Inblick i nyheterna

”Väldig tystnad” om krig

”De senaste veckorna har man omnämnt kyrkornas väldiga tystnad mitt under de allvarliga världskriserna, speciellt kapprustningen och hotet om kärnvapenkrig”, konstaterade The Observer, en tidskrift som utges av United Church of Canada. Artikelförfattaren medgav: ”United Church of Canada, min kyrka, har haft del i denna tystnad.” Bland de skäl han angav som förklaring var följande:

”Kyrkorna är fångna i krigsmaskineriet. ... De godtar krig därför att de, och många av deras medlemmar, tjänar på det genom sina investeringar och är ovilliga att avstå från sina ekonomiska privilegier och sin ekonomiska makt. Kyrkorna tjänar mammon i stället för Gud. Det är ingen större skillnad mellan kyrkobesökare och människor som inte går i kyrkan när det gäller inställningen till krig. De flesta kyrkobesökare är en del av den ledande riktningen inom samhället, och de godtar krig som en normal företeelse i vedertagen politik som inte ifrågasätts. ...

Jag fruktar att kyrkan kommer att fortsätta att vara tyst om hotet om kärnvapenkrig, tills kyrkomedlemmarna helt och hållet får upp ögonen för sin del i den individuella och kollektiva synden mot mänskligheten, fördömer all krigföring, frigör sig själva från ett ekonomiskt system som leder till krig och orättvisor och är beredda att acceptera de personliga och institutionella kostnader detta medför.” Det dessa kyrkomedlemmar har misslyckats med har Jehovas vittnen redan gjort till ett levnadssätt, i det de smider ”sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar” och inte mer lär sig att strida. — Jesaja 2:4.

En blick in i framtiden

I en recension av boken Predictions (Förutsägelser) gick den engelska tidskriften New Scientist in på de moderna skeptikernas fördomar mot bibliska profetior och framhöll att det har ”blivit modernt att datera bibelns böcker efter de förutsägelser de innehåller”. För att illustrera detta anför recensenten det förhållandet att ”Lukas, som innehåller en tydlig förutsägelse om Jerusalems fall (Lukas 19:43, 44), dateras med tillförsikt till efter år 70 v.t. då händelsen i själva verket ägde rum”.

Recensenten fortsätter att tala nedsättande om mänskliga förutsägelser som citeras i boken och förlöjligar sedan ”Daniels förutsägelse om ’Alexander den stores imponerande framträdande och det medo-persiska väldets fall’”. Detta, säger han sarkastiskt, ”skulle vara framställt genom orden: ’Bocken företog sig mycket stora ting. Men när han hade blivit som starkast, brast det stora hornet sönder.’”

Det kan finnas orsak till att håna de flesta mänskliga förutsägelser, men i sitt försök att förringa den bibliska profetian visade recensenten en förutfattad mening och en tydlig brist på forskning. Daniels profetia inbegrep inte enbart en symbolisk ”bock” och en symboliskt ”horn”. Den använde liknande symboler och förutsade på ett åskådligt sätt historia både före och efter bockens tid och identifierade personligheter: ”Men bocken är Javans [Greklands, NW] kung, och det stora hornet i hans panna är den förste kungen.” — Daniel 8:3—22.

Är hypnos en hjälp för minnet?

Vid ett möte som hölls av Amerikanska sällskapet för vetenskapens främjande framhöll en expert att hypnos inte är en tillförlitlig hjälp för minnet vid polisundersökningar. Martin Orne, professor i psykiatri vid ett universitet i Pennsylvania, påpekade att televisionsföreställningar ofta framställde ett hypnotiserat vittne som kom ihåg någon detalj, vilket gjorde att skurken blev gripen. Men han sade att i verkliga livet är ”beviset för att hypnos kan få en person att betydligt bättre minnas saker och ting i hög grad omtvistat”.

Professor Orne sade till vetenskapsmännen att problemet med att återuppliva minnet genom hypnos är det förhållandet att hypnotisören kan påverka individens minne: ”Om hypnotisören har vissa uppfattningar, kommer han att i individens sinne kunna skapa minnesbilder som inte fanns där förut.” Han sade att resultatet blir att även om man ”i undersökningarna tar i beaktande vittnesbörd från människor som fått sitt minne återupplivat genom hypnos, ... måste man inför domstol bevisa att man inte under hypnos ändrat vittnets minne”. Orne underströk att sedan ett vittne en gång har blivit hypnotiserat, finns det inget sätt att vara säker på detta.

En sådan upplysning bör få en kristen att omsorgsfullt begrunda hur man genom att låta sig hypnotiseras skulle kunna påverka sitt förhållande till Gud. Skulle man kunna säga att den som utsätter sig för hypnotism med dess möjlighet att ändra minnet handlar i överensstämmelse med det ”största budet” — att älska Jehova, sin Gud, med hela sitt sinne? — Matteus 22:36, 37.