Var står du i stridsfrågan om Riket?

VAD betyder ordet ”stridsfråga” i det här sammanhanget? En stridsfråga är en fråga som två eller tre människor eller grupper tvistar om och som behöver avgöras genom något auktoritativt beslut eller genom någon övertygande demonstration. Den stridsfråga som vi nu talar om gäller alla människor i hela världen. Den har att göra med Guds rike med Guds förordnade styresman, Jesus Kristus, vid makten. Sedan efterkrigsåret 1919, för 63 år sedan, har följande profetia som uttalades av denne förordnade styresman uppfyllts genom Jehovas vittnen som verkar i 205 länder: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” — Matteus 24:14.

Vad har resultatet blivit? Följande: Alla styrelseskick på jorden har tvingats ta ställning i stridsfrågan vare sig de har tyckt om det eller inte. Nu framstår det tydligt att de inte har tyckt om det. Vi lever nu i den tid då skymningen så att säga faller över kungarikena på jorden. Som en följd av de två världskrigen har många jordiska kungariken omstörtats och ersatts av andra former av styrelseskick — republiker eller socialistiska diktaturer eller andra slags auktoritära regeringar. Nu finns det åtminstone 15 kungariken som ännu fungerar, exempelvis kungariket Sverige, Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland, kungariket Jordanien, kungariket Nepal i Asien, kungariket Tonga i Stilla havet och kungariket Swaziland i Afrika.

Ett undanröjande av mänskliga riken

Fullständig utplåning väntar alla mänskliga kungariken, inte bara därför att kungariken som styrelseskick betraktade utgör en minoritet, utan därför att alla former av mänskligt styre skall undanröjas för att bereda plats åt en världsregering som inte byggts upp av människor. Redan för mer än 2.580 år sedan stod följande profetia att läsa i Daniel 2:44: ”I de kungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike som aldrig i evighet skall förstöras, och vars makt inte skall bli överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra slut på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen.” Första världskriget som bröt ut år 1914 betydde inte att den uppmuntrande profetian i Daniel gick i uppfyllelse, utan det var ett tecken på att himmelens Gud hade insatt sin utvalde kung på en himmelsk tron med makt att börja uppfylla denna profetia.

I vår tid står alla jordiska styrelsesätt inför risken att tillintetgöra sig själva genom högt utvecklade vetenskapliga medel för krigföring. Välinformerade människor som kommenterar världsförhållandena varnar oss alla för det hot som kan bli en verklighet. De ser att vi lever i den tid som bibeln kallar ”ändens tid” eller ”de yttersta dagarna”. (Daniel 12:4; 2 Timoteus 3:1) Nationerna ställer sig mycket tveksamma inför att sätta i gång ett tredje världskrig med tanke på vad ett sådant skulle innebära för dem — att de allesammans gick under. De skulle gärna vilja leda världsförhållandena dithän att de självsäkert kunde utropa: ”Fred och säkerhet!” (1 Tessalonikerna 5:3) När de inom kort kommer att göra en sådan offentlig proklamation, innebär det inte fred med himmelens Gud. Nej, för nationerna har sedan år 1914 varit i krig med honom. De handlar i strid mot hans goda uppsåt för mänskligheten. De har med Guds tillåtelse visat, under människans hela historia, att de inte kan styra jorden på ett sådant sätt att det blir till bestående nytta för mänskligheten — och än mindre till Guds ära.

Den allsmäktige Guden har sin bestämda tid för när han skall föra den otillfredsställande tingens ordning till ett fullständigt slut. Exakt vid sin bestämda tid kommer han att föra bort denna tingens ordning. Nationerna har genom Jehovas vittnen blivit uppmärksammade på detta. De är utan ursäkt.

Mänskligt styre eller Guds styre?

Nationerna, eller rättare sagt de makthavande i dem, har på ett bestämt sätt visat var de står i stridsfrågan om Guds rike under Kristus. De har tagit ställning för fortsatt mänskligt styre och mot Guds styre. De har envist hållit fast vid att inta en ståndpunkt mot Jehova Guds och hans Smordes regering. Den är till förmån för Satan, djävulen, den osynlige ”världens furste”, enligt vad Jesus sade till sina apostlar: ”Världens härskare [eller ”furste”, Hedegård] kommer. Och han har ingen hållhake på mig.” — Johannes 14:30; se även Matteus 4:8—11; 2 Korintierna 4:4.

Eftersom nationerna har fattat sitt beslut och håller fast vid det, måste varje enskild individ ställa sig själv följande avgörande fråga: Var står jag i stridsfrågan om Riket? Vi kan inte komma undan när det gäller att fatta ett beslut i denna utomordentligt viktiga stridsfråga som gäller alla i hela världen. Ingen av oss kommer genom att underlåta att ägna uppmärksamhet åt den att bli fritagen från följderna. Det finns inte rum för neutralitet. Vi är tvungna att antingen vara för Guds rike eller emot det.

De allra flesta människor som lever nu kan inte ha varit vid liv krigsåret 1914; därför kan de inte påminna sig alla de betydelsefulla händelser som ägt rum sedan dess genom att i verkligheten ha upplevt eller sett dem. ”Tecknet” som Jesus Kristus förutsade för ”avslutningen på tingens ordning” har i alla fall blivit synligt och förblir synligt för alla nationer och folk. De känner alla av verkningarna av detta ”tecken”. Vi behöver bara läsa vad Jesus Kristus förutsade, enligt det som finns nedtecknat i Matteus, kapitel 24 och 25, Markus, kapitel 13, och Lukas, kapitel 21, för att få veta att han förutsade krig, hungersnöd, farsoter, jordbävningar, förföljelse av hans efterföljare, ständig vånda bland de villrådiga nationerna och det modiga predikandet av de ”goda nyheterna” om Riket ”på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna”, vilket skulle ske ända fram till dess slutet för den här kvalfyllda tingens ordning kom.

Under det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen utförde naturligtvis de sanna kristna ett betydande predikande av de goda nyheterna om det kommande Riket och gjorde det i Asien, Afrika och Europa. Detta skedde långt innan européerna på 1400-talet och därefter upptäckte kontinenterna Nord- och Sydamerika och Australien och många öar i Atlanten och i Stilla havet. Missionärer sändes till de nyupptäckta områdena. Lite mer på senare tid har bibelsällskap upprättats och spritt bibeln vida omkring på många språk. Men budskapet om Riket predikades inte av kristenhetens missionärer och präster, nej, inte på ett sådant sätt att Jehova Guds rike under Jesus Kristus blev en världsomfattande stridsfråga. Det var inte det slags predikande som skulle göra förkunnandet om Riket till en del av ”tecknet” på ”avslutningen på tingens ordning”.