Inblick i nyheterna

En faders inflytande

● ”Den största överraskningen i samband med utvärderingen av [en tysk undersökning rörande barn och religion] var faderns roll”, rapporterar The German Tribune. ”Undersökningen visade att det är faderns positiva inställning till religion som ger äldre barn religiös kunskap och befrämjar religiös kontakt.”

Före den här undersökningen av Gisela Pannen vid lärarhögskolan i Neuss nära Köln, påpekades det i tidningen, hade man ”förmodat att modern hade det största inflytandet på barnets religiositet på grund av hennes huvudroll i samband med barnets uppfostran”.

Som familjens upphovsman visste Jehova utan tvivel vem han skulle ge ansvaret, när han inspirerade aposteln Paulus att säga: ”Ni, fäder, ... fortsätt att uppfostra ... [era barn] i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning.” (Ef. 6:4) Mödrar har naturligtvis också en viktig roll i samband med barnuppfostran, och omständigheterna kan ibland kräva att de får ta på sig hela ansvaret. Bibeln talar därför ofta om föräldrarnas gemensamma ansvar, till exempel när det heter: ”Hör, min son, din faders tuktan och förkasta icke din moders undervisning.” Timoteus’ mor Eunike var sannerligen en framgångsrik förälder också utan den hjälp som en troende äkta man kan ge. — Ords. 1:8; 2 Tim. 1:5; 3:14, 15.

Religionsfriheten ”utvidgad”

● I ett utslag, som enligt Associated Press ”i betydande grad utvidgar religionsfriheten i förvärvslivet”, förklarade Förenta staternas högsta domstol att en arbetare som slutar sitt arbete på grund av sin religiösa tro förblir berättigad till arbetslöshetsunderstöd. En stålverksarbetare i Indiana som är ett Jehovas vittne hade förflyttats till ett löpande band för montering av stridsvagnstorn från sin tidigare arbetsuppgift att framställa stålplåt. När han slutade sin anställning därför att det inte fanns några icke-militära arbetsuppgifter inom företaget, blev han nekad arbetslöshetsunderstöd från delstaten. Indianas högsta domstol gav myndigheterna rätt, eftersom domstolen menade att hans skäl för att sluta inte uppfyllde kravet att vara en ”välgrundad orsak”.

Men när målet kom upp i Förenta staternas högsta domstol, hade åtta av de nio domarna en annan uppfattning. ”Det är inte vår sak att säga att den gräns han drog var orimlig”, skrev chefsdomaren Warren E. Burger i utslaget. ”Domstolar är inga skiljedomare när det gäller bibeltolkning.” Domstolen sade att när en delstat nekar någon en viktig förmån ”på grund av ett handlingssätt som grundar sig på religiös tro och därigenom utsätter en religionsanhängare för avsevärt tryck att ändra sitt uppförande och bryta mot sin tro, då vilar en börda på religionen” som är i strid med grundlagarna.

Tidskriften Time började sin rapport om domstolsutslaget med bibelcitatet: ”Då skola de smida sina svärd till plogbillar. — Jes. 2:4.” Det är utan tvivel vars och ens samvete, och inte domstolarna, som chefsdomaren Burger förklarade, som måste vara ”skiljedomare när det gäller bibeltolkning”, när det blir fråga om att tillämpa sådana principer i livet.

Plundring ingen synd?

● ”Århundradets torka” i Brasilien, den värsta sedan år 1877, berör ett område i nordöstra delen av landet, som är större än Frankrike och Italien tillsammans, och har allvarligt drabbat 13 millioner invånares liv. I mars månad invaderades 39 städer i fyra delstater av hundratals hungriga människor som drabbats av torkan, och de krävde att få mat. I en del städer, där man inte omedelbart efterkom deras krav, plundrades butiker och spannmålsmagasin.

Kardinal Aloísio Lorscheider i Fortaleza, huvudstaden i den drabbade delstaten Ceará, förklarade: ”En människa som befinner sig i skriande behov av något kan helt lagligt ta den mängd materiella varor som andra skulle vara förpliktade att ge henne som välgörenhet.”

Kardinal Lorscheider sade ingenting om vad han grundade sin förklaring på att omständigheterna kan göra plundring laglig. Men om han hade grundat sitt råd på ”sankt” Petrus’ råd, skulle han ha sagt: ”Det må nämligen icke ske, att någon av eder får lida såsom dråpare eller tjuv eller illgärningsman eller därför att han blandar sig i vad honom icke vidkommer.” Och om detta skulle innebära att man får lida hunger till dess att myndigheterna kommer till undsättning, kommer den kristne ändå att vara ”underdånig den överhet, som han har över sig”, som bibeln befaller. — 1 Petr. 4:15; Rom. 13:1; 1917.