Sanningens ljus lyser i Belgien

BELGIEN har kallats ”Europas korsväg”. Varför? Därför att detta lilla land ligger mellan Frankrike, Luxemburg, Tyskland, Storbritannien och Holland.

Både de gröna och bördiga slätterna i Flandern och kullarna och skogarna i Vallonien slår upp sina ”dörrar” för invånarna i sådana stora städer som Bryssel, Antwerpen, Charleroi och Liège. Varje veckoslut finner man att många människor far omkring på ett av Europas finaste landsvägsnät. Dessa landsvägar är till och med upplysta på natten, så att bilisterna kan dra nytta av vad ”naturen” ger.

Belgien är också ett kontrasternas land, och det råder ofta problem mellan de två områdena som utgör nationen. Man talar flamländska (nederländska) i Flandern och franska i Vallonien. Bryssel ligger mitt emellan dessa två kultur- och språkgrupper. Men den mest anmärkningsvärda kontrasten är en viss skara människor: de 18.000 Jehovas vittnen som samarbetar i frid och endräkt för att ge andlig hjälp åt de ungefär 9.800.000 invånarna.

DE FÖRSTA GENSVAREN PÅ DE ”GODA NYHETERNA”

På grund av att Charles Taze Russell kände djup kärlek till sina medmänniskor och hade en ivrig önskan att förkunna de ”goda nyheterna” för alla slags människor, besökte han Belgien på hösten år 1891 under en resa i Europa. Russell, den förste presidenten för Sällskapet Vakttornet, insåg människornas behov av andlig frihet, eftersom de fortfarande befann sig i tjockt religiöst mörker. Att läsa bibeln var förbjudet för de flesta av dem, och de levde i fruktan för helveteselden och kände en vördnadsfull skräck för församlingsprästen.

Tio år senare började en man, som älskade rättvisa och som bodde nära Charleroi, att trotsa den vidskepliga fruktan som var förbunden med att läsa Guds ord. Så fort som denne man, J. B. Thilmant, hade fått tag i de två första banden av Millennii Dagning ordnade han med ett bibelstudium i sin familj. Tack vare familjen Thilmants frimodiga verksamhet spred sig snart de ”goda nyheterna” till andra städer och även till Frankrike.

JEHOVA VÄLSIGNAR DE ÖDMJUKA

Varken imponerande religiösa processioner eller praktfulla katedraler injagade fruktan hos Jehovas ödmjuka tjänare. Efter första världskriget cyklade en man, Joseph Poelmans, som arbetade i kolgruvorna i Liège och som behärskade det flamländska språket, regelbundet 120 kilometer till Antwerpen för att förkunna de ”goda nyheterna” i den staden. I Antwerpens katedral, vars spira når en höjd av mer än 120 meter, finns berömda målningar av Rubens, bland annat ”Kristi uppståndelse”. Men det behövdes någonting annat för att hjälpa invånarna i Antwerpen att förstå betydelsen av denna händelse, som utgör en garanti för att Jesus är den som Jehova har förordnat till att ”döma den bebodda jorden i rättfärdighet”. (Apg. 17:31) Broder Poelmans’ ödmjuka arbete blev rikligen välsignat, och i dag finns det 19 fast grundade församlingar i Antwerpen.

Efter första världskriget gick vårt arbete starkt framåt också i området kring Liège. Ernest Heuse och Léonard Smets, som båda samarbetade med broder Poelmans i tjänsten, började vittna från hus till hus i den staden. De uthärdade stora svårigheter under de två världskrigen. Men ”de goda nyheterna om frid” berörde många människors hjärtan, ja, så mycket att det i dag finns mer än 30 församlingar i det området. — Ef. 2:17.

STÄLLS INFÖR FÖRBUD

Den 30 mars 1940 förklarade inrikesministern att alla våra publikationer var förbjudna. Drygt en månad senare hade Belgien förvandlats till ett slagfält, och det invaderades snabbt av Hitlers arméer. Vad skulle de 218 vittnena för Jehova göra? De fortsatte att förkunna Guds rike som det enda hoppet om fred. Många vittnen, som jagades av det nazistiska Gestapo, arresterades, bortfördes och placerades i nazistiska koncentrationsläger. Några överlevde inte den fruktansvärda tortyren som de utsattes för.

I Charleroi var i synnerhet broder François Hankus mycket verksam i Jehovas tjänst. Där blev han arresterad, därför att han gömde broder André Wozniak, som var eftersökt av Gestapo. På grund av att broder Hankus vägrade att uppge namnen på sina medtroende, slog Hitlers hantlangare honom medvetslös och förde bort honom till ett koncentrationsläger. Efter det att han hade arresterats, fann man en hel del blodiga hårtussar i hans hem. Han blev aldrig helt återställd från den brutala behandling som han fick utstå under åren i koncentrationslägret. Men han tjänade Jehova av hela sin själ ända fram till sin död år 1954. Nu finns det 26 församlingar i Charleroi.

Sällskapet Vakttornet har inget tryckeri i Belgien. Men under den nazistiska ockupationen kunde bröderna, i samarbete med en tryckare i Bryssel, publicera 6.000 exemplar av den bibelförklarande boken Barnen. När kriget var slut, kom mer än 700 modiga förkunnare av Riket fram från sin underjordiska verksamhet, och dessa tjänade som en språngbräda för en makalös expansion. Broder Ernest Heuse j:r lämnade Liège och bosatte sig i Bryssel. Vid den tiden fanns det bara två församlingar i huvudstaden (en fransktalande och en flamländsktalande) på mer än 1.000.000 invånare. I dag finns det mer än 40 församlingar i Bryssel.

Broder Wozniak, som hade undkommit många fällor som nazisterna hade lagt ut för honom, reste över hela Flandern. Han predikade frimodigt från hus till hus. Upptäckten av kol förde många arbetare till det område som kallas Kempenland, och städer sådana som Genk, Eisden och Waterschei kom att bli fält, där förkunnandet av de ”goda nyheterna” bar riklig frukt. Undan för undan befriades människor som älskade sanning och rättvisa från många traditioner som hade hållit dem i fångenskap, och de tog emot sanningen i en sådan utsträckning att det i dag finns 115 församlingar i Flandern. Tidigare var det vanligt att man kunde få se församlingsprästen gå från hus till hus. Varför? För att samla ihop och förstöra de publikationer som bröderna hade lämnat.

MAN AVGER ETT MERA FULLSTÄNDIGT VITTNESBÖRD

Den som besöker de tättbefolkade områdena i Belgien blir kanske förvånad, när han får höra människor tala både italienska, spanska, grekiska, arabiska, turkiska och engelska. I huvudstaden Bryssel har mer än 500 internationella organisationer sina kontor. En femtedel av befolkningen utgörs av utlänningar, och den största utländska språkgruppen är den italienska. Under vår internationella sammankomst i Charleroi år 1965 gjorde N. H. Knorr anordningar för att avdelningskontoret skulle organisera församlingar för de olika språkgrupperna i Belgien. För en åhörarskara på 725 italienska bröder meddelade han att 10 italienska församlingar skulle kunna bildas. Nu finns det 30 italienska församlingar över hela landet.

En viss italienare fick tag i en av våra böcker medan han arbetade i en kolgruva, och han var säker på att den var värd en hel del på grund av att den var inbunden och hade guldbokstäver. Han försökte därför sälja den; men ingen i gruvan ville köpa boken. Mannen beslöt slutligen att själv läsa igenom publikationen, därför att han undrade varför ingen ville köpa den. Det var på det sättet han fann sanningen. Han tjänar nu som en förordnad äldstebroder i en italiensk församling, och hans son är ute i kretstjänsten.

En annan italienare tog emot ett bibelstudium och insåg att hans familj också behövde lära känna budskapet om Riket. Fastän en katolsk präst försökte avskräcka honom från att fortsätta att studera bibeln, så var de filosofiska argumenten som prästen kom med ingenting i jämförelse med sanningen. Mannens beslut att fortsätta att studera kunde inte ens undermineras av hans fars hotelse: ”Om du inte slutar upp med den där nya religionen, kommer jag att bryta benen av dig!” Men ingenting i den stilen inträffade, och med tiden fick denne italienare glädjen att hjälpa sin hustru och andra medlemmar av sin familj att uppskatta bibelns sanning. Detta satte i gång en kedjereaktion som spred sig runt om i Belgien och i Schweiz och Italien i en sådan omfattning att mer än 70 medlemmar av denne broders familj, föräldrarna inbegripna, nu är i sanningen.

Bröderna har också kunnat finna många fårlika människor bland den spansk-, grekisk-, engelsk- och turkisktalande befolkningen. Utan att kunna läsa det modersmål som den intresserade talar, leder ofta förkunnarna av Riket bibelstudier med hjälp av två böcker (en bok på det språk som vittnet talar och en annan på det som den studerande talar). Jehova har sannerligen fått sanningens säd att växa. I Belgien finns det nu nio grekiska, sju spanska och tre engelska församlingar. Ekonomiska problem har tvingat många italienska, grekiska och spanska familjer att återvända till sina hemländer, och det har blivit till välsignelse, därför att dessa vittnen fortsätter att tjäna i sina respektive länder, där behovet är mycket större än i Belgien.

MAN ÖVERVINNER LIKGILTIGHET

När Jehovas tjänare nu går från hus till hus i Belgien, möter de en ökande likgiltighet bland människorna. Den nuvarande generationen är helt upptagen av sin önskan att få fler materiella ägodelar och är inte intresserad av religion. Katolikerna är besvikna på vad som händer i deras egen religion. Somliga säger: ”Ingenting är som det skall vara i vår kyrka.” Och andra säger: ”Det är slut med katolska kyrkan.” Tidigare var man i katolska kyrkan stolt över att kunna säga att Belgien till nästan 100 procent var katolskt. Men helt nyligen sade en präst i Bryssel att det bara är 10 procent av katolikerna i Belgien som nu utövar sin religion, och av dessa är det endast 10 procent som kan betraktas som ”goda kristna”. Följaktligen måste vi göra mycket stora ansträngningar för att finna människor som är verkligt intresserade av bibeln. Men våra ansträngningar har välsignats, och under de två senaste åren har mer än 1.600 människor blivit döpta till symbol av att de överlämnat sig åt Jehova Gud.

Arbetet med att predika om Riket är så välkänt i Belgien att det inte är ovanligt att man hör människor tala om Jehovas vittnen. En dag råkade en broder få höra ett mycket livligt samtal på sin arbetsplats, och det lät ungefär så här: ”Du måste tillstå — bara du tar dig tid till att tala med en av dem — att det ligger en viss sanning i vad de har att säga.” Brodern blev nyfiken och frågade om vilka de talade. Till svar fick han höra: ”Jehovas vittnen, naturligtvis. Har de aldrig någonsin kommit till din dörr?” Då presenterade sig brodern som ett vittne, och detta ledde till ett bibelstudium med en man och hans hustru. Följande vecka var ett annat par med på studiet, och veckan därefter kom en ung kvinna med i gruppen. Under studiet satt hennes man tyst på en soffa och läste en världslig tidskrift. En annan gång stannade han i köket. Under det fjärde studiet höll han sig återigen på avstånd. Men när det ställdes en fråga om vilket år som markerade början av de ”yttersta dagarna” och det blev en stunds tvekan, viskade han till sin hustru: ”1914!” (2 Tim. 3:1) Han hade redan läst igenom vår bok Sanningen som leder till evigt liv, utan att någon av de andra närvarande kände till detta. Efter denna händelse var mannen regelbundet med vid studiet. De tre paren beslöt att allesammans sluta röka och att klä sig med blygsamhet. De gjorde snabba andliga framsteg, och nu är alla sex döpta kristna.

UNGA MÄNNISKOR TAR EMOT SANNINGEN

Kristenhetens misslyckande har fört med sig våld och likgiltighet för religionen. Många unga människor, som har gjort sig fria från återhållande band och vidskepelse, har riktat sin uppmärksamhet på andra ting, däribland narkotika och ett utsvävande liv. Men många unga par har blivit hjälpta att ordna upp sina liv genom att omfatta den sanna kristendomen.

En 15-årig yngling kom med i ett motorcykelgäng som ofta slogs med andra gäng. Med tiden åkte han till Amsterdam för att pröva på olika former av narkotika. Sedan ägnade han sig åt prostitution i Belgien och övertalade flickor att arbeta på bordeller. Den unge mannen jagades av polisen på grund av sin illegala verksamhet och kom då vid 21 års ålder till den slutsatsen att det inte fanns någon mening med livet. När han hade blivit utled på det liv han levde, bad han till Gud att han, om han verkligen existerade, skulle hjälpa honom att reda upp de förhållanden som han befann sig i. Senare upptäckte han att hans äldre bror hade blivit ett Jehovas vittne och att hans far, som hade varit alkoholist, grälmakare och spelare, hade slutat upp med dessa ovanor och i stället var med vid ett bibelstudium. Den unge mannen började också studera bibeln och förstod att han hade fått ett svar på sin bön.

Med tiden anmälde sig denne unge man för polisen. Flickan som han bodde ihop med och som hade deltagit med honom i de illegala verksamheterna tog också emot sanningen, och de gifte sig. På grund av de förändringar som denne unge man hade gjort i sitt liv, frikände domstolen honom från hans tidigare missgärningar. Detta resulterade i ett kraftfullt vittnesbörd i det området, och paret lever nu ett exemplariskt kristet liv.

VI VINNER RESPEKT

Med avseende på vår verksamhet har förhållandena ändrats mycket i Belgien under senare år. Radio, television och press har uppmärksammat vårt exemplariska kristna levnadssätt. Dessa kommentarer har inte gått spårlöst förbi, och de har hjälpt många människor att bli tillbedjare av Jehova. Den internationella sammankomsten ”Guds seger”, som hölls i Bryssel år 1973, gjorde stort intryck på befolkningen. Bröder från Spanien och Portugal, vilka då inte hade frihet att komma tillsammans, kom till Bryssel för att vara med vid den sammankomsten, och totalt var det 53.199 personer närvarande den sista dagen. Ett uppseendeväckande vittnesbörd avgavs i Bryssel, och människor talar fortfarande om den sammankomsten.

Till och med katolska präster anför Jehovas vittnen som exempel. En dag fick en hängiven katolik en bibel i sin ägo. När han läste den, förstod han hur förvillad han var. Han ville veta var han kunde finna sanningen, och därför bad han till Gud natt och dag. En söndag, när mannen var närvarande vid mässan, hörde han prästen tala om för de fyra personer som var närvarande att Jehovas vittnen är de sanna kristna, därför att de går från hus till hus och predikar Guds budskap. Vilket avslöjande detta var — och att det kom direkt från prästens mun! Medan prästen fortfarande talade till dessa fyra personer, tillade han: ”Och ni, ni gör inte ens en ansträngning att komma till kyrkan.” Detta uttalande gjorde att mannen lämnade katolska kyrkan och sökte sanningen. Just då blev han inbjuden att vara med vid åminnelsen av Jesu Kristi död, och han blev mycket imponerad av talarens sätt att använda bibeln. Mannens hjärta blev berört, och han bad vittnena om att få ett bibelstudium som till sist hjälpte honom att överlämna sitt liv åt Jehova.

Tiderna har verkligen förändrats, om man tänker tillbaka på den tid, då man började predika om Riket i Belgien. Men skörden är ännu inte avslutad, om man skall döma efter att det i detta land var 36.383 personer närvarande vid Åminnelsen år 1979 — mer än dubbelt så många som det finns förkunnare av Riket i Belgien.

Det finns fortfarande mycket att göra, när det gäller vittnandet i Belgien, med tanke på hur tättbefolkat landet är — ett av de mest folktäta i världen. I likhet med Jesus Kristus känner vi medlidande med dessa folkskaror, på grund av att de andligt talat är ”skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde”. Ja, ”skörden” är fortfarande stor i Belgien. — Matt. 9:36, 37.

[Karta på sidan 8]

(För formaterad text, se publikationen)

Antwerpen

Gent

FLANDERN (Språk: Flamländska)

Bryssel (Tvåspråkigt)

Liège

Charleroi

VALLONIEN (Språk: Franska)