Jordbävningar — ett tecken på slutet?

FYRA män satt tillsammans med Jesus för sig själva på ett högt berg, omgivna av knotiga olivträd och med staden Jerusalem nedanför sig. De var förbryllade. Tidigare samma dag hade de hört sin ledare, Jesus Kristus, förutsäga att Jerusalem och dess tempel skulle förstöras så att sten inte skulle lämnas på sten. Förvånade frågade de: ”När skall dessa ting inträffa?” Jesu svar intresserade dem mycket. Men det bör vara av ännu större intresse i dag. — Matteus 24:1—3.

Det apostlarna i första hand var intresserade av var den nära förestående tillintetgörelsen av Jerusalem. Men deras nyfikenhet begränsades inte till den frågan, utan de ville också få reda på tiden för Jesu framtida närvaro i Rikets härlighet och när de kunde förvänta slutet på en ond ordning. De frågade: ”Vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?” Det svar Jesus gav tillfredsställde hans efterföljare i det första århundradet. Hans svar om ”tecknet” kan också tillfredsställa hans efterföljare i vår tid, vilka längtar efter att få se ondskan ta slut. Tecknet uppfylls nämligen i vår tid.

Det tecken Jesus gav innehöll påtagliga detaljer, som man lätt kan lägga märke till överallt. De är inte otydliga eller abstrakta. Lägg märke till en del av Jesu svar i Matteus 24:7: ”Ty nation skall resa sig mot nation och rike mot rike, och det skall vara hungersnöd och jordbävningar på den ena orten efter den andra.” När nationer dras in i krig, vet man om det. När människor är hungriga — svälter — vet de det. Och när en jordbävning skakar marken under ens fötter, är man medveten om det, eftersom en jordbävning är en av de mest fruktansvärda naturkatastrofer man kan få uppleva. Dessa och andra tydligt märkbara drag, som alla drabbar människorna inom en generation, utgör ”tecknet”. (Matteus 24:3, 34) Låt oss undersöka en av detaljerna i detta ”tecken” — jordbävningarna.

Vad menade Jesus med jordbävningar?

Jesus var ingen seismolog. Han var en förkunnare och en lärare, men också en profet. Han var ”full av helig ande” och leddes av denna osynliga verksamma kraft från Jehova, när han profeterade om jordbävningar och andra drag i ”tecknet”. — Lukas 4:1; Johannes 8:28.

Fick Jesu ord någon uppfyllelse i det första århundradet? Ja. Bibliska och profana historieskildringar talar om ett stort antal jordbävningar mellan det år han uttalade sin profetia, år 33 v.t., och Jerusalems ödeläggande år 70 v.t. Två jordskalv drabbade Jerusalem bara några dagar efter det att Jesus hade uttalat sin profetia. (Matteus 27:51; 28:2) Sjutton år senare inträffade en jordbävning i staden Filippi, vilket bibelskribenten Lukas konstaterade. (Apostlagärningarna 16:26) Dessutom antyder icke-bibliska historiker att åtminstone sex större jordbävningar skulle ha inträffat i den delen av världen under den tidsperioden. (Se Tabell 1.)

Vad gjorde att jordbävningarna var något speciellt i det första århundradet? Var rapporter om jordbävningar ovanliga nyheter för de kristna i det första århundradet? Svaren på dessa frågor kan hjälpa oss att inse innebörden av jordbävningarna i vår tid.

Eftersom jordskorpan omkring Medelhavet, där Jerusalem ligger, befinner sig i en relativt aktiv jordbävningszon och därför har en instabil berggrund, var jordskalv inte något ovanligt för invånarna i området i det första århundradet. Stora gravsänkan, som floden Jordan och Döda havet ligger i, och de tvärställda förkastningarna som bildar Jisreels slätt mellan Galileen och Samarien var till exempel förknippade med jordbävningar även före det första århundradet. — Amos 1:1, 2; Sakarja 14:5.

Jordbävningar skulle inte i sig ge någon speciell innebörd åt Jesu profetiska ”tecken” om Jerusalems nära förestående slut, lika lite som hög feber utan andra symptom kan ange att det är fråga om en speciell sjukdom. Det som gav särskild innebörd åt Jesu förutsägelse om jordbävningar var att de skulle inträffa i kombination med alla de andra dragen i ”tecknet”. Och det var detta sammansatta ”tecken” bestående av förutsagda händelser som de kristna i det första århundradet bevittnade och handlade i överensstämmelse med.

Jordbävningar i vår tid

Har Jesu förutsägelse om jordbävningar fått någon uppfyllelse nu på 1900-talet? Har det med andra ord förekommit stora jordbävningar som visar att vi lever i ”avslutningen på tingens ordning”? Fakta visar att detta århundrade skakas av jordbävningar. Jorden upplever fler än 1.000.000 per år, och 1.000 av dessa åstadkommer skador.

En del seismologer tror att jorden nu befinner sig i en aktiv jordbävningsperiod. Professor Keiiti Aki vid avdelningen för forskning om jorden och planeterna vid Teknologiska institutet i Massachusetts i USA talar till exempel om ”den märkbara ökningen av intensiteten hos och förekomsten av större jordbävningar under de senaste hundra åren”, även om han säger att perioden mellan åren 1500 och 1700 var lika aktiv.

I numret för 8 oktober 1978 av den italienska tidskriften Il Piccolo konstaterade Geo Malagoli:

”Som statistiken visar lever vår generation i en farlig period, när det gäller hög seismisk aktivitet. Under en period på 1.059 år (från 856 till 1914) tar tillförlitliga källor bara upp 24 större jordbävningar som förorsakat 1.973.000 dödsfall. Men i katastrofer på senare tid finner vi att under bara 63 år har 1.600.000 människor dött som en följd av 43 jordbävningar, vilka inträffade från 1915 till 1978. Genom den här dramatiska ökningen blir ett annat accepterat faktum ytterligare bekräftat — vår generation är olycksdrabbad på många sätt.”

Jesus förutsade att ”avslutningen på tingens ordning” skulle kännetecknas av ”jordbävningar på den ena orten efter den andra” och, enligt Lukas’ skildring, av ”stora jordbävningar”. (Matteus 24:3, 7; Lukas 21:11) Har den generation som levde år 1914, och av vilken fortfarande många lever, bevittnat dessa ting? Fakta svarar Ja! (Se Tabell 2.) Och jordbävningar kan fortfarande bevittnas, inte bara av de kvarvarande av den generationen, utan av det största antalet människor i historien. (Matteus 24:34) Människorna är i dag också mer medvetna om den världsvida jordbävningsaktiviteten och dess verkningar än människorna har varit i något tidigare århundrade.

Vad är det som gör en jordbävning ”stor”? Dess intensitet angiven enligt Mercallis skala eller dess magnitud angiven enligt Richterskalan? Är det inte snarare hur känd den blir och hur stor förödelse den åstadkommer som är avgörande? Som Tabell 3 visar har förlusten i människoliv på grund av jordbävningar skjutit i höjden sedan år 1914. Det är sant att en del av de kraftigaste jordbävningarna har ägt rum djupt nere i havet, kända endast för ett fåtal och med ringa eller ingen verkan på människors egendom eller liv. Men när vi avgör den nutida uppfyllelsen av Jesu profetia, bör vi inte endast inrikta oss på jordbävningarnas magnitud enligt Richterskalan eller andra liknande skalor, utan på hur stor förödelse jordbävningarna har åstadkommit på människors egendom och hur många liv de har krävt.

En tydlig del av ”tecknet”

I numret för juli/augusti 1980 av tidskriften Europe sägs det: ”Under detta århundrade har jordbävningarna krävt omkring 1.600.000 människors liv, och 120.000 har dött enbart i Europa.” När vi granskar världsscenen och jämför den med Jesu ord, kan vi således hålla med om att det har inträffat ”jordbävningar på den ena orten efter den andra”, ja, även ”stora jordbävningar”. Har någon enda generation i det förgångna upplevt sådan grym tillintetgörelse genom jordbävningar som den som har drabbat mänskligheten sedan år 1914? Inte enligt statistiken.

Men några kan säga: ”Det beror på att det nu finns fler människor på jorden.” Det är sant att människorna har blivit fler, men det upphäver inte Jesu profetia. Det ger snarare större kraft åt den, vilket ger oss ännu större skäl att ge akt på hans ord. Varför det? Därför att 2.000.000.000 människor, omkring hälften av världens befolkning, lever i områden som hotas av jordbävningar. Dessutom har snabba kommunikationer och avancerade seismografer gjort människorna uppmärksamma på jordbävningarna som aldrig förr, och det gäller även dem som aldrig själva har upplevt kraften i ett skalv. Därför påverkar jordbävningarna fler människor och uppmärksammas av fler i dag än någonsin tidigare. Och när de ser andra drag i ”tecknet” uppfyllas på samma generation, bör detta förmå dem att handla. Vem kan således ursäktas om han eller hon inte ger akt på ”tecknet på [Jesu] ... närvaro och på avslutningen på tingens ordning”?

Har du lagt märke till att den inverkan jordbävningarna har haft på människors liv har ökat sedan år 1914? Och har du i kombination med det lagt märke till de andra dragen i ”tecknet”, sådana som krig, hungersnöd och ökad laglöshet? I så fall önskar du utan tvivel få reda på mer om vad Jesus förutsade angående den omedelbara framtiden. Jehovas vittnen vill gärna hjälpa dig att undersöka dessa viktiga ting.

[Tabell på sidan 6]

Tabell 1

Några jordbävningar mellan åren 33 och 70 v.t.

ÅR PLATS

33 Jerusalem

33 Jerusalem

o. 46 Kreta

o. 50 Filippi

51 Rom

53 Apamea

60 Laodicea

63 Pompeji

o. 67 Jerusalem

[Tabell på sidan 7]

Tabell 2

Några större jordbävningar mellan åren 1914 och 1982

(Ofullständig förteckning. Uppgifterna om antalet dödsoffer varierar kraftigt.)

ÅR PLATS DÖDA

1915 Avezzano, Italien 29.970

1920 Gansu (Kansu), Kina 200.000

1923 Kanto, Japan 142.800

1932 Gansu (Kansu), Kina 70.000

1934 Bihar, Indien; Nepal 10.700

1935 Quetta, Pakistan 60.000

1939 Chillán, Chile 30.000

1939 Erzincan, Turkiet 30.000

1950 Assam, Indien 20.000

1960 Agadir, Marocko 12.000

1962 Nordvästra Iran 12.230

1968 Nordöstra Iran 11.500

1970 Norra Peru 66.700

1972 Managua, Nicaragua 10.000

1976 Guatemala City, Guatemala 23.000

1976 Tangshan, Kina 800.000

1978 Nordöstra Iran 25.000

Andra större jordbävningar har registrerats på åtminstone 33 platser

[Tabell på sidan 7]

Tabell 3

Antalet dödsoffer genom jordbävningar

(Beräkning baserad på 1.122 år)

Fram till 1914 — 1.800 om året

Sedan 1914 — 25.300 om året

[Karta på sidan 5]

(För formaterad text, se publikationen)

Världens jordbävningsbälten

AFRIKA

EUROPA

ASIEN

NORDAMERIKA

SYDAMERIKA

AUSTRALIEN