Inblick i nyheterna

”Sällan läst” i ditt hem?

● Under Schweiziska bibelsällskapens allmänna konvent, som hölls nyligen, förklarade Ole van Luyn, europeisk regional sekreterare för Bibelsällskapens världsråd, att även om det är stor efterfrågan på biblar i Afrika, Asien och Sydamerika, så behöver intresset för bibeln väckas igen i Europa. Doktor S. Meurer, generalsekreterare för Tyska evangeliska bibelsällskapet, bekräftade denna synpunkt, då han talade om bibeln som ”en av de billigaste böckerna på den europeiska marknaden” men samtidigt sade att den är ”en bok som man sällan läser”.

Doktor Meurer påstår att kyrkorna och bibelsällskapen är ansvariga för detta förhållande. Han menar att de alltför länge har hållit fast vid de traditionella översättningarna, som läsaren har svårt att förstå. Han vidhåller också att Skriften måste göras tillgänglig för folket ”i ett nytt format, på ett nytt språk och på ett nytt sätt”.

Värdet av att ha en bibel på ett språk som man förstår erkänns av den som uppriktigt studerar bibeln. Men oberoende av vilken översättning som är tillgänglig på ens eget språk, är det förståndigt att fråga sig: Är bibeln en ”sällan läst” bok i mitt hem? Om det finns en rätt uppskattning av den Heliga skrift, kommer den att betraktas med helhjärtad uppskattning ”såsom Guds ord” och kommer att läsas och studeras regelbundet. — 1 Tess. 2:13.

Moçambique — en nunnas inblick

● Att man orubbligt håller fast vid en princip kan väcka beundran även hos människor med avvikande uppfattningar. En romersk-katolsk nunna skriver i den portugisiska katolska missionstidskriften ”Andare alle genti” angående sin erfarenhet av Jehovas vittnen i Moçambique. Nunnan, Dalmazia Colombo, framhöll att vittnena ”rentav sänds i masslandsflykt därför att de vägrar att engagera sig i vissa politiska organisationer”. Hon fortsätter:

”År 1972, då jag var i Mecanhela (i stiftet Lichinga), såg jag tio tusen av dem som hade blivit utvisade från Malawi och som sökte att på något sätt bosätta sig i Moçambique. Jag kommer fortfarande mycket väl ihåg hur de anlände i grupper, uttröttade och fattigt klädda. De hade sina barn med sig och bar på endast några få husgeråd och sina biblar. Jag kan fortfarande se framför mig hur de satt under träden flera dagar i följd, tålmodigt, lugnt ... och väntade på att myndigheterna skulle låta dem få en bit jord för att börja ett nytt liv.

Några år har gått sedan dess, och än en gång har man varit svår mot Jehovas vittnen. För tillfället har 25.000 Jehovas vittnen från Malawi och Moçambique blivit intagna tillsammans i dessa nya ’Gulagläger’ [koncentrationsläger] för omskolning, som upprättats i Moçambique.

Det ligger sanning i mycket av det de säger, och de är värda vår beundran.... Hur annorlunda skulle inte världen vara, om vi alla vaknade upp en morgon och bestämde oss för att utan tvekan vägra att ta till vapen igen, till vilken kostnad eller av vilket skäl som helst, precis som Jehovas vittnen! ... Vad skulle hända om alla som tror på Gud var villiga att på grund av sin tro samla ihop sina världsliga tillhörigheter i en enda väska och vänta med sina hustrur och barn vid sidan om vägen, tills lastbilen från Gulag kom för att ta upp dem (detta har jag sett hända här inför mina egna ögon); skulle det då vara någon mening med ytterligare religiös förföljelse? Världen skulle säkerligen inte förvandlas till ett koncentrationsläger, utan i stället skulle ett rekryteringscentrum öppnas, en Kristi egen skola, för frivilliga som inte vill våld.”