Inblick i nyheterna

Prästerskapets syn på Jona

Jonas bok ”bör absolut inte betraktas som en historisk berättelse”, sade Timo Veijola, teologie doktor i Finland. Under en intervju i ett finskt radioprogram försäkrade dr Veijola att Jonas bok ”i själva verket är lika historisk som Gullivers resor eller Don Quiyote. Historien är egentligen en satir med framträdande groteska och rent absurda drag.”

Hur håller denne teologs åsikter måttet då de jämförs med vad Jesus Kristus, som bevittnade Jonas erfarenheter under sin föremänskliga tillvaro, sade? Ansåg han att Jonas berättelse är ”en satir” som är ”rent absurd”? Jesu ögonvittnesskildring återges i hans profetia: ”Alldeles som Jona tre dagar och tre nätter var i den väldiga fiskens buk, så skall Människosonen tre dagar och tre nätter vara i jordens hjärta. Män från Nineve skall stå upp i domen med denna generation och skall domfälla den, eftersom de ändrade sinne vid det som Jona predikade.” (Matteus 12:40, 41) Jesu Kristi uppståndelse skulle vara lika verklig som Jonas räddning från fiskens buk. Och den generation som hörde Jonas predikande måste ha varit lika verklig som den som hörde vad Jesus predikade.

Likt dr Veijola, som har haft del i översättandet av den nya finska bibeln, ifrågasätter många religiösa lärda och präster i dag äktheten i Jonas upplevelse. Det som verkligen är absurt är inte Jonas berättelse, utan att präster översätter och undervisar om bibeln fast de inte tror att den är Guds inspirerade ord.

En ”ivrig längtan efter fred”

Enligt en intervju för någon tid sedan i tidskriften The Bulletin of the Atomic Scientists kan opinionsundersökaren Louis Harris inte påminna sig att han under de trettio år han haft ansvar för opinionsundersökningar sett en mer ”ivrig längtan efter fred” än nu. I sina senaste undersökningar av den allmänna inställningen till hotet om kärnvapenkrig säger han: ”Det kanske mest slående i hela undersökningen som vi har gjort i ämnet är att ... en stor majoritet av det amerikanska folket säger att de önskar att alla länder som har kärnvapen skall förstöra dem.” Han tillskriver detta huvudsakligen ”en ökad misstro mellan de två supermakternas styresmän”. Och han beskriver resultatet av dessa undersökningar som ”ett otroligt fenomen ... en uppfattning som inte kommer att försvinna”.

En rörelse för kärnvapennedrustning i Europa sveper fram med liknande verkan och inbegriper alla slags människor. I augusti 1982 var 160 vetenskapsmän och forskare från 37 länder med vid Pugwashkonferensen för vetenskap och världsangelägenheter i Polen. En uppmaning från 97 nobelpristagare till ”kärnvapenfrysning” blev enhälligt antagen av konferensen, och i dess slutliga uttalande gavs följande varning: ”Hotet om kärnvapenkrig har ökat.”

Mänsklighetens längtan efter fred kan bara tillfredsställas av Gud själv, när han ”stillar strider intill jordens ända” genom sitt himmelska rike. Sedan skall ”den rättfärdige blomstra, och stor frid råda, till dess ingen måne mer finns”, och detta kommer att bli en världsomfattande verklighet. — Psalm 46:10; 72:7.