Inblick i nyheterna

Straffånge ser mer än domstolar

En fånges avhandling över ämnet ”Betalningen av min skuld till samhället” publicerades för någon tid sedan i tidskriften Newsweek i spalten ”My Turn” (Min tur). Fången som skriver från sin cell i ett fängelse i Indiana påpekar att det inte är han som ”betalar” för brottet — det gör hans offer:

”Offret får naturligtvis ta den första förlusten. Dessutom får han med sina skattepengar betala mitt försvar och mitt uppehälle här i fängelset, ett belopp på mellan 10.000 och 15.000 dollar per år. Han kommer att få fortsätta att betala om min familj tvingas leva på socialhjälp. Och om jag sedan, när jag blir frisläppt, inte kan få ett arbete, utan måste leva på socialhjälp, kommer han att få betala räkningen. Under den tid jag har varit i fängelse har det gång på gång betonats för mig att jag måste betala min skuld till samhället. Samhället fortsätter att ge mig mat, kläder och husrum så länge jag är kvar bakom galler och kanske även sedan; det här är inte så mycket en fråga om att betala tillbaka en skuld som att avsäga sig ett ansvar.”

Det som är så klart och tydligt för denne fånge, men så vitt man kan förstå övergår de flesta juristers fattningsförmåga, är följande enkla faktum: ”Jag är skyldig mitt offer 1.444 dollar, och samhället är skyldigt honom möjligheten att få dessa pengar tillbaka. Rättvisa kan bara skipas genom att jag betalar tillbaka vad jag har tagit. ... Att tvinga brottslingen att återställa till sitt offer det han tagit från honom ger möjlighet att i brottslingen ingjuta inte bara respekt för andras egendom, utan också ge honom något lite självaktning. Han skulle lära sig att det inte går att slippa ifrån att betala sin skuld.” Att ett sådant okomplicerat system av rättvisa verkligen fungerar visades i det forntida Israel, där Guds lag krävde — och genomdrev — skadeersättning. — 2 Moseboken 22:3, 4, 7.