”Kom, följ mig, så skall jag göra er till människofiskare”
1—3. a) Till att utföra vilket arbete inbjöd Jesus människor att följa honom? b) Hur framgår det av det gensvar de först inbjudna gav att de hade tro?
JOHANNES DÖPAREN hade fullbordat sitt verk, och nu hade den smorde Jesus börjat sprida den eggande kungörelsen: ”Ändra ert sinne, för himmelriket har kommit nära.” (Matt. 3:2; 4:12—17) Men Jesus Kristus skulle inte förbli ensam i arbetet med att bekantgöra de goda nyheterna. Då han vandrade utmed Galileiska sjön såg han Simon Petrus och Andreas sänka ner ett fisknät i sjön. Han gav dem inbjudan: ”Kom, följ mig, så skall jag göra er till människofiskare.” De tvekade inte. ”Genast” övergav de sina nät och följde Jesus. Därpå såg Jesus Jakob och Johannes i en fiskebåt och kallade på dem. ”Genast” lämnade de båten och sin far för att följa Jesus. — Matt. 4:18—22.
2 Jesus var ett utmärkt föredöme för dessa nya lärjungar, då han övade upp dem till att vara ”människofiskare”. De var hans ständiga följeslagare, då han ”gick ... omkring i hela Galileen och undervisade i ... synagogor och predikade de goda nyheterna om riket och botade varje slags sjukdom och varje slags skröplighet bland folket”. — Matt. 4:23.
3 I Kapernaum i Galileen såg Jesus Matteus (Levi) sitta vid tullkontoret och gav honom inbjudan: ”Bli min efterföljare.” Matteus upphörde omedelbart med att vara uppbördsman för att följa Jesus. (Matt. 9:9; Mark. 2:14) Återigen ”begav sig [Jesus] ut för att gå runt till alla städerna och byarna” för att undervisa och predika ”de goda nyheterna om riket”, medan han också botade människor, gjorde dem friska. Jesu efterföljare tillväxte visserligen i antal, men Jesus sade ändå till dem: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför ivrigt skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.” — Matt. 9:35—38.
4. a) Varför utvaldes apostlarna? b) Vad förväntar Jesus av dem som följer honom?
4 Bland dessa första lärjungar valde Jesus nu ut 12 till att vara apostlar, ”för att de skulle fortsätta att vara med honom och för att han skulle sända ut dem att predika”. (Mark. 3:14) Längre fram skulle de trogna apostlarna bli den kristna församlingens grundstenar. (Ef. 2:20; Upp. 21:14) De var villiga, beredda att tjäna och glada över att vara förenade med Jesus i Guds rikes verk. Jesus undervisade dem och gav dem föreskrifter att gå till städerna och byarna och besöka folk i deras hem. Han sade till dem: ”Medan ni går, predika och säg: ’Himmelriket har kommit nära.’” Jesus lät sina lärjungar få veta att arbetet inte skulle vara lätt och att många skulle vägra att lyssna till deras ord. Men de skulle avge vittnesbördet, också inför styresmän och folk i nationerna. De behövde vara självuppoffrande och modiga, för Jesus sade: ”Vemhelst som inte tar på sig sin tortyrpåle och följer efter mig är mig inte värdig.” — Matt. 10:7—18, 38.
5. Varför är några inte godtagbara som Kristi efterföljare?
5 Det var inte alla som antog Jesu inbjudan att följa honom. Ett exempel var den rike mannen som föredrog materiella ägodelar framför den andliga skatt han kunde ha glatt sig åt under arbetet med att predika de goda nyheterna om Guds rike. (Matt. 19:16—24) Det fanns andra, som också kom med ursäkter, vilket framgår av skildringen i Lukas 9:57—62:
”När de nu gick på vägen, sade någon till honom [dvs. Jesus]: ’Jag vill följa dig varthelst du må bege dig.’ Och Jesus sade till honom: ’Rävarna har lyor, och himlens fåglar har sovkvistar, men Människosonen har ingenstans där han kan luta sitt huvud till vila.’ Sedan sade han till en annan: ’Bli min efterföljare.’ Mannen sade: ’Tillåt mig först att gå bort och begrava min far.’ Men han sade till honom: ’Låt de döda begrava sina döda, men ge dig av du och förkunna Guds rike vida omkring.’ Och åter en annan sade: ’Jag vill följa dig, Herre; men tillåt mig först att ta farväl av dem som hör till mitt hus.’ Jesus sade till honom: ’Ingen som har lagt handen på en plog och ser på tingen bakom sig är väl rustad för Guds rike.’”
6. Hur övade och uppmuntrade Jesus sina efterföljare, enligt vad vi läser i Lukas 10:1—20?
6 Sedan Lukas anfört dessa negativa exempel, slår han an en positiv ton. Han berättar att Jesus utvalde 70 av sina efterföljare och sände ut dem två och två till att före honom gå igenom distriktet. De skulle låta människorna få veta följande: ”Guds rike har kommit er nära.” (Luk. 10:1—16) De 70 fann stor glädje i sin tjänst. Men Jesus framhöll för dem att de hade ännu större orsak att vara glada och lyckliga, då han sade: ”Gläd er därför att era namn har blivit inskrivna i himmelen.” — Luk. 10:17, 20.
JESUS GER FÖREDÖMET, MÖNSTRET
7, 8. Nämn några fördelar som de första ”människofiskarna” hade av att regelbundet vara tillsammans med Jesus i arbetet.
7 De inspirerade bibelskribenterna Matteus, Markus, Lukas och Johannes berättar om att Jesu första lärjungar var tillsammans med honom i det arbete med att predika och undervisa som hade med sig stora fördelar för dem själva och andra. Jesus lärde dem många underbara ting om himmelriket, och dessa sanningar kunde de dela med sig av till människor som ville lyssna. Framför allt hjälpte Jesus sina lärjungar att sätta värde på det mycket dyrbara förhållande de nu stod i såsom Jehova Guds och Jesu Kristi slavar, tjänare eller förvaltare. — Matt. 6:24; jämför Lukas 12:37, 42, 43.
8 I likhet med sin Fader var Jesus en flitig arbetare. Han ville att hans lärjungar också skulle vara flitiga arbetare, när de bekantgjorde budskapet om Guds rike. (Joh. 4:34; 5:17; 9:4) Därför övade Jesus i omkring tre års tid sina lärjungar i att vara ”människofiskare”. Han varskodde dem också på förhand om att de skulle bli behandlade på samma sätt som han, deras Herre, blev behandlad. De iakttog hans exempel och hans reaktion inför lidande, då han gav dem en förebild som de noga borde följa. (Matt. 10:22—26; 1 Petr. 2:21) Jesus lärde dem många ting som han hade fått från Gud, och de såg honom uppfylla ett stort antal profetior. Allt detta stärkte deras tro.
9. Vad lärde Jesus sina efterföljare om deras förhållande till Gud såsom slavar?
9 Jesus uppmuntrade dem också att ödmjukt följa i hans fotspår såsom Guds slavar. Han sade:
”Finns det väl någon av er som har en slav, vilken plöjer eller ser till hjorden, och som kommer att säga till honom, när han kommer in från fältet: ’Kom genast hit och lägg dig till bords’? Kommer han inte snarare att säga till honom: ’Gör i ordning vad jag skall ha till kvällsmat, och sätt förkläde på dig och betjäna mig, tills jag har ätit och druckit färdigt, och efteråt kan du själv äta och dricka’? Inte kommer han väl att känna tacksamhet mot slaven, därför att han gjorde de ting som hade anvisats honom? Så också ni, när ni har gjort alla de ting som har anvisats er, säg då: ’Vi är onyttiga slavar. Vad vi har gjort är bara vad vi borde göra.’” — Luk. 17:7—10; jämför 1 Korintierna 7:22, 23; Uppenbarelseboken 19:5.
10. Hur var Jesu exempel en del av den övning han gav sina efterföljare i att tjäna Gud?
10 Då Jesu verksamhet här på jorden led mot sitt slut, samlade han sina apostlar för att de gemensamt skulle fira den judiska påskhögtiden, och när de då var samlade, helt privat, gav han dem en hel del råd och uppmuntran. Han tvättade också deras fötter för att hos dem inskärpa hur nödvändigt det är att tjäna andra, och i samband med detta sade han: ”Jag har ... gett er mönstret, för att alldeles som jag har gjort mot er skulle också ni göra. Sannerligen, sannerligen säger jag er: En slav är inte större än sin herre, inte heller är en som är utsänd större än den som har sänt honom. Om ni känner till detta, då är ni lyckliga om ni gör det.” — Joh. 13:15—17.
11. a) Var finner vi skildringen av Jesu förtroliga tal till sina lärjungar innan han blev gripen? b) Hur betonade Jesus vid det tillfället sambandet mellan tro och gärningar? c) På vilket sätt skulle lärjungarna kunna göra gärningar större än de Jesus gjorde?
11 Sedan Jesus hade visat ut förrädaren Judas, gav han sina 11 trogna apostlar anvisningar om ett nytt högtidsfirande — ett som skulle vara till minne av hans död. Han talade mycket förtroligt med dem och förberedde dem för det ansvar de skulle behöva axla efter hans bortgång. (Joh. 13:30—16:33) För att lägga i dagen sin tro på Kristus måste lärjungarna göra gärningar som var lika hans. Därför uppmuntrade han dem med dessa ord: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som utövar tro på mig, också denne skall göra de gärningar som jag gör; och gärningar större än dessa skall han göra, eftersom jag nu går min väg till Fadern.” (Joh. 14:12) Jesus hade inskränkt sitt arbete, sin verksamhet, till Palestina, men Rikets verk måste utvidgas efter hans död och uppståndelse. Hans lärjungar måste gå i spetsen för detta framtida verk. Till sist skulle de goda nyheterna om Guds rike bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna, och sedan skulle slutet komma. — Matt. 24:14.
12. Vilket förhållande bör råda mellan vår kärlek till Kristus och vad vi gör?
12 Vid det där sista tillfället, då Jesus var tillsammans med sina lärjungar, betonade han att självuppoffrande kärlek är något mycket nödvändigt, i det han sade:
”Om ni älskar mig, skall ni hålla mina bud. Den som har mina bud och håller dem, denne är den som älskar mig. Den i sin tur som älskar mig, han skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och skall tydligt visa mig för honom. ... Om någon älskar mig, skall han hålla mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. Den som inte älskar mig, han håller inte mina ord; och det ord som ni nu hör är inte mitt utan tillhör Fadern som har sänt mig.” (Joh. 14:15, 21, 23, 24)
Hur angeläget är det inte att lyda Jesu Kristi bud!
EN HJÄLPARE UTLOVAD
13. Hur skulle Jesu efterföljare få hjälp efter hans bortgång, och vad skulle de drivas till att göra?
13 Apostlarna hade umgåtts flitigt och förtroligt med Jesus. Närhelst de önskade få veta något eller om ett problem uppstod, kunde de tala med Jesus om saken. Men nu skulle Jesus gå bort till sin Fader. Därför bad han sin Fader om att denne skulle ge dem en annan hjälpare, Guds heliga ande, som skulle lära dem allting och påminna dem om allt som Jesus hade talat till dem. (Joh. 14:16, 17, 25, 26) Detta innebar att de skulle ha mycket arbete med att vittna, för Jesus förklarade: ”När hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens ande, som utgår från Fadern, skall denne hjälpare vittna om mig; och ni i er tur skall vittna, därför att ni har varit med mig från det att jag började.” — Joh. 15:26, 27.
14. Hur skulle lärjungarna inhämta många ytterligare sanningar längre fram?
14 Det fanns vissa gränser för vad Jesus kunde säga sina lärjungar just då. Men när den heliga anden kom, då skulle de få djupare insikt, och det skulle rusta dem för det arbete som låg framför dem. (Joh. 16:12—14) Så uppmuntrande! De som följer Jesus såsom Guds slavar kan alltid helt och fullt lita på att få hjälp ovanifrån och vägledning i sanningen genom helig ande.
15. a) Varför måste de kristna förbli i nära gemenskap med Jesus Kristus vid alla tider och tillfällen, enligt den bild av vinstocken som han använde? b) Vilken del har kristen kärlek i detta?
15 För att Jesu efterföljare skall vara framgångsrika i sitt arbete måste de förbli i nära gemenskap med honom och bevisa sig vara hans lärjungar. Jesus belyste detta med bilden av vinstocken och dess rankor, och han betonade hur nödvändigt det var för dem att förbli i vinstocken och att bära frukt, så att hans Fader måtte förhärligas. De skulle bära frukt genom att vittna om Guds rike och genom att lägga i dagen en Kristuslik personlighet. Människor skulle förstå att de var hans lärjungar på grund av den äkta inbördes kärleken bland dem. — Matt. 21:43; Joh. 13:34, 35; 15:1—12; se också Vakttornet för 1 april 1979.
INTE NÅGON DEL AV DENNA VÄRLDEN
16. a) Vad lärde Jesus sina efterföljare, enligt Johannes 15:17—22, beträffande deras ställning i världen? b) Varför undervisade han om detta?
16 De som blir ”människofiskare” lägger i dagen en sådan orubblig inbördes kärlek. Men eftersom de är Herren Kristi Jesu efterföljare, älskas de inte av världen. Jesus älskades inte av världen, för han var inte någon del av den. (Joh. 15:17—22; 16:1) Insikt om detta är till nytta för alla sanna kristna i deras strävan att bevara sin ostrafflighet under provsättning — alldeles som Jesus bevarade sin ostrafflighet. De som hör världen till känner varken Jehova Gud eller honom som Jehova Gud sände ut, Jesus Kristus. De förstår inte Jesu läror, inte heller vad kristen kärlek är. De hatar hans efterföljare, för de gör vad djävulen har begär till. — Joh. 8:42—44; 14:30; 16:11.
17. Vad skulle hända med några kristna på grund av att de kristna, såsom efterföljare till Kristus, inte är någon del av världen?
17 Eftersom äkta kristna ”inte är någon del av världen”, får de inte lägga sig till med världens själviska, stolta och söndrande ande. På så sätt kan de förhärliga Gud och bära riklig frukt till bevis för sitt lärjungaskap. Men det betyder en hel del vedermöda för dem, såsom Jesus sade till en varning:
”Man skall stöta ut er ur synagogan. Ja, den stund kommer då var och en som dödar er skall föreställa sig ha utfört en helig tjänst åt Gud.” — Joh. 16:2—4; 15:8—10.
ALDRIG ENSAMMA I GUDS TJÄNST
18, 19. a) Vem är fäst vid Jesu lärjungar, enligt vad Jesus själv försäkrar, och varför är han det? b) Varför är det viktigt för en Jehovas tjänare att med uppskattning tänka på att han aldrig är ensam, och vad bör han fördenskull göra?
18 Jehovas tjänare kan räkna med Jehova på grund av hans stora kärlek. Jesus försäkrade dem: ”Fadern själv är nämligen fäst vid er, eftersom ni har varit fästa vid mig och har trott att jag har gått ut såsom Faderns representant.” (Joh. 16:27) Jehovas tjänare är inte ensamma i arbetet. Det är Guds verk de utför såsom hans förvaltare, och de har alltid möjlighet — vägen står alltid öppen för dem — att vända sig till Jehova i bön för att få hjälp. Jesus sade: ”Ifall ni ber Fadern om något, skall han ge er det i mitt namn.” (Joh. 16:23, 24) I och med att Jesus blev gripen skulle en svår tid bryta in för hans efterföljare, alldeles som han varskodde dem om på förhand:
”Se! Den stund kommer, ja, den har kommit, då ni skall bli förskingrade var och en till sitt eget hus och ni skall lämna mig ensam; och ändå är jag inte ensam, eftersom Fadern är med mig. Jag har sagt er detta för att ni genom mig må ha frid. I världen har ni nu vedermöda, men fatta mod! Jag har segrat över världen.” — Joh. 16:32, 33.
19 Hur viktigt är det inte att vi tänker på att vi inte är ensamma, alldeles som Jesus inte var ensam då han blev gripen! Och hur väsentligt är det inte att vi förtröstansfullt vänder oss till Jehova i bön, i synnerhet under vedermöda eller annars svåra tider! Jesus bad intensivt och ofta när han fick uppleva prövningens stund. (Matt. 26:36—46; 27:46) På samma sätt skall Jesu efterföljare inte heller dra sig för att söka Jehovas hjälp, utan be till Jehova med tillförsikt och i tro. — Matt. 7:7, 8.
JESU ENTRÄGNA BEGÄRAN UNDER BÖN
20. Nämn några detaljer som Jesus framhöll i sin underbara bön som är återgiven i Johannes 17.
20 Sedan Jesus hade talat undervisande till sina trogna lärjungar under den där sista kvällen av sitt jordeliv, lyfte han upp sina ögon mot himmelen och bad en underbar bön till Jehova på deras vägnar. I sin bön framhöll han att han hade fullbordat sitt eget verk på jorden men att hans efterföljare fortfarande befann sig i världen. Dessa lärjungar skulle fortsätta att kungöra de goda nyheterna om Guds rike och bekantgöra Jehovas namn, alldeles som Jesus hade gjort. Därför framställde han denna begäran:
”Helige Fader, vaka över dem för ditt eget namns skull, som du har gett mig. ... Jag har gett ditt ord åt dem, men världen har hatat dem, därför att de inte är någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen. Jag begär inte att du skall ta dem ut ur världen, utan att du skall vaka över dem för den ondes skull. De är inte någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen. Helga dem med hjälp av sanningen; ditt ord är sanning. Alldeles som du har sänt ut mig i världen, har också jag sänt ut dem i världen.” — Joh. 17:11, 14—18.
21. Hur yttrade sig Jesus med tillförsikt om den kristna församlingens framtida utbredning?
21 Räckvidden för Jesu bön begränsades inte till att gälla bara dessa 11 trogna apostlar. Jesus såg framåt mot en församling som skulle breda ut sig och till sist omsluta hela jorden, med många fler män och kvinnor som skulle sätta tro till Jesus genom det ord som hans efterföljare kungjorde. Så här sade Jesus:
”Jag framställer en begäran, inte bara beträffande dessa, utan också beträffande dem som sätter tro till mig genom deras ord; för att de alla må vara ett, alldeles som du, Fader, är i gemenskap med mig och jag är i gemenskap med dig, att de också må vara i gemenskap med oss, för att världen må tro att du har sänt ut mig.” — Joh. 17:20, 21.
22. Hur fullbordade Jesus sitt verk här på jorden som ett av Jehovas vittnen?
22 Det dröjde inte länge efter det att Jesus hade bett på detta sätt, förrän han blev gripen. När han fördes inför styresmannen, Pilatus, frambar han vittnesbörd och sade att eftersom hans rike inte var någon del av världen, skulle hans tjänare — som inte heller var någon del av världen — inte kämpa. Såsom Jehovas främsta vittne förklarade han: ”Du säger nu själv att jag är en kung. Till detta har jag fötts, och till detta har jag kommit i världen: att jag skulle vittna om sanningen. Var och en som är på sanningens sida, han lyssnar till min röst.” (Joh. 18:33—37) Jesus föregick således de kristna med ett utmärkt exempel att efterlikna under åren efter hans bortgång från den jordiska skådeplatsen. Samma dag blev han dödad och hade då troget fullbordat det verk som Jehova hade gett honom att utföra. (Joh. 17:4) Vilket förunderligt föredöme och mönster var han inte för sina efterföljare under hela sin jordiska förkunnargärning! Dessa blir i sanning uppmuntrade att efterlikna honom såsom Jehovas vittnen i sitt storslagna arbete som ”människofiskare”!
[Bild på sidan 12]
Jesus sände sina lärjungar till människornas hem
[Bild på sidan 13]
Det som hände vid Jesu sista kvällsmåltid på jorden utgör ett kraftfullt budskap för oss i dag
[Ruta på sidan 15]
”Fortsätt med att be, så skall det ges åt er; fortsätt med att söka, så skall ni finna; fortsätt med att bulta på, så skall det öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och var och en som söker, han finner, och för var och en som bultar på skall det öppnas.” — Matt. 7:7, 8.