”Att bära frukt i allt gott verk”
PÅ GRUND av att Jehovas vittnen följer de bibliska befallningar som belysts i de två föregående artiklarna har de verkligen fortsatt ”att bära frukt i allt gott verk”. (Kol. 1:10) De inte bara predikar och undervisar, utan de rapporterar också sin tjänst till glädje och uppmuntran för alla andra förkunnare av Riket.
De har fina exempel i bibeln på att de första kristna också gjorde så. I Apostlagärningarna 2:41 läser vi till exempel att det ”på den dagen fogades omkring tre tusen själar till” som en följd av att aposteln Petrus höll ett så medryckande och intresseväckande tal, men även som en följd av att de andra lärjungarna predikade. En kort tid därefter var antalet lärjungar uppe i ”omkring fem tusen” på grund av att de då hade fortsatt att nitiskt predika. (Apg. 4:4) Och då några nyligen omvända kristna blev döpta i Efesus, rapporterades det i den bibliska skildringen: ”Tillsammans var det omkring tolv män.” — Apg. 19:2—7.
UPPMUNTRANDE ÖKNING
Tjänsteåret 1980, som började den 1 september 1979 och slutade den 31 augusti 1980, har verkligen varit ett gott år för Jehovas vittnen. När det gäller antalet av dem som predikar budskapet om Riket, var ökningen 3,7 procent världen utöver. Det är verkligen hjärtevärmande att se hur land efter land visar ökning, medan de året dessförinnan hade en nedgång. Tjänsteåret 1979 hade som exempel Paraguay en 11-procentig nedgång, som utan tvivel berodde på att svårigheterna i landet hade ökat. Men 1980 hade det landet en 13-procentig ökning, vilket mer än väl kompenserade den tidigare nedgången. Filippinerna har haft en nedgång under flera år, men 1980 var det en ökning på 2 procent där. Korea gick tillbaka 1 procent 1979, men 1980 var det en ökning på 6 procent. Uruguay gick från en 2-procentig nedgång till en ökning på 9 procent.
I många länder var ökningen större 1980 än 1979. Som exempel var det i Bolivia en 1-procentig ökning 1979, medan det 1980 var en 7-procentig. Förenta staterna ökade också med 1 procent 1979, men 1980 var ökningen 4 procent. På liknande sätt hade Jamaica en 1-procentig ökning 1979, men 1980 erfor de en 11-procentig. Venezuela, som 1979 rapporterade en 3-procentig ökning, rapporterade 1980 en 9-procentig. Japan, som 1979 hade en helt fenomenal ökning på 10 procent, ökade verksamheten, så att det nu blev 11 procent.
I Belgien har de italiensktalande vittnena visat sig vara anmärkningsvärt nitiska och har därför fått mycket fina resultat. Där finns nu 31 italiensktalande församlingar, som består av totalt 2.500 vittnen. Detta innebär att en av 100 italienare i Belgien nu är ett Jehovas vittne, vilket i sin tur innebär att ett vittne där sällan finner en italienare som inte har en granne, en god vän eller en släkting som är ett vittne.
ERFARENHETER FRÅN FÄLTET
De erfarenheter som är särskilt upplivande är de som vittnena haft i samband med att de varit ute och predikat. På Irland var det de konventmärken vittnena bar som sex alkoholister, som bodde i små kojor i en park, lade märke till. En av dem visade verkligt intresse och skaffade sig boken Livet har verkligen mening. Man fick samtala med honom vid flera tillfällen, vilket ledde till att han slutade använda alkohol helt och hållet.
När denne man blev förtrogen med de bibliska principerna, insåg han att han måste arbeta, och därför skaffade han sig ett förvärvsarbete. Dessutom insåg han att han måste flytta från parken och hyra sig en lägenhet. Hela hans yttre förändrades dramatiskt. Han lät nämligen klippa sitt hår och köpte sig en kostym. När han stod inför rätta för ett brott som han begått innan han lärde känna sanningen, såg han så respektabel ut att domaren gav honom villkorlig dom och samtidigt berömde honom för hans yttre.
I samband med att denne forne alkoholist var med vid konventet ”Guds kärlek”, som vittnena höll i Dublin, hälsade han på sina släktingar som tidigare förbjudit honom att komma in i deras hem. De trodde knappt sina ögon och hade svårt att tro att han verkligen var den han var. Han besöker nu regelbundet Jehovas vittnens möten och fortsätter att predika för polismän, domstolsledamöter och arbetskamrater.
Följande erfarenhet kommer från ett vittne i Argentina: ”Jag gick från hus till hus, då en man frågade mig om jag var ett Jehovas vittne. Jag funderade först på om jag skulle svara eller inte, eftersom jag inte var säker på vad han hade för motiv till sin fråga. Verksamheten här har nämligen av myndigheterna satts under restriktioner. Men när jag sedan talade om för denne man att jag var ett vittne, bad han att jag skulle studera bibeln tillsammans med honom. Vi gjorde avtal om detta. I själva verket gick jag tillbaka till honom redan samma dag. Vi satte i gång ett bibelstudium och använde oss av boken Sanningen som leder till evigt liv. På en enda vecka hade han läst igenom hela denna studiebok och hade också börjat läsa igenom bibeln. Jag frågade honom varför han ville studera bibeln tillsammans med mig, och då svarade han och sade att det berodde på den stora förändring som en grannfamilj hade gjort. De hade nämligen tänkt ta ut skilsmässa, därför att de inte längre stod ut med varandra. Men så började de studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, och tänk vilka förändrade förhållanden det medförde för dem! Nu trivs de utmärkt tillsammans. Denne man beslöt genast att byta religion, och nu undervisar han sina barn om det som han själv har lärt.”
”Att bära frukt i allt gott verk” innebär också att man skall visa kärlek till sina medkristna. En broder i Europa läste en berättelse i tidskriften Vakttornet för 1 augusti 1978 om ett vittne som var från Panamá och som hade förlorat sina båda händer. Han skrev till Sällskapets avdelningskontor och sade att han gärna skulle vilja hjälpa denne handikappade broder att få mekaniska händer, proteser, och han skrev också att han skulle stå för kostnaderna. Anordningar gjordes för att detta skulle utföras i Mexico. Den handikappade brodern fick ett hjärtligt mottagande av bröderna där. Nu har han återvänt hem, och man kan riktigt se framför sig hur glad han är att han nu kan ta en penna i sin ”hand” och skriva sitt namn, något som han inte har kunnat göra på mer än 30 år!
Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i Österrike fick ett uppmuntrande brev angående den verksamhet Jehovas vittnen bedriver. Där stod att läsa:
”Jag har länge funderat på om jag skulle skriva detta brev eller inte. Jag vet att ni går från hus till hus för att ge människor de ’goda nyheterna’. Jag kan mycket väl föreställa mig att detta arbete inte alltid är så trevligt — att dag efter dag konfronteras med hårda människor och ändå inte förlora sitt nit och sin vänlighet. En del av er kanske tänker att människor inte är tacksamma för det ni gör, och därför skulle jag gärna vilja tacka er för att ni har sänt någon till mig. Om inte ni hade gått ut och predikat, skulle jag utan tvivel ha vandrat på den breda vägen. [Matt. 7:13, 14] Men tack vare er har jag verkligen fått tillfälle att lära känna Guds vilja. Därför skulle jag bara vilja säga detta: På tusen stängda dörrar har en vunnit kärlek och känt uppriktig tacksamhet. Med stor beundran för er verksamhet.”
UNGDOMAR BÄR FRUKT
Att mindre barn också kan bära frukt till Guds lov och pris visar följande erfarenheter från ön Jamaica: En far gick för att hämta sin femårige son efter skolans slut. Eftersom fadern inte kunde finna honom, beslöt han att han skulle vänta och låta sonen söka rätt på honom i stället. Efter en stund fick han se en skara barn stå i en ring, och han undrade då vad de höll på med. Fadern gick därför dit och fann sin son stå mitt i klungan och predika ur sitt exemplar av boken Min bok med bibliska berättelser.
Ett ungt vittne, en flicka, fann en dollarsedel i skolan och lämnade den till läraren. En kort tid därefter uppdagades det att någon stulit pengar, och läraren varnade för att alla i klassen skulle bli straffade, om inte pengarna kom tillbaka; det vill säga alla utom flickan som var ett Jehovas vittne, för läraren visste att denna flicka inte kunde vara den som tagit pengarna.
RÄTTSLIGA SEGRAR
Det finns också andra aspekter på detta med ”att bära frukt i allt gott verk”. Aposteln Paulus skrev till sin älskade församling i Filippi: ”Det är alldeles rätt av mig att tänka detta om er alla, på grund av att jag har er i mitt hjärta, i det ni alla är delaktiga med mig i den oförtjänta omtanken, både i mina bojor och i att försvara och lagligt stadfästa de goda nyheterna.” (Fil. 1:7) Några av de rättsliga segrarna är utan tvivel en följd av att Jehovas vittnen lytt aposteln Paulus’ uppmaning som vi finner i 1 Timoteus 2:1, 2: ”Därför förmanar jag, först av allt, till att ödmjuka vädjanden, böner, förböner, tacksägelser, blir framförda för alla slags människor, för kungar och alla personer i hög ställning, för att vi skall kunna fortsätta att föra ett lugnt och stilla liv med full gudaktig hängivenhet och fullt allvar.”
Som exempel kan vi berätta att vi fick ett brev från Bangui i Centralafrikanska republiken, ett brev som var daterat den 1 oktober 1979. Det sades där att den statliga radion den 27 september offentligt hade kungjort att förbudet från den 19 augusti 1976 mot Jehovas vittnens verksamhet upphävts och att vittnena nu hade rätt att återigen fritt predika i alla delar av Centralafrikanska republiken. Detta var synnerligen glädjande, eftersom detta dekret utfärdades av en regering som var endast en vecka gammal.
I april 1980 blev Jehovas vittnens verksamhet i Zaïre lagligt erkänd av regeringen. Omkring en månad tidigare hade Jehovas vittnen vunnit en märklig rättslig seger i Turkiet. Under året dessförinnan hade 42 vittnen frikänts från anklagelsen att de ägnat sig åt omstörtande verksamhet och att de gått emot lagen om sekularisering. Fallet överklagades av justitieministern och kom upp i Högsta domstolen i Turkiet. Utgången blev till fördel för vittnena. Eftersom det var den högsta rättsliga instansen i Turkiet, var alla andra domstolar låsta vid dess beslut. I domslutet sades det bland annat:
”Om det som de anklagade tror en dag skulle inträffa och Guds rike skulle upprättas över världen, kommer ett straff som riktar sig emot de anklagades tro inte att kunna förhindra att något sådant inträffar. Men om deras förväntningar endast är en inbillad tanke och en tom tro, kan deras trosuppfattning inte på något sätt skada vår världsliga statsordning.” Sannerligen ett vist domslut, ett domslut som påminner om det råd Gamaliel gav angående de första kristna och deras läror, vilket vi kan läsa om i Apostlagärningarna 5:34—40.
Alla sådana här rapporter och erfarenheter är verkligen uppfriskande likt ”friskt vatten för den försmäktande”. (Ords. 25:25) De visar också att Jehova är sannfärdig och håller det löftet att han rikligen skall välsigna oss, om vi så att säga för fram fullt tionde till hans tillbedjans hus. (Mal. 3:10) Må alla överlämnade kristna handla på detta sätt och göra en verklig ansträngning, i det att de tänker på att ”den som sår rikligt, han skall också skörda rikligt”. — 2 Kor. 9:6.
[Tabell på sidorna 24—27]
RAPPORT ÖVER JEHOVAS VITTNENS VÄRLDSVIDA TJÄNST PÅ FÄLTET TJÄNSTEÅRET 1980
(För formaterad text, se publikationen)