En sporrande maning till missionärer: ”Förhärliga er tjänst!”

DEN 14 september 1980 utexaminerades femtio elever vid Vakttornets Bibelskola Gilead och fick sina förordnanden till 19 länder. Skolans president, F. W. Franz, talade till dem och byggde sitt tal på skriftstället Romarna 11:13, där aposteln Paulus skriver: ”Eftersom jag i själva verket är en apostel till nationerna, förhärligar jag min tjänst.”

Överlämnade kristna har en ärofull tjänst, förklarade Franz, någonting som de alla, både män och kvinnor, kan ta del i. De är förkunnare av Guds ord. Denna tjänst består inte i att sörja för världsliga ting eller för familjeangelägenheter, utan utgörs av det bestämda uppdraget att predika och undervisa om de goda nyheterna om Guds rike. Och varför är detta särskilt ärofullt i dag? ”Från och med år 1914”, sade han, ”predikar ni Gileadelever och alla överlämnade och döpta kristna de goda nyheterna om ett upprättat rike; det är detta som gör skillnaden.”

Franz förklarade att många engelska bibelöversättningar, till exempel ”Konung Jakobs bibel” och ”Nya Världens översättning”, använder ordet ”minister” (Ordets förkunnare). Detta är alltså en tillbörlig beteckning på alla som är överlämnade, döpta efterföljare till Jesus Kristus. ”Ni Gileadelever”, förklarade han, ”är bemyndigade att kalla er Ordets förkunnare och att begära att få åtnjuta alla friheter som kristenhetens präster har.”

”Vi lever i ’ändens tid’”, sade skolans president som avslutning, ”och detta är den tidsperiod framför alla andra, då vi bör leva som tjänare åt den högste Guden, Jehova! Må ni därför hålla i minnet vad aposteln Paulus sade med avseende på sin tjänst. Han sade: Jag ’förhärligar ... min tjänst’. Jag önskar uppmuntra er att göra detsamma — att förhärliga er tjänst!”

Tidigare hade L. A. Swingle hållit ett tal om den tillfredsställelse det innebär att åstadkomma något. Men i samband med att man åstadkommit något, sade han, finns det vissa fallgropar; man kan bli uppblåst och stolt. Eleverna uppmuntrades att efterlikna aposteln Paulus, som uträttade mycket i sin tjänst men ändå gav äran åt Gud. — 2 Tim. 4:17.

D. Sydlik behandlade Psalm 102:2—7 i ett tal och påpekade att psalmisten kände sig som en ”pelikan i öknen”. Även en missionär kan ibland känna hemlängtan och tycka att han befinner sig på fel plats. Om han känner det så, är det en hjälp att läsa Psalmerna och alltid hålla i minnet att en missionär fått sitt förordnande från Jehova.

Max Larson höll ett tal över ämnet ”Att bygga med Jehova”. Han framhöll vilket privilegium det är att vara ”Guds medarbetare” genom att bygga upp ett andligt sinnelag hos människor med hjälp av Guds ord. (1 Kor. 3:9; Apg. 20:32) ”Stanna kvar i ditt arbete”, betonade han i sina avslutningsord; ”din Medarbetare i byggnadsverksamheten kommer att göra det.”

Instruktören J. Redford sade att människan skapades för att arbeta, inte för att vara sysslolös. (1 Mos. 2:15; Rom. 12:11) Men ”trakta inte efter arbetsuppgifter som tilldelats någon annan i Guds organisation”, sade han. ”Gå dit han sänder er, och må ni alla länge finna glädje i era händers arbete.”

Skolans rektor, instruktören U. V. Glass, framlade ett ”trepunktsprogram för andlig överlevnad”: 1) Att upprätta och bevara ett nära personligt förhållande till Jehova. 2) Att erkänna Jehovas förbindelsekanal. 3) Att hålla sig tätt intill de kristna bröderna och att ”ha intensiv kärlek till varandra”. — 1 Petr. 4:8.

L. Barry framhöll det goda exempel som Jesus var när det gällde ödmjukhet. (Fil. 2:7—10) De svårigheter som missionärer ibland kan ställas inför hjälper dem att bevara sin ödmjukhet, förklarade han. Att ha sinne för humor hjälper också. Ödmjukhet medför många belöningar. — Ords. 22:4.

Efter det att ordföranden K. Klein utdelat diplomen till eleverna, tillkännagav T. Jaracz att man i Mexico håller på med att upprätta en skola för kulturell bildning av latinamerikaner. Undervisningen kommer att bedrivas på spanska. Varje kurs skall bestå av 25 elever och kommer att pågå under två och en halv månad. Den första kursen var avsedd att börja den 24 november 1980.

Under eftermiddagen svarade de nyutexaminerade eleverna för ett mycket trevligt program med sånger, danser från olika länder och två utmärkta bibliska dramer med titlarna ”Jehova belönar de lojala” och ”Ta dig i akt för upproriskt tal”. Det första dramat handlade om David och om händelser som inträffade innan han blev kung, vilka prövade hans lojalitet mot Jehova. Det andra dramat behandlade Kora, som var en upprorsmakare.

För de 2.059 personer som var närvarande innebar hela dagens program en storslagen uppmuntran att tjäna Jehova ödmjukt och lojalt och att alltid ”förhärliga” sin tjänst.