Inblick i nyheterna
Varning för att stämma träff
”Uppvaktandet är tidlöst, men den sociala sedvänjan att stämma träff är egentligen bara en 1900-talsföreteelse”, heter det i en artikel med rubriken ”Att stämma träff är skadligt” i londontidningen Sunday Telegraph. Artikeln framhåller mera ingående att ”under och efter första världskriget började studenterna vid Ivy League-universiteten i Amerika med [den här sedvänjan]. ... Den populariserades genom filmen och spreds mycket snabbt.” Eftersom det är så att ”det egentliga äktenskapsmotivet ofta saknas fullständigt”, har den nutida sedvänjan att stämma träff blivit ”en form av missriktad rekreation”, heter det i artikeln. Vilka är de ”skadliga” verkningarna? ”Dessa kan vara oro, depression, illamående, mentala störningar, sjukdomar, utomäktenskapliga barn, abort och till och med självmordsförsök. Och inte att förglömma är den årliga stora skörden av för tidigt ingångna äktenskap, som är på förhand dömda till att sluta i en skilsmässas bitterhet.” Enligt artikeln har också sedvänjan att stämma träff tidigt i livet en tendens att begränsa en människas intressen och hämma den personliga utvecklingen.
I stället för att ryckas med av denna ”sociala sedvänja” och ”missriktade rekreation” gör kristna ungdomar väl i att dra nytta av den frihet och energi de åtnjuter för att utveckla och bredda sina intressen och färdigheter, sin kunskap och sitt kristna umgänge. På det sättet samlar de tryggt ”en skatt åt sig som en utmärkt grundval för framtiden, för att de skall kunna gripa fast tag om det verkliga livet”. — 1 Timoteus 6:19.
Kyrkans läror hämmar sinnets utveckling
Att undervisa lågstadieelever om romersk-katolska kyrkans läror ”hindrar [dem] från att använda sin intelligens och hämmar dess [intelligensens] utveckling”, hävdade Serge Larivee vid University of Montreal i Canada i en nyligen gjord intervju. Enligt Toronto Star grundade Larivee, som är redaktör för tidskriften La Revue Canadienne de Psycho-Pedagogie, sina slutsatser på omkring 100 nyligen publicerade forskningsavhandlingar. Beträffande påstående att sådan undervisning kommer att ”göra att barnen kommer in i ett levande, personligt förhållande till var och en av de gudomliga personerna (i treenighetsläran)”, frågade Larivee: ”Har du någonsin på ett icke abstrakt sätt försökt komma i ett levande och personligt förhållande till tre osynliga personer som utgör en enda person?”
Den sinnesförvirring som blir resultatet av att man mekaniskt upprepar katolska läror och dogmer står i skarp kontrast till de gagneliga verkningarna av undervisning grundad på Guds ord, bibeln. ”Jehovas påminnelse är tillförlitlig och gör den oerfarne vis”, säger psalmisten. Och genom att du förvärvar ”Guds kunskap” ”kommer tankeförmågan själv att hålla vakt över dig, urskillningen själv skall skydda dig”. (Psalm 19:8; Ordspråksboken 2:5—11; NW) Men när religiösa ledare själva vänder ryggen åt bibeln och i stället lär ut mänsklig tradition och filosofi, vad kan man då förvänta att de skall bibringa andra, unga som gamla? ”De hava ju förkastat HERRENS [Jehovas] ord; vari äro de då visa?” — Jeremia 8:9.
Skrivet i generna?
I en recension av boken Genetic Prophecy skrev Malcolm Browne i novembernumret 1981 av tidskriften Discover: ”För första gången börjar det verka möjligt att granska till och med ett ofött barns kemi och göra vissa goda gissningar om dess framtid — dess förmodade hälsotillstånd och mottaglighet för sjukdomar, dess förutsättningar för idrott, dess smak, intressen och förmåga att komma överens med andra människor, dess sannolika livslängd och till och med dess intelligens.”
Av detta kan somliga dra slutsatsen att en människas liv är förutbestämt genom hennes genetiska uppsättning. Men också författaren till boken anser att ”generna spår, men miljön rår”. Dessutom visar bibeln att människan, som skapades ”till Guds avbild”, är utrustad med ett generöst mått av val- och handlingsfrihet. (1 Moseboken 1:27) Arvsanlagen kan göra en människa böjd åt ett visst håll, men hennes uppfostran och framför allt hennes utövande av handlingsfriheten avgör slutgiltigt resultatet. Genom Mose framhöll därför Jehova Gud klart och tydligt: ”Jag har förelagt dig liv och död, välsignelsen och förbannelsen. Och du måste välja livet för att du må förbli vid liv, du och dina avkomlingar.” — 5 Moseboken 30:19, NW.
Samvete eller arbete
För någon tid sedan ställdes 500 arbetare, alla katoliker, vid en sammansättningsfabrik för kärnvapen i Amarillo i Texas inför en svår samvetsfråga. Biskop Leroy T. Matthiesen uppmanade alla de 2.400 arbetarna vid fabriken att sluta sina arbeten som protest mot USA:s beslut att lägga upp lager av neutronbomben. Enligt National Catholic Reporter sade en kyrkodiakon som arbetar vid fabriken: ”Man vet vad ens moraliska ställning skulle vara om man var den som tryckte på utlösaren, men det är mindre klart vad ens ställning är om man sammansätter delar. ... Om kyrkan ansåg mitt arbete vara omoraliskt, varför sade den ingenting för sju år sedan, då jag ansökte till kursen för diakoner?”
Varje protest mot krigsredskap är berömvärd, men diakonens fråga visar att biskopens uppmaningar var motiverade mer av neutronbombspolitik än av samvetsbetänkligheter mot tillverkningen av vapen. I stället för att lämna en människas samvete i ett sådant dilemma förutsade bibeln tydligt och klart vad som kan förväntas av dem som verkligen tjänar Gud i ”kommande dagar”. Genom profeten Jesaja gav Gud en förhandsglimt av våra dagar, då ”många människor” bland nationerna ”skall hamra ut sina svärd till plogbillar, sina spjut till skäror” (i stället för att sammansätta krigsvapen) och det inte mer kommer att bli ”någon utbildning till krig” bland dem. — Jesaja 2:1—4, den katolska Jerusalem Bible.