i att röna välvilja från dem han samtalar med, eftersom ingen avundas en människa som inte verkar vara nöjd med sig själv.” Och det har sagts: ”Blygsamhet är ett skinande ljus; det förbereder sinnet för att ta emot kunskap och hjärtat för att ta emot sanning.” En människa som brister i blygsamhet är troligen inte öppen för nya tankar och idéer.
2. Hur har vissa kända män visat blygsamhet?
2 Vidare har några män, kända för sina upptäckter, visat blygsamhet. Albert Einstein sade således en gång att ”en ande är uppenbar i universums lagar — en ande som är vida överlägsen människans, en inför vilken vi med våra blygsamma förmågor måste känna oss ödmjuka”. Och sir Isaac Newton, som av många betraktas som historiens främste vetenskapsman, sade en gång: ”Om jag har sett längre än andra, beror det på att jag står på jättars axlar.” Några kirurger som opererat Jehovas vittnen har uppenbarligen haft en liknande sinnesinställning. Efter att med framgång ha utfört mycket svåra operationer utan blodtransfusioner har de sagt till sina patienter, dessa Jehovas vittnen, att äran går till Gud, inte till dem som kirurger.
Föredömen i fråga om blygsamhet
3. a) Vad kommer att hjälpa oss att uppodla egenskapen blygsamhet? b) Vad kan sägas om Mose och egenskapen blygsamhet?
3 Vad kommer att hjälpa oss att uppodla den mycket önskvärda, ja, mycket nödvändiga egenskapen blygsamhet? Om vi tillämpar allt det som sagts i de två föregående artiklarna om förmätenhet och blygsamhet, kommer vi tydligtvis att få hjälp att uppodla egenskapen blygsamhet. En annan hjälp till att uppodla blygsamhet är att begrunda hur Jehova på ett mäktigt sätt använt sina blygsamma tjänare. Hur skulle Gud kunna använda människor som sökte lovprisning för egen räkning och som riktade uppmärksamheten på sig själva i stället för på sin Skapare? Mose gjorde detta en enda gång — under stor press och provokation, det är sant. Men tänk vilket pris han fick betala för detta! Att Mose var verkligt blygsam kan vi förstå av den brist på självförtroende som han först visade när han skulle gå till Farao. Dessutom heter det i bibeln att ”Mose var mycket saktmodig, mer än någon annan människa på jorden”. — 4 Moseboken 12:3; 2 Moseboken 4:10—17.
4. Hur visade Elihu och Josef tillbörlig blygsamhet?
4 Ett annat gott föredöme i fråga om blygsamhet var den unge Elihu. Han väntade tålmodigt tills de som var äldre än han, Job och hans tre kamrater, hade sagt sitt, innan han började tala. Elihu hade inte en högdragen, högmodig attityd, utan riktade all lovprisning till sin Skapare. (Job 32:4—11, 21, 22; 36:9) Josef, patriarken Jakobs son, visade också tillbörlig blygsamhet, när han fördes inför den mäktige Farao och tillfrågades om han kunde uttyda denne härskares dröm. Josef gav Jehova äran för uttydningen av drömmar. — 1 Moseboken 40:8; jämför Daniel 2:26—30.
5. Varför var Gideons blygsamhet viktig för Jehova Gud?
5 Vi kan också begrunda fallet med Gideon. När han fick sitt uppdrag, sade han blygsamt att hans ätt var den oansenligaste i Manasse och att han själv var den ringaste i sin fars hus. Därför var Gideon just den som Jehova kunde använda för att besegra midjaniterna, eftersom Gud var besluten att själv få äran för segern. Det var enbart en verkligt blygsam man som på rätt sätt kunde tjäna i denna situation. — Domarboken 6:14—16; 7:2—7.
6. a) Varför fann Jehova behag i den unge kung Salomos begäran? b) Vilken annan ung tjänare åt Jehova visade tillbörlig blygsamhet, och i vilket avseende? c) Hur kan den attityd som de unga männen Elihu, Salomo och Jeremia hade påverka relativt unga eller mindre erfarna vittnen för Jehova?
6 När den unge Salomo gjordes till kung, visade han också blygsamhet. När Gud i en dröm frågade Salomo vad han skulle vilja ha, svarade han blygsamt: ”Jag är en helt ung man. ... Ge nu din tjänare ett lydigt hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont. Ty vem förmår väl annars att vara domare för detta ditt stora folk?” Jehova fann så stort behag i Salomos blygsamhet att han gav honom inte bara vishet, utan också stor rikedom och ära. (1 Kungaboken 3:4—14) På grund av Salomos blygsamhet gjorde Jehova honom till den visaste av alla mänskliga styresmän. Jeremia visade en liknande blygsamhet med anledning av att han var så ung, då han kallades till att vara Jehovas profet. (Jeremia 1:6—8) Är du ett jämförelsevis ungt eller oerfaret vittne för Jehova? Om du är det, kommer du sannerligen att bevisa dig vara vis, om du i likhet med de unga männen Elihu, Salomo och Jeremia visar tillbörlig blygsamhet.
7. Hur får de som förkunnar Riket ett bra exempel på egenskapen blygsamhet genom det som Paulus säger i 1 Korintierna 2:1—5?
7 Aposteln Paulus’ blygsamhet är också värd att lägga märke till. Fastän han hade fått en hög utbildning som farisé och längre fram användes på ett mäktigt sätt av Jehova Gud, briljerade han inte med sina kunskaper eller sin ställning. Som han själv sade: ”Så är det att jag, när jag kom till er, bröder, inte kom med överlägsenhet i tal eller i vishet och förkunnade Guds heliga hemlighet för er. Jag beslöt nämligen att bland er inte veta om något annat än Jesus Kristus, och honom som hängd på pålen. Och jag kom till er i svaghet och i fruktan och med stor bävan; och mitt tal och min predikan var inte med övertalande visdomsord, utan med ett uppvisande av ande och kraft, för att er tro inte skulle vara en tro på människors vishet utan på Guds kraft.” (1 Korintierna 2:1—5) Några Jehovas vittnen har kommit från dem som tillhör de högt utbildade. Men i likhet med Paulus visar de blygsamhet, när de förkunnar de goda nyheterna, i det de i vishet följer apostelns goda exempel.
8. Hur är Jesus det bästa och största föredömet i fråga om blygsamhet?
8 Det största och bästa föredömet i fråga om blygsamhet är naturligtvis ingen annan än Jesus Kristus. Vilken skillnad det är mellan Guds Son och den som blev Satan, djävulen! Kristus har aldrig i bristande blygsamhet sökt bli jämlik Jehova Gud. (Matteus 4:8—10; Filipperna 2:5—8) Jesus är i stället fullständigt nöjd med att få assistera sin Fader och vara talesman för honom. (Ordspråksboken 8:30, NW; Johannes 1:1) Medan han befann sig här på jorden, talade han gång på gång om att han var underordnad Gud. (Johannes 5:19, 30; 7:28; 8:28, 42) Han ville inte ta äran åt sig själv, utan riktade uppmärksamheten på Jehova. (Markus 10:18) Och när Jesus stod inför sitt största prov, var hans inställning: ”Min Fader, om det är möjligt, så låt denna bägare gå mig förbi. Men ändå inte såsom jag vill, utan såsom du vill.” (Matteus 26:39) Jesus utgör utan tvivel ett gott föredöme för oss i fråga om blygsamhet. Därför bör sannerligen alla Guds andevarelser och alla människor vara blygsamma.
Att visa blygsamhet är förnuftigt
9. Varför är det, enligt 1 Korintierna 4:6, 7, förnuftigt av Guds tjänare att visa blygsamhet?
9 Att vi skall visa blygsamhet är logiskt; det är förnuftigt. Till att börja med — är vi inte alla ofullkomliga? Vem kan förneka detta? (1 Kungaboken 8:46) Alla gör vi misstag. Vår erfarenhet är begränsad, och vår kunskap saknar på intet sätt gränser. Dessutom har vi fått allt vi äger. Därför uppmanade Paulus sina medtroende att inte gå utöver det som står skrivet, ”för att”, som han uttryckte det, ”ni inte skall bli uppblåsta, var och en till förmån för den ene emot den andre. Ty vem gör dig annorlunda än en annan? Vad har du egentligen, som du inte har fått? Om du nu verkligen har fått det, varför berömmer du dig då, som om du inte hade fått det?” (1 Korintierna 4:6, 7) Tydligtvis beror mycket av det vi är på vårt genetiska arv, vår miljö och i synnerhet på Guds försyn.
10. På vad beror framgången i den heliga tjänsten, och hur bör medvetenheten om detta faktum påverka oss?
10 Är det dessutom inte ett faktum att vilken framgång vi än kan ha i den heliga tjänsten så beror allt på Jehovas välsignelse? Vi kan ta ett exempel: Det spelar ingen roll hur hårt en lantbrukare kan tänkas arbeta, faktum kvarstår att vädret är en mycket betydelsefull faktor som avgör om grödan skall gro eller inte. Och psalmisten hade gjort följande goda iakttagelse: ”Om Herren [Jehova] inte bygger huset, så arbetar de förgäves som bygger på det. Om Herren [Jehova] inte bevarar staden, så vakar väktaren förgäves.” Aposteln Paulus framhöll samma tanke när det gällde de kristna förkunnarnas arbete. Han skrev: ”Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud fick det ständigt att växa; så varken den som planterar eller den som vattnar är någonting, men Gud däremot, som får det att växa.” (Psalm 127:1; 1 Korintierna 3:6, 7) Ja, om vi tänker rätt på saken, måste vi hålla med om att det är tillbörligt för oss alla att visa blygsamhet, oavsett vilka förmågor, kunskaper eller ägodelar vi har.
Medel till hjälp att uppodla blygsamhet
11. Hur kommer kärleken till Jehova Gud att hjälpa oss att vara blygsamma?
11 En av de egenskaper som kommer att hjälpa oss att vara blygsamma är kärleken, den osjälviska kärleken. Om vi uppskattar allt som Jehova Gud har gjort, gör och kommer att göra för oss, kommer vi i sanning att älska honom av allt vårt hjärta, all vår själ, allt vårt sinne och all vår styrka. (Markus 12:30) Då kommer vi inte att berömma oss av oss själva. När allt kommer omkring är självberöm motsatsen till blygsamhet. I stället kommer vi alltid att tala och handla i tillbörlig blygsamhet, så att vi inte drar uppmärksamheten till oss själva, utan till Jehova Gud, i det vi låter all härlighet och ära gå till honom. Vi kommer då att lyda rådet: ”Den vise må inte berömma sig av sin vishet, den starke må inte berömma sig av sin styrka, den rike må inte berömma sig av sin rikedom. Nej, den som vill berömma sig, han må berömma sig av att han har förstånd till att känna mig: att jag är Herren [Jehova], som gör nåd [”visar osviklig kärlek”, The New English Bible], rätt och rättfärdighet på jorden. Ty till sådana har jag behag, säger Herren [Jehova].” — Jeremia 9:23, 24.
12. Hur kan ett gott förhållande till Gud hjälpa oss att vara blygsamma?
12 Om vi uppodlar en nära samhörighet med Jehova, kommer vi också att få hjälp till att vara blygsamma vid alla tider och tillfällen. Vi förväntas vara blygsamma, när vi vandrar med vår Gud. (Mika 6:8, NW) I samma utsträckning som Skaparen, hans storhet, hans majestät och hans egenskaper är verkliga för oss kommer vi att uppföra oss med tillbörlig blygsamhet. Vi vill ha samma sinnesinställning som Mose hade, han som ”stod fast som om han såg den osynlige”. (Hebréerna 11:27) Det är som om vi skulle vara små barn som fattade vår himmelske Fader vid handen. Om vi regelbundet livnär oss på Jehovas ord och är ”ihärdiga i bönen”, ja, ber ”oupphörligt”, kommer vi att få hjälp till att stå i detta fina, nära, förtroliga förhållande till Gud. — Romarna 12:12; 1 Tessalonikerna 5:17.
13. På vilket sätt kan vår önskan att efterlikna Jesus Kristus hjälpa oss att vara blygsamma?
13 Om vi hyser kärlek till och uppskattning av allt det som vår Mästare, Jesus Kristus, har gjort för oss och vet vad det innebär att tätt följa i hans fotspår, kommer vi också att få hjälp till att vara blygsamma. Vilket utmärkt, förnämligt, osjälviskt, fullkomligt föredöme Jesus är för oss! I samma utsträckning som vi tar allvarligt på vår förpliktelse att tätt följa i hans fotspår kommer vi att få hjälp till att vara blygsamma. Hur då? Genom att vi då inser i hur hög grad vi kommer till korta i fråga om att till fullo efterlikna honom. Vi kan känna oss nöjda med oss själva, när vi jämför oss med vissa andra. Men har vi anledning att känna oss lika nöjda, om vi ställer oss jämsides med Jesus Kristus? Vi bör i stället känna det som aposteln Paulus gjorde — plågsamt medvetna om det faktum att vi inte gör det som vi verkligen vill göra och så ofta gör det som vi verkligen inte vill göra. Ingen kristen som är väl medveten om i hur hög grad han kommer till korta i fråga om att efterlikna Jesus Kristus kommer att vilja berömma sig av sig själv. — Romarna 7:15—25.
14. Varför kan egenskapen broderlig kärlek hjälpa oss att vara blygsamma?
14 På liknande sätt kommer kärleken till våra medvittnen för Jehova och till medlemmarna av vår egen familj att hjälpa oss att vara blygsamma. Som en av Rikets sånger uttrycker det: ”Kärlekens ögon det goda ser, binder oss samman mer och mer.” Ja, kärleken kommer att förmå oss att uppskatta de goda egenskaper som andra har. Men hur kan detta hjälpa oss att vara blygsamma? Jo, brist på blygsamhet gör att andra känner sig sårade, känner sig obehagliga till mods. Eftersom vi inte vill såra dem som vi älskar, kommer den sanna broderliga kärleken att göra oss blygsamma. Bristande blygsamhet väcker tävlingsanda, rivalitet, eller får andra att känna sig underlägsna. Men kärleken ”skrävlar inte, blir inte uppblåst”. Den är i stället blygsam. — 1 Korintierna 13:4.
15. Hur kan egenskapen självbehärskning hjälpa oss att vara blygsamma?
15 Självbehärskning, en frukt av Guds heliga ande, är också till hjälp för oss i vår strävan att uppodla egenskapen blygsamhet. (Galaterna 5:22, 23) Råder det verkligen något samband mellan dessa två egenskaper? Ja, det gör det sannerligen. Människor har ofta en benägenhet att säga eller göra sådant som tjänar eller tilltalar det egna jaget, ibland helt enkelt på grund av att de är impulsiva. Så fort de sagt eller gjort något sådant, inser de hur dumt de har handlat. Detta beror på att människans hjärta är bedrägligt, falskt, illfundigt och förrädiskt. (Jeremia 17:9, Åkeson; 1982; 1917; NW) Men om vi utövar självbehärskning, hejdar oss och tänker efter och reflekterar över hur våra ord eller handlingar kommer att påverka andra, kommer vi att få hjälp till att visa tillbörlig blygsamhet. Om vi inte tänker oss för, kan vi till exempel vara benägna att ta den mest utsökta eller den största köttbiten, kakan eller frukten, när vi blir serverade eller man räcker oss ett fat med mat vid ett middagsmål. Men egenskaperna självbehärskning och förtänksamhet kommer att förmå oss att motstå den impulsen. Detsamma gäller vid en festmåltid, då vi kan frestas att i brist på blygsamhet ta den bästa platsen. Som Jesus visade i sin liknelse kan vi bli ombedda att flytta oss till en mindre bemärkt plats. Men om vi tänker oss för lite och visar blygsamhet, kommer vi att slippa göra sådana pinsamma, generande misstag. — Lukas 14:8—11.
16. Varför kan tro på Jehova hjälpa oss att vara blygsamma?
16 En annan andens frukt som kommer att hjälpa oss att uppodla egenskapen blygsamhet är tro på Jehova, en frukt som härrör från ett gott förhållande till honom. Den fallna mänskliga naturen är benägen att känna fruktan för att gå miste om det goda i livet — det kan röra sig om materiella, intellektuella, känslomässiga eller andliga ting. Men har vi tro på Jehova kommer vi inte att i förmätenhet eller i brist på blygsamhet armbåga oss fram. Vi kommer i stället att lämna allt i Jehovas händer. Om vi är blygsamma, kommer vi att kunna vänta tills Gud rättar till förhållandena eller ser till att vi får röna erkännande eller avancerar. Innan David blev kung, visade han en sidan blygsamhet. Han kunde ha tagit saken i egna händer, för han hade blivit smord till kung. David kunde ha blivit Israels härskare på en gång genom att slå ihjäl kung Saul, men nej, David väntade blygsamt på att Jehova skulle ge honom makten som kung, och detta gjorde också Jehova, då hans tid var inne. — 1 Samuelsboken 24:3—7; 26:10, 11.
17. På vilka sätt kan egenskapen empati hjälpa oss att vara blygsamma?
17 En annan hjälp till att visa blygsamhet är egenskapen empati, som innebär att man kan sätta sig in i en annan människas situation. En församlingsäldste kan till exempel på grund av bristande blygsamhet gång på gång gå över tiden, när han har någon punkt på mötesprogrammet i församlingen. Men om han har empati, kan han sätta sig in i sina medäldstes situation och förstå att de är intresserade av att få tillräckligt med tid för sina punkter. En äldste som är blygsam kommer också att tänka på sina andliga bröder och systrar, som inte uppskattar när ett möte går över tiden utan orsak. I själva verket kommer egenskapen empati att göra att en person är blygsam i alla sammanhang, inte bara i den kristna församlingen. Egenskapen empati fick aposteln Paulus att bli som en jude för judarna, som en under lag för dem som stod under lagen, som svag för de svaga och så vidare — allt för de goda nyheternas skull. Detta innebar att han var blygsam, att han visade sina åhörare att han inte ansåg att han på något sätt var bättre än de. — 1 Korintierna 9:19—23.
18. Vad kan sägas till förmån för egenskapen kristen blygsamhet?
18 Det finns sannerligen mycket som anbefaller kristen blygsamhet. Tänk vilken förödelse och förstörelse som skett under historiens gång till följd av brist på blygsamhet! Att de kristna visar blygsamhet är verkligen förnuftigt. Det leder till ett gott förhållande till Gud, till våra medvittnen för Jehova, till vår familj och till andra människor. Egenskapen blygsamhet kommer också att hjälpa oss rent personligt, för den kommer att göra att vi känner oss nöjda och inte besvikna eller otillfredsställda. Vist nog hjälper Guds ord oss storligen i att vara blygsamma. Må vi därför ge prov på verklig vishet genom att uppodla och lägga i dagen kristen blygsamhet.
Hur skulle du vilja besvara följande frågor?
□ Hur har några yngre personer i bibelns skildring visat blygsamhet?
□ Hur utgör Jesus Kristus det största och bästa föredömet i fråga om blygsamhet?
□ På vilka sätt kan kärleken till Jehova och ett gott förhållande till honom hjälpa oss att uppodla egenskapen blygsamhet?
□ Hur kan vår önskan att efterlikna Jesus Kristus hjälpa oss att visa blygsamhet?
□ Varför kan egenskapen broderlig kärlek hjälpa oss att vara blygsamma som tillbedjare av Jehova?
[Bild på sidan 19]
Elihu undvek blygsamt en högdragen, högmodig attityd. Han riktade i stället all lovprisning till Jehova
[Bild på sidan 20]
Om vi regelbundet livnär oss på Guds ord och ber oupphörligt, kommer vi att få hjälp till att uppodla egenskapen blygsamhet