Gud får det att växa i Canada

VILKEN glädje det ger att se någonting av rent fysisk natur växa upp till en frisk och blomstrande planta! I synnerhet de som på något sätt har del i detta känner så. Fråga vilken som helst lantbrukare. Fråga vilken som helst förälder. Hela andan gör att alla känner lycka och stimulans. Detsamma gäller när det växer andligen.

Tänk på hur det var för den kristna församlingen under det första århundradet. Redan första dagen växte den till ett antal av 3.000 glada lärjungar! Vad var det som fick den att växa? Den inspirerade redogörelsen säger att ”Jehova [fortsatte] att dagligen till dem foga dem som blev frälsta”. Den ”lycklige Guden” fick det att växa! — Apostlagärningarna 2:41—47; 1 Timoteus 1:11.

Att den stora ökningen av antalet lärjungar i Jerusalem inte var en hastig första tillväxt i hemtraktens jord, vilken snabbt skulle följas av vissnande och död, kan man förstå av de resultat aposteln Paulus uppnådde, då han gjorde lärjungar bland hednanationerna omkring femton år senare. Även då ”fortsatte församlingarna ... att stärkas i tron och att tillväxa i antal från dag till dag”. Hur blev reaktionen på denna fortsatta tillväxt? Den väckte ”stor glädje hos alla bröderna”. När nyheterna om apostlarnas beslut — att ta emot dessa hedningar som kristna — nådde de olika församlingarna, ”gladde de sig över denna uppmuntran”. — Apostlagärningarna 6:7; 16:5; 15:3, 31.

Men även om mänskliga tjänare användes för att frambära de goda nyheterna till andra människor, visste de mogna bland de första kristna att ingen människa kan ta äran åt sig för resultatet. Ödmjukt erkände de att Gud var orsaken till tillväxten. Som Paulus förklarade det: ”Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud fick det ständigt att växa.” — 1 Korintierna 3:5—8.

Tillväxt på den kanadensiska åkern

Ödmjuka, produktiva kristna i Canada känner det på samma sätt i våra dagar. Jehovas vittnen har varit mycket upptagna med att så ”ordet om riket” på sin del av världsåkern, och detta har burit god frukt. (Matteus 13:18—23, 36—43) Från de små plantor som fanns år 1880 har antalet av dem som förkunnar Riket och gör lärjungar ständigt ökat. År 1956 fanns det 28.540 förkunnare i 740 församlingar. Det året överlämnades ett nytt avdelningskontor. Det var så väl tilltaget att det skulle klara den tillväxt som Jehova frambringar. En tryckpress avsedd för tryckning av tidskrifter installerades år 1958 för att klara den ökade efterfrågan på tidskrifterna Vakttornet och Vakna! Tidskriftsspridningen hade ökat så att den året dessförinnan kommit upp i ett antal av mer än 3.000.000 exemplar.

När antalet förkunnare av Riket överskred 60.000 år 1975 och tidskriftsplaceringarna på fältet kom upp till ett antal av 8.700.000, framstod det klart att man återigen behövde större utrymmen. Jehova hade verkligen fått det att växa, och 979 församlingar gladde sig över den uppmuntran. Man kan förstå att Jehovas vittnen inte i första hand bygger för att främja tillväxt. Det förhåller sig i stället så att den gudagivna tillväxten och de nya lärjungarna kräver större lokaliteter för att verket med att predika om Riket skall få bästa tillsyn.

Att dessa nutida kristna kände äkta glädje, när de fick reda på att Sällskapet Vakttornet skaffat sig en tomt strax utanför Georgetown i Ontario och höll på att göra förberedelser för att bygga ett nytt avdelningskontor där, kom till synes genom det gensvar de gav.

Större lokaler för avdelningskontoret

Byggnadsarbetet började på hösten 1978 med de arbeten som behövde göras på tomten. Det hade beslutats att även om den tunga stålkonstruktionen och betongarbetet skulle behöva lejas bort till olika firmor, skulle våra kristna bröder få möjlighet att frivilligt använda sin tid och sina förmågor på alla de områden där de behövdes. Och de var verkligen villiga att ställa upp! Mer än 600 personer kom från alla delar av landet för att hjälpa till med rörarbeten, panncentralen, elektriska installationer och andra ting som behövde göras. En del stannade några veckor, en del några månader, andra i två år. Vid ett tillfälle var det så många som 200 på arbetsplatsen.

I vissa fall kom hela familjer. En elentreprenör från östra Canada stängde sitt lukrativa företag och flyttade tillsammans med sin familj in i ett hus i närheten av byggplatsen, och han fick ansvara för elinstallationen. Betraktade han och hans familj flyttningen som en onödigt stor omvälvning? Fadern sade: ”Det har verkligen inte varit det offer som en del kanske tror att det har varit. I stället anser jag att det är vi som haft nytta av den. Jag anser att vi alla har vuxit andligen, och samarbetsviljan inom familjen är nu helt enastående. För min del kommer alla mina minnen från arbetet med detta projekt att vara trevliga, minnen som vi aldrig kommer att glömma.”

När problemet med vilket slags tak som vore bäst att lägga på de nya byggnaderna var löst, uppstod ett nytt problem — att finna något Jehovas vittne som var väl förtrogen med hur man lägger ett sådant tak, någonting som var relativt nytt i Canada. Morgonen efter det att byggnadskommittén fattat beslutet angående taket fick man ett långväga samtal från ett vittne i västra Canada. Han var takläggare och erbjöd sina tjänster. Vilken var hans specialitet? Jo, just det slags takläggning som nu behövde utföras!

Längre fram, när detta vittne tillfrågades om hans familj hade fått avstå från mycket för att komma och arbeta med takläggningen, svarade han: ”Jag kan knappast med ord förklara vilken glädje och nytta vår familj fått erfara på grund av detta. Vår andlighet har byggts upp genom denna erfarenhet. Det har gjort vår familj pionjärsinnad.” Han och hans hustru har tjänat som pionjärer (heltidsförkunnare av Riket) sedan byggnadsprojektet fullbordats.

Denna uppbyggande ande, som har påverkat några så att de fått en fin inställning till heltidsförkunnartjänsten, har inte enbart begränsats till familjefäder med någon form av yrkesutbildning. Den har också uppfyllt hundratals unga män och några unga kvinnor som frivilligt ställt sig till förfogande för byggnadsarbetet. Några av dessa ungdomar har växt upp till män och kvinnor under sin vistelse på byggplatsen, och innan de lämnat bygget har de blivit skickliga hantverkare. Deras ungdomliga energi, entusiasm och samarbetsvilliga ande har varit till uppmuntran för de lite äldre. De arbetare som inte var Jehovas vittnen blev mycket imponerade av det uppförande och de arbetsvanor som dessa ungdomar lade i dagen. Några av dessa ungdomar är nu pionjärer, några har blivit medlemmar av Betelfamiljen, och andra har åkt till andra länder för att hjälpa till med utbyggnaden av avdelningskontoren där.

Och hur har det varit för dem som på grund av sina omständigheter inte har kunnat ta del i själva byggnadsarbetet? Deras entusiasm för den tillväxt Jehova ger har kommit till synes genom det helhjärtade stöd de gett verket på andra sätt. Några av dem tog på sig ytterligare tjänsteuppdrag och ansvarsuppgifter i sin hemförsamling och frigjorde på så sätt dem som kunde åka i väg till bygget. Ett annat fint bevis på detta kom till synes genom de gåvor och lån som Jehovas vittnen själva bidrog med för att täcka byggnadskostnaden. Tillsammans med de bidrag som redan kommit in till avdelningskontoret var det på detta sätt möjligt att finansiera hela detta mångmillionprojekt utan att ta några lån i några banker eller låneinrättningar. Detta är verkligen ett bevis på övertygelse och förtröstan!

Denna utmärkta inställning gjorde att projektet blev klart i tid. Jehovas ande kom också till synes i den relativt problemfria överflyttning av utrustning och personal till den nya byggnaden som skedde i juni 1981. Nu kunde man ägna sig åt att förbereda överlämnandet av de nya lokalerna i oktober 1981.

Ett lyckligt överlämnande av det nya byggnadskomplexet

Lördagsmorgonen den 10 oktober 1981 var solig och klar, vilket gav löfte om att det skulle bli en underbar dag för överlämnandet av dessa nya lokaler åt Jehova Gud, lokaler som skall användas i enlighet med hans uppsåt. Denna underbara soluppgång höll vad den lovade — hela denna färgsprakande höstdag gav programmet och rundturen i lokalerna en idealisk inramning.

Det dröjde inte länge förrän de inbjudna gästerna började anlända. Eftersom det var omöjligt att låta alla Jehovas vittnen i landet vara närvarande, hade avdelningskontorets kommitté beslutat att låta några av dem som varit vittnen länge — pionjärer, före detta pionjärer och andra — bilda en representativ grupp hämtad från hela landet. Detta innebar att många av dessa inbjudna kände varandra sedan den tiden då det inte fanns så många vittnen i landet, och det innebar också att några av dem hade tjänat som pionjärer tillsammans i Quebec och på andra platser, där de hade öppnat vägen för predikoverket för många år sedan.

Du kan föreställa dig vilken glädje och entusiasm dessa gamla kämpar kände när de träffade varandra, eftersom några av dem inte hade setts på 20 eller 30 år! Överallt hälsade man hjärtligt och glatt på varandra och omfamnade varandra, och glädjetårar strömmade. Det som gav alla en oerhörd andlig stimulans var att se andra gamla kämpar fortfarande lojalt tjäna Jehova och att se att det arbete de lagt ner för många år sedan gjort denna byggnad nödvändig. Alla kände en sådan lycka över att få träffa varandra att några senare sade att de hade glömt bort att gå runt och se på byggnaden! Men de betecknade denna händelse som den största i sitt kristna liv, att det nästan var som att komma in i den nya tingens ordning. Någon sade: ”Det var som om Harmageddon redan hade gått förbi och detta var uppståndelsen av alla dessa trogna!” Alla strålade av lycka och glädje.

Detta var en mycket lämplig början på programmet för överlämnandet, som ägde rum under eftermiddagen och kvällen. Ett avsnitt av programmet handlade som sig bör om verkets historia i Canada, och man nämnde särskilt de trogna, ståndaktiga kämparna i sanningen, de som utgjorde rötterna till de första små plantorna. I en programpunkt visade man diabilder på hur några av dessa för många år sedan arbetade som verkliga pionjärer med att förkunna om Riket. Ett annat avsnitt av programmet bestod av intervjuer, bland annat med en 95-årig syster som fortfarande tjänar som pionjär och har gjort det sedan år 1914! När man frågade henne om hon inte var besviken på att Gud ännu inte låtit det fullständiga slutet komma, svarade hon förtröstansfullt: ”Nej! Hans tid är min tid!” När man frågade en gammal kämpe vad som gjorde att han kunde hålla ut, svarade han: ”Uppskattning och tacksamhet!” Vilken sanning det låg i de orden, och vilken god påminnelse för oss alla!

Tre medlemmar av den styrande kretsen för Jehovas vittnen — Leo Greenlees, Karl Klein och Grant Suiter — medverkade i programmet. Själva talet för överlämnandet, ”Jehova, jag vill prisa dig”, hölls av Grant Suiter och behandlade på ett trevligt sätt syftet med detta nya och utvidgade avdelningskontor. Sedan överlämnade talaren i bön hela byggnadskomplexet åt Jehova för att det skulle användas till hans ära och pris. De som satt och lyssnade i Rikets sal vid avdelningskontoret och de tusentals människor på många olika platser som var sammankopplade via telenätet förstod exakt varför dessa byggnader hade byggts. Arbetet med att predika de goda nyheterna om Riket och göra lärjungar är ännu inte avslutat. — Matteus 24:14; 28:19, 20.

Uppmuntrande framtidsutsikter

Besökare kan se påtagliga bevis för att Jehova har låtit predikandet av de ”goda nyheterna” ha framgång och att detta avdelningskontor är en av många som byggts därför att det ännu finns mycket kvar att göra i verket. Naturligtvis ser besökarna bokstavlig skönhet i byggnaderna och i tomten för övrigt. Kontrasterna mellan de fabrikstillverkade betongpanelerna och de stora gräsplanerna, träden och mångfalden av blommor är en njutning för ögat. Den 180.000 kvadratmeter stora gräsmattan smälter bra ihop med de höga, imponerande träd (barrträden, lönnarna och björkarna) som inramar den 265.000 kvadratmeter stora tomten.

Men vad som är vackrast för besökare med andlig insikt är det som görs och kan komma att göras här för att utvidga predikandet om Riket. De ser att verket har utvidgats trots den förföljelse som präster legat bakom och de förbud som myndigheterna med orätt utfärdat för en del år sedan. Utan stöd och hjälp från världens människor har verket utvidgats, så att det nu finns en två våningar hög kontorsbyggnad på 1.900 kvadratmeter färdig att betjäna 70.000 aktiva vittnen i mer än 1.100 församlingar.

I den byggnad som inrymmer tryckeriet och distributionsavdelningen och som är lika lång som Noas ark (ungefär 140 meter) och tre gånger så bred som denna (ungefär 70 meter) kan besökarna se en ny Harris offsetrotationspress, vilken kan producera 35.000 tidskrifter i timmen.a Här trycks Vakttornet och Vakna! på engelska, franska och italienska. Tryckfärgen och negativen till framställningen av offsetplåtarna för dessa publikationer kommer från Brooklyn. Besökarna kan också se en mindre offsetpress som framställer tidskrifter på ukrainska och samoanska. Tjänsten för Guds rike trycks nu på sju olika språk, vilket får oss att tänka på att Canadas befolkning talar många olika språk och att antalet församlingar på andra språk ökar. Det framgår klart för besökare att det finns resurser för att trycka mera. Tidskrifter sänds nu ut härifrån med post till 66 andra länder i syfte att bistå dessa med undervisningen grundad på de ”goda nyheterna”.

I bostadsdelen (Betel) bor nu 170 frivilliga arbetare. Det finns plats för 250 boende där. Matsalen rymmer 350 personer. Mycket av matvarorna kommer från Watch Tower Farm, en lantgård på 115 hektar som ligger bara omkring 20 minuters väg härifrån. Där är man också i stånd att öka sin produktion.

Således tyder allt på att Jehova välsignar verket med att förkunna om Riket i detta land. Förkunnarna gläds över dessa uppmuntrande ting. Det är deras uppriktiga önskan att antalet förkunnare skall öka ytterligare och att verket skall växa ännu mer till Jehovas lov och pris. — Haggai 2:6, 7.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 23]

Kontors- och tryckeribyggnaden vid Vakttornets avdelningskontor i Canada

[Bild på sidan 24]

Det nya bostadskomplexet, det kanadensiska Betel

[Bild på sidan 25]

Gamla kämpar berättar erfarenheter från flydda tider under programmet för överlämnandet