Av den minste har det blivit tusen i Italien
”AV DEN minste skall komma tusen, och av den ringaste skall bli ett talrikt folk. Jag är Herren [Jehova]. När tiden är inne, skall jag med hast fullborda detta.” — Jesaja 60:22.
Jehovas vittnen i Italien har verkligen blivit ”tusen” under åren sedan andra världskriget. Under den perioden har vittnena, som är den näst största religiösa organisationen i det katolska Italien, ökat mer än tusenfalt — från 95 år 1946 till mer än 100.000 nu.
Det är naturligtvis Jehova som skall ha äran för denna fenomenala tillväxt. Men de nitiska italienska vittnenas ansträngningar, deras trogna uthärdande under svåra tider och deras villighet att använda sin tid, sin kraft och sina materiella tillgångar i Jehovas tjänst har också bidragit till tillväxten. För att hålla takten med all denna tillväxt, och för att kunna ge den vägledning och det stöd som behövs, har Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i Italien också utvidgats under årens lopp.
Utvidgning vid avdelningskontoret
Det allra första avdelningskontoret i Italien upprättades i Milano år 1946. Efter två år flyttades det till ett litet hus i Rom, som Sällskapet köpt. År 1972 hade antalet vittnen i Italien vuxit till 25.000. Det året uppförde därför Sällskapet en byggnad, som blev det nya avdelningskontoret och Betelhemmet, på en tomt i Roms norra utkanter.
Bara fyra år efter det att man flyttat till den byggnaden hade antalet Rikets förkunnare i Italien ökat till 60.000. Det blev än en gång nödvändigt att utöka avdelningskontoret. Men det visade sig vara en långsam process att skaffa byggnadslov. Slutligen, år 1978, hade man börjat bygga på en farmbyggnad, som var färdig år 1980. På hösten 1979 började man bygga ett tryckeri och ett nytt bostadshus för Betelfamiljens medlemmar.
De nya byggnaderna
Bostadshuset är ett fyravåningshus med källare. På bottenvåningen finns det en trevlig foajé med marmorgolv och träpaneler i olivträ. Det finns också en matsal och ett komplett utrustat kök. Matsalen kan hysa 200 personer. Dess väggar är dekorerade med vackra landskapsmålningar. På första våningen finns en Rikets sal med sittplats för 350 personer. På andra våningen ligger ett bibliotek. I källarvåningen finns elverkstaden, maskinverkstaden och en del förrådsutrymmen.
Resten av byggnaden består av 70 bekväma rum, alla med eget badrum och balkong. Tillsammans med rummen i den tidigare byggnaden finns det nu plats för sammanlagt 170 personer, så det finns alltså gott om utrymme för Betelfamiljens 158 medlemmar.
Tryckeribyggnaden är ovanligt ljus och luftig, tack vare att den har så stora fönster. Den är ett enplanshus med källarvåning, och vardera planet är på 1.161 kvadratmeter. Man har installerat tre MAN-pressar. Två av dessa och en automatisk bokbinderilinje har installerats nyligen.
Det här tryckeriet framställer varje månad över 2.300.000 exemplar av Vakttornet och Vakna! När man tänker på att de 95 förkunnare av Riket som fanns år 1946 bara spred 268 exemplar av dessa tidskrifter, visar detta verkligen att det har gått framåt i Italien. Tryckeriet kan också framställa 60.000 böcker i veckan.
Farmbyggnaden ligger längs en skuggig väg några hundra meter från de nya byggnaderna. Farmen på 50 hektar producerar kött, ägg, mjölk, grönsaker och frukt till Betelfamiljen. På så sätt kan man få fram hälsosam mat till en jämförelsevis låg kostnad. Alla byggnaderna är försedda med solcellsplattor på taket för att driva varmvattensystemen.
Förenade ansträngningar
Det byggs mycket nu för tiden. Men vad var det som gjorde det här byggnadsprojektet annorlunda? Allt arbete utfördes av frivilliga arbetare — omkring 1.000 vittnen erbjöd sig att hjälpa till. Snickare, formgivare, grovarbetare, murare, elektriker, målare, rörmokare och andra kom från hela Italien — Sicilien och Sardinien inbegripna. Akademiker och företagsledare kom och utförde hårt kroppsarbete. Tre snickare — en far och hans båda söner — kom vid olika tillfällen och arbetade, trots att de nyligen hade drabbats av en ansenlig ekonomisk förlust på grund av en brand i deras verkstad. En annan broder som arbetade på byggplatsen färdades omkring 100 kilometer varje veckoslut i flera månader för att också kunna tillbringa lite tid tillsammans med sin familj.
Många bröder reste från sitt hem och sitt jobb, eller också tog de sin årliga semester för att kunna komma och arbeta under längre perioder. De familjer som de reste ifrån är värda stort beröm för de uppoffringar de gjorde för att en familjemedlem skulle kunna komma och arbeta på detta speciella projekt.
Det förhållandet att flertalet bröder bara kunde stanna under en begränsad tid innebar att det var ny personal i arbetsstyrkan nästan varje vecka. Detta utgjorde en riktig uppfordran för de bröder som övervakade arbetet. Men alla var villiga att anpassa sig och att följa de anvisningar som gavs. Deras villighet att samarbeta var verkligen ett tecken på ”andens frukt”. — Galaterna 5:22, 23.
Många bröder bidrog genom att ställa sina privata firmor till Sällskapets förfogande. En firma ägd av bröder tillverkade till exempel 300 dörrar till Betels nya bostadshus. De som inte kunde komma och arbeta erbjöd pengar, material och utrustning. Till och med barn var ivriga att få hjälpa till. En liten pojke skänkte det han hade sparat under fem år — allt som fanns i hans sparbössa.
Så här sade en tillsyningsman för arbetet, när han tänkte på den fina andan hos de frivilliga arbetarna: ”Man blev både uppmuntrad och rörd, när det var dags att säga adjö till dessa bröder. Det kunde hända att de tackade oss för privilegiet att få bidra med sitt arbete till befrämjandet av sann tillbedjan.” Samordnaren för avdelningskontorets kommitté sade angående detta: ”Den här byggnaden har inte kommit till genom en enda persons eller genom ett visst antal personers ansträngning. Den har kunnat byggas genom de förenade ansträngningarna av allt Guds folk i Italien. Den är ett bevis på Jehovas välsignelse.”
Överlämnande
Fullbordandet av de nya byggnaderna vid avdelningskontoret skänkte bröderna stor glädje. Detta kom klart till uttryck vid ett speciellt tillfälle — överlämnandet av de nya byggnaderna åt Jehova! Detta ägde rum den 24 april 1982. Men hur skulle ett större antal av Jehovas vittnen kunna ha del i glädjen vid denna uppmuntrande tilldragelse? För att göra detta möjligt överfördes det speciella programmet i Rikets sal i den nya byggnaden per telefon till mötesplatser i Rom, Novara, Ascoli Piceno, Neapel, Syrakusa och Cagliari.
Den fastställda dagen visade sig bli blåsig, kall och regnig. Trots detta, och trots att flertalet grupper kom tillsammans på öppna stadion, så kunde en entusiastisk skara på 27.372 personer glädja sig åt programmet. Corriere della Sera rapporterade angående dem som kom tillsammans i Novara:
”Regnet vräkte ner på de kalla blåsiga gatorna. De flesta människor hade barrikaderat sig i sina hem eller på baren, men de [Jehovas vittnen] var ett undantag. De hade rest ner från Trieste, Gorizia, Verona och Alessandria med tåg, bussar och små bilar. Barnen var påpälsade i skiddräkter, gamla damer var uppstoppade så att de såg ut som madrasser, och äldre par gömde sig under filtar, där de satt uppkrupna på den lilla huvudläktaren på stadion. ... Det fanns inte minsta tecken till upproriskhet, knotande eller otålighet.”
En statlig televisionskanal hade ett reportage om händelsen i kvällsnyheterna. I reportaget ingick delar av mötet, och man visade också scener från de nya byggnaderna vid avdelningskontoret.
Vid mötet på själva avdelningskontoret var M. G. Henschel huvudtalare. Han är medlem av Jehovas vittnens styrande krets. Där var också missionärer som har tjänat i Italien i mer än 30 år. Medlemmar av Betelfamiljen var också närvarande — några av dem har tjänat vid avdelningskontoret i mer än 35 år.
Broder Henschel började sitt överlämnandetal genom att citera orden ”av den minste skall komma tusen”. Dessa ord väckte vissa minnen till liv hos dem som varit med länge. Men de fick också alla de närvarande att känna innerlig tacksamhet mot Jehova Gud, som ”när tiden är inne” verkligen har fullbordat det ”med hast”. — Jesaja 60:22.
Ytterligare tillväxt
Trots att ”den minste” redan har blivit ”tusen” i Italien, är det uppenbart att Jehovas vittnen fortfarande har mycket arbete att utföra där. Med nya byggnader och större resurser vid avdelningskontoret känner man sig nu rustad för det arbete som ligger framför. Man litar tillitsfullt på att Jehova skall ge tillväxt.
Jehova har verkligen fortsatt att ge tillväxt. I mars 1983 var sammanlagt 233.042 personer — mer än dubbelt så många som antalet förkunnare av Riket i Italien — närvarande vid firandet av åminnelsen av Jesu Kristi död. Bröderna är glada över att de har privilegiet att få hjälpa dessa intresserade människor att göra andliga framsteg. Många av dem har gett gynnsamt gensvar. I maj 1983 tog 105.463 personer del i att förkunna de goda nyheterna om Riket på det italienska fältet. Detta var ett nytt rekord.
Jehovas vittnen i Italien tycker att Gud verkligen har låtit ”all sin oförtjänta omtanke överflöda gentemot” dem. Förutom ökningar i fråga om antal har de åtnjutit rikliga andliga välsignelser. De är tacksamma för Jehovas generositet, och de är beslutna att fortsätta att så ännu rikligare under de kommande åren. — 2 Korintierna 9:8—10.