Syndens orenhet avlägsnas
SEDAN Jehova Gud hade avslutat sin skaparverksamhet, såg han på allt som han hade gjort och sade att det var ”mycket gott”. (1 Mos. 1:31) Allt han hade gjort var fullkomligt. (5 Mos. 32:4, NW) När synd trängde in i denna rättfärdiga anordning, var det som när en oönskad cancercell angriper en frisk kropp.
Människorna har i själva verket inte varit de enda som gjort uppror mot Gud och syndat. Bibeln talar om ”de änglar som syndade”. (2 Petr. 2:4) Det var en andevarelse, Satan, djävulen, som först ledde Adam och Eva in på en felaktig kurs. (Joh. 8:43, 44) Det finns emellertid ingenting som kan göras för dessa onda andar. De var fullkomliga och gjorde ett avsiktligt val. Därför var deras synd oförlåtlig. Deras synds orenhet kommer att avlägsnas från universum genom att de slutligen blir tillintetgjorda vid Guds bestämda tid. — Matt. 25:41.
På liknande sätt valde Adam och Eva att synda. Fastän de skapades fullkomliga, gjorde de avsiktligt orätt. De blev således frivilligt syndens slavar, eftersom Jesus själv förklarade: ”Varje utövare av synd är en syndens slav.” (Joh. 8:34) De blev så småningom avlägsnade från skådeplatsen, när Gud lät dem dö som ett resultat av deras på grund av synd frambringade ofullkomlighet. — 1 Mos. 3:19; 5:5.
Men det är annorlunda för oss. Vi är också syndens slavar, men inte helt och hållet av eget val. Vi syndar på grund av att vi är födda syndare — det är som om vi hade blivit sålda som slavar redan innan vi föddes. (Rom. 5:12; 7:14) Jehova Gud har därför i sin kärlek och vishet gjort en anordning så att vi — om vi verkligen önskar det — kan bli fria från slaveriet under synd.
En lösning på problemet
Jehova visade i det sätt på vilket han handlade med Israels nation att han godkänner principen om återköp. Om till exempel en israelit blev fattig och måste sälja sig själv som slav till en icke-israelit, kunde en nära släkting återköpa eller lösa ut honom, ifall denne släkting var i stånd till att göra så. (3 Mos. 25:47—49) Priset räknades ut exakt, så att återköpet blev helt och hållet rättvist.
Jehova fastställde också principen om lika för lika då det gällde att betala skulden för synd. Om någon till exempel avsiktligt hade orsakat en medisraelit kroppslig skada, skulle han enligt rättvisan lida samma slag av skada. Lagen angav uttryckligen att man skulle ”ge själ för själ, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, brännskada för brännskada, sår för sår, slag för slag”. — 2 Mos. 21:23—25, NW.
Gud hade för avsikt att köpa mänskligheten fri från slaveri under synd, men detta skulle ske i enlighet med rättvisan. Priset som skulle betalas måste vara exakt, inte ringa som om det som skulle återköpas inte hade något verkligt värde. Vad var priset? Tänk efter! Det som Adam hade förlorat var fullkomligt, syndfritt mänskligt liv med utsikten att leva för evigt. Detta var mycket värdefullt.
Ingenting som människan äger motsvarar detta i värde. Även de rikaste människorna i världen måste dö någon gång. Allt deras silver och guld kan inte ens förlänga det ofullkomliga liv de nu har och än mindre köpa dem evigt liv. Den inspirerade psalmisten sade: ”Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom ... så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.” (Ps. 49:8—10) Därför måste hjälp komma från någon utanför människosläktet.
Alldeles efter det att Adam och Eva hade valt synden i stället för lydnaden uppenbarade Gud sitt uppsåt att ge denna hjälp. Han förutsade att en ”säd” skulle komma som skulle motstå inflytandet från den onda andevarelse som hade fört mänskligheten in i synd. (1 Mos. 3:15) Genom uppenbarelser steg för steg identifierade Gud den familj som skulle frambringa denna säd eller avkomma. Dessa uppenbarelser koncentrerades slutligen på ett förlovat par, Josef och Maria, som bodde i Palestina under romarväldets tid. — 1 Mos. 22:15—18; 49:10; Luk. 1:26—35.
Detta par fick veta att Maria skulle få en son som skulle spela en viktig roll när det gällde att avlägsna syndens orenhet från Guds skapelse. Jehovas ängel talade om detta för Josef i en dröm: ”Josef, Davids son, var inte rädd att ta Maria, din hustru, till dig, för det som har blivit avlat i henne är genom helig ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, för han skall frälsa sitt folk från deras synder.” (Matt. 1:20, 21) Här var till sist någon som kunde förlossa sin broder.
Jesus föddes som son till Maria, och därför var han en jude av Davids släkt. Men som det senare uppenbarades hade han i själva verket haft en föremänsklig tillvaro i himmelen. För att Guds Son skulle kunna födas såsom människa, överfördes hans liv genom Jehovas mirakulösa kraft till Marias moderliv. (Joh. 1:1—3, 14) På så sätt ärvde Jesus inte den synd som hade vanställt hela mänskligheten fram till hans tid. Han var liksom Adam fullkomlig. Men i motsats till Adam förblev han lydig. Jesus var därför något unikt i mänsklig historia — han var en människa som aldrig hade syndat. Aposteln Petrus sade: ”Han begick ingen synd, inte heller blev något svek funnet i hans mun.” Paulus förklarade att Jesus var ”lojal, sveklös, obesudlad, skild från syndarna”. — 1 Petr. 2:22; Hebr. 7:26.
Jesus ägde således det enda som motsvarade värdet av ett fullkomligt mänskligt liv: ett annat fullkomligt mänskligt liv. När han dog, var hans död inte den ”lön synden betalar”. (Rom. 6:23) Jesus förtjänade inte att dö. Han offrade därför vid sin död någonting som exakt motsvarade det fullkomliga liv Adam hade förlorat. — 1 Tim. 2:6.
Jesu offer hade exakt motsatt verkan mot Adams synd. Aposteln Paulus sade: ”Alldeles som alla dör i Adam, så skall också alla göras levande i den Smorde.” (1 Kor. 15:22) Jesus kunde använda sitt fullkomliga mänskliga liv som ett pris för att lösa mänskligheten från synd. ”Han gav sig själv för våra synder för att kunna rädda oss från den nuvarande onda tingens ordning enligt vår Guds och Faders vilja.” — Gal. 1:4.
Befrielse från synd
Det finns därför nu en möjlighet för mänskligheten att bli fri! Ett återlösningspris har blivit betalt. Betyder detta att alla nu automatiskt kommer att bli fria från slaveri under synd och återställas till fullkomlighet? Nej, det förhåller sig inte riktigt så. Det sätt på vilket denna anordning verkar förklarades av Jesus själv, som sade: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” (Joh. 3:16) Ja, de som utövar tro på Jesus Kristus — på honom genom vilken Gud gjorde lösenanordningen — kommer att åtnjuta det eviga liv som Adams uppsåtliga olydnad hade avskurit dem ifrån.
De som verkligen accepterar Jesu offer kan redan nu få gagn av detta. De är naturligtvis fortfarande ofullkomliga. Guds tid för att återställa människorna till verklig fullkomlighet har ännu inte kommit. Men skulle de på grund av ofullkomlighet begå en synd, bryter de inte därigenom ohjälpligt sitt förhållande till sin himmelske Fader. Aposteln Johannes skrev: ”Detta skriver jag nu till er, för att ni inte skall begå en synd. Och om någon ändå skulle begå en synd, då har vi en hjälpare hos Fadern, Jesus Kristus, en som är rättfärdig.” (1 Joh. 2:1, 2) Ja, om vi på grund av ofullkomlighet skulle synda, kan vi be till Gud på grundval av Jesu offer och ha tillförsikten att Jehova skall förlåta oss. — 1 Joh. 1:7—9.
Betyder då detta att synd verkligen inte har någon betydelse längre? Kan vi nu på grund av denna kärleksfulla anordning begå vilken synd som helst och vara försäkrade om att vi kommer att bli förlåtna på grundval av Jesu offer? Nej, så förhåller det sig naturligtvis inte. Om vi önskar få nytta av denna anordning, måste vi visa samma inställning gentemot synd som Jesus har. Han älskar rättfärdighet och hatar laglöshet, och det bör vi också göra. (Hebr. 1:9) Vi bör, liksom Paulus, vara hårdhänta mot vår kropp och leda den som en slav för att övervinna benägenheten att synda. (1 Kor. 9:27) Detta inbegriper att vi klart och tydligt förstår vad synd är och kämpar för att motstå den. Gud kommer att hjälpa oss i detta, och resultatet kan bli en verklig förändring i vår personlighet. — Rom. 12:2.
Om vi emellertid inte kämpar emot våra syndfulla benägenheter, kan det bli så att det aposteln Paulus ytterligare sade kommer att tillämpas på oss: ”Ty om vi med vilja bedriver synd, sedan vi har fått den exakta kunskapen om sanningen, finns inte längre något slaktoffer för synder kvar, utan bara en viss förskräcklig väntan på dom.” — Hebr. 10:26, 27.
Och slutligen har de som visar att de trots sitt ofullkomliga kött verkligen önskar komma undan slaveriet under synd en underbar framtidsutsikt. De utlovas möjligheten att leva i en ny ordning, där synd kommer att tillhöra det förgångna. Synden kommer att ha blivit fullständigt avlägsnad från Guds skapelse. Det skall då bli som Jesaja 11:9 säger: ”Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra, vad ont och fördärvligt är, ty landet skall vara fullt av HERRENS [Jehovas] kunskap, likasom havsdjupet är fyllt av vattnet.” Den inspirerade psalmisten lovar oss att då ”är den ogudaktige [eller avsiktligt syndfulle] icke mer”. Däremot skall ”de ödmjuka ... besitta landet och hugnas av stor frid”. — Ps. 37:10, 11.
Alla de dåliga verkningarna av synd — sjukdom, död och avlägsnandet från Gud — kommer att tillhöra det förgångna. (Upp. 21:3, 4) I stället skall Guds uppsåt i fråga om denna jord till fullo verkställas. — Matt. 6:9, 10.
De människor som tror har, tack vare Jesu lösenoffer, den underbara möjligheten att slutligen bli fria från slaveriet under synd. Därför är psalmistens ord av uppmuntran mycket lämpliga: ”Vänd dig bort ifrån det som är ont och gör, vad gott är, så skall du få bo kvar evinnerligen. Ty HERREN älskar, vad rätt är, och övergiver icke sina fromma, evinnerligen bliva de bevarade.” — Ps. 37:27, 28.