Spanien får höra om Jehova och hans härlighet
VAD de flesta människor ser framför sig när de tänker på Spanien är det soliga Andalusien i söder med dess svarthåriga, mörkögda señoritas som dansar flamenco till ackompanjemang av gitarrer och klapprande kastanjetter. Men Spanien är ett land av fascinerande kontraster. I norr är landet till exempel lite mer kuperat med gröna fält, berg och klippiga kuster. Där får den tåliga, robusta befolkningen sin utkomst av jorden, kolgruvorna, havet eller industrierna i de baskiska provinserna. Och i stället för att få höra gitarrmusik är det intressant nog mer troligt att man får höra ljudet av trummor och säckpipor i den norra delen av landet.
Naturligtvis är den romersk-katolska religionen den gemensamma nämnaren för hela Spanien. Men nu håller förhållandena på att förändras, och kyrkan håller på att förlora sitt grepp om millioner spanjorer.
En ny konstitution antogs genom folkomröstningen som ägde rum i december 1978. Denna har bland annat skurit av de officiella banden mellan staten och den katolska kyrkan. Artikel 16.3 säger kort och gott: ”Ingen [religiös] bekännelse skall ha statlig karaktär.” Denna konstitution garanterar religionsfrihet för alla.
FORTSATT ÖKNING I DEN KATOLSKA HÖGBORGEN
Vilken framgång har Jehovas vittnen haft i Spanien med tanke på denna bakgrund? Det är sannerligen uppmuntrande att göra en jämförelse mellan det högsta antalet förkunnare av de ”goda nyheterna” år 1975 och år 1980. År 1975 var högsta antalet förkunnare 31.948 och år 1980 43.276, en ökning med mer än 11.000 på bara fem år. Dessutom fanns det år 1975 534 församlingar av Jehovas vittnen i Spanien, Andorra och på Kanarieöarna, medan det nu finns 784 församlingar där.
Det nit som Jehovas folk visar fortsätter att göra intryck på många människor. En protestantisk skribent erkände till exempel (i Página abierta):
”Många människor blir förvånade, när de får veta att det finns så många hundra eller så många tusen ... [vittnen] i deras stad. Jag skulle vilja säga att det inte är förvånansvärt, utan snarare helt logiskt. För bara ett år sedan besökte de alla städer från hus till hus och sålde sin berömda bok Sanningen som leder till evigt liv. ...
Att denna sekt nu fått så många efterföljare är bara den logiska frukten av den säd de sått ut.”
Han riktade sig sedan till sina trosfränder och sade: ”Det är på tiden att vi överger vår andliga kortsynthet, och i stället för att bara ha bibeln instucken under armen bör vi för vår inre syn se oss själva gå ut med en portfölj full av evangelier ... eftersom vi inte kan förvänta att Herren skall välsigna oss med en stor skörd av den säd vi inte sått ut.”
HÅLLER FAST VID KRISTEN NEUTRALITET
På grund av att katolska kyrkan varit allierad med Francoregimen under 40 år, har den förlorat sitt anseende och sin trovärdighet i Spanien. En del av de yngre prästerna försöker bryta sig loss från den traditionella bilden, och därför har prästerskapet blivit uppdelat i olika politiska läger.
I kontrast till dessa håller Jehovas vittnen sig obefläckade när det gäller politiskt engagemang. (Joh. 15:19; Jak. 1:27) Vittnen har blivit kallade till att tjäna i vallokaler och har respektfullt vägrat på grund av sitt av bibeln fostrade samvete. Några har ställts under hot, och ett vittne i Logroño fick sitta i häkte hos polisen under tre dagar på grund av att hon vägrat att tjäna i en vallokal.
Och när det gäller frågan om militärtjänst, sänds de Jehovas vittnen som är inkallade tills vidare hem igen. Så för närvarande finns det inget Jehovas vittne som sitter i fängelse på grund av militärtjänstvägran.
VITTNANDE I SKOLOR
En del föräldrar har tagit initiativet och tagit kontakt med rektorer och lärare i olika skolor, och detta har fått till följd att ett fint vittnesbörd avgetts, plus att många gett uttryck åt hur mycket de uppskattat Vakttornets publikationer.
Som ett exempel kan nämnas ett 11-årigt vittne från den andalusiska provinsen Cádiz. Hon tog med sig boken Din ungdom — hur du får ut det bästa av den till skolan och placerade nio exemplar till sina klasskamrater. En lärare bläddrade igenom boken och utbrast: ”Så synd att katolska kyrkan inte publicerat en sådan bra bok för ungdomar!”
En annan lärare tittade igenom vad boken innehöll och sade sedan till den unga systern att hon skulle ställa sig inför klassen och tala över ett ämne från bibeln. Hon tog sitt exemplar av boken och läste kapitlet: ”Hur betraktar du tuktan?” och kommenterade sedan vad hon läst. Som en följd härav fick hon sätta i gång ett bibelstudium med en flicka i sin klass, och denna flicka och hennes mor var senare närvarande vid Åminnelsen.
EN DESILLUSIONERAD KATOLIK FINNER SANNINGEN
En annan intressant erfarenhet är den om Gloria, som föddes i Logroño och växte upp i en katolsk familj. Hon kom in vid ett nunnekloster då hon var 19 år gammal och fick börja sin prövotid, novitiat, i Orense år 1952. När hon hade varit ute i åtta år som katolsk missionär och som sådan tjänat som lärare i Venezuela, dog hennes far, och hon återvände till Spanien för att ta hand om sin mor. Men även under dessa förhållanden fortsatte Gloria att utöva sin religion som katolik och gick upp varje morgon klockan 6 för att närvara vid den tidiga mässan. Tolv år senare dog hennes mor, och Gloria flyttade till Barcelona. Under denna tid hade hon börjat vackla i sin religiösa utövning. Varför då? Därför att några av de präster hon hade kontakt med inte var särskilt föredömliga; i synnerhet gällde detta en som ansågs vara ”mycket helig och vis”, men som ändå hade gett henne ”skamliga förslag”! Därför slutade hon till sist att gå i kyrkan.
Sedan, år 1975, kom en resande tillsyningsman för Jehovas vittnen till hennes hem, och hon lyssnade. Hon förklarar:
”Vi talade om sådana ting som jag alltid hängt upp mig på, därför att de för mig alltid verkat vara både felaktiga och oförnuftiga. Vi talade om sådana ting som helvetet, skärselden, vördnaden för Maria och så vidare. Han inbjöd mig till ett möte i Rikets sal, och jag gick dit. ... När jag gick därifrån, hade det jag varit med om gjort ett djupt intryck på mig. Allt som hade sagts där var i överensstämmelse med bibeln, och det gladde mig. Jag fortsatte att gå på mötena och tog tillfället i akt att noga studera vittnena. Efter två månader bad jag att få ett bibelstudium. Jag var övertygad. Äntligen hade jag funnit sanningen!”
DISKOTEK OCH NARKOTIKA GER INGEN LÖSNING
I Spanien växer nu diskoteken och ”pubarna” upp som ”svampar ur jorden”, och där frodas frestelserna att begå omoraliska handlingar och att ta narkotika. Men det finns dock några som är glada över att de lyckats frigöra sig från ett sådant levnadssätt och i stället börjat tillbedja Jehova.
Ett exempel på detta är Julián från Torrenueva i Ciudad Real. År 1971 drogs han in i hippievärlden och började gå på diskotek i Barcelonas glädjekvarter. Detta ledde till att han började pröva på olika narkotiska medel, och det kulminerade i ”tripper” med LSD. Julián hade även en replik, en exakt kopia, av sin ”idols” huvud, en populär manlig sångare, broderad på ryggen av sin jacka. Den brodyren kostade honom 12.000 pesetas (700 kronor) och en månad som han fick leva på bröd, vatten och fett av bacon för att kunna betala räkningen.
Men allteftersom tiden gick, insåg Julián att han varken hade funnit äkta vänskap eller tillfredsställelse i livet. Därför beslöt han i april 1974 att han skulle besöka en katolsk präst. Samtidigt gjorde han anordningar för att flytta ihop med sin flickvän. Men den veckan utbröt en diskussion bland hans arbetskamrater, en diskussion som gällde huruvida Maria verkligen var en jungfru, då hon blev havande med Jesus. De flesta ville inte acceptera Marias jungfrudom, trots att de var katoliker. Det var bara en enda som stod upp till försvar för hennes jungfrudom. Julián talade med honom efteråt och fick veta att han studerade bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Därför började Julián också göra det.
Självfallet gick han inte till prästen det veckoslutet, och han flyttade inte heller ihop med sin flickvän. Efter två veckors studium i bibeln förstörde Julián allt som hörde samman med livet som hippie, inklusive sin dyrbara jacka. Varför handlade han så? ”Jag var tvungen att frigöra mig från mina tidigare band för att kunna börja ett nytt liv.”
Inte lång tid därefter flyttade Julián till furstendömet Andorra i Pyrenéerna för att komma ifrån sina tidigare kamrater. Han blev döpt som ett överlämnat Jehovas vittne i oktober 1974 och började senare tjäna som reguljär pionjär. I juni 1978 blev han kallad till att tjäna vid Betel i Barcelona, där Sällskapet Vakttornets avdelningskontor för Spanien är beläget.
”RIKLIGT ATT GÖRA I HERRENS VERK”
Eftersom det fortfarande finns mycket att göra, planerar man nu för en expansion. Betelfamiljen i Spanien består nu av över 50 medlemmar. Men det finns ingen möjlighet att expandera på Sällskapet Vakttornets kontor i Barcelona. Men förra våren lyckades man finna ett fint byggnadskomplex i utkanten av Madrid, ett byggnadskomplex som kan byggas om och bli ett utmärkt avdelningskontor för Jehovas vittnen i Spanien. Men skulle de spanska bröderna kunna få fram så mycket pengar som behövdes för att köpa byggnaden? Det gensvar de gav var över all förväntan. Det har varit särskilt rörande att se hur systrar donerat sina dyrbara ringar, broscher och andra juveler. — Jämför 2 Moseboken 35:20—24.
Ja, det finns fortfarande ”rikligt att göra i Herrens verk” i Spanien, och Jehovas vittnen är medvetna om detta privilegium. (1 Kor. 15:58) Sanningsbudskapet förenar människor som kommer från många olika regioner och har olika ursprung — katalonier, andalusier, galicier, asturier, kastiller, zigenare och basker — för att bara nämna några få. Spanjorer och spanjorskor får nu höra om Jehovas rike, och många talar i sin tur med andra om hans härlighet. — Jes. 66:19.