Hur jag klarar av fattigdomen
ÄR DU änka? Det är jag också. Du, liksom jag, kanske lämnades ensam med barn att ta hand om och utan någon omedelbar inkomstkälla. Min man dog år 1973 och lämnade mig ensam med tre söner i åldern 20, 16 och 14 år. Hans död kom som en uppskakande chock och var en stor förlust i mitt liv. Kort efter hans död fick jag ett annat hårt slag — två av mina söner, den äldste och den yngste, beslöt att lämna hemmet. Varför det? Låt mig förklara.
Min man och jag var hinduer, och vi hade också fostrat våra barn till att utöva den hinduiska religionen. Men omkring 10 år innan min man dog hade Jehovas vittnen kontaktat mig genom sin systematiska predikoverksamhet. Deras bibliska budskap om frälsning genom Guds rike tilltalade mig. Efter några månaders allvarliga bibelsamtal och studier blev jag övertygad om att Jehova är den sanne Guden och att Jesus Kristus är den som Gud har förordnat till att vara frälsare för mänskligheten. (Psalm 83:19; Apostlagärningarna 4:12) Så i trots mot min familjs önskningar och min mans öppna misshag blev jag ett kristet vittne för Jehova och blev döpt.
I det hinduiska samhället är det en oförlåtlig skamfläck att vara kristen, och därför kunde min man inte tolerera mitt handlingssätt. Han motstod min kristna tillbedjan ända tills han dog. Både min äldste och min yngste son rättade sig efter sin fars vilja och följde det hinduiska levnadssättet. De tog sin fars död som ett tillfälle att lämna hemmet och på så sätt bli av med den skamfläck som det innebar att ha en kristen mor. Men jag hade kunnat övertyga min andre son, Jayasimman, om att bibeln är sannfärdig och förnuftig och innehåller ett livsfrälsande budskap. Jag var nu ensam kvar med Jayasimman. Hur skulle vi klara av den fattigdom som vi levde i?
Att vara praktisk och ekonomisk
När jag återhämtat mig från den första chocken, insåg jag att min familjeförsörjare var borta och att jag måste sätta mig ner och granska min situation. Det fanns inga statliga bidrag eller anordningar från myndigheternas sida med socialbidrag tillgängliga för mig. Jag lämnades att klara min försörjning på egen hand. En änkas ställning i mitt samhälle betraktades tills för någon tid sedan som den lägsta pinnen på samhällsstegen. Hennes lott i samhället var så dålig att ibland föredrog en änka att kasta sig i elden för att dö när hennes man brändes vid begravningen.
Men vi har ett enkelt hus med tre rum som är vårt eget här i Madras i Indien. Så vi har åtminstone tak över huvudet. Jag bestämde mig för att hyra ut ett av rummen, och snart hade jag en liten men regelbunden månatlig inkomst på 60 rupier (omkring 50 kronor). Jag har också en trampsymaskin; jag satte därför i gång att göra damkläder, i synnerhet kjolar som damerna bär under sin sari. Efter en tid fick jag några regelbundna kunder och ökade därigenom min sammanlagda månatliga inkomst till 144 rupier (omkring 120 kronor).
Vi måste naturligtvis leva enkelt. Mitt hus har elektricitet och rinnande vatten, men vi har nästan inga möbler. Men det har ingen betydelse; många millioner av mina landsmän bor utan möbler. Vi är vana vid att sova på en tunn madrass utlagd på golvet. Så länge som golvet är rent, tycker vi att det är bekvämt att sitta med korslagda ben på golvet och äta vår måltid. Jag använder ett fotogenkök för att laga maten på, och det är inte något problem, eftersom det är bekvämare än att använda ved eller öppen eld. Vad äter vi?
Jayasimman och jag har ganska bra måltider. Till frukost äter vi en favoriträtt som kallas idli. Det är en liten kaka av rismjöl blandat med malda baljfrukter. Den tillagas genom ångkokning och serveras med chutney som är en blandning av mald kokosnöt, örter och kryddor. Här i Indien anses två eller tre av dessa riskakor, en banan och en kopp kaffe vara en ganska bastant frukost.
Vår middag och vår kvällsmåltid består av ris och curry som är vår huvudföda. På grund av ekonomin förbereder jag ofta vegetabiliska curryrätter och får variation genom att använda olika slags grönsaker från dag till dag.
För att klara av våra ekonomiska svårigheter gjorde jag om ett av rummen i vårt hus till ett litet matställe. Jag gick upp klockan fyra varje morgon och gjorde i ordning riskakor, chutney och kaffe och serverade frukost till regelbundna kunder. Vi tjänade tillräckligt för vårt dagliga behov med hjälp av sömnadsarbetet, matstället och hyran från en inneboende. Men det är någonting annat som har varit till stor hjälp för mig att klara av fattigdomen förutom att vara praktisk och ekonomisk.
En större källa till hjälp
Det är den hjälp som jag har fått från Guds ord, bibeln. På vad sätt har bibeln hjälpt mig att klara av fattigdomen? Det finns fina exempel på trogna män och kvinnor på bibelns tid, sådana som patriarken Job, som för en tid uthärdade att leva i fattigdom med förödmjukelser och plåga. Genom att jag har tänkt på sådana exempel har jag fått hjälp att uthärda i mina prövningar. — Job 1:13—19; 2:7—9; 21:7.
Sedan har också den tro jag har fått genom bibeln varit till stor uppmuntran för mig. Fastän jag lever nära gränsen till fattigdom, är jag inte harmsen eller bitter. Bibelns sanning ger mig en positiv syn på livet. Jag har lärt mig att om jag sätter Guds rikes intressen främst i mitt liv och är villig att arbeta och förtjäna pengar på ett hederligt sätt, kommer Jehova Gud att ge mig de nödvändiga tingen i livet, alldeles som Jesus Kristus försäkrade: ”Var därför aldrig bekymrade och säg: ’Vad skall vi äta?’ eller: ’Vad skall vi dricka?’ eller: ’Vad skall vi sätta på oss?’ Alla dessa ting är ju det som folk i nationerna så ivrigt strävar efter. Er himmelske Fader vet ju att ni behöver alla dessa ting. Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet, så skall också alla dessa andra ting tilldelas er.” (Matteus 6:31—33) Hur tacksam jag är att detta har varit min personliga erfarenhet!
Min tro på sådana bibliska löften har hjälpt mig att vara nöjd med min lott i livet, och jag har ofta tänkt på det som står i 1 Timoteus 6:8: ”När vi har vad som när och skyler, skall vi vara nöjda med dessa ting.”
Bibelns sanning har hjälpt mig på annat sätt också. När jag var hindu levde jag i ett hinduiskt samhälle, och jag var van vid ett liv som i hög grad var skyddat av min man. Jag intog då en tillbakadragen och ängslig inställning gentemot andra människor omkring mig i det offentliga livet. Det som jag nu har lärt mig genom bibeln har emellertid motiverat mig att besöka och träffa människor i deras hem och tala med dem om Guds uppsåt, som inbegriper hans löfte att upprätta en rättfärdig ny ordning, i vilken fattigdom kommer att tillhöra det förflutna. (Psalm 72:12—14) Denna underbara förändring i min person tillskriver jag Guds vishet som finns i bibeln. Alldeles som Psalm 19:8 säger: ”Herrens [Jehovas] lag är utan brist och vederkvicker själen, Herrens [Jehovas] vittnesbörd är fast och gör den enfaldige vis.”
I uppskattning av allt detta har jag nu tillrättalagt mitt liv så att jag kan vara heltidsförkunnare av budskapet om Guds rike. Det betyder att jag inte längre har tid att driva det lilla matstället. Men jag hyr nu ut två av mina rum, vilket ger mig en sammanlagd månatlig inkomst på 120 rupier (omkring 100 kronor), och jag fortsätter att utföra en del sömnad hemma allteftersom tiden tillåter. Jayasimman tjänar också lite pengar varje månad genom olika mindre arbeten, och han är villig att bidra med 75 procent av det han tjänar för levnadskostnaderna. Vi anpassar våra behov och våra utgifter i livet efter vår sammanlagda månatliga inkomst. Detta ger mig tid till att varje dag besöka människor i deras hem och trösta dem som sörjer, alldeles som jag har blivit tröstad av Guds ord, bibeln. — Matteus 5:4; 2 Korintierna 1:3, 4.
Det har varit tillfällen då jag haft ekonomiska bekymmer — plötsliga och oväntade utgifter — och jag har undrat hur jag skulle klara av det. Men jag har känt att Jehova har hjälpt mig. Det har alltid hänt något i rätt tid som har hjälpt mig att klara av det. En del pengar har kanske kommit på posten från en av mina andra söner som inte helt har glömt bort mig. Eller också har jag fått en oväntad beställning på ett sömnadsarbete. Fastän jag ibland under årens lopp har haft det svårt ekonomiskt, har jag tack vare min villighet att arbeta hårt och att vara fyndig i att använda de få tillgångar som funnits inom räckhåll aldrig varit strandsatt. — Från en av våra läsare.