”Folk skola strömma” till den gudsdyrkan som ger liv
1, 2. a) I vilket tillstånd befann sig templet i Jerusalem, när Johannes fick den syn som finns nedtecknad i Uppenbarelseboken 7:9—17? b) När och var blev den ”stora skaran” identifierad, och hur reagerade konventdeltagarna?
NÄR den sista boken i bibeln, Uppenbarelseboken, skrevs av den judiske kristne aposteln Johannes omkring år 96 v.t., hade det judiska templet i Jerusalem förstörts av romerska soldater under härföraren Titus’ ledning. Men trots detta talar aposteln Johannes, i Uppenbarelseboken 7:9—17, om en oräknelig ”skara” som kommit från alla folk, nationer, raser och språkgrupper, och han säger att dessa ses ägna Gud, som sitter på sin tron, helig tjänst på förgården till hans tempel. Tydligtvis avses här Jehova Guds andliga tempel.
2 Jehovas vittnen och människor av godvilja blev mycket glada, när de år 1935 fick veta att denna oräkneliga, internationella ”skara” identifierades som ”fåren” som omtalas i Jesu liknelse om fåren och getterna. (Matt. 25:31—46) Ja, de identifierades som de ”andra fåren” som omnämns i Jesu liknelse om den rätte herden. (Joh. 10:16; se boken Guds Harpa, utgiven år 1921, sidan 329, paragraf 577; se också Vakt-Tornet för 15 februari 1924, sidan 54, under underrubriken ”Två klasser”.) Identifieringen av dem som utgör den ”stora skaran” som omnämns i Uppenbarelseboken 7:9—17 skedde vid konventet i Washington i USA den 30 maj — 3 juni 1935, där man gjorde en tidsenlig förklaring av Jesu liknelse om fåren och getterna. Dagen därpå (på lördagen) döptes 840 av konventdeltagarna, vägledda av sin nya förståelse, som de fått genom förklaringen av Jesu liknelse.
3. När började profetian i Mika 4:2 att gå i uppfyllelse, och till vilket Jerusalem vände sig de som var delaktiga i uppfyllelsen?
3 De överlämnade, döpta ”andra fåren” tar del tillsammans med konungens, Jesu Kristi, andliga bröder i att predika ”dessa goda nyheter om riket” var de än befinner sig ”på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna”. (Matt. 24:14) Det var på detta sätt som Mika 4:2 började få sin uppfyllelse: ”Ja, många hednafolk skola gå åstad och skola säga: ’Upp, låt oss draga åstad till HERRENS [Jehovas] berg, upp till Jakobs Guds hus, för att han må undervisa oss om sina vägar, så att vi kunna vandra på hans stigar.’ Ty från Sion skall lag utgå och HERRENS ord från Jerusalem.” Det var inte till det jordiska Jerusalem, som då var ockuperat av brittiska trupper, utan till det nya Jerusalem på det himmelska berget Sion som de ”andra fåren” av den ”stora skaran” gick för att söka den ”lag” som var grundad på bibeln och det ord som utgick från Jehova genom hans smorda vittnen, de andliga israeliterna.
4. Bland vilka började Mika 4:3, 4 då att gå i uppfyllelse?
4 Det var inte bland världens nationer som rustade sig för andra världskriget, utan bland de fårlika människor som tillhör den internationella ”stora skaran” som orden i Mika 4:3, 4 började gå i uppfyllelse: ”Och han [Jehova] skall döma mellan många folk och skipa rätt åt mäktiga hednafolk, ända bort i fjärran land. Då skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra och icke mer lära sig att strida. Och var och en skall sitta under sitt vinträd och sitt fikonträd, och ingen skall förskräcka honom; ty så har HERREN Sebaots mun talat.”
5. Vilken ståndpunkt intog de under andra världskriget, och hur har de symboliskt talat vistats?
5 Oförskräckt och frimodigt förklarade vittnena sin neutralitet gentemot alla nationer som var inblandade i det våldsamma kriget och gjorde detta utan att låta någon i denna världen få dem att darra, inte ens sedan andra världskriget brutit ut den 1 september 1939. (Se Vakttornet för 1 januari 1940, där huvudartikeln var betitlad: ”Neutralitet”.) De har hållit fast vid denna neutrala ståndpunkt sedan dess. I många fall har detta inneburit att de satts i koncentrationsläger eller i fängelse eller rentav blivit dödade som opatriotiska människor. De vägrar att bli någon del av denna världen, alldeles som Jesus Kristus gjorde. Det är därför man med rätta bör kunna förvänta att vittnena håller frid i sina församlingar, att de kan vistas tillsammans som bröder. (Ps. 133) Symboliskt talat sitter de var och en ”under sitt vinträd och sitt fikonträd”, i trygghet, likt israeliterna under kung Salomos, Davids sons, 40 år långa fridsregering. (1 Kon. 4:25) Nu under ”avslutningen på tingens ordning” predikar de fridsamt ”dessa goda nyheter om riket ... på hela den bebodda jorden”. — Matt. 24:3, 14.
DE SOM SKALL FÅ ÖVERLEVA HAR-MAGEDON FÖR DEN SANNA TILLBEDJAN FRAMÅT
6, 7. Vad sades det i Vakt-Tornet för 15 februari 1929 om hur Mika 5:6—9 skulle gå i uppfyllelse?
6 Därför utgör vittnena ett uppfriskande inslag bland alla folk. Detta är just vad som förutsagts i Mika 5:6—9: ”Så skall han [Jehova] rädda oss från Assur [det assyriska världsväldet], om denne vill falla in i vårt land och tränga fram över våra gränser. Då skall Jakobs kvarleva vara bland många folk såsom dagg från HERREN, såsom en regnskur på gräs, vilken icke dröjer för någon mans skull eller väntar för människobarns skull. Och Jakobs kvarleva skall då vara bland hedningarna, mitt ibland många folk, såsom ett lejon bland boskap i skogen, såsom ett ungt lejon bland fårhjordar, vilket förtrampar, var det går fram, och griper sitt rov utan räddning. Ja, må din hand vara upplyft över dina ovänner, och må alla dina fiender bliva utrotade!”
7 Artikeln ”Härskaren från Betlehem” i Vakt-Tornet för 15 februari 1929 hänsyftar på detta med orden:
Detta må kunna anses som en antydan om att några bland kvarlevan skola vara kvar på jorden, även sedan striden vid Harmageddon är utkämpad, och då skola ha något mer att utföra i Herrens namn och till hans pris och ära. Folken skola nu, sedan de genomgått den stora och fruktansvärda vedermödan, icke längre vända sig till människor för att finna hjälp, eller vänta på att människobarn skola bringa dem bistånd och tröst, utan de skola vända sig till Herren och med glädje lyssna till hans ord. Några varelser skola få förmånen att såsom Herrens ombud och budbärare frambära fridens budskap till folket.
Herrens kvarleva skall i enlighet med denna profetia gå framåt och triumfera i Jehovas kraft. Lejonet är konung bland skogens djur, och ingen kan hålla stånd mot det. En fårhjord äger icke förmåga att hålla stånd mot ett starkt och ungt lejon mitt ibland dem. På detta sätt beskrives Guds trogna kvarleva. De skola vara mitt ibland nationernas talrika människoskaror, starka och kraftfulla i Herrens namn, för att bistå dem som behöva hjälp och för att framhålla Guds sätt att tillintetgöra dem som göra motstånd. — Sidan 56, paragraferna 35, 36.
8. Vad sades det i Vakt-Tornet för 15 maj 1929, när denna fråga återigen behandlades?
8 Detta ämne behandlades vidare i Vakt-Tornet för 15 maj 1929, sidan 152, paragraf 41, och där sades följande:
Även den stora skarans klass måste ledas till livets vattenkällor. (Uppenbarelseboken 7:17) Herren torde vilja bruka kvarlevan för att sålunda hjälpa den. Många andra komma att bli ödmjukade under Harmageddon, och de skola vara redo att lyssna. Efter Harmageddon torde några av kvarlevans klass bli brukade av Herren till att bära vittnesbörd och för att bistå dem som äro i behov av undervisning, och denna tjänst kanske de få utföra innan de i verkligheten bli upptagna till de härliga, eviga boningarna. Det är visst och säkert, att kvarlevans nuvarande verk består i att förkunna de glada tidenderna såsom Guds vederbörligen utsända vittnen.
9. Men behöver kvarlevan vänta ända till dess Jehova vinner seger vid Har-Magedon, innan den kan bli såsom ”dagg” och såsom ett ”ungt lejon” i förhållande till människor av nationerna?
9 Men kvarlevan av de andliga israeliterna behöver inte vänta ända till dess ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Har-Magedon är över för att vara såsom uppfriskande ”dagg” för de människor som söker tillbedja ”Jakobs Gud” i hans andliga tempel. (Upp. 16:14, 16) Nej, kvarlevan behöver inte vänta till dess Jehova vunnit seger vid höjdpunkten av detta slutliga krig, innan de kan bli såsom ett ”ungt lejon” bland nationerna. I likhet med profeten Jesaja, när han i en syn fick se Jehova i sitt tempel, har de gett ett gynnsamt gensvar på Jehovas fråga: ”Vem vill vara vår budbärare?” Direkt efter första världskrigets slut år 1918 sade de: ”Se, här är jag, sänd mig.” (Jes. 6:8) I lydnad för Guds befallning: ”Gå” har de gått ut till människor av alla nationerna.
10. När det gällt att predika vilket budskap från Jehova har kvarlevan varit som ett lejon bland nationerna?
10 De har således predikat budskapet om det upprättade rike som skall komma att välsigna klassen av ”får” och som skall tillintetgöra klassen av ”getter”. (Matt. 25:31—46) När det gällt att predika ”en hämndens dag från vår Gud”, har de liknat ett modigt och oförskräckt lejon, i det att de har förkunnat för motståndarna till Guds upprättade rike att de, motståndarna, skall komma att bli tillintetgjorda vid Har-Magedon genom Jehovas stridsman, konungen Jesus Kristus, ”lejonet som är av Juda stam”. — Jes. 61:1—3; Upp. 5:5.
11. Hur kommer det sig att den smorda kvarlevans ”hand” hela tiden kunnat vara upplyft över dess fiender, och vad har resultatet blivit när det gäller Sällskapets avdelningskontor och antalet insamlade ”får”?
11 På detta sätt har deras ”hand”, som de aktivt använt för att tillämpa Guds ord, varit ”upplyft” i seger över alla de motståndare som försökt tysta ner budskapet om Riket. Man har riktat uppmärksamheten på att dessa motståndare skall komma att lida nederlag och bli tillintetgjorda vid Har-Magedon, det tillfälle då de skall ”utrotas” för all framtid. (Mik. 5:9) Å andra sidan har dessa smorda förkunnare av Guds rike liknat uppfriskande ”dagg” för de fårlika människor som känt sig likna av solen uppbränt, torrt ”gräs”. Som en följd av att Jehova hela tiden hållit upp handen på dem, har den kunnat hållas upplyft över deras fiender under alla dessa år sedan de ovan citerade artiklarna i Vakt-Tornet publicerades år 1929. Som ett bevis på detta har Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i främmande länder ökat till ett antal av 97, och alla dessa avdelningskontor tjänar den smorda ”kvarlevan”. Den ”stora skaran” av ”andra får” till den rätte herden, Jesus Kristus, har också fortsatt att öka i antal fram till dags dato. Hur många den slutligen kommer att bestå av framgår inte av Uppenbarelseboken 7:9—17.
12. Till dess vad för något släpps lös kommer arbetet som den smorda kvarlevan utför tillsammans med sina fårlika följeslagare att fortsätta? Varför det?
12 Den verksamhet som den smorda kvarlevan ägnar sig åt tillsammans med sina fårlika följeslagare måste fortsätta till dess de ”fyra änglar”, som står vid jordens fyra hörn, får befallning om att släppa lös de fyra vindar som kommer att utlösa den ”stora vedermödan”. Under denna vedermöda kommer de som envist vägrar att ta emot budskapet om Riket att bli ”utrotade”, tillintetgjorda. Vid den tidpunkten kommer alla de som behövs för att göra antalet av Jesu Kristi 144.000 smorda medarvingar fullständigt att ha fått sina pannor ”försedda med sigill”. (Upp. 7:1—8, 14) Deras fårlika följeslagare, som har kommit från alla nationerna för att söka Jehovas andliga ”hus” och som har överlämnat sig för att ”kunna vandra på hans stigar”, kommer att bli beskyddade under den ”stora vedermödan”. (Mik. 4:1—4) De kommer på så sätt att få överleva här på jorden in i tusenårsriket under Jesus Kristus och hans förhärligade medarvingar.
13. Hur många av den smorda kvarlevan kommer att överleva Har-Magedon, och vad kommer de att likna även i fortsättningen bland dem som också får överleva?
13 Hur många av den smorda kvarlevan av Kristi medarvingar som kommer att överleva tillsammans med dem genom ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Har-Magedon vet vi inte, och vi vet inte heller hur länge de kommer att leva på jorden därefter. Men hur länge det än blir, kommer de att fortsätta att vara som uppfriskande ”dagg” för den ”stora skaran” av ”andra får”. Dessa kommer inte att utgöra något problem för kvarlevan, eftersom de ”andra fåren” redan har gjorts till ”en enda hjord” tillsammans med kvarlevan som är i ”den här fållan”, den i vilken den ”lilla hjorden” förts in av den rätte herden. (Joh. 10:16; Luk. 12:32) Det är alltså inte bland den överlevande ”stora skaran” som kvarlevan måste handla som ett rovlystet lejon bland försvarslösa får.
14. Likt vilket djur kommer det himmelska Sion att trampa vid det tillfället, och hur hårt eller starkt kommer ”hornet” att vara mot fienderna?
14 Kvarlevan kommer inte att ta någon aktiv del i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Har-Magedon. De kommer i likhet med israeliterna på kung Josafats tid att bara stå och se på, när Jehova frälser dem genom ”lejonet som är av Juda stam”, Jesus Kristus. (2 Krön. 20:17) Vid det tillfället kommer Jehova, den allsmäktige Guden, att göra så att det himmelska Sions ”horn” påminner om järn, och i likhet med en tjur kommer det att trampa ner Guds fiender, alldeles som man gör när man tröskar på en loge. Det kommer att ”sönderkrossa många folk” och tillintetgöra dem. (Mik. 4:13) Vad som sedan blir kvar efter deras tillintetgörelse kommer de som överlever Har-Magedon att använda.
VAD SOM NU KRÄVS MITT I EN KORRUMPERAD VÄRLD
15. Om man fyller Guds krav som anges i Mika 6:8, kan man då eller kan man inte stanna kvar i kristenheten? Varför förhåller det sig så?
15 Det är med hänsyftning på kristenheten, den nutida motsvarigheten till det illojala Israel, som det sägs i Mika 7:2, 6: ”De fromma [lojala, NW] äro försvunna ur landet, och ingen redlig man finnes bland människorna. ... Envar har sitt eget husfolk till fiender.” Vad måste även de till bekännelsen kristna som är en del av den nutida kristenheten göra för att kunna fly följderna av detta korrumperade tillstånd? Kan de ge materiella offer och samtidigt stanna kvar som en del av denna korrumperade religiösa organisation? Nej, det kan de inte! De måste i stället handla i överensstämmelse med vad som står i Mika 6:8: ”Nej, vad gott är har han kungjort för dig, o människa. Ty vad annat begär väl HERREN av dig, än att du gör, vad rätt är, och vinnlägger dig om kärlek och vandrar i ödmjukhet inför din Gud?” För att kunna uppfylla detta gudomliga krav måste man gå ut ur även kristenheten, eftersom dess påstående att den är kristen är falskt. Den religiösa och moraliska korruption som finns där bevisar detta. Den som stannar kvar och försöker reformera den kommer aldrig att lyckas. Den är dömd till tillintetgörelse av den Gud som den påstår sig tjäna.
16, 17. a) Vilken ström av människor behöver man som enskild individ förena sig med, och vilket val när det gäller gudar måste man göra? b) Till vilken gud riktar en sådan individ sin lovsång, då han sjunger Mose och Lammets sång?
16 Kristenhetens hus för tillbedjan kommer att utplånas, alldeles som templet i Jerusalem i Mikas dagar blev förstört år 607 f.v.t. Därför måste man som enskild individ, vare sig man tillhör kristenheten eller någon annan organisation inom den falska religionens världsvälde, förena sig med de människor av alla nationaliteter som nu strömmar upp till ”HERRENS berg, upp till Jakobs Guds hus” för att kunna vandra i ödmjukhet inför sin Gud. Man måste godta Jehovas läror som kommer från det himmelska Sion, och man måste vandra den väg som Han nu stakar ut. Detta innebär inte att man skall omvända sig till judendomen och bli judisk proselyt. Det innebär att man skall bli en lärjunge till Jehovas enfödde Son och bli det slags vittne som han var. Vad då? Bli ett överlämnat, döpt vittne för Jehova? Ja! Det innebär att man måste göra det val som framläggs i Mika 4:5: ”Ja, alla andra folk vandra vart och ett i sin guds namn, men vi vilja vandra i HERRENS, vår Guds, namn, alltid och evinnerligen.” Man måste förena sig med dem som sjunger ”Mose, Guds slavs, sång och Lammets sång” och säga:
17 ”Stora och underbara är dina gärningar, Jehova Gud, den Allsmäktige. Rättfärdiga och sanna är dina vägar, evighetens Konung. Vem skulle väl inte frukta dig, Jehova, och förhärliga ditt namn, eftersom bara du är lojal? Ty alla nationerna skall komma och tillbedja inför dig, därför att dina rättmätiga förordningar har gjorts uppenbara.” — Upp. 15:3, 4.
18. Varför passar Mikas avslutande fråga och svar så lämpligt in på Jehova?
18 Jehova kommer lojalt att hålla alla sina löften till oss, exempelvis det han gav patriarken Abraham och hans sonson, Jakob eller Israel, ja, han kommer att gå ända därhän att han välsignar alla släkter och nationer på jorden genom sin Son, Jesus Kristus. Genom att handla så kommer Jehova att agera som den motbildlige Abraham, som den större Abraham. Med tanke på att han varit orubbligt lojal mot oss ända fram till nu, kan vi instämma i Mikas avslutande ord och säga:
”Vem är en sådan Gud som du? — du som förlåter kvarlevan av din arvedel dess missgärning och tillgiver den dess överträdelse, du som icke behåller vrede evinnerligen, ty du har lust till nåd, och du skall åter förbarma dig över oss och trampa våra missgärningar under fötterna. Ja, du skall kasta alla deras synder i havets djup. Du skall bevisa trofasthet mot Jakob och nåd mot Abraham, såsom du med ed har lovat våra fäder i forntidens dagar.” — Mik. 7:18—20.
19. Vem är den ojämförlige Guden, och tillbedjan av vem vill vi tydligt och klart upphöja under ”dagarnas slutskede”?
19 Det finns ingen Gud som är lik den suveräne Herren, Jehova, vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. Låt oss upphöja hans rena tillbedjan både nu ”i dagarnas slutskede” och för all framtid.
[Bild på sidan 24]
”Folk skola strömma” till den gudsdyrkan som ger liv