Ghana tar emot förkunnelsen om Guds rike
JESUS sade i sin stora profetia angående ändens tid: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” — Matt. 24:14.
Ghana är en del av den ”bebodda jorden”, på vilken de ”goda nyheterna” nu predikas. Jehovas vittnens strävan att nå alla med bibelns budskap har resulterat i att många har kommit att få gagn av deras arbete. Under det senaste årtiondet har arbetet i Ghana utvidgats så mycket att det nu finns omkring 21.000 vittnen som regelbundet tar del i att förkunna de ”goda nyheterna”.
För att öva tillsyn över denna verksamhet upprättade Sällskapet Vakttornet det första avdelningskontoret i Ghana år 1947. På grund av tillväxt i arbetet krävdes det snart större lokaliteter. Dessa hade knappt börjat användas, förrän planer måste göras upp för ännu större lokaliteter för att tjäna de växande församlingarna. En ny byggnad uppfördes därför, och den överlämnades år 1963. Denna byggnad har också visat sig vara otillräcklig för de ökade behoven, och man har därför köpt en ny tomt i Nungua, en förort till Accra. Förberedelser pågår nu för att bygga ett fint och mycket större avdelningskontor och tryckeri.
Jehovas vittnens snabba tillväxt i Ghana återspeglar den villighet som människorna där visar när det gäller att lyssna till bibelns budskap och deras iver att ta emot de goda ting som de har lärt. Några få exempel visar hur människorna i Ghana hungrar efter bibelns sanning. Här följer en rapport från en församling i Accra.
MÅNGA SÖKER BIBELNS SANNING
”Vi fick en inbjudan att tala till en grupp på omkring 60 personer, som hade börjat forska i bibeln för att finna den sanna religionen. Sedan de en tid privat hade studerat olika lärofrågor i bibeln, inbjöd de ledare för olika kyrkor att tala till dem och dryfta olika ämnen. Efter att ha lyssnat till dessa religiösa ledare och frågat dem om olika ämnen bad de ledaren för sin grupp att också inbjuda oss.
Gruppens ledare sade att den främsta orsaken till att de bestämde sig för att inbjuda oss var att de, sedan de studerat en tid, fann att de var förpliktade att predika för andra människor. De började därför gå från hus till hus. Han sade att människor vanligtvis frågade dem: ’Är ni Jehovas vittnen?’ På denna fråga svarade de nej. Denna erfarenhet fick gruppen att inbjuda oss. De valde fem ämnen som skulle dryftas. Sedan en talare behandlat varje ämne, ställde gruppen många frågor. Omkring en månad senare blev vi inbjudna att leda ett regelbundet bibelstudium med dem. Sedan man behandlat de grundläggande lärorna, sade deras ledare till oss att de hade förstått att vi har sanningen, och de hade bestämt sig för att förena sig med oss.
Denna grupp var ansluten till en grupp i en annan stad. Den gruppen hade under tiden meddelats det som den första gruppen hade beslutat. Några äldste i vår församling fick en inbjudan att komma och förklara vissa frågor. Det slutliga resultatet blev att 18 medlemmar av gruppen blev döpta.”
EN FAST STÅNDPUNKT FÖR BIBELNS SANNING HJÄLPER ANDRA
Byn Amanya i Voltaområdet fick besök av två vittnen, som talade med invånarna där om budskapet om Guds rike. Vittnena började studera bibeln tillsammans med en liten grupp intresserade människor, men ingen av dem tog fast ståndpunkt för det som de fick höra. Det föll sig så att en ung man från byn just hade avslutat sin gymnasieutbildning och hade återvänt för att undervisa i de lokala myndigheternas skola. Denne unge man var en ivrig protestant och mycket kyrksam och blev därför förordnad att hålla predikningar i sin kyrka. Ett av vittnena, som på gymnasiet hade gått i klasserna över den unge mannens, träffade honom och talade med honom. Vittnet kom först inte ihåg den unge mannen, men när mannen presenterade sig, kom vittnet ihåg honom. Till att börja med gjorde budskapet inget större intryck på den unge mannen, men han tog emot boken Vad har religionen gjort för mänskligheten? Sedan de hade studerat några kapitel i boken tillsammans med bibeln, blev han övertygad om att det som hans kyrka lär inte är i överensstämmelse med bibeln. Han bestämde sig för att lämna kyrkan.
Under ett annat besök, som de båda vittnena gjorde, talade denne unge man om att han ämnade göra någonting viktigt; men han ville inte tala om vad det var förrän senare. Det visade sig i själva verket vara så att han i ett brev skrev sin avskedsansökan till kyrkan. Den tjänstgörande prästen blev mycket upprörd. Han inbjöd den unge mannen att komma och besöka honom och frågade om det var sant att han skrivit brevet. På detta svarade han jakande. Prästen, som inte var helt övertygad, bad den unge mannen gå hem och tänka över saken under tre dagar och sedan återkomma för att ta tillbaka brevet. Den unge mannen svarade att han menade vad han sade, men eftersom prästen bad honom tänka över saken, skulle han göra så. Under tiden blev saken rapporterad till de äldste i den kyrka som den unge mannen tillhörde, däribland överhuvudet för hans familj. Han blev utsatt för mycket klander och många förolämpningar från dessa män. Överhuvudet för hans familj sade att om han gick så långt att han lämnade sin kyrka, skulle de inte göra några invändningar om han gick in i någon annan religion, inte ens om han gick in i någon av spiritistkyrkorna eller tillbaka till ”moderkyrkan”, den romersk-katolska kyrkan, men att bli ett av Jehovas vittnen var otänkbart! Den unge mannen omtalade detta för det enda vittnet i byn. Hon uppmuntrade honom till att stå fast i sitt beslut att bli ett av Jehovas vittnen och att inte ge upp. Hon sade att det just då skulle bli svårt för honom men att om han förblev fast och orubblig, skulle saker och ting så småningom utveckla sig väl, och kanske skulle några av motståndarna kunna bli hjälpta till att få en klarare kunskap om bibelns sanning. Han samtyckte till detta.
Den unge mannen blev senare inbjuden att komma inför hela församlingen i hans kyrka för att tala om för dem varför han lämnade dem. Han talade om detta för några vittnen, och de hjälpte honom att förbereda sig så att han på ett utmärkt sätt skulle kunna försvara sanningen. Inför församlingen började han med att dryfta bönen ”Fader vår” och visade på att kyrkans lära om att goda människor får liv i himmelen inte kunde vara rätt. Prästen hoppade omedelbart upp från sin sittplats och protesterade och sade att den unge mannen inte hade blivit inbjuden för att predika för dem, utan bara tala om varför han hade begärt avsked. Den unge mannen svarade att eftersom orsaken till att han lämnade sin tjänst var grundad på bibeln, kunde han inte säga någonting utan att hänvisa till bibeln. Prästen ville inte tillåta honom att fortsätta, så han blev utdriven ur kyrkan. Det uppstod då splittring i kyrkan. Några önskade lyssna till honom, medan andra inte ville tillåta honom att hänvisa till bibeln. Detta öppnade möjligheten till att i större skala sprida de ”goda nyheterna” i denna by, och många besökte den unge mannen för att få höra mer.
Det som sedan hände var att den unge mannen blev inbjuden att komma till ett möte inför stammens överhuvud. Här började samhällets äldste att klandra honom. Då kom en man, som hade rykte om sig att vara drinkare, till mötet. Han satte sig ner bland de församlade, och för en stund höll han huvudet nerböjt. Plötsligt reste han sig upp och bad dem lyssna till honom. Då alla såg uppmärksamt på honom, sade han: ”Varför söker ni hindra denne unge man från att tillbedja sin Gud? Har ni någonsin sett någon som är ett Jehovas vittne bli onykter liksom jag? Eller har ni någonsin sett en flicka, som är ett Jehovas vittne, bli med barn på grund av otukt? Varför då bråka med honom? Ni är dåraktiga! Låt honom vara i fred, så att han kan tillbedja sin Gud!” Sedan satte han sig ner, och ingen hade mod att fortsätta att anklaga den unge mannen. Detta blev slutet på mötet.
SAMMANKOMSTERNA HJÄLPER TILL ATT SPRIDA DE ”GODA NYHETERNA”
Teokratiska sammankomster har varit milstolpar i framåtskridandet för den sanna tillbedjan i detta land. De har brutit ner förutfattade meningar i sinnet på till och med några högt uppsatta personer i nationen. Vid områdessammankomsten ”Glada arbetare”, som hölls i Mampong i Ashanti i december 1977, var den förnämste hövdingen i området närvarande den sista dagen, och han förundrade sig över hur fint konventet var organiserat och över brödernas uppförande. Han kunde inte finna ord tillräckliga för att uttrycka sina känslor. Många av hans äldste, som var med honom, hade en liknande inställning. Allt han kunde säga var: ”Ni är vackra; ni är rena!”
Under Jehovas kärleksfulla omsorg och beskydd fortsätter vi att, trots en del motstånd, under ganska lugna och fridfulla förhållanden göra lärjungar och förkunna de ”goda nyheterna”. Vi hoppas på att många fler skall bli lärjungar till Herren Jesus Kristus. Och vi gör det därför att den 11 april 1979, vid firandet av åminnelsen av vår Herres död, var mer än 70.000 närvarande runt om i Ghana.
[Karta på sidan 13]
(För formaterad text, se publikationen)
GHANA