Bröt Mose sitt löfte?

I SLUTET av den nionde plågan — tre dagars totalt mörker — hotade Farao Mose: ”Gå bort ifrån mig och tag dig till vara för att ännu en gång komma inför mitt ansikte; ty på den dag du kommer inför mitt ansikte skall du dö.” (2 Mos. 10:28) Enligt 2 Moseboken 10:29 svarade Mose: ”Du har talat rätt; jag skall icke vidare komma inför ditt ansikte.”

Men i nästa kapitel i 2 Moseboken, verserna 4 till och med 8, läser vi hur Mose förkunnar den tionde plågan för Farao. Hade Mose brutit sitt löfte? Nej, så tycks det inte förhålla sig. Tydligtvis bör 2 Moseboken 11:1—3 betraktas som någonting sagt inom parentes. Med andra ord slutade inte Mose att tala efter det att han hade sagt: ”Jag skall icke vidare komma inför ditt ansikte”, utan han följde upp detta uttalande med förkunnelsen av den tionde plågan. Sedan gick Mose, som skildringen säger, ”bort ifrån Farao i vredesmod”. — 2 Mos. 11:8.

Enbart på grund av att Mose kände till att den tionde plågan skulle bli den sista kunde Mose säga till Farao att han inte skulle försöka att komma inför hans ansikte igen. Annars skulle det ha varit förmätet av honom att gå med på någonting som kanske inte skulle ha varit i överensstämmelse med Jehovas vilja. Orden i 2 Moseboken 11:1—3 uppenbarar att Mose var medveten om att den tionde plågan skulle vara den sista, och dessa ord gav också information om vad israeliterna skulle göra efter det att plågan hade kommit över egyptierna. — Jämför 2 Moseboken 11:2, 3 med 2 Moseboken 12:35, 36.

Som förhållandena utvecklade sig tvingades Farao att sända efter Mose och Aron. Farao, som ödmjukats av den tionde plågan, sade till dem: ”Stån upp och dragen ut från mitt folk, I själva och Israels barn; och gån åstad och hållen gudstjänst åt HERREN [Jehova], såsom I haven begärt. Tagen ock edra får och edra fäkreatur, såsom I haven begärt, och gån åstad och välsignen därvid mig.” (2 Mos. 12:31, 32) Vilken kontrast! Den Farao som hade hotat Mose med döden vädjade nu om välsignelse. Han ville inte att Mose och de andra israeliterna skulle lämna Egypten och fortsätta att dra förbannelser över honom, och han ville inte att ytterligare olycka skulle drabba honom.