Inblick i nyheterna

Hasardspel och kyrkan

● Vilket råd ger romersk-katolska kyrkan sina medlemmar när det gäller att rösta om legalisering av hasardspel? ”Katolska väljare, som vänder sig till kyrkan för att få vägledning, får i allmänhet tvetydiga svar från prästerskapet — ofta därför att kyrkans egna legaliserade spelbolag årligen inbringar inkomster på millioner kronor.” Så uttrycker tidskriften ”National Catholic Reporter” det och tillägger: ”Kyrkan fördömer vanligen inte hasardspel; kyrkliga ledare kan dock fördöma ’omåttligt’ spelande. Samstämmigheten är dålig, när kyrkan uttalar sig offentligt: I New Jersey i USA protesterade Newarks ärkestift mot hasardspel i folkomröstningarna åren 1974 och 1976. Dessa omröstningar resulterade slutligen i att kasinospel blev tillåtet i Atlantic City. I Camdens stift — som omfattar Atlantic City — sade biskopen att det stod var och en fritt att välja.”

Vad kan man då säga om bingospel som är understödda av kyrkan? Om dessa spel helt enkelt är rekreation, som kyrkan påstår, varför behövs det då stora ”jackpots”, som enligt rapporter kan vara värda över 7.000 kronor? Prästen William Bradley i New York medgav: ”Vi bör inte bedriva bingoverksamhet — förutom när vi måste samla in pengar för att understödja skolorna.”

Vare sig de kyrkliga myndigheterna vill beteckna bingo som hasardspel eller inte, så framhåller 1976 års rapport från en statlig amerikansk utredning om hasardspel att ”välgörenhetsbingo ... fungerar egentligen på samma sätt som annan kommersiell spelverksamhet ... och utredningen rekommenderar att inte göra någon åtskillnad när det gäller registrering”.

Människor som fruktar Gud inser att alla former av hasardspel framkallar girighet och att ”giriga” och ”roffare” inte ”skola få Guds rike till arvedel”. — 1 Kor. 6:10, 1917.

Vita klipskare än svarta?

● De skrifter som utarbetats av den brittiske grundaren av den pedagogiska psykologin, Cyril Burt, betraktades i många år som ”bevis” för att intelligensskillnader mellan olika raser var ärftliga. Nyligen gjorda upptäckter, som publicerades i tidskriften ”Science”, har ”med största säkerhet” visat att dessa av Burt hopsamlade uppgifter var ”tillverkade”. Burt hävdade i sina vitt och brett hyllade och spridda skrifter att de vita är klipskare än de svarta, att överklassens barn är mentalt överlägsna underklassens, att engelsmännen är mer intelligenta än irländare och judar och att män har en bättre hjärna än kvinnor.

Man har tidigare trott att några av hans misstag var resultat ”av slarv mer än av avsiktligt bedrägeri”, men den nya upptäckten avslöjade att hela spalten med siffror som ordnats av Burt var identiska med uppgifter som publicerats mer än 30 år tidigare och som erhållits från en helt annan undersökning. Han hade helt enkelt plockat olika värden för intelligenskvot och tilldelat olika klasser av människor dessa värden.

Rapporten sammanfattar nyligen gjorda upptäckter om intelligenstester: ”[En intelligenstest] mäter bara en särskild aspekt av den mentala förmågan. Olika tester mäter olika mentala förmågor. I varje grupp av människor finns det somliga som är bättre på ett område men sämre på andra.” Ingen ras är ärftligt mera intelligent än någon annan, eftersom ”[Gud] har från en enda människa gjort varje nation av människor”. — Apg. 17:26.

”Svepningen i Turin”

● Då och då ges det publicitet åt ”Svepningen i Turin”, ett tygstycke av full kroppslängd, som man tror visar en bild av Jesus. Romerska katoliker tror att likheten beror på dess kontakt med Jesu kropp. Andra betvivlar påståendet.

Men blev Jesus begraven i en svepning i ett enda stycke? Nej, det blev han inte. Guds inspirerade ord, den Heliga skrift, uppger i Johannes, kapitel 20, verserna 6 och 7, att aposteln Petrus gick in i den tomma graven efter det att Jesus hade blivit uppväckt och att han där ”såg svepningen ligga, och huru duken, som hade varit om hans huvud, icke låg tillsammans med svepningen, utan var hoplagd på ett särskilt ställe”. — J. P. E. Benelius’ katolska svenska översättning.

Där fanns alltså flera tygstycken, däribland ett separat som använts runt Jesu huvud. Således kan inte ”Svepningen i Turin” ha varit någon del av de tygstycken som användes vid Jesu begravning, eftersom den är i ett stycke och Jesus blev svept ”i linnedukar”, däribland en särskild som användes för hans huvud. — Joh. 19:40, Benelius.

Klädernas betydelse

● Tidskriften ”U.S. News & World Report” publicerade nyligen kommentarer, vilka grundade sig på en intervju med affärskonsulenten John T. Molloy, angående värdet av tillbörlig klädsel. Han sade: ”Vad jag har funnit är att det sätt du klär dig på kan antingen föra dig framåt i det sociala och i affärslivet eller hålla dig tillbaka. ... Det kan göra en man eller kvinna effektivare och framgångsrikare.”

Kan detta inverka på hur kristna skulle kunna bli betraktade av utomstående, när de är upptagna med att dela med sig av sin tro åt andra? Det är mycket troligt. Molloy framhöll: ”Jag har också bevis för att människor gör moraliska bedömningar om andra grundade på hur de är klädda.” Han framhöll också att ”vad du har på dig fastställer din auktoritet, trovärdighet och din förmåga att ge ett fördelaktigt intryck”.

Hur förhåller det sig då med att vara i främsta ledet, när det gäller modet? Han varnar: ”Köp inte någon modern sak förrän den har varit ute i marknaden åtminstone sex månader. Om du är en föregångare i fråga om modet, kommer du troligtvis att bli en efterföljare i nästan allting annat.”

Sådana iakttagelser visar sannerligen det praktiska värdet av det som bibeln rekommenderar för kvinnor — och i princip också för män — att de bör pryda sig i ”flärdfri klädedräkt och smycka sig blygsamt och värdigt”. — 1 Tim. 2:9, Hedegård