”Kämpa hårt” för tron

”Ni älskade, ... jag [fann] det nödvändigt att skriva till er för att förmana er att kämpa hårt för den tro som en gång för alla har blivit överlämnad åt de heliga.” — Judas, vers 3.

1. Nämn några ting som Satan använt i sitt fåfänga försök att förstöra sann kristendom.

JEHOVAS tjänare måste kämpa ståndaktigt för den sanna tron. Deras vedersakare, djävulen, söker med hjälp av direkt förföljelse och försåtliga ”lömska angrepp” förstöra deras dyrbara samhörighet med Jehova Gud genom Jesus Kristus. (Efesierna 6:11, 1981; 1 Petrus 5:8) I sitt försök att krossa den sanna kristendomen har Satan tidvis försökt underminera den. Bland de korrumperande ting som möjligen kan tjäna hans uppsåt är: 1) Falska läror; 2) tygellöshet; 3) bristande tro; 4) förakt för myndighet som instiftats av Gud; 5) knot och klagan; och 6) beundran av personligheter i själviskt syfte.

2. Vilka detaljuppgifter ges här med avseende på Judas’ brev?

² Jehova sörjer för precis allt som behövs i andligt avseende för att skydda hans tjänare och fullständigt bekämpa ärkebedragaren. (Jesaja 59:1) En sådan sak är Judas’ inspirerade brev. Troligen skrev lärjungen Judas detta brev i Palestina någon gång före år 66 v.t., för han nämner ingenting om vare sig att Cestius Gallus angrep Jerusalem det året eller att denna stad föll för romarna under Titus’ ledning år 70 v.t.a

3. På vilka olika sätt kan Judas’ inspirerade brev vara av stort värde för oss som lever i dag?

³ Trots att Judas’ brev skrevs för många hundra år sedan är det av stort värde för oss som lever i dag. Av anden förordnade kristna tillsyningsmän kan och bör använda det som en grundval för de råd de ger. Dessutom kan detta brev vara till hjälp för oss personligen, om vi studerar det under bön och i ödmjukhet. Detta gäller i synnerhet om vi känner att faran att falla offer för falska läror och lockelsen att begå omoraliskhet ökat, om vi urskiljer att vår tro håller på att ebba ut eller om vi märker att vi i vårt hjärta har en växande tendens att brista i respekt och aktning för gudagiven myndighet, att knota och klaga eller att smickra vissa individer i själviskt syfte. När vi nu begrundar detta inspirerade brev vers för vers, kommer vi utan tvivel att med lätthet se hur vi personligen och i församlingen skall tillämpa dess fortfarande aktuella råd.

Bön om att barmhärtighet, frid och kärlek skall förökas

4. Hur identifierade Judas sig själv, och vilka kännetecknande drag tog han fram?

⁴ Judas inledde sitt brev med följande ord:

”Judas, en Jesu Kristi slav, men Jakobs bror, till de kallade som är älskade i samhörighet med Gud, Fadern, och bevarade åt Jesus Kristus.” (Judas, vers 1)

Som ”en Jesu Kristi slav” befann sig Judas inte i ett eländigt, förnedrat slaveri. Detta slaveri var i stället grundat på det förhållandet att Jesu efterföljare blivit köpta med hans dyrbara blod för att arbeta i hans humana tjänst, med evigt liv i sikte. De har tagits till fånga av Jesu kärlek och har villigt överlämnat sig åt honom. (Matteus 11:29, 30; jämför Efesierna 5:21—33.) Judas sade att han var en Kristi ”slav”, ”men Jakobs bror”, uppenbarligen den Jakob som var en av dem som var andliga ”pelare” i församlingen i Jerusalem och som dessutom var ”Herrens bror”. (Galaterna 2:9; 1:19; jämför Apostlagärningarna 12:17; 15:13—21.) Således var Judas tydligen en köttslig halvbror till Jesus, men i sin ödmjukhet sökte han ändå inte få en framträdande ställning på grund av sitt nära släktband med Guds Son. — Markus 6:3.

5. a) Vilka var de ”kallade”? b) Hur var de ”kallade” bevarade åt Kristus? c) För vilka, förutom för de ”kallade”, är Judas’ brev till uppmuntran?

⁵ Judas’ brev var avsett att få en vid, allmän spridning. Det sändes ”till de kallade”, det vill säga till dem som Gud kallat till sin Sons härliga himmelska rike. (Johannes 6:44; jämför Apostlagärningarna 16:14.) Jehova älskade dessa ”kallade”, och han fann stor glädje i att få ge dem riket, under förutsättning att de personligen bevarade sig i ett andligt godtagbart tillstånd. (Lukas 12:32; Romarna 8:38, 39; jämför Jesaja 52:11.) De var ”bevarade åt Jesus Kristus” i den bemärkelsen att Jehova Gud beskyddade dem på grund av att de var i förening med hans Son, var medlemmar av hans kropp. Om de var trogna, skulle de förenas med Jesus i hans rike. (Efesierna 4:15, 16; 2 Timoteus 1:12; 1 Petrus 1:3—5) Men de fina råd och förmaningar som finns i detta brev är inte enbart för dessa ”kallade”. De kan också vara till stor uppmuntran för den ”stora skara” av andra lojala som i vår tid tillsammans med Kristi andliga ”bröder” gör slavtjänst för riket. — Matteus 24:14; 25:34—40; Uppenbarelseboken 7:4, 9, 15.

6. På vilka olika sätt hade Guds barmhärtighet kommit till uttryck mot Judas’ medtillbedjare?

⁶ Därpå uttryckte Judas följande tankar som kom från hjärtat:

”Må barmhärtighet och frid och kärlek förökas åt er.” (Judas, vers 2)

De som Judas riktade sitt brev till skulle få barmhärtighet, frid och kärlek från Gud, då de blev överlämnade troende och fick Jehovas förlåtelse för sina synder genom Jesus Kristus. Guds barmhärtighet kom till uttryck i den återlösningsanordning han gjorde genom Jesus. (Titus 3:4—7) Ett annat sätt varpå Guds barmhärtighet kom till synes var genom att de inte längre var slavar under den mosaiska lagen, oskriftenliga traditioner, ett Gud vanärande uppförande och liknande. (Romarna 7:4; Galaterna 5:13; 1 Petrus 1:18, 19; jämför Uppenbarelseboken 18:1—5.) Vidare visade Jehova barmhärtighet, då han bevarade dem åt Jesus Kristus, så att de kunde tjäna honom som slavar och exempelvis förkunna de ”goda nyheterna”. (Markus 13:10) Judas’ önskan, som kom till uttryck i hans bön, var att hans medtillbedjare skulle röna Guds barmhärtighet i allt högre grad.

7. Varför och på vilket sätt erfar kristna frid?

⁷ Judas bad också att hans medtillbedjare skulle röna frid i ökad omfattning. På grund av att Jehovas vittnen oreserverat överlämnat sig åt Gud, äger de i vår tid en mycket nära samhörighet med honom. De har alltså frid med Jehova och har också ”Guds frid, som övergår allt förstånd”, ett lugn i hjärta och sinne som icke troende inte kan förstå. (Filipperna 4:6, 7; Kolosserna 1:19, 20) Dessutom uppodlar de och visar i handling att de har egenskapen frid, en av Guds andes frukter, och att de har förmåga att trakta efter att ha frid med sina medmänniskor. (Galaterna 5:22, 23; Hebréerna 12:14) Förutom detta fruktar trogna kristna varken för framtiden eller själva döden, utan känner frid, i det att de vet att Jehova är med dem och låter alla sina gärningar samverka till nytta för dem som älskar honom. — Matteus 10:28; Romarna 8:28.

8. Hur har Jehovas kärlek mot oss kommit till synes?

⁸ Jehovas stora kärlek kom till synes, då han gav sin Son, ”för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv”. (Johannes 3:16) Medan vi ännu var syndare och inte ägde en personlig samhörighet med Jehova, visade han oss denna kärlek. (Romarna 5:8) Men vi behöver förbli i Guds kärlek och ha tro på denna återlösningsanordning. Judas bad också att kärleken skulle förökas åt dem som hans brev var riktat till.

9. Varför behövde Judas’ medtroende barmhärtighet, frid och kärlek i allt högre grad?

⁹ Judas bad att Guds barmhärtighet, frid och kärlek skulle förökas åt hans älskade medtroende på grund av att deras andliga välfärd stod i fara. De behövde följaktligen Guds barmhärtighet, frid och kärlek i större utsträckning än någonsin tidigare.

”Kämpa hårt”

10. Vad hade Judas tänkt skriva om?

¹⁰ Judas framhöll därnäst det allvarliga läget och sade:

”Ni älskade, fastän jag gjorde varje tänkbar ansträngning att skriva till er om vår gemensamma frälsning, fann jag det nödvändigt att skriva till er för att förmana er att kämpa hårt för den tro som en gång för alla har blivit överlämnad åt de heliga.” (Judas, vers 3)

Att Judas använde det av kärlek fyllda uttrycket ”ni älskade” förvissade hans medtillbedjare om att han älskade dem trots det kraftfulla budskap han hade. (Johannes 13:35; jämför Romarna 1:7; 3 Johannes, vers 1, 2.) Han hade tänkt skriva om den ”gemensamma frälsning” han skulle få tillsammans med dem som var ”kallade” till himmelriket. (Galaterna 3:26—29) Den hörde samman med det dyrbara hopp om frälsning som de kristna på Judas’ tid ägde ”enligt en gemensam tro”. — Titus 1:4.

11. Vad är ”den tro som ... blivit överlämnad åt de heliga”?

¹¹ Den ”tro som ... blivit överlämnad åt de heliga” är summan av trosuppfattningarna om Jehova Gud och hans rike, vilket allt överlämnats åt de kristna av Jesus och hans inspirerade lärjungar. Tydligtvis överlämnades denna tro ”en gång för alla” i den bemärkelsen att Jesu smorda efterföljare, de ”heliga”, mottog den för nitton hundra år sedan som de enda sanna goda nyheterna. Den förblir ”den tro” som Jehovas vittnen i vår tid inser att de måste hålla ett fast grepp om, eftersom det i verkligheten inte finns några andra goda nyheter eller något annat gott budskap om frälsning som är värt att sätta tro till. (Galaterna 1:6—8) Och ett framträdande drag i dessa goda nyheter är att Jesus Kristus dog för hela människovärlden. Denna tro är därför av vitalt intresse för den ”stora skaran” av ”andra får” i vår tid. — Johannes 10:16; 1 Johannes 2:1, 2; Uppenbarelseboken 7:9.

12. Varför skrev Judas och förmanade sina medtroende att ”kämpa hårt” för tron?

¹² På Judas’ tid försökte falska lärare som bekände sig vara kristna att lura på Guds folk falska goda nyheter. Sådana läror utgjorde ett hot mot deras tro och frälsning. (Matteus 24:13; 2 Korintierna 11:3, 4) För att motverka denna utveckling fann Judas, som drevs av helig ande och kärlek, det följaktligen vara nödvändigt att skriva och förmana sina medtroende att ”kämpa hårt” för tron.

13. Vad måste Jehovas vittnen göra i vår tid för att undgå att bli vilseledda och gå miste om frälsningen?

¹³ Om vi som nutida kristna vittnen för Jehova skall förbli lojala mot Gud och undgå att bli vilseledda och gå miste om frälsningen, måste även vi ”kämpa hårt” mot varje slag av falska goda nyheter, i det vi uppriktigt står emot, kämpar emot, alla försök att lägga något till eller ta något ifrån de läror som finns i Jehovas luttrade, inspirerade ord. (5 Moseboken 4:2; Ordspråksboken 30:5, 6; Uppenbarelseboken 22:18, 19) Vi måste jämföra varje ny eller främmande lära i ljuset av hela Guds ord och se om den håller måttet och fast hålla oss till tron som leder till frälsning. — Hebréerna 1:1, 2; 2:3, 4.

14, 15. a) På vilket sätt förklarade Judas anledningen till att han ändrat sig och tagit upp en annan fråga i sitt brev? b) Varför skulle de falska lärarna inte lyckas bryta ner eller befläcka den kristna församlingen som helhet betraktad?

¹⁴ Judas förklarade varför han ändrat sig och tagit upp en annan fråga i sitt brev. Han sade:

”Anledningen är den att vissa människor har smugit sig in som för länge sedan av Skriften blivit bestämda för denna dom: ogudaktiga människor, som vänder vår Guds oförtjänta omtanke till en ursäkt för tygellöshet och visar sig falska mot vår ende ägare och Herre, Jesus Kristus.” (Judas, vers 4)

De människor som hade ”smugit sig in” bland de sanna kristna lärde på ett försåtligt sätt ut falska läror. (Jämför Galaterna 2:4; 1 Johannes 2:19.) Jesus hade förutsagt att en fientligt inställd rörelse skulle uppstå i syfte att fördärva Jehovas folk, för han visade att djävulen skulle så ut ”ogräs”, falska kristna, bland ”vetet”, Kristi sanna efterföljare. (Matteus 13:24—30, 36—43) Apostlarna hade också varnat för avfällighet, och Petrus talade uttryckligen om ”falska lärare”. — 2 Petrus 2:1; Apostlagärningarna 20:29, 30; 2 Tessalonikerna 2:3.

¹⁵ Men dessa onda människor skulle inte lyckas bryta ner eller befläcka församlingen som helhet betraktad. ”För länge sedan”, redan före den trogne profeten Enoks tid, hade sådana människor fått Guds ogynnsamma dom uttalad över sig. (1 Moseboken 3:15; 5:21—24; Judas, vers 14, 15) ”Denna dom” förklaras uppenbarligen undan för undan genom vad som sägs vidare i Judas’ brev.

16. Hur gjorde dessa ”ogudaktiga människor” sig skyldiga till att ”vända vår Guds oförtjänta omtanke till en ursäkt för tygellöshet”, och vad var det för fel på deras tankegång?

¹⁶ Dessa falska lärare var ”ogudaktiga människor”, sådana som ”inte hyser någon vördnad för Gud”. (The New Testament in Modern English, översatt av J. B. Phillips) De såg på Guds renade folk med okyska motiv och orena ögon. På orätta grunder drog dessa människor, som inte hyste någon vördnad för Gud, den slutsatsen att eftersom Gud förlät dem som tidigare varit otuktsmän, avgudadyrkare, äktenskapsbrytare och så vidare, skulle han vara barmhärtig nog att förlåta den som med vett och vilja återigen begick någonting sådant syndfullt. De hade den orätta tanken att de ostraffat kunde bryta Guds morallagar och sedan gå igenom någon form av ånger och stanna kvar bland Jehovas folk, tills de återigen kände en längtan efter att hänge sig åt synden och ”locka obefästa själar” att begå omoraliska handlingar. (2 Petrus 2:14) På så sätt gjorde dessa ”ogudaktiga människor” sig skyldiga till att ”vända vår Guds oförtjänta omtanke till en ursäkt för tygellöshet”. De insåg eller erkände inte i verkligheten att Gud var barmhärtig, då han tvättade de troende rena från deras synder i Kristi blod, så att de därefter för all framtid kunde sträva efter att vandra rättfärdigt. — Romarna 6:11—23; 1 Korintierna 6:9—11.

17. På vilket sätt kunde några visa sig vara ”falska” mot sin ende ägare och Herre, och vad väntar dem?

¹⁷ Om någon av oss som överlämnade Jehovas vittnen skulle falla till föga för ogudaktiga individer och bli en slav under synden för att tillfredsställa det egna köttets begär, skulle vi visa oss vara ”falska” mot den som köpt oss med sitt dyrbara blod. Vi skulle förneka Jesus Kristus som vår ägare och Herre. (1 Korintierna 7:22, 23) Hur viktigt är det inte att vi motstår sådana onda människor med tanke på att tillintetgörelse väntar dem som handlar så!

Kraftfullt råd för vår tid

18, 19. a) Vilken syndfull kurs har några till bekännelsen kristna följet? b) Hur har en del andra påverkats? c) Vilket inspirerat råd borde kunna hjälpa trogna kristna att bli bättre rustade att ”kämpa hårt” för tron?

¹⁸ I vår tid har somliga som anslutit sig till Jehovas vittnens församling sökt förespråka falska läror och ett lösaktigt levnadssätt. Dessa samvetslösa individer struntar i Guds rättfärdiga normer och utgör en verklig fara för de kristna som är lojala.

¹⁹ Tyvärr kan hårt arbetande, rättfärdigt sinnade efterföljare till Jesus Kristus bli påverkade av falska läror och ett lösaktigt levnadssätt. Men Judas’ kraftfulla råd kommer att ge de trogna styrka, så att de inte dukar under för sådana sataniska försök att förstöra deras goda samhörighet med Jehova Gud. Och må vi, allteftersom vi nu går vidare med att begrunda Judas’ inspirerade brev, bli bättre rustade att ”kämpa hårt” för tron.

[Fotnoter]

Kan du besvara följande frågor?

□ Vilka ting som kan utgöra en fara för sanna kristna tas upp i Judas’ brev?

□ Hur är Judas’ brev av stort värde för oss i vår tid

□ Varför behövde de som Judas skrev till få röna barmhärtighet, frid och kärlek i allt högre grad?

□ Vad är ”den tro som en gång för alla har blivit överlämnad åt de heliga”?

□ Av vilken anledning uppmanade Judas sina medtroende att ”kämpa hårt” för tron?

[Bild på sidan 13]

Kämpar du hårt och förtröstansfullt för tron i likhet med vad trogna kristna gjort i alla tider?