Var är de nio andra?

KONTRASTEN mellan de människor som visar uppskattning och dem som försummar att göra det illustreras på ett utmärkt sätt i bibelns berättelse om de tio spetälska som blev botade av Jesus Kristus. Dessa spetälska — enligt lagen var spetälska förbjudna att komma nära någon — ropade till Jesus då han gick in i en viss by. De vädjade till honom om att han skulle visa dem barmhärtighet. Jesus såg att de var spetälska, och han sade till dem: ”Gå och visa er för prästerna.” Och vad hände? Den inspirerade redogörelsen tillägger:

”Och då, medan de var på väg bort, blev de renade. En av dem vände tillbaka, då han såg att han blivit läkt, och med hög röst ärade han Gud. Och han föll ner på sitt ansikte vid Jesu fötter och tackade honom; tilläggas kan: han var samarit. Detta fick Jesus att säga: ’Blev inte de tio renade? Var är då de nio andra? Blev inga funna, som vände tillbaka för att ge ära åt Gud, utom den här mannen av en annan nation?’” — Lukas 17:11—19.

”Så sorgligt!” kanske någon utropar. ”Alla tio blev botade, men bara en uttryckte sin uppskattning.” Vi bör sannerligen alla ta till hjärtat den lärdom som kommer till uttryck genom Jesu kommentar och frågan: Var är de nio andra? Ja, och denna händelse bör få oss att visa uppskattning.

Att visa familjemedlemmar uppskattning

Det finns många tillfällen då vi kan visa andra, vänner och familjemedlemmar, vår uppskattning. Detta kan vi göra även i små ting, till exempel för en oväntad gåva, för ett besök av en vän och för en härlig måltid eller för att våra kläder är tvättade och strukna.

Barn, ni kan visa era föräldrar uppskattning. Hur då? Genom att ni utan dröjsmål utför hushållsarbete och gör det utan att knota och genom att hålla ert rum rent och era kläder snygga. Ni kan visa tacksamhet för den utbildning ni får genom att göra ert bästa under lektionerna och med era hemläxor. I ett land beräknades det att kostnaderna för att fostra ett barn fram till artonårsåldern uppgår till omkring 300.000 kronor. När var det sist du uttryckte tacksamhet mot dina föräldrar för allt de har gjort för dig?

Föräldrar, visar ni uppskattning för det som era barn gör? De kanske inte har utfört arbetet så väl som ni skulle ha kunnat utföra det. Men ett ord av uppskattning för deras ansträngning kommer att göra dem lyckliga. Och det kommer att uppmuntra era barn till att göra det ännu bättre i framtiden.

Äkta män, kommer ni ihåg att man brukar säga att en kvinnas arbete aldrig tar slut? Berömmer ni er hustru, så att hennes hushållsarbete inte blir ett slavgöra? Bibeln säger om en ”flitig hustru”: ”Hennes söner står upp och prisar henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov: ’Många flitiga kvinnor har funnits, men du, du övergår dem allesammans.’” (Ordspråksboken 31:10, 28, 29) En äkta man kan visa uppskattning för sin hustru på många sätt, till exempel genom att bjuda ut henne en kväll eller genom en kärleksfull gest.

Hustrur har också många tillfällen att visa uppskattning. En äkta man måste vanligtvis, för att sörja för livets nödtorft, arbeta tillsammans med människor med olika humör och vanor, och detta kan vara mycket nedslående. När han återvänder hem — hur hjärtevärmande är det då inte för honom att få ett kärleksfullt välkomnande eller några få ord av uppskattning från sin hustru för det som han gör för familjen! Ja, och hur tacksam kan inte en man vara för en flitig — och uppskattande — hustru! Bibeln säger: ”Långt högre än pärlor står hon i pris. På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer inte att fattas honom. Hon gör honom vad ljuvt är och inte vad ont är, i alla sina levnadsdagar.” — Ordspråksboken 31:10—12.

Till åren komna föräldrar kommer också in i bilden. De har gjort mycket för oss under årens lopp. Barn är en ”Herrens [Jehovas] gåva”, men det innebär ett stort ansvar att fostra dem. (Psalm 127:3) Att fostra barn skulle i själva verket kunna kallas för ett tjugoårigt träningsprogram. Men många visar inte tacksamhet mot sina föräldrar för alla dessa år av arbete och självuppoffring. Alltför ofta skuffas föräldrarna, när de kommer upp i åren, undan till ett hem för gamla. I vissa fall är det naturligtvis nödvändigt för dem att få den sakkunniga vård som finns på sådana platser. Men att enbart få främmande människors omsorg, hur välutbildade dessa än är, är aldrig detsamma som att vara hos sin egen familj. När det är nödvändigt och möjligt — på vilket utmärkt sätt visar vi inte uppskattning av våra till åren komna föräldrar om vi inbjuder dem att bo hos oss! Aposteln Paulus framhöll det på följande sätt: ”Men om en änka har barn eller barnbarn, då må i första rummet dessa lära sig att med tillbörlig vördnad taga sig an sina närmaste och så återgälda sina föräldrar, vad de äro dem skyldiga; ty sådant är välbehagligt inför Gud.” (1 Timoteus 5:3, 4, 1917) Till åren komna föräldrar och far- och morföräldrar bör naturligtvis vara samarbetsvilliga och bör visa uppskattning för det som görs för dem.

Utanför familjen

När familjemedlemmar visar oss sin uppskattning för någonting som vi har sagt eller gjort, hur värmer inte detta vårt hjärta! Det är också hjärtevärmande för dem som är utanför vår familj när vi ger uttryck åt vår uppskattning för dem eller för vad de gör eller säger. Det finns så många tillfällen att göra detta att det är omöjligt att ange dem alla.

Du kanske nyligen har börjat få mer kunskap i bibeln genom personligt studium och genom att vara tillsammans med Jehovas vittnen. Är det inte andligen berikande att vinna kunskap i Guds ord? Du uppskattar säkerligen detta. Och hur förhåller det sig med den kristna samvaron du nu har? Bibeln säger att Jehova Gud skulle ”försätta alla nationer i gungning” och att alla nationers ”önskvärda ting” skulle komma in i hans tillbedjans hus. Dessa ”önskvärda ting” är tydligtvis människor som strömmar till berget där Jehovas hus är och som nu tillber honom i ”ande och sanning”. (Jesaja 2:2—4; Haggai 2:7, NW; Johannes 4:23, 24) De är kärleksfulla, uppriktiga och rättrådiga och helt och fullt hängivna Gud och hans rättfärdiga principer. Och tänk på detta! I en värld som utmärks av sådana egenskaper som kärlekslöshet, oärlighet och otacksamhet har du privilegiet att ha fina, gudaktiga bundsförvanter. (2 Timoteus 3:1—5) Är deras umgänge inte någonting som du djupt uppskattar? Det är det säkerligen.

Du har kanske under många år utövat ett kristet levnadssätt. Tänk i så fall på dem som under en tid har varit dina trogna medkristna. Det skulle sannerligen vara lämpligt att tacka dem för all den vänlighet de visat i ord och gärning. Har du varit gäst i deras hem? Eller har du njutit av en måltid tillsammans med dem? Förutom att muntligen tacka, skulle det inte också vara lämpligt att skriva ett brev eller sända ett kort för att ge uttryck åt uppskattning?

Var och en av oss kan helt visst finna många sätt på vilka vi kan göra oss själva och andra lyckliga genom att visa vår uppriktiga uppskattning. Låt oss därför vara lika den spetälske mannen som blev botad och som verkligen visade en uppskattande ande. Må vi inte vara otacksamma som de andra spetälska som Jesus botade och om vilka han frågade: Var är de nio andra?

Vi bör verkligen visa våra medmänniskor uppskattning. Men hur förhåller det sig med den som har gjort allting? (Uppenbarelseboken 4:11) Vad är några av skälen till att vi bör vara tacksamma mot honom? Och hur kan vi visa Jehova Gud vår uppskattning?