Nitälska för ”Herrens verk”

”Bli fasta, orubbliga, och ha alltid rikligt att göra i Herrens verk.” — 1 Kor. 15:58.

1. Varför bör uppståndelsehoppet ha en verklig innebörd för oss alla?

UPPSTÅNDELSEHOPPET bör alltid utgöra en mäktig drivfjäder för var och en av oss. Vid ett eller annat tillfälle ställs vi alla inför vår fiende, döden, antingen direkt eller indirekt. När någon av våra nära och kära dör, kan vi tänka på Jehovas storslagna uppsåt, så att vi inte kommer att ”sörja alldeles som de övriga, de som inte har något hopp”. Vi kan ha tro på att de döda kommer att uppstå igen, alldeles som Jesus uppstod från de döda. (1 Tess. 4:13, 14) Och skulle vi själva dö, har vi den säkra förväntan att Jehova skall komma ihåg oss i uppståndelsen, under förutsättning att vi har varit trogna och levt i enlighet med vårt överlämnande åt honom. — Joh. 5:28, 29; 6:40.

2. Vilken inställning till livet bör vi ha med tanke på vad som sägs i Predikaren 9:11?

² Allteftersom dessa ”yttersta dagar” snabbt närmar sig sitt slut, är det många av oss som hoppas på att vi skall få överleva den ”stora vedermödan” utan att någonsin behöva dö. (Matt. 24:21; 2 Tim. 3:1) Men även de snabba, hjältarna, de visa och de kloka kan drabbas — ”allt för dem beror av tid och lägenhet”. En oväntad sjukdom, olycka eller katastrof kan komma i vår väg. Tänk om detta skulle drabba oss! Då skulle det ha varit bra om vi hade lagt ner hela vårt hjärta, vår själ, vårt sinne och vår styrka i Guds tjänst! För det är förutsättningen för att vi skall få hans godkännande och vara säkra på att få del av uppståndelsen. Om vi i den situationen dessutom hade bevarat vår ostrafflighet, skulle de som iakttagit och lyssnat på oss bli uppmuntrade, sporrade och välsignade, vilket i sin tur skulle kunna leda till att även de blev frälsta i uppståndelsehoppet. — Pred. 9:11; Mark. 12:30; 1 Tim. 4:15, 16.

Styrkta av uppståndelsehoppet

3. a) Vilket mål bör vi ha för ögonen, och varför det? b) På vilket sätt bör uppståndelsehoppet hålla de kristna uppe, oavsett om de tillhör de smorda eller den ”stora skaran”?

³ Aposteln Paulus sade: ”Om vi bara i detta livet har hoppats på Kristus, är vi de mest ömkansvärda av alla människor.” Vår tro skulle då vara fåfäng och vårt predikande meningslöst. Men nu har vi våra ögon stadigt fästa vid det mål vi blivit försäkrade om att nå, nämligen liv i Jehovas nya tingens ordning — vare sig vi kommer att nå detta mål genom att överleva Har-Magedon, eller, som det kommer att bli i vissa fall, genom att få en tidig uppståndelse från de döda. När Paulus skrev dessa ord riktade han sig till kristna som blivit smorda med Guds ande och måste undergå ett dop till döden, alldeles som Jesus fick göra under de tre och ett halvt år han verkade här på jorden fram till sin avrättning på Golgata. Därför ställer Paulus följande fråga: ”Om de döda inte alls skall uppväckas, varför blir de då döpta för det syftet att vara sådana?” Ja, uppståndelsehoppet höll dessa kristna uppe och förmådde dem att uthärda många svårigheter, och det kan hålla de kristna uppe även i våra dagar, oavsett om deras hopp är evigt liv i himmelriket eller — som det är för det stora flertalet — liv här på jorden under detta rikes styre. — 1 Kor. 15:13—19, 29.

4. Av vilken anledning bör vi undvika att bli besmittade av epikureisk filosofi?

⁴ Paulus skrev om hur förhållandena var på hans tid, och han säger vidare: ”Och varför är vi i fara varje stund? Dagligen står jag ansikte mot ansikte med döden. Detta försäkrar jag vid den triumferande glädje över er, bröder, som jag känner i Kristus Jesus, vår Herre. Om jag, på människors vis, har stridit med vilddjur i Efesus, vad hjälper det mig? Om de döda inte skall uppväckas, så ’låt oss äta och dricka, för i morgon skall vi dö’.” När Paulus förkunnade de ”goda nyheter” som riktade uppmärksamheten på den uppståndne Kristus, fick han uppleva många farliga situationer och blev dessutom förföljd, men vid alla dessa tillfällen fick han erfara Guds beskydd och välsignelse. Om uppståndelsen bara var en bluff, skulle allt detta ha varit förgäves. I så fall kunde Paulus och hans bröder i Korint lika gärna ha gjort sig glada dagar i likhet med de epikureiska filosoferna och deras efterföljare. — 1 Kor. 15:30—32.

5. a) Hur verkligt bör uppståndelsehoppet vara för oss? b) Vilka goda föredömen har vi att efterlikna i våra dagar när det gäller att göra Riket till vårt mål?

⁵ Men uppståndelsehoppet och det messianska riket är en verklighet. De är sammanflätade med Guds eviga uppsåt. På samma sätt som de kristna på apostlarnas tid kunde hålla sig uppe genom detta hopp, så kan även de som lever i våra dagar hålla sig uppe genom det. Jehovas vittnens nutida historia är fylld av goda exempel på tusentals kristna som mött döden på grund av att de orubbligt hållit fast vid sin tro, och detta har de gjort därför att de vetat att deras ostrafflighet medfört en försäkran om att de skall få del av en tidig uppståndelse antingen i den ”nya himmelen” eller på den ”nya jorden”. Det var flera hundra vittnen som blev halshuggna, skjutna, ihjälsvultna eller slagna till döds i katoliken Hitlers koncentrationsläger. På senare tid är det många som fått utstå faror och förföljelse i vissa socialistiska länder och en del nyligen upprättade stater. Men de har hela tiden satt sin förtröstan till Guds annalkande rike. Detta har varit det mål de strävat hän emot, det mål som de kan uppnå antingen genom att överleva den ”stora vedermödan” eller genom att få uppstå från de döda. Det bör nu vara det mål var och en av oss bör sträva efter att nå! — Upp. 21:1—4.

6. Vilket exempel från Afrika innehåller ting som uppmuntrar och sporrar tillsyningsmän till att oförskräckt ge ut sig själva i Guds verk?

⁶ Vi kan som exempel ta det afrikanska landet Zimbabwe, som under många år var ett söndrat land på grund av inbördeskrig. Jehovas vittnen skilde sig från mängden genom att de var neutrala och fortsatte med att predika om Riket under den tid då detta krigstillstånd rådde. (Joh. 17:16) I synnerhet var det farligt för de resande tillsyningsmännen att fortsätta att besöka församlingarna och bygga upp dem. Men de fortsatte ändå, trots att de riskerade sitt liv. Alltemellanåt tillfångatogs dessa trogna bröder, då de reste från en församling till en annan. De anklagades för att vara främlingar och spioner i det området och hotades till livet. En kretstillsyningsman dödades, och hans kropp lämnades kvar liggande bredvid hans cykel som ett varnande exempel för de förbipasserande. Men andra kretstillsyningsmän fortsatte i sin tjänst utan att frukta, ända fram till dess förhållandena blev mera fridsamma och de blev befriade från detta slag av fara. Om vi någon gång skulle ställas inför liknande förhållanden, må vi då bevisa oss vara lika orädda som dessa, i det att vi fortsätter att ägna Gud ”helig tjänst”! — Luk. 12:4—7; Rom. 12:1, 2.

7. På vilket sätt har våra bröder i El Salvador blivit välsignade på grund av att de hållit fast vid sitt hopp?

⁷ Det är nu en liknande kris i El Salvador, där inbördeskrig har blossat upp över hela landet. Även där är Jehovas vittnen strikt neutrala när det gäller stridigheterna. Trots detta har några av dem blivit ihjälskjutna. Men trogna äldste har fortsatt att betjäna församlingar och isolerade grupper och har stärkt och uppmuntrat dessa. (Jämför Jesaja 32:1, 2.) Några av dem har på ett förunderligt sätt undgått att bli dödade, men de är fast beslutna att oförskräckt fortsätta med att undervisa och leda verksamheten, även med fara för sitt liv. (1 Petr. 5:1—4) Församlingarna håller sina möten innan utegångsförbudet träder i kraft, och Jehova har välsignat dem rikligen med en 22-procentig ökning av antalet förkunnare under år 1981. Dessa 8.242 förkunnare av Riket höll vid tjänsteårets slut 13.948 bibelstudier med nyligen intresserade människor. Tänk på vilket underbart sätt Gud välsignar alla dem som oförskräckt och nitiskt arbetar vidare, trots att de är ”i fara varje stund”!

8, 9. a) Hur har några i de rikare länderna förletts in på avvägar? b) Hur bör vi reagera, och varför det?

⁸ Men några i de mera rika och till synes ”trygga” länderna har förletts in på en andligen farlig väg. De tror att de kan beblanda sig med världen och leva ett njutningslystet liv i likhet med epikuréerna och samtidigt så att säga stå kvar med ena foten i Guds organisation. De kan ha blivit påverkade genom ett mindre lämpligt umgänge med avfälliga personer, vilket kan ha lett till att deras uppskattning av sitt privilegium att regelbundet och nitiskt ta del i tjänsten för Riket fördunklats. Så dåraktigt! Paulus säger rakt på sak till alla sådana personer: ”Bli inte vilseledda. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” Nyttiga teokratiska vanor när det gäller mötesbesök och tjänst för Gud ersätts så lätt med ett nöjeslystet leverne i denna egensinniga värld. Visionen av Guds nya tingens ordning förbleknar, och med den uppståndelsehoppet. Någonting liknande hände Hymeneus, Alexander och Filetus på Paulus’ tid. Och tyvärr händer detta även somliga i våra dagar. — 1 Kor. 15:33; 1 Tim. 1:18—20; 2 Tim. 2:15—19.

⁹ Skam den som i denna sena tid slutar upp med att helhjärtat understödja Jehovas organisation och dess tjänsteutövning! Den nuvarande världsordningen står och vacklar på undergångens brant. Endast genom att stå fast i de ”goda nyheterna”, genom att ”hålla fast vid dem”, kan vi ”också bli frälsta”. Det är viktigt att vi fortsätter att inhämta kunskap om Gud och öka den. Av denna anledning riktar sig Paulus till dem som felat i detta avseende och säger: ”Vakna upp till nykterhet på ett rättskaffens sätt och bedriv inte synd, för några är utan kunskap om Gud. Jag talar nu för att väcka skamkänsla hos er.” — 1 Kor. 15:1, 2, 34.

”Bli fasta”

10. a) Vilken inställning hade Paulus och har den nutida ”slav”-klassen till sina ”älskade bröder”? b) Hur stämmer 1982 års årstext överens med detta?

¹⁰ Paulus avslutar sin argumentering för det förunderliga uppståndelsehoppet på ett varmt och appellerande sätt. ”Följaktligen, mina älskade bröder”, säger han. Han önskar att hans andliga bröder skall nå fram till sitt mål. På samma sätt är den ”trogne och omdömesgille slaven” i våra dagar djupt intresserad av att alla de millioner människor världen runt som är intresserade av Jehovas annalkande rike skall vara andligen välnärda. ”Slaven” vill se att alla som tillhör den ”stora skaran” blir kvalificerade för liv här på jorden under detta rike. De kan bli kvalificerade genom att ”tvätta sina långa dräkter” och tjäna Gud. På så sätt kan de komma helskinnade ”ut ur den stora vedermödan”. (Matt. 24:45—47; Upp. 7:9, 14) Hur kan man nå detta mål? Det kan man göra genom att nitiskt delta i vår Herres, Jesu Kristi, verk. Paulus påvisar att det förhåller sig så genom följande ord, som utgör Jehovas vittnens årstext för år 1982:

”Bli fasta, orubbliga, och ha alltid rikligt att göra i Herrens verk.” — 1 Kor. 15:58.

11. Vad innebär det att ”bli fasta”?

¹¹ Egenskapen att stå fast vid en sak, att vara ståndaktig, är nödvändig för dem som önskar komma in i Jehovas nya tingens ordning. Att stå fast innebär att vara ståndaktig, trogen, stabil, aldrig sviktande. Det slags tro vi måste ha är den som är byggd på en säker förväntan om ting som vi ännu inte sett men som ligger framför oss, men genom att vi studerat bibeln har dessa ting kommit att bli så verkliga för oss att vi upplever dem som om de redan vore en verklighet. — Hebr. 11:1.

12. Av vilka orsaker bör vi vara fasta, aldrig sviktande, i vår tjänsteutövning?

¹² Vi vet att det messianska riket är nära, att det blivit upprättat i himlarna år 1914. Vi har sett ”tecknet” på Kristi ”närvaro” i Rikets härlighet i de tumultartade händelser som ägt rum här på jorden under dessa ”yttersta dagar”. Vi har sett hur änglarna lett Guds folk, då det predikat med missionärslikt nit ”på hela den bebodda jorden”, där bokstavligen flera millioner människor har ägnat uppmärksamhet åt de ”goda nyheterna”. Påtryckningarna från Satans värld kommer utan tvivel att öka, men utgör det någon orsak till att vi skall vackla i vår ”heliga tjänst”, vår dyrbara tjänst för vårt livs suverän, Jehova Gud? Sannerligen inte! — Matt. 24:3—14; 25:31—34; Upp. 7:15; 14:6, 7.

”Bli ... orubbliga”

13. Hur kan vi i likhet med Job visa att vi är ”orubbliga”?

¹³ Paulus uppmanar oss också att bli ”orubbliga”. Detta är en egenskap som är nära besläktad med egenskapen ståndaktighet eller att man håller fast vid någonting. Det innebär att vi, när vi iakttar Guds bud, aldrig får svikta eller rubbas i vår ostrafflighet. Det var den inställning som visades av vårt föredöme, när det gäller att bevara ostraffligheten, Job. Han sade om sin Gud och Domare: ”Han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.” Kan vi göra ett lika säkert uttalande? Det kan vi, om vi kan säga om vårt förhållande till Jehova som Job gjorde: ”Vid hans spår har min fot hållit fast, hans väg har jag följt utan att vika av. Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.” (Job 23:10—12) Om vi, i likhet med Job, går längre än till att bara gå igenom det som står på schemat för våra regelbundna möten, om vi vill gå ner på djupet i Sällskapet Vakttornets publikationer för att på så sätt få mera upplysning om hur Guds ord skall tillämpas i vår tid, kommer vi verkligen att få hjälp till att förbli ståndaktiga, fasta, orubbliga i sanningen.

14. a) Hur har tidskriften Vakttornet undan för undan gett uppriktiga människor upplysning, och vad har det lett till? b) Vilken varning har den gång på gång ropat ut, och hur många har gett ett positivt gensvar på den?

¹⁴ Under mer än 100 år har nu tidskriften Vakttornet förkunnar Jehovas rike undan för undan byggt upp tilltron till de viktigaste sanna lärorna, de som hör samman med Jesu återlösningsoffer, uppståndelsehoppet och Guds annalkande rike. Genom vad som stått på dess blad har bibeln kommit att bli levande i många millioner uppriktiga människors sinnen och hjärtan. Den har hjälpt dessa människor att urskilja de falska läror som lärs ut i kristenhetens olika religioner, ja, i hela den falska religionens världsvälde — ”det stora Babylon”. Den har riktat uppmärksamheten på det stora andliga fall som drabbat ”det stora Babylon” och har gång på gång framhållit ängelns profetiska uppmaning: ”Gå ut från henne, mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder och för att ni inte skall få del av hennes hemsökelser.” (Upp. 17:1, 5, 15, 18; 18:2, 4) Många har fått hjälp att handla just så och har blivit lojala understödjare av Jehovas messianska rike.

15, 16. a) Vad har några inte insett och uppskattat? b) Vem är ”den slaven” i Matteus 24:46? c) På tal om ”slaven”, när och hur kom det klart fram att Gud bara använder en enda kanal, när han låter maten bli utdelad?

¹⁵ Men det har alltid funnits några som i stället för att förbli orubbliga och lojala i att understödja Riket vill glida tillbaka till de trosuppfattningar och sedvänjor som hör samman med falsk religion. Dessa människor uppskattar inte att Mästaren, Kristus Jesus, använder de smorda av sina efterföljare här på jorden som en ”trogen och omdömesgill slav” till att dela ut den andliga maten. — Matt. 24:45—47.

¹⁶ Första gången några vänner till Zion’s Watch Tower (Zions Vakt-Torn) föreslog att denna tidskrift skulle identifieras med ”den slaven” — ”den tjänaren” — var år 1895. (Matt. 24:46, 1917) Den synpunkt som dessa vänner hade lagt fram väckte ett sådant våldsamt motstånd bland deras fiender att Zions Vakt-Torn för oktober 1909 gjorde följande uttalande:

”Våra vänner påstå, att detta skriftställe giver vid handen, att Herren vid slutet av denna evangelii ålder icke komme att använda många kanaler för att meddela sanningen utan endast en kanal. ... De hålla före, att de alla erhållit sin kunskap om den närvarande sanningen antingen direkt genom Vakttornets bibel- och traktatsällskaps skrifter eller indirekt genom dem, som erhållit sin upplysning genom denna kanal. De äro i motsvarande mån glada över att såsom ’medtjänare’ få samarbeta med sällskapet, troende, att de därigenom följa den gudomliga försynens ledning så väl som Guds ords föreskrifter.”

17. a) Hur har några, både nu och tidigare, sökt misskreditera sanningen? b) Varför bör vi vara lyckliga över att vi kan förbli ”orubbliga” och hålla oss till ”slaven”?

¹⁷ Därefter sade Zions Vakt-Torn följande om dessa fiender till sanningen:

”De söka vända de upplystas sinnen åt ett annat håll och meddela dem, att ’envar borde gräva’ för egen del efter sanningens juveler, och att sällskapets litteratur blott angav den riktning, som de nu skulle fortsätta i, så att dess läror slutligen skulle komma långt i bakgrunden. Dessa otrogna ’medtjänare’ antyda vidare, att fara för att dyrka sällskapet förefinnes, och att det för undvikande av detta är praktiskt nödvändigt att giva det en spark eller vända ryggen däråt. De säga: Låt oss hava bibelstudium, men låt oss utesluta sällskapets skrifter!”

Detta skrevs för 72 år sedan, och i vår tid finns det en och annan som försöker misskreditera de sanningar som Jehova undan för undan byggt upp tilltron till, i det att han använt en enda kanal, sin kanal. Tänk så lyckliga vi bör vara över att vi kan förbli ”orubbliga” och hålla oss till Mästarens ”trogne slav”, eftersom vi då kan få se sanningens ljus stiga och bli allt klarare! — Kol. 1:21—23.

”Ha alltid rikligt att göra i Herrens verk”

18. a) Vad är receptet på hur man skall hålla sig andligen frisk, och hur visar Ordspråksboken detta? b) Vilka olika vägar finns det som leder till att man får ”rikligt att göra i Herrens verk”?

¹⁸ Ja, ha ”rikligt att göra”, inte med rent personliga ting, utan i Herrens, Jesu Kristi, verk. Däri ligger receptet på hur man skall hålla sig andligen frisk. Andlig lättja kan leda till tvivel. Det kan vara ödesdigert, alldeles som Ordspråksboken 19:15 visar: ”Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.” Om man ständigt är andligen lat, leder det till att man svälter ihjäl andligen sett. Låt oss därför vara upptagna med att regelbundet predika från hus till hus (även på oemottagliga distrikt), att vittna informellt vid varje tillfälle som ges, att göra återbesök hos fårlika människor och att hålla regelbundna bibelstudier med dem i deras hem i någon av Sällskapets publikationer. Några av oss kan kanske också tjäna som ”pionjärer”, heltidsförkunnare av Riket, i detta Herrens, Jesu, verk och handla som Jesus själv, som verkligen var en ”pionjär” för vår tro. — Hebr. 12:2, Moffatt; Jes. 6:8—10.

19. Vilken anda kan vi alla visa, men hur kan somliga ta större del i verket?

¹⁹ Oavsett om vi är pionjärer eller inte, kan vi alla med glädje utföra ”helig tjänst” i en sann pionjäranda, en anda som kan leda till att många av oss blir ”hjälppionjärer” gång efter annan. Och om glädjen som man får av denna tjänst kunde sporra några av oss att bli reguljära pionjärer, då skulle vår andel i ”Herrens verk” bli mycket större! — Rom. 12:1, 2.

20. a) Med vilka har vi privilegiet att samarbeta? b) Med vilken förvissning bör vi sträva hän emot målet? c) Vilka ord uttalade av Paulus bör vi nu till sist göra till våra egna, och varför det?

²⁰ Detta Herrens, Jesu, verk som vi kan utföra genom att följa i hans fotspår är också ”Jehovas verk”. (1 Kor. 16:10; Joh. 5:17) Tänk så privilegierade vi är som får samarbeta med den suveräne Herren Jehova, Herren Jesus Kristus och himmelens änglar vid ”avslutningen på tingens ordning”! (1 Kor. 3:9; Matt. 25:31—33; 28:19, 20) För vi vet att vår möda ”inte är förgäves i förbindelse med Herren”. Må vi, oavsett om vi kommer in i den nya tingens ordning genom en uppståndelse eller genom att vi får överleva den ”stora vedermödan”, vara i stånd att säga som den trogne aposteln Paulus sade i 1 Korintierna 15:57: ”Gud vare tack, för han ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!” Ja, seger över döden, vilket i sin tur leder till de storslagna välsignelser som följer med evigt liv!

Förstår du:

■ Varför det är så nödvändigt att vid alla tillfällen hålla uppståndelsehoppet fullt levande?

■ Vilken uppmuntran och sporre uppståndelsehoppet är för våra bröder som dagligen står öga mot öga med döden?

■ Varför de som umgås med tvivlare eller avfällingar bör få en ”skamkänsla” väckt hos sig?

■ Varför egenskapen ståndaktighet, att man håller fast vid något, är så nödvändig, om man vill lyckas komma in i Jehovas nya tingens ordning?

■ Hur meningsfullt och betydelsefullt uttalandet om ”endast en kanal”, som gjordes i Zions Vakt-Torn för mer än 70 år sedan, är?

■ Hur pionjärtjänsten eller det förhållandet att vi, även om vi inte kan vara pionjärer, har ”rikligt att göra i Herrens verk” kan tjäna som ett skydd för oss?

[Bild på sidan 21]

Somliga orädda tillsyningsman tjänar ”i fara varje stund”

[Bild på sidan 22]

Goda vanor när det gäller mötesbesök och tjänst på fältet hjälper oss att vara nitiska för Guds rike