Frågor från läsekretsen
■ Eftersom Jesus sade att de kristna inte skulle vara ”någon del av världen”, hur bör vi då handla med avseende på samhällsfrågor eller angelägenheter som rör det allmänna, till exempel miljövård?
De kristna är inte likgiltiga för samhällsfrågor som rör människor i allmänhet, till exempel sådana frågor som miljöförorening eller miljövård. Men den omfattning i vilken de blir engagerade i sådant bör avgöras i harmoni med Skriften och deras huvudsakliga skyldigheter mot Gud.
Jehova har tillbörlig omtanke om allmän säkerhet och hälsa, som vi kan se av hans lagar för det forntida Israel. Han anbefallde till exempel att man skulle hålla farliga djur instängda, att man skulle täcka över brunnar och sörja för bröstvärn på taken för att förhindra oavsiktliga fall och fara för människor nedanför. (2 Moseboken 21:28—34; 5 Moseboken 22:8) Hans intresse för den allmänna hälsan framgår tydligt av lagar om karantän och avlägsnande av exkrementer som skulle kunna förorena vattenförråd och sprida sjukdom. (3 Moseboken 13:1—59; 5 Moseboken 23:9—14) Beträffande miljöförorening, miljövård och miljön säger Guds ord att han skall ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. — Uppenbarelseboken 11:18.
Man bör emellertid observera att Gud inte gav anvisningar åt sina tjänare — israeliter eller kristna — att värva proselyter när det gällde dessa frågor. Judarna anmodades inte att bedriva någon kampanj bland de omgivande nationerna för förbättrade sanitetsåtgärder eller för bättre lagar beträffande hälsovård eller byggnadsverksamhet. Inte heller finns det något som tyder på att de (eller de kristna längre fram i tiden) gjorde något sådant, när de bodde i andra länder. Dessutom sade Gud att HAN var den som skulle inskrida mot dem som fördärvar jorden; han antydde inte att detta skulle vara någon huvudangelägenhet för hans ”slavar profeterna”, för ”de heliga” och för ”dem som fruktar ditt [Jehovas] namn, de små och de stora”. — Uppenbarelseboken 11:18.
Förståeligt nog inser de kristna i vår tid att det finns saker och ting som för närvarande skulle kunna göra livet bättre för dem och för människor i deras omgivning. De är inte okänsliga för mänskliga behov; det är snarare så att de uppskattar och uppodlar ”människokärlek”. (Jämför Apostlagärningarna 28:2, 7—9; Markus 7:24—30.) Detta kan påverka deras kurs, när vissa frågor uppstår som rör förbättringar inom samhället. Människor i det område där de bor kan till exempel bli ombedda att ge uttryck åt sin uppfattning beträffande behovet av utökad gatubelysning eller flera vägmärken, nya skolor eller bättre vattenförsörjning och avloppsanläggningar. Det är i allmänhet inte till någon skada om en kristen ger uttryck åt sin uppfattning beträffande sådana förbättringar. Han kan till och med anse att han kan underteckna en begäran eller petition angående sådana ting.
Men de kristna bör inte förbise det förhållandet att viktiga frågor som berör ett samhälle ofta blir politiska ärenden. Grupper börjar tillgripa politiska medel för att uppnå de förändringar som de uppriktigt anser vara bäst. Eller också tar sig någon politiker (eller blivande politiker) an en fråga. Därefter grupperar sig individer mot varandra enligt politiska skiljelinjer eller tar ställning för ”denna tingens ordnings styresmän, som skall bli till intet”. (1 Korintierna 2:6, 8; Uppenbarelseboken 19:17, 18) Om detta inträffade i fråga om en medlem av den kristna församlingen, skulle det kunna gå så med honom att han inte längre passar in på Jesu beskrivning: ”Om ni vore en del av världen, skulle världen hålla av vad som är dess eget. Men eftersom ni inte är någon del av världen, utan jag har utvalt er ur världen, fördenskull hatar världen er.” Kristus framhöll klart och tydligt beträffande sina trogna lärjungar: ”De är inte någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen.” — Johannes 15:19; 17:16.
Det finns somliga frågor som kanske inte ännu är politiska där vi bor eller som människor i vart område arbetar för utan att blanda in politik. Att hindra miljöförstöring, bevara vatten- och mineraltillgångar eller skydda vildmarksområden är kanske frågor av sådant slag. Man kanske ser något gott i sådant arbete och anser att Gud också skulle göra det. Men vi får inte glömma bort vilket arbete Jehova har gett de kristna i uppdrag att koncentrera sig på: Att sprida de goda nyheterna om Riket, vilket kommer att medföra eviga välsignelser för millioner människor över hela jorden. (Matteus 24:14; 28:19, 20) Att utföra detta arbete skyddar oss mot att dras med i sådana ansträngningar att värva proselyter som har fångat mångas känslor.
Faktum är att dessa mänskliga ansträngningar inte kan få sådana vittomfattande och bestående goda resultat som man kan uppnå genom att hjälpa människor att utveckla gudaktig hängivenhet, som ”är nyttig till allt, i det den har med sig ett löfte om livet nu och det som skall komma”. (1 Timoteus 4:8) Ja, även ur praktisk synpunkt kan vi göra mest nytta genom att hjälpa människor att bli äkta kristna. Detta kan hjälpa dem att undvika vanor som är skadliga för hälsan. Vi kan hjälpa dem att tillämpa bibliska principer, så att de blir en större tillgång för sitt samhälle. Men en ännu större välsignelse är att våra ansträngningar kommer att göra det möjligt för dem att ”gripa fast tag om det verkliga livet”. (1 Timoteus 6:19) De fördelar de får kommer att vara mycket pålitligare än sådant som skulle kunna förverkligas genom att de inriktade sina strävanden till förman för det allmänna eller för samhället. Och när det gäller kristna är det så att det förhållandet att vi tar oss i akt för att inte dras bort från det verk som Gud har gett oss i uppdrag att utföra ådagalägger vår lydnad mot Jehova, ”som varje familj ... har att tacka för sitt namn”, sin hälsa och sina framtidsutsikter. — Efesierna 3:15.